Första segern i CL:s gruppspel

Kortrapport och snabba intryck;
Arsenal bärgade tre oerhört viktiga poäng när Olympiakos kom på besök i Champions Leagues andra gruppspelsomgång. 2-1

Målskyttarna båda nyförvärv. Debutanten i Europaspel, Oxlade-Chamberlain tunlade in 1-0 mellan Mellbergs ben efter åtta minuter. André Santos utökade till 2-0 tolv minuter senare. Chamakh hade läge att göra 3-0 kort därefter men marockanens spel präglas tyvärr av en avgörande feltajming.

Istället blev det reducerat efter hörna där markeringsspelet i Arsenal lämnade mer att önska. Det blev en orolig period fram till halvtid för Arsenal. Olympiakos hade flest målchanser men Arsenal ledningen.

Andra halvlek böljade åt båda håll. Arsenal något slarviga och omständliga på mittfält som i överarbetade avslut där Arsjavin envisades med att hålla i bollen hellre än att skjuta. Chamakh slet på, men utan utdelning.

I backlinjen klev Song, som fått uppgift som mittback för dagen fram, och gjorde en oerhört stabil insats på sin position tillsammans med Per Mertesacker.

Olympiakos fick bollen i virket och var ruggigt nära 2-2. Det gav laget energi och ett nervöst avslut. Kanske var det till Arsenals fördel att ha fler matcher i kroppen än de grekiska kontrahenterna. Gunners kunde hålla undan och Olympiakos anfallsvågor mattades av.

Glad var sannolilkt även Wenger som utöver seger nu får lämna UEFA:s förvisning från läktarplats.

Sagna, Song, Arteta och unge Chamberlain är spelarna som utmärkte sig för kvällen.

Viktiga poäng då Marseille spelade ut Borrusia Dortmund med 3-0.

Och efter Manchester Uniteds 3-3, Manchester Citys 2-0 förlust mot Bayern München och Chelseas kryss i Spanien, så blev Arsenal, krislaget, det enda från Premier League att ta full pott i CL:s andra omgång.


- Posted using BlogPress from my iPhone

3 mål 3poäng

Robin van Persie scores 100!

Season Extravaganza

Det fungerade inte med specialbyggd sko eller specialbyggt stöd, Jack Wilshere som linkade av i Emirates Cup, detta innan säsongens allvar, som övriga bekymmer startade på allvar. Wilshere har fått följa turbulensen från sidan av planen. Med hopp om snar återkomst.

Det lär dröja när klubben berättar att det blir operationsbordet för den unge mittfältaren på måndag. Beräknad återkomst, "kring jul". Beräknad. Kanske kommer vi inte se Wilshere på planen i match ock skarpt läge alls under 2011.

Det är onekligen "A Season Extravaganza" hos The Gunners. Hjärnan börjar bli luttrad över besked och resultat som går i motsatt riktning mot förväntningar och förhoppningar.

Lördag 24 september 2011 är ligadags. Det blir bottenmöte och "sexpoängsmatch" med Bolton som gäster. 17:e plats möter 19:e plats. Bolton har under fem ligamatcher tagit en trepoängare och släppt in 13 mål. Arsenal har en trepoängare mot Swansea och har släppt in 14 mål.

Någon statistiker kunde berätta för mig att Arsenal under säsongen 2003/04 släppte in sitt fjortonde mål i den tjugoförsta matchen. Nu står man i begrepp att spela den sjätte.
Till och med Wenger har talat öppet om att det i det närmaste är omöjligt att ta in 11 poäng på Manchester United. En realistisk spaning som framförts här tidigare. Frågan är var man ska lägga ribban för säsongen. Inte ur ett klubbperspektiv, utan ur ett krasst supporterperspektiv.
"Mid Of The Table"?
Är det att tänka för defensivt? För mörkt?

Vad en ny förlust, eller ett nytt kryss, skulle betyda idag vet alla. Inte minst spelare och tränare. Det kommer att skicka ut än mer oro, osäkerhet och starkare signaler om kris och undergång.

Var beredd på det värsta även om hoppet står till det bästa.

