lördag 31 december 2011

Gott Nytt Gooners!

2011 har varit ett märkligt år, stundom bjudit några riktiga dalar. Nu lägger vi året till handlingarna och blickar framåt.
Och årets allra sista dag kunde inte slutat så mycket bättre. Efter den i allra högsta grad frustrerande kryssmatchen mot Wolves när övriga resultat var tunga så slutar den 31:e december 2011 helt tvärtom.

Manchester United får stryk på hemmaplan mot bottenlaget Blackburn, 2-3. En präktig fyrverkipjäs till 70 årsfirande Sir Alex Ferguson.
Chelsea gick på pumpen hemma på Stamford Bridge mot Aston Villa och Tottenham spelar kryss borta mot Swansea.
Samtidigt på Emiraten blir det ett "hederligt" one-nil to The Arsenal i Londonderbyt mot QPR.

Målskytt Robin van Persie som därmed slog klubbrekord i antal gjorda ligamål under ett kalenderår.
Innan det viktiga segermålet kom insmög sig samma olustiga känsla som mot Wolves. Massivt spelövertag och en radda brända chanser.
Men ett mål gjorde skillnaden. Gjorde nyårsaftonen litet gladare!

På läktarplats satt Thierry Henry och applåderade. Snart ska han göra två månader i sin gamla klubb på inlån från NYC Red Bulls.
Hur det kommer att påverka laget och spelet återstår att se 2012. Jag kan se både gott som ont med en sådan lösning.
Jag hoppas på det goda. Det är dessutom några riktigt prestigefyllda som betydelsefulla möten som Henry har chans att medverka i.
Ligamöte mot Mamchester United som Champions Leaguespel mot Milan.

Men det är nästa år. Som startar om några timmar när detta skrivs.

Nyårsönskan får bli att tillfrisknandet fortgår bland Arsenals nyckelspelare.
Att Verminator fick lämna planen årets sista dag blev dagens mörka punkt.
Vi önskar snabb återhämtning. Sedan väntar vi på att Sagna som Wilshere snart är åter på planen, liksom övriga kamrater.

Gott Nytt 2012 alla Gooners!

söndag 18 december 2011

Tungt när trend bröts i Manchester

Inte en förlust i ligan sedan den 2:e oktober för Arsenal inför bortamötet med inte så litet prestige i potten. Än mer väsentligt var att här var avgörande poäng att spela om. För Arsenal att fortsätta knapra in, eller för Manchester City att rycka i täten.

Spelmässigt blev det en fartfylld tillställning där hemmalaget öppnade med enorm press och energi, men sedan bytte lagen chanser i perioder. Rafflande och ovisst med 0-0 i halvtidsvilan.

Szczesny, Gervinho, Song, Arteta och Vermaelen bjöd på förstklassiga insatser.
Song hela tiden på gränsen med hårt fysiskt spel vilket renderade i gult kort från Englands sämsta, eller ska jag säga "Arsenalfientlige" domare; Phil Dowd.

Låt mig återkomma till honom snart.

Med femte gula kortet är Song avstängd Inför veckans förestående möte mot Aston Villa och det blir tunnare på mittfältet. Även Arteta med ett gult kort i Everton innan klubbytet och fyra införskaffade i Arsenal blir borta på onsdagen.

Åter söndagen och en match där City fick alla poäng och Arsenal inget.
1-0 till det arabiska miljardbygget och Samir Nasri kan få grina allt bredare i drömmen om en titel. Arsene Wenger lät efter matchen meddela att Arsenal är borta från titelracet, och frågan är väl om de någonsin varit med under denna säsong trots en underbar upphämtning från en kaotisk start.

Med sexton matcher spelade av trettioåtta skiljer nu tolv poäng mellan City (41p) och Arsenal (29p). Det lär bli en kamp om fjärdeplatsen, men i tuff konkurrens med Liverpool, Chelsea och inte minst Tottenham som trummar på som om det vore 1961.

Som av en slump så har helgens Arsenalrelaterade nyheter handlat om att nästa man från Arsenal till City ska bli Robin van Persie. Money is not the issue, som bekant. Frågan är om Arsenal har kurage nog att låta bli att sälja även om astronomiska summor erbjuds till en 28-åring som kan lämna som fri transfer våren 2013?

Som av en slump utsågs Samir Nasri till "Man Of The Match" i just detta möte även om han vida överglänstes av Joe Hart, sannolikt ligans bäste målvakt.

Och som av en slump så var det Phil Dowd som höll i pipa och kort i matchen.
Att hålla i attiraljer som hör uppdraget till är dock inte samma sak som att hålla koll på läget på planen.

Att FA:s domare Phil Dowd är en jättepajas är ingen nyhet för dagen.
Vi minns februari i år med hyfsat färskt minne. Arsenal hade ledning 4-0 på St Jame's Park. Dowd plockade bort Diaby från planen och lät Arsenal spela tio man. Därefter tilldömdes Newcastle två straffsparkar i en match som slutade 4-4 och blev början på raset för laget under en vår som blir svår att glömma.


När Arsenal i underläge, efter att ha fått ett kvitteringsmål avvinkat i en mycket tveksam offsidesituation, så blir det frisparkar när Citys stjärnor börjar ramla lätt medan spelet får fortgå när Miller, Kompany eller Touré är bryska.

När Richards får bollen på armen i eget straffområde så att bollen ändrar riktning, då är det självklart inte straff. När det är handboll bestämmer Dowd.

Det var ett retligt mål som gav City en inte helt rättvis seger. Szczesny släpper en retur åtta minuter in i andra halvlek, orutinerade Miquel som fått ta plats i backlinjen var inte med när Silva kunde slå in bollen.

Framåt skapade Gunners egna chanser, och utöver det bortdömda målet, så bjöd Hart på tre makalösa skotträddningar.

Ett kryss hade känts som ett rättvist resultat. En förlust känns som ett svidande nederlag. Och fråogorna som uppstår efter matchen är vad Arsenal har för gift framåt när van Persie inte gör konstmål?
För dagen var Vermaelen - BACK - den vassaste anfallaren.
Arsjavin och Chamakh gör som bekant inga mål längre. Tyvärr.

Och backlinjen nu i tider som komma skall av tufft matchande?
Hur blir det nu?
Fortsätta med Miquel?
Ge Coquelin chansen i brist på alternativ?

Med Sagna, Gibbs, Jenkinsson, Santos och nu Djourou på den aldrig sinande skadelistan så står Arsenal onekligen i en tuff situation vad gäller försvaret. Lägg därtill att Song som gjort inhopp i backlinjen är borta kommande match.

Det blev plötsligt en rad av mörka tankar efter en hyfsad svit.
Det reser frågor om eventuella nyförvärv under januari.
Stalltipset får nog vara att det inte blir något sådant.
För egen del ser jag gärna att råmaterialet Oxelade-Chamberlain kan få chansen på bekostnad av de som har svårt att prestera.

Löser inte backkris eller skadelista. Men kan ge annan energi som kraft.

fredag 16 december 2011

Laget jag inte ville att AFC skulle möta...

...fick man då självklart i dagens lottning til Champions League.
Milan.
Hade hellre tagit Barcelona igen. Tredje gången gillt. Eller Real Madrid. Eller Bayern München.

Helt uppriktigt.
Men inte AC Milan.
En känsla.

Det finns många vackra gamla CL-drömar om "den italienska festen".
5-1 borta. I Milano. Då hette motståndaren Inter.
Edu!


Men då var då.

Nu är nu. Samma stad. Annat lag.

Jag är livrädd för att festen kan bli kort.
Att italiensk defensiv kan få matcherna i ett tempo som inte passar Arsenal.
Jag hoppas jag har fel.
Uppåt väggarna fel.

Nåväl. I närtid, Man City borta på söndag.
Man City sim är just borta. Från Champions League.
Men trots en vacker vändning från avgrunden denna höst så sitter minnet i från det dsenaste bortamötet i Manchester. Förvisso mot Man Utd.
Nu väntar ett taggat hemmalag. De har slagit ut Gunners ur ligacupen. Och de lår varsfulla av allmän revanschlusta efter förlusten mot Chelsesea.

fredag 9 december 2011

Manchester är Premier League?

Jag skulle blåljuga om jag inte erkände ett visst mått av "skadeglädje" under den sena onsdagskvällen när det stod klart att båda Manchesterlagen fick lämna Champions League. Missat avancemang och fortsatt spel i Europaligan.

Det måste vara en rejäl knäck för Sir Alex Ferguson vars lag onekligen har dominerat fotbollen i ett decennium.

