Diaby, Eduardo, Ramsey...

Nästan exakt två år efter att Eduardo fått benet avslaget av Birminghams Martin Taylor, så får Ramsey foten kapad av Stokes Ryan Shawcross.

Återigen får vi uppleva grymma scener. Arsenalspelare tycks vara högvilt. Får vara högvilt?Kom inte och snacka om "otur". Vi minns nu alla även hur Diaby höll på att bli tidig fotbollsinvalid efter att Sunderlands Dan Smith's fullkomligt hänsynslösa tackling på ligaupplopet i maj år 2006.

Det är en skam. Shawcross tårar ger jag inte mycket för. Det blev en verkligt dyrköpt seger för Arsenal på Britannia Stadium. Moral att efter den hemska skadan orka vända 1-1 till 1-3. Fabregas var så mycket lagkapten man nu kan vara när 1-2, på straff, tydligt tillägnades Aaron Ramsey, vars framtid nu är osäker.
Vad vi vet är att en oerhört lång rehabprocess väntar ännu en Arsenalspelare.

Hur påverkar detta resten av säsongen?
Binder saman laget, ökar moralen, hävdar vissa såhär dagen efter.

Minns samtidigt hur Martin Taylor's behandling av Eduardo fick dåvarande ligaledarna Gunners att fullkomligt implodera. Tappa greppet.
Har något konstruktivt fötts efter dessa erfarenheter?
Hur hanterar laget denna situation?

Det borde vara glädjens dag. Spöket Stoke är besgrat på sin borg.
Men det är mest frågetecken i eget huvud denna dag.
Och självklart tankar till som kring den unge Ramsey - som chockade lagkamrater.

A pocket of financial sanity

Värt att läsa. Efter att domedagsprofeterna nu härjar vilt om Arsenals ekonomi, och därmed framtida öde. Detta i en global lågkonjunktur som sannolikt inte gjort det lättare att sälja flashiga bostadsrätter vid Highbury.
http://bit.ly/dsGNuG

Läget kunde vara värre. Att Wenger inte köper spelare är en annan diskussion.

Spöket Stoke och annat i OS-tider

(Ursäkta taskig uppdatering senaste tiden. Orsakerna stavas jobbresor och så en släng av OS-feber när kvällar kommit)

Det finns flera som hävdar att lördagens möte borta mot Stoke är den tufaste matchen som Arsenal har kvar under återstoden av säsongen. De värsta dysterkvistarna påstår att en ny förlust mot laget som tar en halv match på sig att torka boll, innebär slutet för toppstriden med Arsenal som iblandad part.

Efter denna hittills så oförutsägbara säsong är jag inte alls beredd att hålla med om att Arsenals säsong i Premier League avgörs mot Stoke. Däremot vill jag hävda, på ett närmast sport-klyschigt manér, att varje match nu är just en så kallad måstematch. Sedan må motståndet ha vilka namn, färger och klubbmärken som helst.

Som vanligt är det skador i Arsenal, Arsjavin och Gallas är ännu inte redo för spel, och till dagens match saknas även Diaby. Men en ständigt roterande startelva är numera en vanesak.

Hur mycket den mentala påverkansgraden av årets uttåg ur FA-Cupen på just Britannia Stadium, som det faktum att Arsenal här även fått spö i ligaspelet de senaste fyra gångerna lagen mötts, återstår att invänta med viss spänning. Man kan tycka att detta är faktorer som borde utgöra explosiv tändvätska. Dags för revansch, eller stopp på en tråkig svit.

Om Arsenal hade förmåga att spela ett tätt defensivt grislir med kvicka kontringar så skulldet kunna vara ett recept på vägen mot poäng. Mer sannolikt är att det blir full gas från start som ytterst gynnar Stoke.

* * *
Arsenal har i veckan aviserat att ekonomin (under pågående lågkonjunktur) förbättrats ytterligare. Plus 130 miljoner kronor i slutet av november 2009 jämfört med samma tidpunkt 2008. Skulden på Emiraten har betats av med över en miljard (!) kronor.