Vidare i Carling Cup

Nej, jag såg inte matchen. Den sändes inte live, och jag har inte sett efterhandsvisningen, bara sett "highlights" under onsdagsmorgonen.

Shrewsbury Town från engelska andradivisionen på besök i London i ligacupens tredje omgång. Under rådande läge utbröt en mindre storm på Twitter när gästerna gjorde 0-1 efter 16 minuter.

Detta på kvällen några timmar efter att VD Ivan Gazidis mött pressen och uttalat sitt orubbliga förtroende för Wenger trots den miserabla säsongsstarten.

"Spiken i kistan" visste många att förmedla när två tredjedelar av matchen återstod.

Nu blev det tre mål och seger som avancemang. Den relativt unga truppen med nyförvärv som Ryo Myachi, Benayoun och Oxlade-Chamberlain, visade i slutänden att det skiljer divisioner mellan lagen.

De två sistnämnda ovan bidrog med varsitt mål. 2-1 av Oxelade-Chamberlain en riktig fotbollspärla, ett stenhårt knallskott från 20 meter. Det unga nyförvärvet är den dom rosas mest dagen efter. Värt att notera att Gibbs gjorde sitt första mål vid kvitteringen. Han har nu gjort lika mycket mål som sin "föregångare" Gaël Clichy.

Trots avancemang handlar det mesta om "Arsenals kris" dagen efter. Wenger var pressad under presskonferensen och svarade inte på det mest charmfulla sätt vilket gav gott bete åt media.

Den stora snackisen tycks vara att "endast" 46 500 personer dök upp på Emiraten. Någon påtalade att det trots allt är TIOTUSEN fler än vad som går in på White Hart Lane.

Grannen Tottenham åkte förövrigt ut ur cupen borta mot Stoke på straffar 7-6. För ett år sedan var det Arsenal som spelade ut dem med 4-1 borta.

Orkar i övrigt inte fokusera på motståndarlags misslyckanden och fadäser nu utan fokus ligger på hur Arsenal fortsätter att hantera sin säsong.

Konstateras att det hittills har gått bätte i cupspel, eller kval därtill än i ligan. På lördag väntar ett oerhört viktigt möte, bottenmöte, mot Bolton.

Till nästa inlägg - vi hörs på Twitter;
http://twitter.com/swede_Arse

Defensiv coachning

Kan den gamle centertanken Bould med 11 år som spelare i Arsenal göra skillnad?

Såväl The Daily Mirror som konkurrenten The Daily Express låter under måndagen berätta samma "story", nämligen att spelarna i Arsenal vill ha en extra resurs i en defensiv coach.

Något enskilt citat eller någon källhänvisning finns inte i någon av artiklarna som påminner om en kopia av varandra. I båda tidningarna droppas också namn på kandidater till sådan uppgift, ungdomslagets ledare Steve Bould (delvis fostrad under George Graham eran som spelare 1988-1995 ) och forne Arsenal-backen Martin Keown.

Idén är på Intet sätt dum om önskemålet finns. Den är inte ens dålig om hela historien är fabricerad. Exakt varför försvarslinjen havererar, markeringar missas, motståndare ställs onside, etcetera är inte helt lätt att förklara.

Det kan inte enbart bero på spelarna i backlinjen för de byts ut. Notera att kostbara tabbar gjorts gång efter annan i försvaret och då har backlinjen haft helt andra spelare än under lördagens möte mot Blackburn.

Någon Mertesacker eller Santos fanns definitivt inte att tillgå när Arsenal gick från fyramålsledning i Newcastle för att spela kryss när matchen var slut.

Misstag har gjorts när backlinjen såg ut såhär i början av 2010:
Eboué-Gallas-Campbell-Clichy

Poängen blir då att om det inte är spelarnas fel allena (i flera fall habila landslagsmän för sina respektive hemländer) så måste något vara fel i den defensiva taktiken och coachningen.

Här har Arsenal att arbeta med. Vem som är rätt man för uppdraget är en åsiktsfråga, men Steve Bould som kan laget som organisationen är inget märkligt förslag. Tvärtom.