Men jag tror att missnöjet är minst lika stort bland Manchester Citys ägare som supportrar. Här talar vi om ett lag som fått medel liknande delar av en svensk statsbudget för att köpa och avlöna stjärnor som skulle ha tagit hem den mest ärorika titeln inom klubbfotbollen. Mancinis försök att mörka sin besvikelse och lägga all press på Manchester Uniteds misslyckande blir rätt och slätt patetiskt.

Samir Nasri får i alla fall spela Europaspel. Det var ju det som lockade.

Ändlösa skämt om de båda ärkerivalerna har avlöst varandra på bloggar som på twitter. Det säger också något om läget kring de båda lagen.

Men det finns också en mer allvarsam debatt i England. Är detta det "slutliga beviset" för att Premier League är en allt svagare liga?

Ett märkligt resonemang, men det är Engelsmän med ett plötsligt skevt självförtroende kring landets stora sport som gör sig påmind här vill jag hävda.
England, landet som är de eviga världsmästarna, men som inte har vunnit ett VM sedan 1966, och som aldrig är bäst när det gäller i de stora mästerskapen.
Förvisso tror jag att det kan bli ändring på den saken redan i sommar.

Men att sätta likhetstecken mellan Premier League och engelsk fotboll i allmänhet känns inte relevant år 2011.

Ligan har spelare från hela världen. Inhemska sportjournalister älskar dock lagen med flest inhemska spelare. Ett arv som må vara naturligt för en före detta stormakt. En nation som nu är i samma kris som övriga länder i västeuropa trots att man (självklart) valt att stå utanför Euron.

Onsdagens resultat gav onekligen engelsmännen en hård törn.

Men det finns fler klubblag än de från Manchester och det finns som bekant två som har gått vidare i UEFA:s finturnering.
Båda från London.

Vem hade trott det?

Noteras att ännu en pseudodebatt uppstår om vilket land som egentligen hyser den bästa fotbollsligan. Italien och Serie A har fått upprättelse hävdar exempelvis Marcus Birro. Upprättelse från vad?

Tillskillnad från många som likt Birro brinner för landets liga i sig på ett nationalistiskt sätt likt det som nu plågar många engelska journalister så ser jag skillnad på liga och lag. Där Birro och andra hyllar varje italienskt klubblags framgångar, oavsett namn, emblem och färger, så finns det bara ett lag för mig.

Gunners!

Det är just därför jag kan kosta på mig litet skadeglädje utan minsta känsla av dåligt samvete. Att den roligaste fotbollen spelas i Premier League är en annan biff!

http://twitter.com/swede_Arse




- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 6 december 2011

Satsa på FA-Cupen!

Tabellen i ligan börjar "rätta till sig" efter lördagens bortavinst mot Wigan. Säsongens största seger med fyra mål mot noll. Extra glädjande att matchen, som började tämligen slarvigt, fick dyra olika spelare från Gunners i målprotokollet. Vermaelens glädjer vid nickmålet (efter 178 mållösa Arsenalhörnor) gick intye att ta miste på. Likaså Gervinhos mål vid 3-0. Det var kalas i lördags. Och för statistiker kan meddelas att Arsenal nu har samma antal vinster, förluster som oavgjorda resultat som i fjol vid samma tidpunkt.

Nu är det tisdag kväll och Arsenal, redan färdiga för avancemang i Champions League, har fått stryk borta mot Olympiakos med 3-1. Det var ett reservbetonat Arsenal på planen, inte helt olikt det lag som fick förtroendet då det blev respass mot Manchester City i ligacupen.

Men här fanns ingen gnista, resultatet rättvist. Motivationen var större hos Olympiakos som hade allt att spela för, var minuten från avancemang när Marseille lyckades vända ett tvåmålsunderläge till seger 3-2. En vinst som betydde uttåg för det grekiska storlaget. En förlust som innebar en befarad skada på Santos. Knappast det mest önskvärda läget med Gibbs ett stycke från återkomst.

Mannone fick chansen efter tjugofem minuter då Fabianski klev av. Det var en osäker och matchotränad Mannone som med en märklig tavla bjöd Olympiakos på 2-0. Här hade sedan Arsenal svårt att hämta ikapp. Detta trots en reducering av Benayoun, som växer alltmer i egna ögon desto mer jag ser av honom. Läge att köpa loss israelen helt från Chelsea när transferfönstret snart öppnar?

Det var Wengers 200:e Europamatch med Arsenal. Självklart hade det varit snyggare med vinst vid ett sådant tillfälle än en förlust. Men det enda som egentligen stod på spel var att hålla truppen frisk och skadefri. Santos blev kvällens smäll och nu inväntas närmare fakta.

Jag avstår några fördjupande analyser om Chamakh och Arsjavin.
Har varit vän av ryssen, vars assister många tydligen missade den gångna säsongen. Nu händer inte mycket alls. Gissar att någon i denna duo byter klubb inom en månad. Men ser hellre att det blir Chamakh som underpresterat i snart ett års tid. Formsvackan betydligt kortare hos Arsjavin.

Under söndagen blev klart med lottningen till FA-Cupens tredje omgång. Arsenal tar sig an Leed Utd på hemmaplan den 7:e januari. Jag hoppas att Wenger satsar på FA-Cupen som blivit tämligen styvmoderligt behandlad senare år. Nu är vi borta från ligacupen och vidare i Champions League. Laget har självklar högsta fokus på en god placering i ligan.

Hoppas kan man göra, men få lär väl tro att det bär vägen fram till pokal i vare sig PL som CL.
Därför hoppas jag att man satsar hårt på FA-Cupen.
Det sliter hårt att slåss på tre fronter. Men det är en front mindre än i fjol.
Laget kanske något svagare på pappret. Efter lördagens uppvisning mot Wigan, förvisso ett bottenlag, så tycker jag mig se något, en säkerhet bakåt och en harmoni - som jag saknat senare år och säsonger.

Laget bör mäkta att slåss om pokal där chans ges. Och den chansen heter FA-Cupen.

tisdag 29 november 2011

Ut i ligacupens kvart mot Man City

Manchester City har inte vunnit en match mot Arsenal i London på 36 år. Det var dessutom extra laddat inför kvartsfinalen i Carling Cup år 2011 när det miljardsatsande Man City hade med Samir Nasri i truppen. Han fick heller inte det varmaste av mottaganden av Arsenals supportar.

Det har varit tufft nu, tyckte Mancini, som likt Arsenal spelat både Champions League och Premier League under den senaste veckan. Manchester City med Balotelli avstängd fick därför komma med ett "reservbetonat lag" till London.

Agüero £38 miljoner, Dzeko £27 miljoner, Nasri £24 miljoner och Savic £10 miljoner utgjorde en kvartett om £99 miljoner när Mancini fick vädra det "lättare gardet."

Wenger är konsekvent vad gäller sina spelarval i ligacupen. Här får de yngre chansen, det är deras cup. Och det var en fröjd att se de yngre fysiska spelarna som inte vek en tum mot City på hemmaplan. Coquelin, Frimpong, Miquel och inte minst Oxlade-Chamberlain ångade fram, slogs om varje centimeter. Fabianski i målet var den ende som utstrålade litet av osäkerhet.

Och det blev en underhållande tillställning där nämnde Fabianski inte sattes på några större prövningar. Park som forward syntes mest under första halvlek, ackompanjerad av Chamakh som förblir märkvart osynlig. De chanser som skapades räddades av Citys jätte till målvakt, fyra meter långa Pantilimon.

0-0 i halvtid kändes ändå som ett resulat som talade för Arsenal. Skulle sanningen kunna vara så vacker att några ungdomar skulle kunna spela ut Manchester City ur cupen?

Nej.

Messi-replikan Agüero fick EN chans i en snabb kontring i 83:e minuten precis efter en Arsenalhörna. Det var tämlifen rent på Arsenals planhalva och Fabianski gjorde sig inte stor. 0-1.

Det känns mest som ett slags dråpligt öde att Kolo Touré, av alla, var mannen som sekunderna innan Arsenals hörna rensat undan och rädat Manchester City från
1-0.

Så kan det gå i fotboll. Infoga klyschan där den känns bäst.

Så blev ligacupesn äventyr kort. Ingen final att vare sig vinna eller förlora. Trist med tanke på att det till övervägande del var ett stort nöje att se energin och viljan hos Arsenals yngre garde. Några lär nog få chansen till mera speltid framöver.

