Phu. Inga naglar kvar. Bara flisor i drivor. Nästan.
2-1 mot Fulham i primärmatchen av Premier League hemma på Asburton Grove den 12 augusti 2007. Det blev tre poäng. Tillslut.
Jens Lehmanns fullständigt bisarra agerande efter 50 sekunder, att slå bollen till David Healy, efter att Clichy rullat fram den för utspark. Vilken makalöst nonchalant blunder. Healy puttar in 0-1. Fulham i ledning.
Sedan såg det, tyvärr, ut som det brukade. I fjol. Det var "gurkburkshandboll" med fötter på fotbollsplan. Skott ur snäva vinklar. Någon halvsekunds osynk i passen. En ivrighet som växte till ren frustration varpå antalet off-sidelöpningar ökade i antal. Liksom Arsenals skörd av hörnor. (Och uppenbarligen har man inte övat den mycket fundamentala delen av fotboll denna sommar heller.)
Nagelflisorna blev fler i takt med klockans tickande. Skulle det sluta såhär, redan i början?
Touré fick visa vägen. Stångade sig fram som en centertanksmittfältare för att fällas av Bocanegra som gick på Touré istället för bollen. Van Persie som raddat upp chanser, men mest bidragit till att göra Fulhams reservmålvakt Tony Warner till planens gigant får så slå den förlösande straffen.
1-1!
Sedan ångar Arsenal på. Och i 90:e minuten. Äntligen. Alexander Hleb. Tråcklar bollen förbi Baird i boxen och sedan retfullt in bakom Warner.
2-1!
Plötsligt: Walking in an Arsenal Wonderland!
Svettigt. Ack så viktigt. En ligapremiär som lämnade en hel del ytterligare att önska. Ett rakare spel och snabbare avslut. Kommunikation i backlinjen. Och lägg ned jakten på det "perfekta fotbollsmålet" i en sport där alla mål räknas.
När mycket mediokra domare Dowd slutligen lyfter pipan till munnen så är säsongspremiären avklarad. Och ett smärtsamt långt 0-1 underläge har vänts till 2-1.
Fabregas och Flamini har mer att ge på innermittfältet. Lehmann, som förvisso revanscherade sig något, får inte vara så nonchalant. Rosicky får så gärna våga skjuta på distans. Eller lobba boll.
Utöver en slitande Robin van Persie, som lyckades hålla det egna humöret stången, så var dagens glädjeämnen samspelet Sagna-Eboué.
Clichy och Walcotts kvicka löpningar imponerar. Men de bör fortsätta nöta på avslut och pass på offensiv planhalva.
2-1 To The Gunners!
(Och tack SV Spel för 166 sköna spänn på det resultatet)
1 kommentar:
Hehe Håller med. Svettigt var ordet! =)
Fabregas var nästan osynlig o Flamini var riktigt under isen. Hleb ska ha beröm, men tyvärr verkar det som förra årets sjuka med att aldrig skjuta hålla i sig för honom.
Skicka en kommentar