Kanske kan en misstänkt tidningsanka ge tips till en konkret och konstruktiv idé?

* * *
"Inget kan stoppa Manchester United", konstateras av de flesta dagen efter 3-1 segern mot Chelsea. Fem raka vinster i ligan är onekligen imponerande även om Man Utd fick litet hjälp av såväl linjedomare som Chelseas megaförvärv Torres.

Självklart är nu självförtroendet hos Fergusons lag som ett babelstorn i hård granit nu. Framgång föder framgång. Och United brukar aldrig svikta på våren.

Det skiljer redan 11 poäng mellan Arsenal och Manchester United och även om "mycket kan hända i sport" så har jag svårt att se hur den klyftan ska komnas ikapp under rådande omständigheter.

Lag som kan tappa poäng, utöver Chelsea är det andra miljardbygget. 2-2 var vad Manchester City fick med sig mot Fulham på Craven Cottage under söndagen.

Liverpool fick storstryk borta mot Spurs där Adebayor slog till två gånger i 4-0 vinsten. Och Stoke som startat stabilt kom ned på jorden, tillika med en 4-0 smocka borta mot Sunderland.

Det rör på sig för de flesta i ligatabellen där Arsenal har parkerat på 17:e plats efter den sämsta ligastarten på 58 år.

Kanske just särskild defensiv coachning kan hjälpa laget lyfta uppåt i tabellen.

Poänglöst för skakigt Arsenal på Ewood Park

Tålamod. Det är ordet som jag söker inpränta. I mig själv som till andra. Det har gungat betänkligt i Arsenal en längre tid. Och med spelarbyten som nyförvärv krävs tålamod att sätta ihop ett nytt lag.

Krysset mot tyska ligamästarna Borussia Dortmund i Champions League gav någon vag förhoppning om att laget möjligtvis kanske skulle vara på väg att få i ordning på sitt defensiva spel. En konstant anstormning från hemmalaget resulterade i ett ytterst snöpligt mål.
Kanske trots allt något att bygga vidare på?

När Premier Leagues femte omgång för säsongen var att starta var det besök hos Blackburn Rovers på Ewood Park. Blackburn, ligajumbo, och på sitt sätt lika hårt pressade som Arsenal med ett poäng, tre förluster och sju insläppta mål.

Med sådana förutsättningar och tisdagens match i sinne borde det varit uppdukat till vändning för Arsenal där Wenger proklamerat att ligan "egentligen startade för laget efter transferfönstrets stängning" (och efter den historiska förlusten borta på Old Trafford, 8-2)

Visst. Det såg hyfsat ut i första halvlek där Gervinho fick debutera som målgörare och även Arteta. Arsjavin var otroligt pigg och for fram som ett yrväder och irriterade såväl Blackburns mittfält som backlinje. Song låg djupt nere i banan och agerade som en femte defensiv resurs framför backlinjen där nyförvärvet André Santos trots brist på matchträning tagit plats på vänsterkanten. 1-0 blev 1-1 och här den första defensiva missen, blev 1-2 via Arteta. Gervinho hade chansen att göra 1-3, men sumpade läget till den väntande lagkapten van Persies sura minspel.

Att lagets viktigaste spelare, Bacary sagna linkade fram efter en lufttur kändes inte som ett gott omen. Men till halvtid var det Arsenal som fört matchen och Arsenal som ledde.

Sedan hände det som hänt alltför ofta, som nästan blivit mer regel än undantag, och som blivit märkligt synbart under det senaste året: Andra halvlek var en helt annan match.
Att Blackburn hade alla anledningar som fanns attt trycka på var självklart och naturligt. Att Arsenal återigen skulle "kollapsa" var väl heller inte oväntat efter en rad smärtsamma erfarenheter.

Lika eländiga som Arsenal är på att utnyttja egna fasta situationer, frisparkar som hörnor, lika dåliga är man fortsatt på att försvara sig och rensa när motståndarlaget får en möjlighet nära Arsenals mål. Tidigare kvicke Arsjavin hann inte med i svängarna och bjöd Blackburn på en frispark till vänster om straffområdet. Bollen in i rörig box, och Song bjöd på 2-2 med höften.