Noterbart att scenförändringen inte blev så mycket vassare för Arsenal när Arsjavin och Gervinho tog plats. Gervinho inblandad i vad som kunde blivit ett ledningsmål, men i övrigt var avsluten inte av vassaste klass.

Det är väl Arsenals störsat problem just nu, avsaknaden av sniper / striker. Med Robin "38 goals" van Persie på bänken så saknades det där allra sista - avgörande touch och måltjuveri.

Av planen vankade Nasri och hans vänner som vinnare, vidare mot avancemang och semifinal. Med tanke på matchbilden över speltid så kändes det inte helt rättvist.

Utöver "Ox" en extra stjärna i boken till Benayoun som gjorde en mycket stabil insats för kvällen och laget.

lördag 26 november 2011

Segersvit bröts i Londonderby

Efter fem raka ligasegrar och säkrat avancemang som gruppledare i kvalet till Champions Laegue så tappade Arsenal i sin fina vinstsvit när det var dags för Londonderby, Norr mot söder, Arsenal mot Fulham.

Det har varit en trivsam tid med ett rejält ryck efter den tunga säsongsstarten. Robin van Persie har presterat på absolut topp i sin karriär och har öst in mål efter annat. "A One Man Team" säger belackarna som inte noterat att det faktiskt krävs fler i lagidrott än en ensam forward, hur fornstark denne än må vara.

Mycket av den tiga säsongens närmast katastrofala brister tycks man ha kommit tillrätta med, inte minst defensiven även om den går att putsa på ytterligare. En frisk van Persie i skytteligans topp och självförtroendet, eller "mental strength" som Wenger skulle uttrycka sig, har växt med poängskörd i liga som i CL:s gruppspel.

Bottenlaget Fulham på besök skulle sannolikt bli ännu ett segertåg på Emiraten. Men ett derby är ett derby, ich det var trötta ben och huvuden efter onsdagens europakamp mot ett offensivt Borusia Dortmund som också hittat formen hemmavid och som var piskade att vinna.

Men tre dagar senare var det märkbart tröttare ben och huvuden på hemma-arenan, trots att Wenger roterat litet på manskapet sedan onsdagens kväll. Koscienly fick vila till förmån för Djourou som fick några minuter under onsdagen. Gervinho startade på bänken till förmån för Arsjavin. Och det var den "lille ryssen" som noterades först då han trodde sig slå in 1-0 redan efter tre och en halv minut, dock var det med halvmetern offside vid tillslaget.

Innan match läste jag att lördagens domare, alltid så pinsamt usle Mike Dean fått förtroende att hålla i matchen. Någon hade noterat att Arsenal inte vunnit någon av de senaste nio matcherna som Dean dömr för Arsenal. Slump eller varningsklocka?

Fulham spelade tätt och kompakt, var på andra sidan Themsen för att ta poäng efter förmåga. Bobby Zamora ständigt på hugget. I halvtid var målcahnser som skott på mål 4 + 4 för båda lagen.

0-1 kom i en kontringssituation där en sund domare hade blåst efter att Arteta blivit fälld. Men nu var det Mike Dean som höll i pipan och spelet fick fortgå till Fulhams fördel där Riise, av alla, tråcklade sig in i en halvöppen box, skottade varpå bollen slogs av Vermaelen rätt in i högerhörnet.

Arsenal fick sedan kämpa och kriga, men det var trögt. Ramsey och Arteta såg synnerligen slitna ut och Arsjavin gjorde sig osynlig. Wenger möblerade om så offensivt han mäkatde och lät även Diaby som också gjort comeback i veckan komma in på planen tillsammans med Gervinho.

Ingen över hövan märkbar förändring noterades. Men utdelningen kom tillslut, tillika med en skön revansch för Vermaelen som kunde nicka in kvittering i 82:a minuten. Sedan var det fullt blås framåt. Dock utan att resultatet förändrades innan matchen visslades av.

En poäng vunnen eller två poäng förlorade?
Martin Jol såg betydligt mer nöjd ut än kollega Arsene Wenger vid det hövliga handskakandet.

Även om inte van Persie fick briljera vidare i sin svit så fanns annan målskytt i Vermaelen som gjorde två. Med säkerhet betydligt mer nöjd med det sista framför det andra.

Tjugofem matcher återstår och därmed sjuttiofem poäng att spela om. Den som klagar på spänningen med sju lag som krigar om topp fyra bör uppsöka läkarvård.

Härnäst väntar ligacup mot Manchester City. Vi lär väl se om resan stannar där och då, eller om äventyret fortsätter i Carling Cup.








onsdag 9 november 2011

Strulig sensommar - mild höst

Det är ligauppehåll och ganska trist. November är ett enda grått mjölkigt dis. Det gråa är ändå det ljusaste man ser av dagen. Svart när man går upp, svart när man går från jobbet, svart när man går till sängs. Jag skriker inte ännu en "vargvinter", men att klampa runt i mörker eller en atmosfär av utspädd lättmjölk, eller gammal Grape Tonic, är inte min melodi.

Det är en osedvanligt mild sen höst. Och mildväder råder sanbolikt även i varje Arsenalsjäl.
Fyra raka segrar i ligan, varav bortavinsten, den makalösa bortavinsten, på Stamford Bridge - sent lär glömmas. 3-5. Det är en match att plocka upp från den biologiska hårddisken och ta fram igen och igen och igen när mörkret äter litet mer av varje dag som går.

En mental vändning. Och nej, jag undslipper mig att travestera monsieur Wengers snack om "Mental Strength". Kanske var detta en match som kan få bli lika avgörande åt ett positivt håll som förlusten mot Birmingham i Carling Cups final blev en färd rätt ned mot botten och mörker, mentalt, som resultatmässigt.

Ny seger, hemma, mot West Brom, där Arsenal fullkomligt häll i taktpinne från start till avslur, där Jenkinson imponerade på högerkanten och där Arteta inte bara gjorde ett klassmål, utan också sin allra bästa insats sedan han kom i Arsenals dress. 3-0. Det kunde blivit större siffror. Och laget har litet målskillnad att tugga upp efter den struliga starten, som man helst vill glömma.

Lunkade på hyfsat även i kvalet till Chapions League med Marseille på besök. Oavgjort med 0-0 lämnar dock för ett onödigt spännande avslut sedan regerande Tyska mästarna Borussia Dortmund kommit igång och är med i gamet om avancemang.

Och medan svensk media ägnar spaltmil åt Zlatan och Zlatans bok, och vet att rapportera att "Engelsmännen är iskalla inför Zlatan" (inte ens halva Wembley utsålt inför träningslandskampen mellan England och Sverige), och det hålls fotbollsgala där man kan tro att det är år 2004 med pristagare som Isaksson, Mellberg och Zlatan, så går man och inväntar att tio dagar av November ska passera så att det kan bli litet angelägen fotboll igen.
Typ Norwich borta.

Det är tight kring fjärdeplatsen, om det nu får bli säsongens realistiska mål. Newcastle har slutat att förvåna och börjat imponera. Tottenham tycks få sin säsong, men Liverpool har inte övertygat fullt ut. Det som återstår av säsongen, vilket är en hel del, är också konkurrenternas misstag. Lika viktiga som egen form.

Törs man tro att Arsenal haft sin beskärda del av skador nu?
Jag trodde nästan så fram till dess jag läste att unge Ryo gått och skadat sig.
Det kom samtidigt som nyheterna om att klubben invigt ett toppmodernt och nytt medicinskt centrum...

Carling Cup denna säsong då?
Manchester City i kvarten.
Det kan ta stopp där, trodde jag.
- Det blir avancemang, visste "Mäklar'n" att berätta!

En än mer positiv supporter, vars namn jag inte känner till, visste att vråla till absolut alla som kom i hans väg efter den där underbara lördagen på Stamford Bridge
"Nu vänder det, WE WON THE LEAGUE AT THE BRIDGE, kom ihåg att jag sade det - i vår!"

Riktigt så optimistisk är jag nu tyvärr inte. Trots en mild höst.

lördag 29 oktober 2011

Londonderby efter 4 raka vinster

Har inte skrivit en rad här på 24 dagar. Dåligt. Mitt i fotbollshösten. Har ägnat tiden åt skrivit många rader och rapporter på annat håll och i andra sammanhang. Under tiden som oktober bjudit på arbete som ätit upp oproportionerlig tid så har Arsenal lyckats med fyra raka vinster.

Vinster i ligan mot Sunderland och Stoke, vinst (ocj vilkenb viktig sådan, på målsnöret) i CL:s gruppspel borta mot Marseille. Och så ny vinst i veckan i CarlingCup mot Bolton som gästade London, tog ledningen med 0-1, men föll med 2-1 efter vändning av Arsjavin och Park. Snygga mål dessutom.