Domedagsprofeterna på Arsenal (?) bloggen Le Grove tolkar detta nu som att Ivan Gazidis är en lakej till Kroenke, vars enda syfte är att är att städa undan skulderna så att den otäcke amerikanen kan komma och köpa de sista aktierna för att sedan belåna klibben än mer och kasta den i skuldträsk, elände och en nära förestående död.

Konspirationsteorier kan stundom vara rent komiska, och ibland mest tröttsamma.

* * *
Clichy har inte gått att känna igen sedan han kom åter till spel. Därför blir man inte förvånad att den officiella propagandawebben i veckan haft särskilt fokus på den franske ytterbacken och proklamerat hur bra han är. Klubbens webb är mer förutsägbar än den senaste tidens svenska vinterväder.

* * *
Kanske är skadeglädjen, om inte den enda sanna glädjen, så en källa till muntra leenden. Nyheten om att Adebayor återigen stängs av, ny i fyra matcher, fick i alla fall inte mig att gråta. Heller inte nyheterna om de sängkammarglada gossarnas framfart i Chelski, och effekterna därikring.

F*cking IN Chelski

F*cking IN Chelski. Populär syssla. Terry. Cashley. Grabbarna hela dagen. Hoppas på sprickor som rämnar som taskigt tegelputs...

Viktiga poäng mot svarta kattter

Förutsättningarna var enkla: Vinst ett måste. När så Everton hemmaslog Manchester United med 2-1 innan Sunderland skulle äntra Emiraten - så fanns inget annat än en hemmaseger och tre viktiga poäng i toppen.

Så blev det. 2-0. Och då borde väl allt vara frid och fröjd?

Tycker inte det. Och det känns lättare att vara kritisk i segern, än efter en förlust. Men trots det sedvanliga övertaget vad gäller bollinnehav, så var det uppenbara problem med effektiviteten. Arsenal har förvånansvärt svårt att stänga en match. Eller annars är det inte så förvånande med Walcott och Bendtner på topp.

Bendtner skapar ytor och utrymmen. Men är ibland alldeles för egoistisk, eller för okylig när det gäller. Nu fick han peta in 1-0 på smörpass från Eboué. Den bollen hade en gammelfarmor inte kunnat missa. Eboué annars matchens kraftpaket och kvällens stora positiva överraskning.

Almunia åter i mål, och jag vill hävda att spanjoren i just denna match gjorde några matchavgörande räddningar. Sunderland spelde på kontringar, och bakåt bjöd Arsenal (som vanligt) öppna spjäll. Vad Silvestre gjort för att få agera del av mittlåset tillhör saker jag inte alls begriper. I mina ögon är karln en enda stor säkerhetsrisk. Hade hellre sett Senderos kvar.

Ingen match som går till historien. En tämligen medioker historia, som ändå blev ondödigt spännande på helt fel sätt. Ett noll är ingen garanti numera. Historiskt för säsongen dock att Arsenal tilldömdes sin första straff i ligan! Fabregas som blev nedriven på stopptid, smällde själv in bollen. Matchen dog så först i 92:a minuten.

Sunderlands mittfältare Lorik Cana, som upppgavs vara aktuell för Arsenal under sommaren 2009, spelade hårt och fult. En stämpling på Eboué borde gett ett rött kort. Likafullt så anser jag att just den typen av spelare är en av de stora bristerna i årets Arsenal.

Nätta, korta och lätta bolltrollare i all ära. Men ett riktigt råskinn skulle inte skada i truppen.

Fabianski och Martin Hansson

Två personer i huvudrollen i Lissabon. Reservkeeper Fabianski och svenske domaren Martin "Irland-Frankrike" Hansson. Snabbt mål efter elva minuter från hemmalaget sedan Clichy blivit fullständigt uppsnurrad och Fabianski tippat in bollen i eget mål på skottet som följde av Valera . En riktigt fet som präktig tavla.