När Sagna linkade av för att bli näste man på sjuklistan kom Djourou in. Inom loppet av två minuter hade han dragit på sig ett gult kort som blivit uppsnurrad på läktarplats av Martin Olsson. Hörna för Blackburn några minuter senare och Yakubu som varit giftig på 1-1 under första halvlek stod omarkerad, och sannolikt offside och kunde obesvärat trycka in 3-2.

Det skakade i hela Arsenal som återigen tappt en ledning, och bjudit motståndarna på ett självmål. Som om det inte vlore nog så bjöds ytterligare på ett av Koscielny i 68:e minuten. Även det via bjudningar från Djourou och Song som inte hör hemma i ett spel på den nivå som Premier League ska bjuda. Oerhört tungt att beskåda.

Nu hade Atsenal att jag ikapp ett tvåmålsunderläge och det var en kamp mot klockan. Walcott byttes in för Arsjavin som helt tappat gnistan från den första halvleken. Och med sex minuter kvar fick även inbytte Chamakh läget, trängde sig fram mellan mittbackarna och nickade in en reducering. Det första ligamålet sedan november 2010.

Längre än så kom inte Arsenal. På stopptid brände Per Mertesacker chansen som kunde givit någon form av "upprättelse" eller i alla fall ett poäng. En nick som lade bollen över målramen. Intensiva slutsekunder och Walcott blev fälld. En annan dag hade det kanske blivit straff, men inte lördagen den 17 september på Ewood park.

Tre mål gjorda, eller om man ska räkna korrekt, fem mål gjorda varav två till motståndarlaget.
Och ny förlust. jag kan inte påminna mig när Arsenal senast hade 8 mål i negativ målskillnad men sådant är läget. I tabellen huserar man i botten med lag som Bolton (nästa lag att möta) Tottenham (två matcher mindre spelade) och Sunderland plus Fulham, (en match mindre spelad)

Läget är onekligen allvarligt för att uttrycka sig milt. Jag har aldrig avskrivit ligan efter fem omgångar, men törs göra det i år. Det blir en lång säsong. Att hamna "topp 4:a" i maj 2012 bör till och med den mest positiva slå ur hågen. Hur Arsenal överhuvudtaget ska få ordning på dessa återkommande berg- och dalbane-matcher som defensiva brister förblir stora frågetecken. Om inte nya spelare kan hjälpa till så är det fundamentala brister i lagets taktik. Brister som motståndarna väl vet att utnyttja.

Hur detta ska vändas har jag inte en aning om. Självklart höjs nu allt högre röster som större skaror om att Wenger måste ta konsekvenserna som tränare. kanske är det så, då han uppenbarligen inte når ut till spelarkollektivet som laget. Vem som skulle vara mannen att förändra det material som finns kan man fundera över när Arsenal tycks göra sin sämsta säsong i mannaminne.

Säsongen 11/12

Två självmål. Ett offsidemål.
Tre mål bjudna till bottenlaget Blackburn Rovers.
Mer imorgon. Tabellen efter 5 (Fem) omgångar.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Kryss i tuff CL-premiär

Att åka till regerande tyska mästarna och plocka några enkla poäng finns inte. Nu klev Arsenal in i Champions League och startade bortaspelet mot Borussia Dortmund och den "gula väggen".

Manager Wenger var förvisad till läktare av potentaterna i UEFA och var flankerad av VD Gazidis som styrelseordförande Peter Hill-Wood. Och med ögonen på sig från det mäktiga fotbollsförbund som arrangerar Champions League.

Det var vapendragare Pat Rice som fick hålla ställningarna vid sidan av planen. Utan telefon.

Matchen startade fartfyllt. Två offensiva lag som bytte chanser med varandra på löpande band. Hemmalaget starkare, främst på mittfältet där Arsenal hade svårt att hålla boll som egna positioner. Och när Dortmund kom igenom kändes det riktigt svajigt i backlinjen, främst från Koscielny som låg för högt i banan och blev uppsnurrad gång efter annan.

Det såg farligt ut samtidigt som Dortmund slarvade bort avsluten med bollar som gick både vid sidan som över målramen.