Vermaelens comeback en av de stora händelserna vad gäller spelet. Mäktar han med full speltid i det laddade Londonderbyt borta på Stamford Bridge mot Chelsea?
Ett Chelsea på 19 poäng som det således skiljer sex poäng mot då Arsenal nu kammat ihop 13.
Poäng under lördagen för Gunners, om så ett, skulle onekligen innebära att man kan tala om ett trendbrott efter den historiskt usla starten i ligan 2011/12.

Under de senaste tre veckorna har så mycket annat av intresse inom den Engelska fotbollen i allmänhet som kring Arsenal i synnerhet inträffat att det inte får plats att referera nu när jag är åter.

Arsenals årliga möte med aktieägarna den gångna veckan tycks ha varit en rörig tillställning enligt flera förstahndsrapporter av folk som faktiskt var på plats. Kroenke öppnade munnen och gav sitt fulla förtroende för 75-årige ordförande Peter Hill-Wood. Själv tycker jag att nya ansikten i styrelsen, nya hjärnor och nya idéer under rådande förhållanden är lika viktiga som nya spelare i sommarens transferfönster.

Wenger har lättat på förlåten om vad som egentligen inträffade under den turbulenta sommaren 2011. "Halva laget" ville lämna. Käftsmällen på Wembley mot Birmingham City i vintras satt uppenbarligen i länge. Det har vi alla kunnat se. Men att det tog så hårt att "massflytt" blev resultatet påvisar bara hur tung den mentala härdsmältan var. Det kommer att ta sin tid att reparera. Och för att använda en sliten klyscha; "Framgång föder framgång". Får bara hoppas att självförtroende ökar med vinsterna. Att inte Chelsea bjuder på nästa jättepropp.

Apropå jätteproppar så går det inte att undvika att kommentera Manchesterderbyt. 1-6 för Manchester United på hemmaplanen Old Trafford mot ärkerivalen Manchester City.
Trots mina svala känslor för ManUtd, trots att de dessutom piskade sönder och samman Arsenal i höstas med ofattbara 8-2, så kan jag inte känna någon "skadeglädje".

Allt jag känner är att det konfirmerar bilden av att biljardärer med aldrig sinande plånböcker där krispaket till Eurozoner är fickpengar, för alltid förändrat fotbollens villkor. Det går att köpa titlar. Och det är en trist utveckling även i en kommersiell cirkus som Premier League.

Come On You Gunners!

onsdag 5 oktober 2011

Kalla höstvindar 2011

Bacary Sagna ligger hemma och har tråkigt. Dagarna känns långa nu. Det låter han meddela via sitt Twitterkonto, där han i brist på träning öppnade upp "5-10 minuter" för att ta emot frågor. Bara de inte var "rude".

Annars är det mycket "rude" just nu. Att jaga "allting Arsenal" är främst Engelsk medias egen höstjakt. Till och med hyfsat stabile fotbollsskribenten Matt Law på The Daily Express, med god insyn i Arsenal och dess förehavanden, har lyckats sy ihop en artikel som går ut på att Arsenal är en totalitär sekt som blundar för verkligheten.

Law har någon poäng, men drar nu allt till sin spets, där summan ändå blir att det inte finns något rätt kvar i klubben. Inte helt otippat så har den rört upp stämningen bland många rödvita;

http://t.co/iwyCOAF6

I övrigt har 'Arry Redknapp lyckats hetsa upp sina landsmän efter derbyt om att Arsenals supportrar är ett gäng rasister och huliganer som sjunger nidvisor om Adebayor.

I pappersversionen av tabloiden The Sun har Adebayor fått både mittuppslag och baksida där han exklusivt talat om hur skändad han blev i Londonderbyt, hur väntat det var, men att han hälls sig kylig inför trakasserierna. Ämnet har också flitigt debatterats i TV-kanalerna i Storbritannien.

Det finns inget som försvarar idioti från klackar. Låt mig vara tydlig på den punkten. Men upprördhet och indignation tycks vara enkelriktad. När Spurs klack sjunger nidvisor på sämsta Manchester United-manér om Wenger, då får det passera. Wenger är ju fransos. Och konstig. Och har förstört Arsenal.

Så blåser kalla höstvindar.

Under tiden, i varmare klimat, närmare bestämt i Sao Paolo, Brasilien, så håller Denilson på att göra sig omöjlig. Utlånet till hemlandet har inte fungerat. Supportrar har redan tröttnat på Denilson som dått lämna match tre gånger i rad och offentligt kritiserat tränaren istället för att ägna någon tid åt eventuell självkritik.

I tider av liga- och cupupehåll då EM-kval och vänskapslandskamper ska avgöras så inväntas Arsenals årsmöte. Det lär bli frågor på längden, tvären, bredden, djupet, vågrätt som lodrätt.
Att klubben är i gungning är väl ingen som ifrågasätter. Månne att tonläget är under fryspunkten just nu.

Passande nog har den 125-årige jubilaren valt att exponera damlagets framgångar till programmet. Och äras dem som äras bör. Just nu är det tjejerna som lyfter klubben. Under onsdagskvällen gick de vidare till 16-delen i Champions League efter att ha besegrat vitryska FC Bobruichanka med 6-0. Tätt bakåt, mål framåt.

http://twitter.com/swede_Arse

söndag 2 oktober 2011

Ny käftsmäll, Plan B, Någon?

Det är den andra oktober 2011 och Arsenal har nu spelat 7 matcher av ligans 38. Laget ligger på femtonde plats och har lika många poäng som matcher spelade. Målskillnaden ligger på minus sex. Inte något lag någonsin har hamnat topp fyra med 7 poäng efter 7 matcher. Det är där vi är idag. Dagen då "The North London Derby" avgjorts.

Det är söndagskväll efter att Arsenal ånyo fått stryk av ärkerivalen Tottenham. Borta på White Hart Lane. Sådant som inte hände förr. I alla fall inte under 16 års tid. Det händer nu.

Ett derby har sin karaktär, sin spänning och sin högst egna regi. Och det kräver extra energi. Motivation kan slå klass. Men den 2:e oktober 2011 så slog klass avsaknads av motivation.
2-1 till Tottenham Hotspur. De lär fira i veckor. Jag befarar att det kan bli en vana.

Jag skiter just nu fullkomligt i om Rafael van der Vaart plockade ned bollen med handen i 40:e matchminuten när han skottade in 1-0
http://t.co/OgrEbrsE
...lyckas man göra mål när man har både Sagna och Mertesacker på eftersläp, så ska det väl vara mål, eller?


Orkar inte ens gå igenom matchen i detalj. Det finns hundratalet subjektiva matchreporter något klick bort. Med fakta och statistik kan konstateras att Tottenham hade flest av det mesta. Avslut på mål, frisparkar, hörnor och brytningar. (via Arsenalrreport)
Då är chanserna stora att man vinner en match.

Den surmulna må säga att det var ett mål som borde blivit bortdömt och en ovanlig men präktig målvaktstavla av Szczesny som råkade ge konkurrenterna vinsten. Att Arsenal pressade på bra under stora delar av första perioden och rejält i början av andra halvlek.

Men när ARsenal har bollinnehav och tryck så är det enda som skapas numera just "tryck". Det är inga ryck som ger mål. Ingen orkar, eller vill, eller kan, eller törs, eller... fylla på i boxen. Vara besvärliga. Stöka runt. Det var EN sådan situation i hela matchen, och då lyckades man få in 1-1.

Men sedan var det rull, rull, inte titta upp, och ett fellpass. De rödvita slog boll efter annan till Tottenhams spelare. Illa.

Inget försvar, möjligtvis någon form av förklaring. Har man en ny startelva varje match (Arsenal har redan använt t j u g o s j u olika spelare i ligan) på grund av skador, skador, några avstängningar och så nya skador, då blir det inte bara svårt, då blir det närmast omöjligt att spela ihop ett lag. Arsenal kör just nu med en mittfältare i backlinjen. Detta trots inköp av två nya backar vid det förra månadsskiftet.

Och The North London Derby bjöd på ytterligare nya skador i backlinjen. Sagna - av alla - på sjukhus när detta skrivs. Såg ut att vrida till ankeln riktigt, riktigt illa när han blev tacklad in i en reklamskylt.

Ska vi gissa att beskedet blir kolsvart?
Operation och frånvaro sex månader?


