lördag 31 oktober 2009

Från ligacup till klassiskt känslomöte

Hat haft strul med bredband, routerers, och gud vet allt som gäller datorer i veckan. Ett äkta "I-landsproblem", men lik förbannt nog så irriterande.

Veckan bjöd en av de mest underhållande matcher jag sett på länge. Och det var inte det faktum att Arsenal gick vidare med seger när de spelade bort Liverpool med 2-1.

Det gjorde självklart inte känslan och upplevelsen från matchen sämre. Men nöjet bestod främst i att se hungriga och taggade spelare ur det yngre ledet. Då tänker jag inte på Silvestre, eller Senderos, som utgjorde mittbackslås. Att få se kalasmål är heller inte skadligt. Här bjöds vi på tre - av tre gjorda.


Detta var sannolikt det mest rutinerade laget Wenger ställt så tidigt i Carling Cup på mången år. Nasri, Eduardo och Bendtner kan gå in i A-laget sju dagar i veckan om de är friska. Nu fick de litet match i ben, kropp och hjärna efter tider av konvalescens.

Oerhört glädjande att se energiknippt Nasri åter. Litet ringrostig, men ett kapital och en lagspelare som (tyvärr) inte använts denna säsong och som kan bli just hur nyttig som helst.

Utropstecknen som förgyllde kvällen bar namn som Fran Merida och Craig Eastmond. Det kunde sett sämre ut. Är detat säsongen då det ska lossna på allvar för Merida?


Fabianski åter som burväktare.
Kändes tryggare och mognare än Mannone i sina ingrepp.

* * *
I Liverpool gjorde så den omtalade sommarvärmningen från Roma entré: Alberto Aquilani. När han kom in på planen fick Liverpool ett helt nytt spel. Här en dirigent. Apropå sparkapital som ännu inte använts. Om han är bättre än Alonso?
Tveksamt, men omöjligt att döma utifrån speltiden som gavs, dessutom i en ligacup.


* * *
Klassiskt "hatmöte" väntar denna lördag som är röd som en söndag. Det blir inte kyrkogård och ljussättning idag. Det är många mils resor när man har de kära men framlidna på annat håll i landet. Det blir Londonderby i hemmet efter en slitig höstvecka.

Vad att vänta?

Full gas från båda håll. Här lär alla spela snäppet ovanför den egna maxkapaciteten. Prestigen är enorm. Men denna gång är faktiskt även tabelläget direkt hårfint mellan lagen. Matchen gäller mer än gammalt fiendeskap.

Se upp för Peter "Storkträdet" Crouch som kommer att slänga sig fram mellan Gallas och Vermaelen, med huvudet som slagträ mot bollar i luften.

Robbie Keane ska man alltid se upp med. I veckan har han gapat och hojtat om att Tottenham är det bättre laget. Varning före att han får truppen att inbilla sig det.


En smäll idag känns tuffare än idiottappet mot West Ham.
Jag hoppas att Wenger drillat sina mannar. Taggtråd till frukost.

* * *
Vem som står i målet för The Gunners?
Blir detta Almunias återkomst?
Sannolikt.

söndag 25 oktober 2009

The Hammer’s hit down

Jag hade en obehaglig känsla i kroppen som började gnaga redan innan helgen.Arsenal kommer att kryssa på söndag. Orsakerna till känslan var följande tankeväv:

1. Arsenal såg grymt slitna ut i Champions League mot AZ Alkmaar i veckan. Det var tungt, och man släppte in en mycket sen kvittering i en match man inte kunde knäppa igen. Ett Londonderby kräver sin energi.

2. Arsenal har de senaste åren av någon märklig anledning fått litet av ett spöke i West Ham.

3. Vinst och tre poäng och Arsenal hade den där chansen att rycka litet till en mer angenäm tabellplacering. Laget har varit i exakt den situationen några gånger tidigare de senaste säsongerna, och resultaten har så istället gått emot.

4. Efter Wengers födelsedagsfirande och Arsenals stora årsstämma lovades medaljer och troféer. Sådana deklarationer är alltid vanskliga och brukar ge rekyl snabbt och skoningslöst.

När så Tottenham under lördagen förlorade hemma på in "borg", så tillkom punkten
5. ...se punkten 3!