Kvittering efter sju minuter på Arsenalhörna. Och det av Sol Campbell. På nick. Här var matchen öppen och offensiv från båda håll, men Fabregas fick vara fritt vilt för den svenska domartrion. Oj vilken legitim trampmatta spanjoren fick vara.

Andra halvlek fortsatte i rask takt, dock inte mindre ful som hård. När Rosicky så revs ned av Portoförsaret i straffområdet så blundade Hansson.

Spelvändning och fullkomlig påföljande mental kollaps när Campbell puttar bollen bakåt som Fabianski lyfter upp. Med nerverna kvar i London (eller kvar i Polen?) så lämnar Fabianski dessutom snabbt bollen åter till Hansson.
Indirekt frispark till Porto, Hansson släpper bollen mitt framför en hemåtbackande (!) Fabianski.

Bollen är fri att slå, och snabbt hamnar den i mål medan Arsenalspelarna går och funderar på vad som pågår.
Ridå!

Arsenal startar så en välkänd excess i ineffektivitet. Avslut som hörnor blir utan skärpa. Diaby och Bendtner orkar/vågar/vill inte ta avsluten i form av skott. Det blir ökänd pet-fotboll och långa inväntningar på bättre tider. Resultatet blev chanser som rann iväg likt vårfloder.
2-1 och hemmavinst blir resultatet som känns ytterst märkligt.

Att Arsenal darrade bakåt efter Fabianskis orutinerade agerande är inte underligt alls. Att Arsenal hemfaller åt att överarbeta situationer under press är tyvärr en välkänd syn. Att just svenska domare - återigen - hamnar i märkliga domslut när Arsenal spelar i Champions League är mestr bara sorgligt. En ignorerad straffsituation blev istället till ett märkligt, elller taffligt, segermål några sekunder senare.

Ett mål på bortaplan att ta med sig hem.
Om det är någon tröst inför returen?
Jag tror tyvärr inte att det kommer att räcka detta år.

Skador inför åttondelen

Berg och dalbana. Vilken gungig tur. Ligan har varirt hopp, förtvivlan - och nu kanske litet hopp.
Så är det dags för finalspelen i Champions League 2010. Åttondel. Och när Arsenal åker till Portugal i det första mötet mot FC Porto så känns skadelistan längre än någonsin.

Suck!

Häromdagen aviserades att Eduardo skulle med. Att han var frisk. Det är han nu tydligen inte alls. Inte heller Gallas. Nu ska Sol Campbell bilda mittlås med Vermaelen. Arsjavin och Song stannar också hemma. Det känns som de riktigt tunga avbräcken.

Även Almunia stannar hemma med fingerskada, men Lukasz Fabianska kan duga väl så gott mellan stolparna.

Truppen:

Lukasz Fabianski
Vito Mannone

Armand Traore
Bacary Sagna
Thomas Vermaelen

Mikael Silvestre
Sol Campbell
Gael Clichy

Nicklas Bendtner
Carlos Vela

Theo Walcott

Samir Nasri

Denilson

Aaron Ramsey

Tomas Rosicky

Abou Diaby

Cesc Fabregas

Tror att alla (soffcoacher) är tämligen klara över vilka som bäst gör sig på bänken versus planen. Även om skadeläget är, milt uttryckt, frustrerande. Detta återkommande spöke som tyvärr tycks trivas alltför väl i klubben.

Efter en veckas elände...

Efter en veckas elände...
...så vinner Arsenal en oerhört viktig match mot Liverpool med ett hederligt "one-nil". Kunde Wenger TREHUNDRADE seger som manager för Arsenal kommit lägligare?

Diaby nickar in en passning från Rosicky. En mach som startade oerhört slött, lätt stirrigt, blev så försiktig (från båda håll) och sedan avslutades det i en riktigt högoktanig nagelbitare!

Så oerhört viktiga poäng på spel att Wenger i slutet, med ledning, bytte ut Bendtner mot Sagna och lämnade Eboué kvar på planen. Här skulle poängen minsann hållas. Detta även om domare Howard Webb gärna ville annorlunda genom att tilldöma Liverpool en icke-frispark i slutsekunderna utanför Arsenals straffområde.