Francis Coquelin på mittfältet var det enda "roliga" utropstecknet denna söndag. Annars finns tyvärr oerhört litet att höja mungiporna kring vad gäller Arsenal just nu.

I publiken satt Wengers gamle vapendragare David Dein. Jag undrar vad han tänkte?
Wenger inte bara tänkte, han talade också, efter match.
"Vi spelade med handbroms i".

Det var en bra summering i en mening.

Adebayor fick inte göra mål, men väl passa fram till ett. han höll en förhållandevis låg profil och utmärkte sig mest genom att springa offside. Som vanligt.

Annars noteras att Fulham bombade sönder QPR med 6-0 denna söndag. Och att helgen bjöd målfrossa på andra håll. Man City gjorde fyra mål och Chelsea fem.
Det känns som de spelar i en annan liga.

Hur det här ska gå?
Vet ej. Tionde plats?
Någon som har en "Plan-B"?
Och sjukläget blir inte ljusare.

http://twitter.com/swede_Arse

onsdag 28 september 2011

Första segern i CL:s gruppspel

Kortrapport och snabba intryck;
Arsenal bärgade tre oerhört viktiga poäng när Olympiakos kom på besök i Champions Leagues andra gruppspelsomgång. 2-1

Målskyttarna båda nyförvärv. Debutanten i Europaspel, Oxlade-Chamberlain tunlade in 1-0 mellan Mellbergs ben efter åtta minuter. André Santos utökade till 2-0 tolv minuter senare. Chamakh hade läge att göra 3-0 kort därefter men marockanens spel präglas tyvärr av en avgörande feltajming.

Istället blev det reducerat efter hörna där markeringsspelet i Arsenal lämnade mer att önska. Det blev en orolig period fram till halvtid för Arsenal. Olympiakos hade flest målchanser men Arsenal ledningen.

Andra halvlek böljade åt båda håll. Arsenal något slarviga och omständliga på mittfält som i överarbetade avslut där Arsjavin envisades med att hålla i bollen hellre än att skjuta. Chamakh slet på, men utan utdelning.

I backlinjen klev Song, som fått uppgift som mittback för dagen fram, och gjorde en oerhört stabil insats på sin position tillsammans med Per Mertesacker.

Olympiakos fick bollen i virket och var ruggigt nära 2-2. Det gav laget energi och ett nervöst avslut. Kanske var det till Arsenals fördel att ha fler matcher i kroppen än de grekiska kontrahenterna. Gunners kunde hålla undan och Olympiakos anfallsvågor mattades av.

Glad var sannolilkt även Wenger som utöver seger nu får lämna UEFA:s förvisning från läktarplats.

Sagna, Song, Arteta och unge Chamberlain är spelarna som utmärkte sig för kvällen.

Viktiga poäng då Marseille spelade ut Borrusia Dortmund med 3-0.

Och efter Manchester Uniteds 3-3, Manchester Citys 2-0 förlust mot Bayern München och Chelseas kryss i Spanien, så blev Arsenal, krislaget, det enda från Premier League att ta full pott i CL:s andra omgång.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 24 september 2011

3 mål 3poäng




Robin van Persie scores 100!

Season Extravaganza

Det fungerade inte med specialbyggd sko eller specialbyggt stöd, Jack Wilshere som linkade av i Emirates Cup, detta innan säsongens allvar, som övriga bekymmer startade på allvar. Wilshere har fått följa turbulensen från sidan av planen. Med hopp om snar återkomst.

Det lär dröja när klubben berättar att det blir operationsbordet för den unge mittfältaren på måndag. Beräknad återkomst, "kring jul". Beräknad. Kanske kommer vi inte se Wilshere på planen i match ock skarpt läge alls under 2011.

Det är onekligen "A Season Extravaganza" hos The Gunners. Hjärnan börjar bli luttrad över besked och resultat som går i motsatt riktning mot förväntningar och förhoppningar.

Lördag 24 september 2011 är ligadags. Det blir bottenmöte och "sexpoängsmatch" med Bolton som gäster. 17:e plats möter 19:e plats. Bolton har under fem ligamatcher tagit en trepoängare och släppt in 13 mål. Arsenal har en trepoängare mot Swansea och har släppt in 14 mål.

Någon statistiker kunde berätta för mig att Arsenal under säsongen 2003/04 släppte in sitt fjortonde mål i den tjugoförsta matchen. Nu står man i begrepp att spela den sjätte.
Till och med Wenger har talat öppet om att det i det närmaste är omöjligt att ta in 11 poäng på Manchester United. En realistisk spaning som framförts här tidigare. Frågan är var man ska lägga ribban för säsongen. Inte ur ett klubbperspektiv, utan ur ett krasst supporterperspektiv.
"Mid Of The Table"?
Är det att tänka för defensivt? För mörkt?

Vad en ny förlust, eller ett nytt kryss, skulle betyda idag vet alla. Inte minst spelare och tränare. Det kommer att skicka ut än mer oro, osäkerhet och starkare signaler om kris och undergång.

Var beredd på det värsta även om hoppet står till det bästa.



onsdag 21 september 2011

Vidare i Carling Cup

Nej, jag såg inte matchen. Den sändes inte live, och jag har inte sett efterhandsvisningen, bara sett "highlights" under onsdagsmorgonen.

Shrewsbury Town från engelska andradivisionen på besök i London i ligacupens tredje omgång. Under rådande läge utbröt en mindre storm på Twitter när gästerna gjorde 0-1 efter 16 minuter.

Detta på kvällen några timmar efter att VD Ivan Gazidis mött pressen och uttalat sitt orubbliga förtroende för Wenger trots den miserabla säsongsstarten.

"Spiken i kistan" visste många att förmedla när två tredjedelar av matchen återstod.

Nu blev det tre mål och seger som avancemang. Den relativt unga truppen med nyförvärv som Ryo Myachi, Benayoun och Oxlade-Chamberlain, visade i slutänden att det skiljer divisioner mellan lagen.

De två sistnämnda ovan bidrog med varsitt mål. 2-1 av Oxelade-Chamberlain en riktig fotbollspärla, ett stenhårt knallskott från 20 meter. Det unga nyförvärvet är den dom rosas mest dagen efter. Värt att notera att Gibbs gjorde sitt första mål vid kvitteringen. Han har nu gjort lika mycket mål som sin "föregångare" Gaël Clichy.

Trots avancemang handlar det mesta om "Arsenals kris" dagen efter. Wenger var pressad under presskonferensen och svarade inte på det mest charmfulla sätt vilket gav gott bete åt media.

Den stora snackisen tycks vara att "endast" 46 500 personer dök upp på Emiraten. Någon påtalade att det trots allt är TIOTUSEN fler än vad som går in på White Hart Lane.

Grannen Tottenham åkte förövrigt ut ur cupen borta mot Stoke på straffar 7-6. För ett år sedan var det Arsenal som spelade ut dem med 4-1 borta.

Orkar i övrigt inte fokusera på motståndarlags misslyckanden och fadäser nu utan fokus ligger på hur Arsenal fortsätter att hantera sin säsong.

Konstateras att det hittills har gått bätte i cupspel, eller kval därtill än i ligan. På lördag väntar ett oerhört viktigt möte, bottenmöte, mot Bolton.

Till nästa inlägg - vi hörs på Twitter;
http://twitter.com/swede_Arse

måndag 19 september 2011

Defensiv coachning

Kan den gamle centertanken Bould med 11 år som spelare i Arsenal göra skillnad?




Såväl The Daily Mirror som konkurrenten The Daily Express låter under måndagen berätta samma "story", nämligen att spelarna i Arsenal vill ha en extra resurs i en defensiv coach.

Något enskilt citat eller någon källhänvisning finns inte i någon av artiklarna som påminner om en kopia av varandra. I båda tidningarna droppas också namn på kandidater till sådan uppgift, ungdomslagets ledare Steve Bould (delvis fostrad under George Graham eran som spelare 1988-1995 ) och forne Arsenal-backen Martin Keown.

Idén är på Intet sätt dum om önskemålet finns. Den är inte ens dålig om hela historien är fabricerad. Exakt varför försvarslinjen havererar, markeringar missas, motståndare ställs onside, etcetera är inte helt lätt att förklara.

Det kan inte enbart bero på spelarna i backlinjen för de byts ut. Notera att kostbara tabbar gjorts gång efter annan i försvaret och då har backlinjen haft helt andra spelare än under lördagens möte mot Blackburn.

Någon Mertesacker eller Santos fanns definitivt inte att tillgå när Arsenal gick från fyramålsledning i Newcastle för att spela kryss när matchen var slut.