Och så rätt jag fick. Tyvärr som fan. Och så heligt sur jag blev. Jag tänker inte skylla på ett horribelt domslut, det var ett rent kompensationsdomslut – efter en incident som de facto var en straff. (Inte för att jag på något sätt accepterar just favörer från domare som rättar till sin misstag i efterhand)

Det var en blek och glåmig match. 2-0 i halvtidsvila och West Ham hade enbart en ensamt slitande Carlton Cole. Likväl fortsatte krysstanken att gnaga på. För mittfältet klickade rejält och spelare som Arsjavin och Fabregas såg inte mindre slitna ut i London ån tidigare i veckan i Holland. Ändå fick de nöta på. Trots att Nasri (!) som Bendtner var åter på bänken.

Det var slarvigt och det blev nonchalant. Och det här var en tillställning som Arsenal skulle ha knäppt igen tidigt efter vila. Så blev det nu inte alls. Viljan kanske fans (men det syntes förbannat dåligt) och orken tröt. När West Ham kvitterade till 1-2 så fylldes hela östra London av energi medan den helt sipprade bort hos gästerna från norr.

Nästa fasta situation blir livsfarlig, tänkte skallen. Och den kom. Visst kom den, i form av en straff. Och där var två viktiga poäng förlorade. Om så domaren lagt till stopptid på 20 minuter hade Arsenal aldrig vänt idag. Så kändes det.

Grunnar nu på hur detta lag ska ladda om till nästa Londonderby. De som möter Liverpool i ligacupen i veckan lär inte vara med då.

torsdag 22 oktober 2009

Annual General Meeting

När Arsene Wenger fyller 60 år så passar klubbledningen på att hålla sitt Annual General Meeting. Här ska det gågna året summeras, och framtida direktiv dras upp. Det blir sannolikt en hel del nostalgi kring den födelsedagsfirande tränarens år i klubben.

Samtidigt väcks nya frågetecken om det framtida ägarskapet. Stanley Kroenke är just nu på väg att närma sig ett 30 procentigt aktieinnhav i Arsenal. Han har då formellt att lägga ett bud om att ta över klubben helt.

Under dagen har den tystlåtna amerikanen dock inte lämnat några sådana besked.

Ordförande Peter Hill-Wood håller låg profil och viskar om att några stora förändringar sannolikt inte är att vänta.

Vet han det, eller hoppas han det?

Det lär sannolikt komma litet nya siffror och annat matnyttigt efter mötet.

* * *
Om vi lämnar slipsar, kostymer och (aktie)portföljer och blickar utåt "the pitch" så ryktas att Arsenal har återuppväckt intresset kring en viss Lorik Cana...

Det är så dumt att kommentarer är överflödiga. Om det ens bär någon sanningshalt så undrar vän av ordning varför klubben inte klippte den tuffe albanen tidigare i somras utan lät honom ramla in hos de "svarta katterna", Sunderland, för en i PL-sammanhang inte alltför astronomisk summa.

Det priset har dock sannolikt stigit rejält till nästa transferfönster.
Cana kommer aldrig att spela i Arsenal.

* * *
Det måste alltid finnas en syndabock i Arsenals spelartrupp. Som någon slags naturlag.
Diaby har nu fått klä skott för sin insats i Holland inte minst placeringen vid AZ Alkmaars kvittering i nittiotredje minuten. Rätt eller fel?
Kan konstateras: viss osäkerhet i Diabys spel.
Dibay som "varit på gång" i tre års tid nu...

* * *
Intressant om en konkurrent.
Liverpool:
Mycket pengar, mycket spelare.
Och de har knappt en ungdomsakademi.
Men handla kan man:
http://bit.ly/1HLgQv
Någon tränare lär "sitta löst" som det heter i det där sömniga TV-programmet för ungdomar som sjunger andras poplåtar.

* * *
Arsjavin "avslöjar" att han var ytterst nära att skriva på för Spurs ifjol. Tack och lov så hamnade inte stackarn i en oanständig klubb. I övrigt lyfter den talföre ryssen på en intressant frågeställning:

Hur kommer framtidens Premier League se ut när England inför skattesatser på 50 procent, medan de är 27 procent i Spanien.