Arsenal skapade sina chanser. Walcott, Gervinho och Robin van Persie kom till avslut men utan några farligare resultat. Men med minuten kvar av första halvlek så kom en snabb omställning där Robin van Persie knallade in 0-1 med högerfoten.

Gervinho hade läge att öka på i andra halvlek men timingen klickade med någon hundradel.

Sedan var det Dortmund från minut 60 och framåt. Arsenals i första halvlek så darriga defensiv var nu plötsligt av betydligt bättre klass. Song som gjort en underkänd första halvlek var nu plötsligt en av Arsenals bäste som en iller på allt i gult. Arteta och Benayoun plockade bort boll efter annan, Koscielny och Mertesacker var ett par och inte två separata individer och Sagna visade återigen att han är en av lagets absolut viktigaste som skickligaste spelare.

Men störst pondus och mest av varan självförtroende hade den unge Szczesny!
Killen låter sig inte nedslås av "8-2". Och det märktes i spelet som i varje rörelse. Arsenals polack kan bli en världsmålvakt vill man inbilla sig efter några skakiga säsonger med Almunia och Fabianski.

Det kändes som att det omöjliga skulle bli det möjliga. Tre poäng i premiären av CL:s gruppspel.
Tre poäng borta i, som mot, Dortmund på Westfalenstadion.

Så gott fick inte kvällen sluta. I åttioåttonde minuten fick Dortmund frispark som rensades undan där Ivan Perisic fick fatt på bollen och slog ett "drömmål" i båge 25 meter in i vänsterkrysset. Ingen att klandra. Ett mål som produceras en gång på hundra.

Surt? Ja.
Rättvist resultat över match?
Ja.

Arsenal kan lämna Tyskland med all heder i behåll. Helt klart är att gruppen kommer bli oerhört tuff. Samtidigt spelade Olympiakos mot Marseille och föll med 0-1. Öppet är bara förnamnet kring utgången av detta gruppspel.

Debut blev det i slutminuterna även för nyförvärvet Santos. Någon större impact hanns inte med. Men nu har även han känt på hetluften i rödvit tröja.

Återigen: Det här laget måste få formera sig som lag - och det sker i skarpa lägen.

Och om Gervinho missade i offensiven så slet han med bravur i defensiven. Pluspoäng.

Jag har saknat ett mer fysiskt spelande Arsenal. Bygg vidare på saken hoppas jag när kväll går mot natt.

18-8 i skott på mål för hemmalaget. 1-1 i resultat.
Godkänt så.

http://twitter.com/swede_Arse

Knappast övertygande i måstematchen

Det var som om det vore en avgörande final som väntade när Arsenal åter klev in i ligan efter tretton dagar av uppehåll.

Förlust, eller ens kryss, hemma mot nykomlingen Swansea och det hade väl närmast brutit ut nya kravaller i norra London.
En vinst och säsongens första trepoängare var bara ett måste.

I veckan har förväntningar på nyförvärv som spaningar på berörda spelare på internationella uppdrag avhandlats och analyserats ned i minsta detalj.

Spekulationer som mer eller mindre kvalificerade gissningar om eventuell startelva har flödat. Samtidigt har debatten om nya spelare, biljettpriser och Arsenals agerande där värvningar gjordes i sista stund efter en turbulent sommar satt igång fejd efter annan mellan olika supporterfraktioner. Sådant är läget kring Arsenal i september 2011. Allt i skuggan av den förevigt så smärtsamma massakern på Old Trafford. 8-2 kommer att ta decennier att glömma.

Swansea, nykomlingen (eller återkommaren) från Wales hade gjort noll mål på tre matcher i Premier League inför lördagen. Arsenal knappt bättre med två.

Från start fanns Mertesacker och Arteta bland de nya. På bänken satt Santos, Park och Benayoun.

Det blev en match där det kändes att kraven tyngde och nerver satt långt utanför matchstället för de rödvita. Swansea höll jämna steg på mittfältet, kom i snabba rusher och Arsenal spelade hellre i sidled än framåt.