Misstag har gjorts när backlinjen såg ut såhär i början av 2010:
Eboué-Gallas-Campbell-Clichy

Poängen blir då att om det inte är spelarnas fel allena (i flera fall habila landslagsmän för sina respektive hemländer) så måste något vara fel i den defensiva taktiken och coachningen.

Här har Arsenal att arbeta med. Vem som är rätt man för uppdraget är en åsiktsfråga, men Steve Bould som kan laget som organisationen är inget märkligt förslag. Tvärtom.

Kanske kan en misstänkt tidningsanka ge tips till en konkret och konstruktiv idé?

* * *
"Inget kan stoppa Manchester United", konstateras av de flesta dagen efter 3-1 segern mot Chelsea. Fem raka vinster i ligan är onekligen imponerande även om Man Utd fick litet hjälp av såväl linjedomare som Chelseas megaförvärv Torres.

Självklart är nu självförtroendet hos Fergusons lag som ett babelstorn i hård granit nu. Framgång föder framgång. Och United brukar aldrig svikta på våren.

Det skiljer redan 11 poäng mellan Arsenal och Manchester United och även om "mycket kan hända i sport" så har jag svårt att se hur den klyftan ska komnas ikapp under rådande omständigheter.

Lag som kan tappa poäng, utöver Chelsea är det andra miljardbygget. 2-2 var vad Manchester City fick med sig mot Fulham på Craven Cottage under söndagen.

Liverpool fick storstryk borta mot Spurs där Adebayor slog till två gånger i 4-0 vinsten. Och Stoke som startat stabilt kom ned på jorden, tillika med en 4-0 smocka borta mot Sunderland.

Det rör på sig för de flesta i ligatabellen där Arsenal har parkerat på 17:e plats efter den sämsta ligastarten på 58 år.

Kanske just särskild defensiv coachning kan hjälpa laget lyfta uppåt i tabellen.

söndag 18 september 2011

Poänglöst för skakigt Arsenal på Ewood Park

Tålamod. Det är ordet som jag söker inpränta. I mig själv som till andra. Det har gungat betänkligt i Arsenal en längre tid. Och med spelarbyten som nyförvärv krävs tålamod att sätta ihop ett nytt lag.

Krysset mot tyska ligamästarna Borussia Dortmund i Champions League gav någon vag förhoppning om att laget möjligtvis kanske skulle vara på väg att få i ordning på sitt defensiva spel. En konstant anstormning från hemmalaget resulterade i ett ytterst snöpligt mål.
Kanske trots allt något att bygga vidare på?

När Premier Leagues femte omgång för säsongen var att starta var det besök hos Blackburn Rovers på Ewood Park. Blackburn, ligajumbo, och på sitt sätt lika hårt pressade som Arsenal med ett poäng, tre förluster och sju insläppta mål.

Med sådana förutsättningar och tisdagens match i sinne borde det varit uppdukat till vändning för Arsenal där Wenger proklamerat att ligan "egentligen startade för laget efter transferfönstrets stängning" (och efter den historiska förlusten borta på Old Trafford, 8-2)

Visst. Det såg hyfsat ut i första halvlek där Gervinho fick debutera som målgörare och även Arteta. Arsjavin var otroligt pigg och for fram som ett yrväder och irriterade såväl Blackburns mittfält som backlinje. Song låg djupt nere i banan och agerade som en femte defensiv resurs framför backlinjen där nyförvärvet André Santos trots brist på matchträning tagit plats på vänsterkanten. 1-0 blev 1-1 och här den första defensiva missen, blev 1-2 via Arteta. Gervinho hade chansen att göra 1-3, men sumpade läget till den väntande lagkapten van Persies sura minspel.

Att lagets viktigaste spelare, Bacary sagna linkade fram efter en lufttur kändes inte som ett gott omen. Men till halvtid var det Arsenal som fört matchen och Arsenal som ledde.

Sedan hände det som hänt alltför ofta, som nästan blivit mer regel än undantag, och som blivit märkligt synbart under det senaste året: Andra halvlek var en helt annan match.
Att Blackburn hade alla anledningar som fanns attt trycka på var självklart och naturligt. Att Arsenal återigen skulle "kollapsa" var väl heller inte oväntat efter en rad smärtsamma erfarenheter.

Lika eländiga som Arsenal är på att utnyttja egna fasta situationer, frisparkar som hörnor, lika dåliga är man fortsatt på att försvara sig och rensa när motståndarlaget får en möjlighet nära Arsenals mål. Tidigare kvicke Arsjavin hann inte med i svängarna och bjöd Blackburn på en frispark till vänster om straffområdet. Bollen in i rörig box, och Song bjöd på 2-2 med höften.

När Sagna linkade av för att bli näste man på sjuklistan kom Djourou in. Inom loppet av två minuter hade han dragit på sig ett gult kort som blivit uppsnurrad på läktarplats av Martin Olsson. Hörna för Blackburn några minuter senare och Yakubu som varit giftig på 1-1 under första halvlek stod omarkerad, och sannolikt offside och kunde obesvärat trycka in 3-2.

Det skakade i hela Arsenal som återigen tappt en ledning, och bjudit motståndarna på ett självmål. Som om det inte vlore nog så bjöds ytterligare på ett av Koscielny i 68:e minuten. Även det via bjudningar från Djourou och Song som inte hör hemma i ett spel på den nivå som Premier League ska bjuda. Oerhört tungt att beskåda.

Nu hade Atsenal att jag ikapp ett tvåmålsunderläge och det var en kamp mot klockan. Walcott byttes in för Arsjavin som helt tappat gnistan från den första halvleken. Och med sex minuter kvar fick även inbytte Chamakh läget, trängde sig fram mellan mittbackarna och nickade in en reducering. Det första ligamålet sedan november 2010.

Längre än så kom inte Arsenal. På stopptid brände Per Mertesacker chansen som kunde givit någon form av "upprättelse" eller i alla fall ett poäng. En nick som lade bollen över målramen. Intensiva slutsekunder och Walcott blev fälld. En annan dag hade det kanske blivit straff, men inte lördagen den 17 september på Ewood park.

Tre mål gjorda, eller om man ska räkna korrekt, fem mål gjorda varav två till motståndarlaget.
Och ny förlust. jag kan inte påminna mig när Arsenal senast hade 8 mål i negativ målskillnad men sådant är läget. I tabellen huserar man i botten med lag som Bolton (nästa lag att möta) Tottenham (två matcher mindre spelade) och Sunderland plus Fulham, (en match mindre spelad)

Läget är onekligen allvarligt för att uttrycka sig milt. Jag har aldrig avskrivit ligan efter fem omgångar, men törs göra det i år. Det blir en lång säsong. Att hamna "topp 4:a" i maj 2012 bör till och med den mest positiva slå ur hågen. Hur Arsenal överhuvudtaget ska få ordning på dessa återkommande berg- och dalbane-matcher som defensiva brister förblir stora frågetecken. Om inte nya spelare kan hjälpa till så är det fundamentala brister i lagets taktik. Brister som motståndarna väl vet att utnyttja.

Hur detta ska vändas har jag inte en aning om. Självklart höjs nu allt högre röster som större skaror om att Wenger måste ta konsekvenserna som tränare. kanske är det så, då han uppenbarligen inte når ut till spelarkollektivet som laget. Vem som skulle vara mannen att förändra det material som finns kan man fundera över när Arsenal tycks göra sin sämsta säsong i mannaminne.

lördag 17 september 2011

Säsongen 11/12

Två självmål. Ett offsidemål.
Tre mål bjudna till bottenlaget Blackburn Rovers.
Mer imorgon. Tabellen efter 5 (Fem) omgångar.



- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 13 september 2011

Kryss i tuff CL-premiär

Att åka till regerande tyska mästarna och plocka några enkla poäng finns inte. Nu klev Arsenal in i Champions League och startade bortaspelet mot Borussia Dortmund och den "gula väggen".

Manager Wenger var förvisad till läktare av potentaterna i UEFA och var flankerad av VD Gazidis som styrelseordförande Peter Hill-Wood. Och med ögonen på sig från det mäktiga fotbollsförbund som arrangerar Champions League.

Det var vapendragare Pat Rice som fick hålla ställningarna vid sidan av planen. Utan telefon.

Matchen startade fartfyllt. Två offensiva lag som bytte chanser med varandra på löpande band. Hemmalaget starkare, främst på mittfältet där Arsenal hade svårt att hålla boll som egna positioner. Och när Dortmund kom igenom kändes det riktigt svajigt i backlinjen, främst från Koscielny som låg för högt i banan och blev uppsnurrad gång efter annan.