Kvällens resultat i övrigt var bara att jubla över. Som Arsenalvän. Detta efter en ren helvetesvecka. Everton hemmaslog Chelsea och Manchester United spelade kryss mot Aston Villa. Tottenham fick på pumpen, liksom Liverpool.

Sex poäng upp till Chelsea, där det var nio i går. Och nu sju päng till Man Utd. Återstår så tolv matcher och 36 poäng att spela om...

Kvällen lär oss dock (återigen) att det finns inga säkra som lätta matcher i år!

Liverpool på besök

Ingen Eduardo åter när Liverpool kommer på besök under kvällen. Ska lille Arsjavin spela ensam forward, vilket han misstrivts med och som heller inte varit särdeles lyckat.
Vet inte hur Wenger formerar laget, men några större förändringar än mot Chelsea lär inte bli aktuellt. De som är friska är de som är spelbara. Liverpool har aviserat en attityd liknande den Arsenal höll inför söndagen. Men räcker deras självförtroende längre?
Ny förlust ikväll och Arsenal är så på allvar inblandade i striden om att nå minst fjärdeplatsen. ManCity tog tre nya poäng i går. Vieira och Adebayor låg bakom det avgörande segermålet mot Bolton.

Re Actions

Reaktionerna efter gårdagens förlust mot Chelsea har inte låtit vänta på sig. Wenger offrade FA-Cupen för att hålla de tunga konkurrenterna stången.Det lyckades som bekant inte alls. Femte året utan titlar. Nu stormar det bland supporter och exporter.

Spelet är sönderläst, trupen svag, styrelsen tanker mer på vinst än sportsliga framgångar. Åsikterna är otaliga. Och hårda. Ett axplock dagen efter förlusten då Le Boss ändå envist hävdade att Arsenal var det bättre laget...

The Online Gooner:
Every big team that can withstand the early Arsenal pressure now has a blueprint to defeat them. Catch them on the counter, home AND away. And if the Euro defeat to Man Utd is what is playing on their minds, they don’t seem to have learnt anything from it.
I have heard every excuse from inexperience to lacking big game mentality to plain bad luck. While Arsenal don't have a divine right to win every game, they also don’t have the divine right to lose in the exact same way ALL the time.

Aftonbladet – Peter Wennman:
Hur kunde Wenger, som hoppade som en galen groda på sidlinjen, tro annat än att Ancelotti skulle jubla när han insåg Arsenals intentioner? Hur kan man åka till Stamford Bridge, utan en enda naturlig anfallare, och tro att man ska kunna rulla upp ett rutinerat försvar i absolut världsklass? Wenger borde ha varit listigare och satsat på snabba omställningar, på bollar till såna som Arsjavin och Walcott, men han är nu så envis och stolt att han vägrar göra avkall på sina principer.

BBC – forne Arsenalspelaren Lee Dixon:
But I don't care how well you pass the ball if you give goals like that away. We know they are bad at dealing with counter-attacks but if you cannot defend corners, when you can practice that on the training pitch and give your players designated jobs, then you are going to get free players arriving in the box. Nobody knows who is picking them up and everything else breaks down from there.

Expressen – Kalle Karlsson:
Det är lite roligt med Didier Drogba och hans förkärlek till mötena med Arsenal. Efter hans tvåmålshow i november på Emirates konstaterade ju Arsène Wenger lite syrligt att "he doesn't do much". Om nu ivorianen inte "gör mycket" i Wengers ögon vore det intressant att höra Arsenaltränarens omdöme om Theo Walcott igår.

Arseblog:
Arsene called us naive last week, the same applies today, and it doesn't come to down to age or experience. You don't need to be 29 to know it's better to stop an attack as early as possible. Arsene might bemoan the likes of Darren Fletcher but a player like that is a valuable asset. How many times have you seen United or Chelsea caught on the break the way we are?

The Times - Tony Cascarino:
When they meet the better teams, all that becomes so predictable. As is often the outcome: defeat. The word is out on Arsenal — press them, smother them, step on their dancing feet. And when you’ve done that, hit them on the break. Manchester United did it the previous weekend, Chelsea did it yesterday. It was like Groundhog Day.