Det hann tillochmed bli riktigt otäckt när 198 centimeter långe Mertesacker sökte rädda en boll som gick åt Szczesnys vänstra hörn. En magisk reflex från polacken räddade Arsenal från en mardrömsstart.

Spelet böljade på. Nya spelare och tydligt att lagmaskinen är långt ifrån samspelta ännu. Arteta gjorde en väl godkänd debut men blev stundtals osynlig. Målet, det enda, kom av en alert Arsjavin efter en bjudning i en rejäl målvaktstabbe.

Walcott är ett frågetecken. På fel plats och med fel beslut alltför ofta. Få fyllde på i boxen, och offensiven lämnade en hel del att önska på många fronter.

Mertesacker lär behöva sin tid att finna sin plats och sitt spel. Det är inte världens kvickaste mittback. Kvick är dock Sagna som saknades något enormt på Old Trafford. Växer alltmer ut som en av Arsenals viktigaste spelare. På andra flanken huserade Gibbs i en comeback som ställer samma typ av frågor som kring lagkamrat Walcott. Speed finns, men alltför många missbedömningar.

Med tjugo minuter kvar att spela fick vår ryske målskytt lämna planen för Benayoun. Israelen gjorde inga misstag, men å andra sidan inga stora intryck.

På tilläggstid blev det, som vanligt, onödigt spännande. En kvittering från Swansea var inte avlägsen med två hörnor, men Arsenal höll undan och tog en oerhört - OERHÖRT - viktig seger.

Nu trummar det på med liga- och cupspel. Nu gäller tålamod. Spelet måste få sätta sig. Folk som saknas får bli friska eller komma åter från avstängningar.
Främst Gervinho behövs inbillar jag mig. En Wilshere och Vermaelen också.

Efter match är Wenger lättad. Tacka fan för det.

Efter match är många supportrar griniga över att det ska vara så svårt att köra över en nykomling hemma. Jag säger återigen: Hav tålamod och inse att innevarande säsong är i omställningstid. Detta medan Fabregas sprutar in mål i Barcelona.

http://twitter.com/swede_Arse

Vermaelen borta två månader?

Minst sagt oroväckande rapporter från de brittiska öarna. Vermaelen borta två månader från trupp och spel efter operation.

Är det sant så är det ännu ett mycket hårt slag mot klubben som även har Wilshere långtidsskadad.

Har idel olycka drabbat klubben vars manager i övrigt fick avslag på sin överklagan hos UEFA under måndagen och är avstängd de två första matcherna i CL:s gruppspel.

Under fjolåret var Vermaelen endast i spelbart skick under fen matcher vilket märktes mer än väl.

En av lagets viktigare lagdelar. Skadad igen mot Udinese och frånvarande i kollapsen på Old Trafford. Många hade nog sett ett nytt mittbackspar med Mertesacker och Vermaelen. Nu lär det inte bli så under överskådlig tid.

Gissa om en ny våg av diskussioner kommer att fylla nätet nu?
Detta om huruvida läget var känt och varför Arsenal inte köpte Cahill innan transferfönstret stängde trots kapital att handla för.

En annan fråga som reser sig är hur det kommer sig att skafrekvens och omfattning är så pass stor vid klubben.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tungt utan Wilshere

En vecka har gått sedan "massakern på Old Trafford.
En förlust som alltid kommer att svida, inte minst för att den blev ett stycke fotbollshistoria man gärna sett oskriven.

Samtidigt en vecka där oerhört mycket inträffat i samband med transferfönstrets stängning.

Alla hade hoppats på, ja "krävt" nya spelare, efter debaclet i Manchester. Namn cirkulerade liksom summor och belopp Arsenal hade att handla för. Nu blev det en tämligen moderat summa utifrån vad klubben fått in på Clichy, Nasri och ett alldeles för generöst försäljningspris på Cesc Fabregas. Lägg därtill diverse utlån med tillhörande lönekostnader som klubben sparar, så fanns kapital att tillgå.
(Man undrar ju fortfarande var pengar från Adebayor och Kolo Touré använts till? Avbetalningar av lån? Löpande löner?)