Det såg farligt ut samtidigt som Dortmund slarvade bort avsluten med bollar som gick både vid sidan som över målramen.

Arsenal skapade sina chanser. Walcott, Gervinho och Robin van Persie kom till avslut men utan några farligare resultat. Men med minuten kvar av första halvlek så kom en snabb omställning där Robin van Persie knallade in 0-1 med högerfoten.

Gervinho hade läge att öka på i andra halvlek men timingen klickade med någon hundradel.

Sedan var det Dortmund från minut 60 och framåt. Arsenals i första halvlek så darriga defensiv var nu plötsligt av betydligt bättre klass. Song som gjort en underkänd första halvlek var nu plötsligt en av Arsenals bäste som en iller på allt i gult. Arteta och Benayoun plockade bort boll efter annan, Koscielny och Mertesacker var ett par och inte två separata individer och Sagna visade återigen att han är en av lagets absolut viktigaste som skickligaste spelare.

Men störst pondus och mest av varan självförtroende hade den unge Szczesny!
Killen låter sig inte nedslås av "8-2". Och det märktes i spelet som i varje rörelse. Arsenals polack kan bli en världsmålvakt vill man inbilla sig efter några skakiga säsonger med Almunia och Fabianski.

Det kändes som att det omöjliga skulle bli det möjliga. Tre poäng i premiären av CL:s gruppspel.
Tre poäng borta i, som mot, Dortmund på Westfalenstadion.

Så gott fick inte kvällen sluta. I åttioåttonde minuten fick Dortmund frispark som rensades undan där Ivan Perisic fick fatt på bollen och slog ett "drömmål" i båge 25 meter in i vänsterkrysset. Ingen att klandra. Ett mål som produceras en gång på hundra.

Surt? Ja.
Rättvist resultat över match?
Ja.

Arsenal kan lämna Tyskland med all heder i behåll. Helt klart är att gruppen kommer bli oerhört tuff. Samtidigt spelade Olympiakos mot Marseille och föll med 0-1. Öppet är bara förnamnet kring utgången av detta gruppspel.

Debut blev det i slutminuterna även för nyförvärvet Santos. Någon större impact hanns inte med. Men nu har även han känt på hetluften i rödvit tröja.

Återigen: Det här laget måste få formera sig som lag - och det sker i skarpa lägen.

Och om Gervinho missade i offensiven så slet han med bravur i defensiven. Pluspoäng.

Jag har saknat ett mer fysiskt spelande Arsenal. Bygg vidare på saken hoppas jag när kväll går mot natt.

18-8 i skott på mål för hemmalaget. 1-1 i resultat.
Godkänt så.


http://twitter.com/swede_Arse

lördag 10 september 2011

Knappast övertygande i måstematchen

Det var som om det vore en avgörande final som väntade när Arsenal åter klev in i ligan efter tretton dagar av uppehåll.

Förlust, eller ens kryss, hemma mot nykomlingen Swansea och det hade väl närmast brutit ut nya kravaller i norra London.
En vinst och säsongens första trepoängare var bara ett måste.

I veckan har förväntningar på nyförvärv som spaningar på berörda spelare på internationella uppdrag avhandlats och analyserats ned i minsta detalj.

Spekulationer som mer eller mindre kvalificerade gissningar om eventuell startelva har flödat. Samtidigt har debatten om nya spelare, biljettpriser och Arsenals agerande där värvningar gjordes i sista stund efter en turbulent sommar satt igång fejd efter annan mellan olika supporterfraktioner. Sådant är läget kring Arsenal i september 2011. Allt i skuggan av den förevigt så smärtsamma massakern på Old Trafford. 8-2 kommer att ta decennier att glömma.

Swansea, nykomlingen (eller återkommaren) från Wales hade gjort noll mål på tre matcher i Premier League inför lördagen. Arsenal knappt bättre med två.

Från start fanns Mertesacker och Arteta bland de nya. På bänken satt Santos, Park och Benayoun.

Det blev en match där det kändes att kraven tyngde och nerver satt långt utanför matchstället för de rödvita. Swansea höll jämna steg på mittfältet, kom i snabba rusher och Arsenal spelade hellre i sidled än framåt.

Det hann tillochmed bli riktigt otäckt när 198 centimeter långe Mertesacker sökte rädda en boll som gick åt Szczesnys vänstra hörn. En magisk reflex från polacken räddade Arsenal från en mardrömsstart.

Spelet böljade på. Nya spelare och tydligt att lagmaskinen är långt ifrån samspelta ännu. Arteta gjorde en väl godkänd debut men blev stundtals osynlig. Målet, det enda, kom av en alert Arsjavin efter en bjudning i en rejäl målvaktstabbe.

Walcott är ett frågetecken. På fel plats och med fel beslut alltför ofta. Få fyllde på i boxen, och offensiven lämnade en hel del att önska på många fronter.

Mertesacker lär behöva sin tid att finna sin plats och sitt spel. Det är inte världens kvickaste mittback. Kvick är dock Sagna som saknades något enormt på Old Trafford. Växer alltmer ut som en av Arsenals viktigaste spelare. På andra flanken huserade Gibbs i en comeback som ställer samma typ av frågor som kring lagkamrat Walcott. Speed finns, men alltför många missbedömningar.

Med tjugo minuter kvar att spela fick vår ryske målskytt lämna planen för Benayoun. Israelen gjorde inga misstag, men å andra sidan inga stora intryck.

På tilläggstid blev det, som vanligt, onödigt spännande. En kvittering från Swansea var inte avlägsen med två hörnor, men Arsenal höll undan och tog en oerhört - OERHÖRT - viktig seger.

Nu trummar det på med liga- och cupspel. Nu gäller tålamod. Spelet måste få sätta sig. Folk som saknas får bli friska eller komma åter från avstängningar.
Främst Gervinho behövs inbillar jag mig. En Wilshere och Vermaelen också.

Efter match är Wenger lättad. Tacka fan för det.

Efter match är många supportrar griniga över att det ska vara så svårt att köra över en nykomling hemma. Jag säger återigen: Hav tålamod och inse att innevarande säsong är i omställningstid. Detta medan Fabregas sprutar in mål i Barcelona.

http://twitter.com/swede_Arse

tisdag 6 september 2011

Vermaelen borta två månader?

Minst sagt oroväckande rapporter från de brittiska öarna. Vermaelen borta två månader från trupp och spel efter operation.

Är det sant så är det ännu ett mycket hårt slag mot klubben som även har Wilshere långtidsskadad.

Har idel olycka drabbat klubben vars manager i övrigt fick avslag på sin överklagan hos UEFA under måndagen och är avstängd de två första matcherna i CL:s gruppspel.

Under fjolåret var Vermaelen endast i spelbart skick under fen matcher vilket märktes mer än väl.

En av lagets viktigare lagdelar. Skadad igen mot Udinese och frånvarande i kollapsen på Old Trafford. Många hade nog sett ett nytt mittbackspar med Mertesacker och Vermaelen. Nu lär det inte bli så under överskådlig tid.

Gissa om en ny våg av diskussioner kommer att fylla nätet nu?
Detta om huruvida läget var känt och varför Arsenal inte köpte Cahill innan transferfönstret stängde trots kapital att handla för.

En annan fråga som reser sig är hur det kommer sig att skafrekvens och omfattning är så pass stor vid klubben.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 4 september 2011

Tungt utan Wilshere

En vecka har gått sedan "massakern på Old Trafford.
En förlust som alltid kommer att svida, inte minst för att den blev ett stycke fotbollshistoria man gärna sett oskriven.

Samtidigt en vecka där oerhört mycket inträffat i samband med transferfönstrets stängning.

Alla hade hoppats på, ja "krävt" nya spelare, efter debaclet i Manchester. Namn cirkulerade liksom summor och belopp Arsenal hade att handla för. Nu blev det en tämligen moderat summa utifrån vad klubben fått in på Clichy, Nasri och ett alldeles för generöst försäljningspris på Cesc Fabregas. Lägg därtill diverse utlån med tillhörande lönekostnader som klubben sparar, så fanns kapital att tillgå.
(Man undrar ju fortfarande var pengar från Adebayor och Kolo Touré använts till? Avbetalningar av lån? Löpande löner?)

Nåväl, fem nya namn in, och sannolikt utgifter på runt £35 miljoner, exklusive lönepengar, dolda klausuler och agenters avgifter.