Drogba fick ha lekstuga - igen!

Vad säga? 2-0.
Patenterade Arsenaldödaren Didier Drogba gjorde det igen. Med sina två mål sänkte han laget han älskar att sänka. Det är bara att vara ödmjuk i studen och lyfta på hatten. Han är snabb, han är grymt fysisk, och han han är en tekniker av rang. Av alla dessa "motsåndare" som komit och gått genom åren så har Drogba min respekt. Till skillnad då mot spelare som Nistelrooy, Ronaldo eller för den delen Tevez.

Uppenbarligen har Arsenals spelare mer än respekt föer Drogba. Man räds detta spöke. Något enormt. Jag vet inte om felet sitter inbränt i hjärnbarken eller om Wenger missuppfattat instruktionerna inför dagens match - men alla borde ha haft det glasklart för sig att Drogba är den ende spelare man inte släpper för en nanosekund i ett sådant viktigt möte. Men det gjorde man. Och det kostade.

Ett något rörligare Arsenal än i matchen mot Manchester United. Men oerhört ineffektivt. Två måls underläge redan efter 23 minuter pressade fullständigt ned självförtroendet i skosulorna hos Arsenal, och skapade dessutom ett stressat lättläst spel som ett tryggt och tight Chelsea hade noll problem att hantera.

Vad gäller Arsenals insats finns inte så mycket i övrigt att säga. Laget, som är så ofysiskt och som dessutom inte har förmåga att åka bort och spela ett defensivt grisspel räckte inte till mot ett topplag. Denna gång heller.

Wenger har själv skaffat det lag han förfogar över. Han kan inte tjura på spelarna. Jag undrar mest bara hur han tänkte när han startade med Walcott? Inte för att Bendtner är så mycket vassare. Men han är betydligt större och kan buffla sig fram genom köttmurar.

Arsjavin slet och slet men den lille ryssen desarmerades lätt av två till tre spelare från Chelseas backlinje eller mittfält.

Så kan inte Arsenal spela. Tyvärr.
Återigen var man alldeles för svaga i att pressa mostsåndarnas bollhållare. Återigen bjussade man på dåliga markeringar som ett kontringsmål.

Nio poäng upp till Chelsea nu. Och återigen bjuder februari på ett faktum:
Inte i år heller!

Kvällens underhållning stod gästande Arsenalklacken för som med bengaler och sång stundtals överröstade Chelseas supportar.

Efter en vecka av elände

Det har stormat bland Arsenalsupportrar förr, och lär så göra även i framtiden. Kan dock inte påminna mig om att jag någonsin tidigare upplevt en så negativ storm från de egna leden som under den gångna vecka. Kan i och för sig bero på att det är lättare för alla att göra sin åsikt hörd i cyberrymden 2010 än vad det var 1995, året innan Wenger kom till klubben.

Utöver krav och önskemål om Wengers avgång är det ingen måtta på hur dåliga i princip varje spelare nu plötsligt är. Jag är själv grymt besviken på insatsen mot Man Utd, där laget gjorde allt annat än spelade just som en lag och en enhet. Men det finns gråskalor även i mörkret.

I veckan som gått tackar vi Hull för att de klippte två poäng av Chelsea. Det visar att saker fortfarande kan hända i tabelltoppen. I vilket skick är förövrigt John Terry inför morgondagen efter att ha varit utsatt för medial kanonad om otrohet och biljettfiffel och som slutligen nu blev av med kaptensbindel för det Engelska landslaget VM-året 2010?

Vet inte om detta kan påverka söndagens match som nu av de flesta betraktas som direkt avgörande för Arsenal denna säsong. Jag vet dock att Didier Drogba är åter och att han älskar att göra mål på Arsenal. Har Arsenal lärt sig någon läxa från söndagen, där Rooney fick härja vilt, så bör man spela mur och hålla fem spelare runt Drogba. Noll yta.