Nåväl, fem nya namn in, och sannolikt utgifter på runt £35 miljoner, exklusive lönepengar, dolda klausuler och agenters avgifter.

Under en halv vecka har diskuterats med flit och glöd om rätt spelare kommit till klubben eller om andra val borde gjorts.

Facit lär vi alla få under hösten. Ett hektiskt spelschema väntar med start på lördag 10/9 mot nykomlingen Swansea i ligan. Sedan följer spel i Champions League och Carling Cup.

Under internationellt spel har vi sett Parks finesser för sitt Sydkorea mot Libanon. Vi har därtill sett (eller läst) om Robin van Persies fyramålsfrossa när Holland pulveriserade lilla San Marino med elva mål mot noll. Ramsey har nätat för Wales och Gervinho för Elfenbenskusten.
Goda besked om målskörd. Än bättre, inga tunga skadebesked från landskamperna har rapporterats. Ännu. Det ska som bekant spelas mer i veckan.

Det riktigt tunga beskedet vad gäller skador är istället att Jack Wilshere som påbörjade "lättare träning" under torsdagen sannolikt blir borta till följd av sin vristskada i minst tre månader. Det är ett tungt slag för lager och fansen, men inte minst för unge Wilshere själv som förväntades ta ytterligare kliv i ansvar som spel denna säsong. Ett trist avbrott. I fjol var det Vermaelen, året innan Ramsey, vi kan addera Diaby och Rosicky till listan av spelare som missat stora delar av säsonger senaste fem åren.

Hälsa är väl just det främsta man önskar lagets spelare nu.

Men många önskar annat. Knappt har transferfönstret stängt innan det haglar såväl synpunkter som rapporter om vilka spelare Arsenal ska köpa i januari. Då "ska" Hazard landas liksom Cahill. Jag tror inget kommer ske i dessa fall. Cahill lär byta klubb när Bolton förstår att litet pengar är bättre än inga pengar. Jag är dock osäker på om Arsenal är adressen. Lär bero på rådande ligaläge som prestationer i cupspel.

Annars kan alltid Manchester City handla - just bara för att de kan.

Hörs vi inte här så kanske vi råkas på Twitter. Go'söndag!
http://twitter.com/swede_Arse

Nu gäller att prioritera!

Den högdramatiska avslutningen på "Deadline Day" satte känslor i gungning. Twitterflödet var som upptakten på en välregiserad thriller. Evertons ledargestalt, spanjoren Arteta - var han på gång eller var affären avblåst?

Osäkerheten ökade med olika rappporter som rapportörer. Med fyra "tilläggsminuter" på transferfönstret så förseglades flera affärer på stopptid, däribland Arteta, som får ses som Arsenals mest rutinerade förvärv. Inte enbart i ålder utan främst vad gäller spelvana i Premier League.

Samtidigt stod klart hur oerhört viktig segrarna mot Udinese var. Inget spel i Champions League och den värvningen hade sannolikt inte gått i hamn. Spel på högsta Europanivå har en bärande attraktionskraft.

En intensiv aktivitet på transfermarknaden gav Arsenal nödvändig påfyllning i de olika lagdelarna. Kanske borde klubben satsat på att köpa in ännu en forward? istället för att lägga pengarna som fanns tillgängliga att fylla på truppen med så hamnar ånyo kapital på kistbotten. En (långtida) skada på Robin van Persie kan bli oerhört ödesdiger.

Bendtner, mannen med ett självförtroende som inte helt rimmar med verkligheten, lånades ut i slutminuterna till Sunderland. Kanske får han en annan roll där. Dansken har trots allt gjort 45 mål för Arsenal, så skotta och nicka kan han. Men han har också sumpat avgörande chanser. Vi minns returen i Barcelona under våren.

Många supportar tycks vara glada över att Bendtner just lånades ut istället för att säljas.
Jag förstår inte varför. Det är naivt att tro att det finns en resurs att "hämta hem" om något år. Bendtner tycks vara bitter på AFC och deklarerade tidigt som ljudligt redan under våren att Arsenal var en klubb han skulle lämna. Minsann.