Sug på den, och tänk nu något längre än att Adebayor lär gör sitt yttersta för att ta plats i något lag i La Liga. (Egentligen har han väl alltid haft hjärtat just där kommer han att hävda)

Premier League på slack mot La Liga?
Spelare med talang lär gå därhän pengarna finns.

tisdag 20 oktober 2009

Slitet Arsenal på kryss i Holland

Så var säsongens sömningaste CL-match, kvalet inkluderat, avverkad på Holländsk mark mot vårens ligamästare AZ Alkmaar. Ett märbart slitet Arsenalkollektiv, där de flesta spelare matchats hårt i liga, cupspel och för sina nationer i VM-kval, kom något uddlösa till ett höstlikt Holland där Alkmaars taktik bestod i att låsa mittfältet i allmänhet och punktmarkera Fabregas i synnerhet.

Tillknäppt och småtrist. Ett misstag i trettiosjätte minuten kostade AZ Alkmaar ett mål när trion Arsjavin->van Persie->Fabregas samarbetade och lagkaptenen fick rulla in 0-1.

Efter pausvila var matchbilden fortsatt densamma. Arsenal hade svårt att ta sig framåt då AZ Alkmaars defensiva spelstrategi höll i sig.

När hemmalaget kom, så kom man på högerkanten, och Clichy hade (återigen) vissa problem att hålla såväl kanten som motsåndaren stången. Några egentliga farligheter bjöds dock inte. Undantaget så en hörna där Diaby var nära att upprepa säongens misstag i Manchester... Men med minimal marginal blev det tack och lov inget självmål denna kväll.

Wenger valde plocka ut Robin van Persie, sannolikt för att spara på kraft och energi inför det kommande Londonderbyt mot West Ham i ligan på söndag. In så med Carlos Vela, som sparkades ned i straffområdet. Dommartrion var svensk,
så "självklart" renderade situationen inte i någon straff. (Traditionens makt?)

I slutet, tre minuter in på stopptid, dömdes istället en märklig frispark i kamp på mittfältet. Bollen slogs in i boxen och en i stunden obevakad Mendes Da Silva fick slå kvitteringen i mål bakom en chanslös Mannone.

Surt och irriterande!
Här blev tre poäng en.
Bör sannolikt inte avgöra gruppspelets utgång, men tre poäng hade självklart varit bättre.


Om det varit mer rättvist vet i tusan. Det saknades kraft och energi hos Arsenal, och AZ Alkmaars taktik gick vägen för kvällen. Jag tror på en annan matchbild i returen på Emiraten om två veckor.

En kväll som denna hade de flesta mer än gärna sett att skadebänken varit glesare. Walcott, Bendtner, Rosicky och Nasri hade behövts, friska och krya, för att avlasta dagens startelva, främst anfall och vingar.

Kan ändå inte annat än att imopneras av främst två spelare denna kväll:
Arsjavin som sliter nåhot kopiöst, även om kraften, eller kanske var det skärpan, i avsluten inte var hundraprocentiga för dagen. Men vilken furie det är. Framåt som bakåt.

Vermaelen som gör en fullständigt felfri match. Inte en passning eller brytning fel, och man kan banne mig inte vara annat än barnsligt glad över det tillskottet i truppen!

Olypiakos tog full pott mot Standard Liege och flåsar Arsenal i hasorna om en gruppseger. AZ Alkmaars sena kvittering till trots, men de går inte vidare, och det gör heller inte belgarna.

Intressanta resultat i övrigt denna afton; Liverpool fick pisk hemma mot Lyon, och ligger nu i litet pressat läge. Av expertisen så överhaussade regerande mästarna Barcelona föll också hemma - och det mot Rubin. Kvällens skräll.

söndag 18 oktober 2009

Ballon d'Or 2009, Cana och goda resultat


Så har den franska tidskriften France Football offentliggjort namnen på de nominerade till den årliag prestigeutmärklsen, fotbollens riktiga finpris, Ballon d'Or, eller guldbollen.

Bland spelarna som särskilt utmärkt sig det gångna året finns tvås pelare med klubbadress Arsenal:
Fransesc Fabregas och Andrej Arsjavin.
Hedersamt att ta plats på den listan.