Det kräver jobb, inställning och attityd av laget. Nasri, som gjorde en mycket slät figur i söndags, säger själv att Stamford Bridge blir en avgörande nyckelmatch. Då ska det också synas!

* * *
Wenger har avslöjat att han att han var mycket nära att köpa en spelar precis innan transferfönstret stängde, men att affären inte gick i lås. Nu spekuleras hej vilt om vem det skulle ha varit. Konspirationsteoretiker från anti-Wenger falangen hävdar att det är lögn. Något Wenger påstår för att visa missnöjda supportrar att han i alla fall försökte.

* * *
Marouane Chamakh påstås vilja komma till Arsenal till sommaren. Som jag tidigare skrivit. Jag är skeptisk. Här kan Arsenal bli blåsta av skuldtyngda klubbar som lever på kredit.

* * *
I övrigt så börjar nu, i samband med resultatet snacket om att Fabregas ska hem till Barcelona. Jag vet inte längre för vilken gång i ordningen, men jag gissar att det är för tvåhundrafyrtisjätte gången under de senaste två åren.

* * *
Hur eländigt är läget om Arsenal tar poäng imorgon?
Växer skaran av dem som vill ha Wengers huvud på ett fat, eller är han ånyo ett helgon?

Världen har gått under

Idag stannade världen av. Den har nog nästan gått under. Förlusten liksom själva insatsen mot Manchester United under söndagen har orsakat enorma skalv inom Arsenalvärlden.

Petitioner och upprop om med krav om Wengers avgång publiceras runt om på nätet. Av Arsenalsuportar. Törs inte tänka på vätebomberna som briserar likt regnande klusterbomber efter ny förlust mot Chelsea kommande helg

Wenger sågar idag mer eller mindre öppet några av sina egna spelare (läs: Almunia, läs: Clichy, läs: Denilson) men är ändå tillräckligt envis för att vägra värva något nytt under vinterns transferfönster.

"Wenger går styrelsens ärenden, han vill bara dra in pengar till klubben och struntar i supportarna" eller "Inte ännu ett år utan någon titel, nu är det nog".

Tyckanden och påståenden är ändlösa. Som analyser av alla de slag. Därför blir det ingen på denna plats för dagen. Konstateras förvisso att det känns som en mycket tung uppförsbacke nu.

Men.
Fjorton matcher kvar att spela. Det ger fyrtiotvå poäng att spela om.
För några lag, som Man City, fyrtioåtta.

Kommer alla konkurrenter som pretendenter till ligatiteln som till de övriga tre topplaceringarna bara att vinnas av våra "moståndare" ?
Det är en fullkomligt matetamisk omöjlighet.

Här är några, på pappret, "tuffa matcher" som ligger framför några lag som nu slåss i som om toppen. Sedan kan man tappa poäng även mot lag som Wigan. Fram med kalkylatorn. Och spåkulan.

Chelsea har kvar att möta:
Man City 27/2 (h)
Aston Villa 27/3 (h)
Man Utd 3/4 (b)
Tottenham 17/4 (b)
Liverpool 1/5 (b)

Manchester United har kvar att möta:
Aston Villa 10/2 (b)
Liverpool 20/3 (h)
Chelsea 3/4 (h)
Man City 17/4 (b)
Tottenham 24/4 (h)

Man City har kvar att möta:
Liverpool 20/2 (h)
Chelsea 27/2 (b)
Tottenham 6/3 (h)
Man Utd 17/4 (h)
Arsenal 24/4 (b)

Tottenham har kvar att möta:
Aston Villa 6/2 (h)
Man City 6/3 (b)
Arsenal 10/4 (h)
Chelsea 17/4 (h)
Man Utd 24/4 (b)

Liverpool har kvar att möta:
Arsenal 9/3 (b)
Man City 20/3 (b)
Man Utd 20/3 (b)
Chelsea 1/5 (h)

Arsenal har kvar att möta:
Chelsea 6/2 (b)
Liverpool 9/2 (h)
Tottenham 10/4 (b)
Man City 24/4 (h)