Att just Sunderland var "favoritklubben" som han nu snabbt sagt, låter som en lätt patetisk efterhandskonstruktion. Uttalandet kom bara minuterna efter att affären om utlån var klar, vilket var i sista stund. Om han hamnat i Stoke, hade det varit drömmen?

Nej. Åtminstone inte när han tidigare talat om att satsta på någon av de riktigt stora toppklubbarna i Bundesliga. Läs Bayern München. Läs Werder Bremen.

Bendtner har själv sagt att han aldrig fick "chansen" i Arsenal (efter sin lilla sportbilskrasch) och i dansk press att han inte vill spela för laget mer. The Sun brer naturligtvis på när transferfösntret stängtt och återbnrukar material med rubriker om att han "aldrig någonsin vill återvända." Överdivet, överxponerat men till största delen sant.

Jag hoppas därför att han slipper, även om han må vara vassare än Chamakh, och att han är ännu en i raden av ett spelarkollektiv som misslyckats under årtatal och som nu försvinner för att istället bygga på något nytt!

Man behöver inte vara någon fotbollens Einsten för att konstatera att Wenger/Styrelse bröt helt ny mark vad gäller tidigare transferpolicy genom att satsa på äldre spelare som Santos, Mertesacker och Arteta. Dessutom med dokumenterade ledaregenskaper.

Om lagbygget kommer att fungera som kollektiv återstår dock att se. De ska spelas samman och det kan ta sin tid. Enskilt ser nyförvärven ut som enastående playmakers. Men låt mig påminna om att ALLA kan se ut som världsstjärnor på YouTube.


* * *
För Arsenal, som nu även rensat noterbart i truppen med utlån och försäljningar gäller att prioritera under säsongen 2011/12. Man bör inte "springa på varje boll" (för att uttrycka sig med en riktigt mögig ordvits)

Under fjolåret spelade Arsenal på fyra fronter mot fyra olika titlar. Ofta med
A-lagsspelare på lal fronter för ta hem "någon pokal" till utsvultna fans.
Det slutade med en sliten och skadedrabbad trupp, en kollektiv kollaps och en säsong helt utan någon titel - ännu ett år.

Låt 2011/12 bli ett år att först spela samman nya spelare (som kunde ha värvats så mycket tidigare). Med tanke på Europaspelets attraktion så gäller att behålla plats för avancemang och deltagande även kommande år och säsong.

Med 8 poäng efter på slack efter efter tre matcher så återstår trots all 105 poäng att spela om. Lägg därtill att bättre rustade lag som ManCity, ManUtd och Chelsea lär förlora poäng i inbördes möten, så bör vi kunna slåss om fjärdeplatsen.

Kanske ännu en säsong utan titlar, men ändå, betydligt bättre rustade i grunden inför just nästa säsong!

Låt de unga, varav några föll på Old Trafford, få spela in sig i Carling Cup och FA-cupen. Växa. Ifjol var siktet på titlar så stort att Wenger brände kraft med för svag trupp på fyra håll.

Årets prioritering bör vara att söka komma så högt möjligt i Premier League!

Många "experter" har tippat Premier League ånyo efter transferfönstrets stängning. Många av dem har fortfarande rankat Arsenal utanför Topp-4.

Liverpool har fått en lysande start, och månag tror att Arsenal gör en säsong likt den Liverpool gjorde i fjol. Kanske. De har ett starkt lag, men de imponerade inte trots segern på Emiraten.
Det krävdes hjälp på flera håll, självmål/offside att ta tre pinnar.

Liverpool och Tottenham blir våra största konkurrenter men likväl kanske även de som kan hjälpa till i toppstriden.

* * *
Avslutningvis Cahill. Undrar om Bolton verkligen är nöjda när han gå ut gratis om ett år.
Att Wenger skulle laxa upp nya feta bud till Owen Coyle i januari utgår jag ifrån aldrig någonsin kommer att ske med klockan tickade till dess atat Cahill är en "fri man". Om Cahill sedan skulle välja Arsenal nästa år - återstår att se. Då är då. Nu koncentreration på hösten.

* * *
http://twitter.com/swede_Arse