Men konkurrensen är självklart stentuff, och sannolikheten är nog stor att vinnaren kommer att koras från de spanska mästarna, tillika vinnare av Champions League. Detta är inget spelbolag men om här skulle sättas odds så vore de riktigt låga på en viss Lionel Messi .

Listan i sin helhet här:
http://bit.ly/Rp1SV

* * *
Fortfarande oklart hur omfattande Theo Walcotts knäskada är efter mötet med Birminghams Ridgewell. En magnetröntgen har genomförts under dagen. Wenger tror att det hela handlar om en "vanlig smäll", men kan ännnu inte utesluta tyngre skada på något ligament.

Osannolikt att på senaste tiden så otursdrabbade Walcott åker över kanalen i veckan för att spela mot AZ Alkmaar i Champions League.

* * *
Måste bara skriva det som inte tecknades ned här igår:
Song!
Vilken skön match han gjorde. Vill se mer av den defensive dirigenten på ett sådant humör. Vem fyller hans plats under de afrikanska mästerskapen? Denilson...?

* * *
Många "förstå-sig-påare" visste att att avfärda den albanske mittfältshårdingen Lorik Cana. Ryktad till Arsenal, men gick till Sunderland. Därmed också bevisat att "han inget var att ha" tyckte vissa. Kankse läge att tänka om?

Sunderland går som aldrig förr, och Sunderlands fans har hittat en ny hjälte i Cana...


* * *
Flera resultat att nicka gott åt efter denna helg. Manchester City spelade kryss och 1-1 borta mot Wigan under söndagskvällen. Adebayor byttes ut i 75:e minuten. Mållös. Jag har hela tiden misstänktatt han skulle hitta tillbaka till sin gamla kända form igen...

* * *
Apropå Manchester City. Klubbens senaste beslut är att förbjuda vissa fotografer att rikta objektiven mot motståndarklacken. Orsaken till beslutet är att omvärlden inte ska få se vilka reaktioner som inträffar när Citys spelare gör provocerande målgester framför gästerna.

Citys ledning ägnar sig åt censur. Är det ägarna från det tveksamma stastskicket i Abu Dhabi som bidragit med litet "nytt tänkande" till klubbledningen?


* * *
Brukar sällan ägna detta forum för andra sporter, eller andra lag. Men att gamla klassiska stora lilla Åtvidabergs FF är åter i Allsvenskan. Det är... Stort. Tjugosju år av tålamod.
Detta innebär nu inte att jag hänger på mig blåvit halsduk ikväll, men från hjärtat:

Grattis "Bruket" !

Stort i tider där sportslig framgång bäst stavas "mest pengar" och "fetast resurser"

lördag 17 oktober 2009

Äntligen igång

Äntligen igång efter evighetslångt som sömnigt landskampande. Innan lördagens eftermiddag: Hade riktigt "bad vibes" på Birmingham såväl inför match som inombords bland de få grå.
Och, vad har de för lirare (liksom gäspande ägare) egentligen?
Ja. Bissen, undantaget. Var har han hamnat i för soppa?
Ska han ha "polare" som Ridgewell, Bowyer, McFadden och O'Connor.


Englands finest's?
It's a no-no. It's just plain ugly-rugby.

Det räckte inte med att söka amuptera Eduardo.
Dagens offer, om än med turligt som lindrigare skada, blev Walcott.

Vilket j**vla skitgäng!
Byt plan, regler och bollform, BC-Blues!

Nåväl, underbar seger blev det.
Äntligen är PL igång. Igen. Uppehållet har känts som en istid. Som dött konstgräs i oljepalast.
Och igång där dagen bjöd hyffsade resultat.
Rugbygängets lokalkonkurrenter, Aston Villa, visade att chelski kan förlora.
Och en Liverpoolsupporter visade att "tifo" kan gör skillnad!

Tabellen börjar bli rejält vackrare nu.
Snyggare än mig.
Glöm inte för stunden att vi inte mött Chelski, eller Spurs. Ännu.
3-1. Arsjavin spikade igen kistlocket.
Morsning och god lördag!
(Mer imorgon)

PS. Liverpool är en skön röd ballong. DS.

tisdag 13 oktober 2009

Så fabricerar man en nyhet och annat

Tandagnisslan och mediaspektakel. Det blir lätt så när det är landslagsuppehåll. Silly Season drar igång igen. Klubbarna runtikring ska köpa än den ena, än den andra. Något ska hålla läsare/lyssnare/tittare sysselsatta och aktiva att fundera kring även utanför VM-kvalandet.

Cesc Fabregas är en av dem som har varit hemma i Spanien och spelat VM-kval för nationen. Med Fabregas på hemmaplan så funderar nationell media på huruvida den här mittfältaren ska komma "hem" eller inte. Eller snarare när. Man vet ju att killen någon gång vill till Barcelona. Man vet att intresset är ömsesidigt.

Fabregas har gång efter annan förklarat att han avser fullfölja sitt kontrakt med Arsenal. Att han nu spelar för klubben och att han är trött på rykten om en nära förestående flytt, att han är trött på att supportar misstror honom. Stt man tolkar in för mycket av hans mimik och gester på planen om det inte går så bra som han själv vill.

Men det ger ingen bra story. Man traskar iväg till Barcelonas Txiki Begiristain och frågar om han inte är hyggligt intresserad av den unge Katalanen. Inte minst nu när det vankas Afrikanska mästerskap i vinter. När barcelona riskera bli litet åderlåtna på mittfältet. Jovisst, svarar Begiristain, som vill ha Fabregas, helst i förrgår.

Så blev det en nyhet.
Fabregas till Barcelona!
Igen.
Så kan man repetera nyheten litet varstans under några dagar.
Och storyn blev en sanning.
Eller blev den?
Tro inte på allt du läser.

Att Fabregas är ur form på grund av att farfadern ligger svårt sjuk i Spanien får man nog tro. Hans syster har ju twittrat om det. Och sociala medier är som bekant "The grej of the day"...

* * *
Patrick Vieira kom försenad med flyget till London när han skulle åka och hälsa på gamla vänner vid Emiraten. När matchen var slut gick han istället på annan toppfotboll i den brittiska huvudstaden: Chelsea-Liverpool.

Direkt blev det en "nyhet" att Vieira minsann nu övervägde att flytta till Chelsea i januari. Nu har Vieira talat med Italiensk media om läget i Milan.

Han har gjort klart att han avser fullfölja kontraktet med sin klubb till våren 2010. Vieira ska således ingenstans i januari. Inte till Arsenal. Inte till Chelsea heller.

* * *
Myles palmer och "Arsenal News Review" kan milt uttryckt hålla litet…eh...tröttsam "von oben-attityd", och för mycket av varan av att "det var bättre förr".

Man får ta Myles med en och annan nypa salt. När han träffar författarkollegan Alex Fynn med god insyn i Arsenal blir det riktigt intressant. Och läsvärt:

http://bit.ly/4t6NSL

lördag 10 oktober 2009

Bendtner, Bissen och VM vs en Engelsk Cup

Just ikväll hade Bendtner gärna fått vara helusel. Kass. Nu tyckte jag att Danmark defacto på det hela var det sämre laget på Parken i Köpenhamn. Likt förbannat vann de på sin "borg".
Och just Bendtner , som fick spela kant, till Jacob Poulsen och en konstig studs. Isaksson tidigt ned. Bendntyer gjorde en godkämd insats. Jag var ändå glad över att den gänglige dansken en kväll som denna har en förmåga att överarbeta en del avslut så att de rinner ut till...ingenting.
Men målgivande pass och:
1-0 Danmark och seger.
1-0 Danmark och Bye-Bye svenska VM drömmar i Sydafrika 2010.

Låt mig med kraft nu fastsälla att det inte var på Parken i Köpenhamn, Danmark som Sverige förlorade en plats i världsmästerskapen i "världes största" lagidrott.
Utan plats till ett mästerskap som bara spelas var fjärde år. Vi får inte vara med. Och det beror på, ett snällt uttryckt, halvtaffligt kvasleplande sedan fjolåret som placerade Sverige på sin rättmätiga plats i tabellen.

Apropå gamla Arsenalspelare, så: Sebastian "Bissen" Larsson, sedan två år i Birmingham, var en riktig injektion i matchen. Gillar killen.

Att han inte fick chansen tidigare var ytterligare ett av detta kvals otaliga frågetecken som reser sig i skallen såhär inpå faktumet. Och nu är sagan slut, Lagerbäck. Tack och godnatt!

Det blev trots allt en rad mästerskap. Men det har varit sömningt sedan Sveriges urbleka insats i EM 2008.

Påpekas bör på en plats som denna (skulle i ofs kunna dra någon spaltmil tecken om VM-kvalet i allmänhet och VM-fotboll i synnerhet):

Här firas trots allt (sjukt nog?) hellre en FA-Cup titel för Ther Gunners än ett svenskt gruppspel och ett sorgligt goodbye efter tre matcher i Sydafrika.
Sju gånger i veckan. Tjugofyra timmar om dygnet.

tisdag 6 oktober 2009

SwedeArse fyller 500

Får fira litet vid lap-topen idag. SwedeArse fyller femhundra! Femhundra inlägg. Det har varit roliga, gruvliga, förväntansfulla, fasansfulla, berömmande, bedömande, fanatsifulla, fantasilösa, magiska, minnesvärda, plågsamma, pinsamma, oförglömliga, glada, ilskna tillrop i skriftform som kommit ut här. Spontana, ogenomtänkta, ibland välplanerade. Sammanställda eller nedklottrade från en mängd olika platser, PC:s och Macar, och skrivna i en mängd av olika sinnesstämningar.

Det trodde jag inte själv när allt startade, mest på grund av regn och mycket tillfällig tristess 2007. Den som lever får se när man når 1 000.

Imorgon om varför Adebayor bör lära sig hålla käft, och om spekulationerna som startade sedan Patrick Vieira inte hann till Emiraten i lördags och istället dök upp på Stamford Bridge. Och apropå gamla bekanta: Sol Campbell tränar med Arsenal?

Det får bli i inlägg no 501.

söndag 4 oktober 2009

Målfest med tennissiffror


Från 0-1 till 6-2.
Det blev en riktigt målfest på Emiraten när Blackburn Rovers, som chockstartade med snabbt mål, var på Londonbesök.
Åtta mål och åtta målskyttar. Med tanke på att Arsenal gjorde sex av dem var det sällsynt trevligt att målskörden fördelades på spelare i halva laget.

Alla poäng så viktiga, och Blackburn lyckades ta ledningen inte bara en, utan två gånger. Sedan blev det målfrossa och en slutgiltig hänsynslös kross av Arsenal. Och planens störste för dagen var lagkapten Cesc Fabregas. Fyra assist och ett eget mål.

Ett mål som firades med att rusa mot Arsenaklackens mer högljuda supportar i kurvan och peka på klubbnäreket för att även kyssa detsamma.
Vad var det för signal?
Förhoppningsvis: Tro inte all skit ni läser i tidningarna om att jag ska till Barcelona i januari.


Premiär för Walcott, som nämnde Fabregas bjussade en genrös pass vilket resuterade i att Engelsmannen fick en smakstart. Detta när han denna oktoberhelg gjorde sitt första ligaframträdande för säsongen och direkt hamnade i målprotokollet.

Flexibelt och vackert mellan Arsjavin, Fabregas och Robin van Persie.
Mycket vill gärna ha mer sägs det. Men jag hade gärna unnat Rosicky ett mål.

* * *
Thierry Henry på plats aplåderade sitt gamla lag. Gott att se. Många rader i pressen senaste dagarna om just Henry och en återkomst till norra London, i någon form, i någon framtid.
Jag blir alltid glad av attt se Henry.

* * *
På Stamford Bridge och prestigemötet Chelsea-Liverpool (2-0) fanns, av någon anledning, en annan gammal hjälte i Patrick Vieira. Det hävdas att han kommer till Gunners januari. Detta då Song spelar i afrikanska mästerskapen.

* * *
Tabellen börjar äntligen ser hyffsad ut. Fjärde platsen i ligan idag. Och då har Arsenal en match mindre spelad än Tottenham.

* * *
...och så väntar tretton dagar utan Arsenal i ligaspel och cupspel. Det ska VM-kvalas.
Inga skador tack!
Alla behövs, friska och krya, när det är dags att möta Birmingham som AZ Alkmaar.