Under en halv vecka har diskuterats med flit och glöd om rätt spelare kommit till klubben eller om andra val borde gjorts.

Facit lär vi alla få under hösten. Ett hektiskt spelschema väntar med start på lördag 10/9 mot nykomlingen Swansea i ligan. Sedan följer spel i Champions League och Carling Cup.

Under internationellt spel har vi sett Parks finesser för sitt Sydkorea mot Libanon. Vi har därtill sett (eller läst) om Robin van Persies fyramålsfrossa när Holland pulveriserade lilla San Marino med elva mål mot noll. Ramsey har nätat för Wales och Gervinho för Elfenbenskusten.
Goda besked om målskörd. Än bättre, inga tunga skadebesked från landskamperna har rapporterats. Ännu. Det ska som bekant spelas mer i veckan.

Det riktigt tunga beskedet vad gäller skador är istället att Jack Wilshere som påbörjade "lättare träning" under torsdagen sannolikt blir borta till följd av sin vristskada i minst tre månader. Det är ett tungt slag för lager och fansen, men inte minst för unge Wilshere själv som förväntades ta ytterligare kliv i ansvar som spel denna säsong. Ett trist avbrott. I fjol var det Vermaelen, året innan Ramsey, vi kan addera Diaby och Rosicky till listan av spelare som missat stora delar av säsonger senaste fem åren.

Hälsa är väl just det främsta man önskar lagets spelare nu.

Men många önskar annat. Knappt har transferfönstret stängt innan det haglar såväl synpunkter som rapporter om vilka spelare Arsenal ska köpa i januari. Då "ska" Hazard landas liksom Cahill. Jag tror inget kommer ske i dessa fall. Cahill lär byta klubb när Bolton förstår att litet pengar är bättre än inga pengar. Jag är dock osäker på om Arsenal är adressen. Lär bero på rådande ligaläge som prestationer i cupspel.

Annars kan alltid Manchester City handla - just bara för att de kan.

Hörs vi inte här så kanske vi råkas på Twitter. Go'söndag!
http://twitter.com/swede_Arse

fredag 2 september 2011

Nu gäller att prioritera!

Den högdramatiska avslutningen på "Deadline Day" satte känslor i gungning. Twitterflödet var som upptakten på en välregiserad thriller. Evertons ledargestalt, spanjoren Arteta - var han på gång eller var affären avblåst?

Osäkerheten ökade med olika rappporter som rapportörer. Med fyra "tilläggsminuter" på transferfönstret så förseglades flera affärer på stopptid, däribland Arteta, som får ses som Arsenals mest rutinerade förvärv. Inte enbart i ålder utan främst vad gäller spelvana i Premier League.

Samtidigt stod klart hur oerhört viktig segrarna mot Udinese var. Inget spel i Champions League och den värvningen hade sannolikt inte gått i hamn. Spel på högsta Europanivå har en bärande attraktionskraft.

En intensiv aktivitet på transfermarknaden gav Arsenal nödvändig påfyllning i de olika lagdelarna. Kanske borde klubben satsat på att köpa in ännu en forward? istället för att lägga pengarna som fanns tillgängliga att fylla på truppen med så hamnar ånyo kapital på kistbotten. En (långtida) skada på Robin van Persie kan bli oerhört ödesdiger.

Bendtner, mannen med ett självförtroende som inte helt rimmar med verkligheten, lånades ut i slutminuterna till Sunderland. Kanske får han en annan roll där. Dansken har trots allt gjort 45 mål för Arsenal, så skotta och nicka kan han. Men han har också sumpat avgörande chanser. Vi minns returen i Barcelona under våren.

Många supportar tycks vara glada över att Bendtner just lånades ut istället för att säljas.
Jag förstår inte varför. Det är naivt att tro att det finns en resurs att "hämta hem" om något år. Bendtner tycks vara bitter på AFC och deklarerade tidigt som ljudligt redan under våren att Arsenal var en klubb han skulle lämna. Minsann.

Att just Sunderland var "favoritklubben" som han nu snabbt sagt, låter som en lätt patetisk efterhandskonstruktion. Uttalandet kom bara minuterna efter att affären om utlån var klar, vilket var i sista stund. Om han hamnat i Stoke, hade det varit drömmen?

Nej. Åtminstone inte när han tidigare talat om att satsta på någon av de riktigt stora toppklubbarna i Bundesliga. Läs Bayern München. Läs Werder Bremen.

Bendtner har själv sagt att han aldrig fick "chansen" i Arsenal (efter sin lilla sportbilskrasch) och i dansk press att han inte vill spela för laget mer. The Sun brer naturligtvis på när transferfösntret stängtt och återbnrukar material med rubriker om att han "aldrig någonsin vill återvända." Överdivet, överxponerat men till största delen sant.

Jag hoppas därför att han slipper, även om han må vara vassare än Chamakh, och att han är ännu en i raden av ett spelarkollektiv som misslyckats under årtatal och som nu försvinner för att istället bygga på något nytt!

Man behöver inte vara någon fotbollens Einsten för att konstatera att Wenger/Styrelse bröt helt ny mark vad gäller tidigare transferpolicy genom att satsa på äldre spelare som Santos, Mertesacker och Arteta. Dessutom med dokumenterade ledaregenskaper.

Om lagbygget kommer att fungera som kollektiv återstår dock att se. De ska spelas samman och det kan ta sin tid. Enskilt ser nyförvärven ut som enastående playmakers. Men låt mig påminna om att ALLA kan se ut som världsstjärnor på YouTube.


* * *
För Arsenal, som nu även rensat noterbart i truppen med utlån och försäljningar gäller att prioritera under säsongen 2011/12. Man bör inte "springa på varje boll" (för att uttrycka sig med en riktigt mögig ordvits)

Under fjolåret spelade Arsenal på fyra fronter mot fyra olika titlar. Ofta med
A-lagsspelare på lal fronter för ta hem "någon pokal" till utsvultna fans.
Det slutade med en sliten och skadedrabbad trupp, en kollektiv kollaps och en säsong helt utan någon titel - ännu ett år.

Låt 2011/12 bli ett år att först spela samman nya spelare (som kunde ha värvats så mycket tidigare). Med tanke på Europaspelets attraktion så gäller att behålla plats för avancemang och deltagande även kommande år och säsong.

Med 8 poäng efter på slack efter efter tre matcher så återstår trots all 105 poäng att spela om. Lägg därtill att bättre rustade lag som ManCity, ManUtd och Chelsea lär förlora poäng i inbördes möten, så bör vi kunna slåss om fjärdeplatsen.

Kanske ännu en säsong utan titlar, men ändå, betydligt bättre rustade i grunden inför just nästa säsong!

Låt de unga, varav några föll på Old Trafford, få spela in sig i Carling Cup och FA-cupen. Växa. Ifjol var siktet på titlar så stort att Wenger brände kraft med för svag trupp på fyra håll.

Årets prioritering bör vara att söka komma så högt möjligt i Premier League!

Många "experter" har tippat Premier League ånyo efter transferfönstrets stängning. Många av dem har fortfarande rankat Arsenal utanför Topp-4.

Liverpool har fått en lysande start, och månag tror att Arsenal gör en säsong likt den Liverpool gjorde i fjol. Kanske. De har ett starkt lag, men de imponerade inte trots segern på Emiraten.
Det krävdes hjälp på flera håll, självmål/offside att ta tre pinnar.

Liverpool och Tottenham blir våra största konkurrenter men likväl kanske även de som kan hjälpa till i toppstriden.

* * *
Avslutningvis Cahill. Undrar om Bolton verkligen är nöjda när han gå ut gratis om ett år.
Att Wenger skulle laxa upp nya feta bud till Owen Coyle i januari utgår jag ifrån aldrig någonsin kommer att ske med klockan tickade till dess atat Cahill är en "fri man". Om Cahill sedan skulle välja Arsenal nästa år - återstår att se. Då är då. Nu koncentreration på hösten.

* * *
http://twitter.com/swede_Arse

onsdag 31 augusti 2011

Yossi

Galet slut på transferfönstret. Evertons Arteta på/av/på/av?

Yossi Benayoun, Chelsea, klar under kvällen. Från hans twitter;

I sign with arsenal,very happy and excited about it,but now my head is only in the game against grecce on friday,thanks for the support.

http://twitter.com/swede_Arse

- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 30 augusti 2011

Tre på en dag

Om det var tyst igår kring eventuella förstärkningar och nyförvärv har dagen bjudit på en aktivitet - som med Arsenalögon sett - sällan skådats på mången år.

Under det sista skälvande dygnet verkar affär efter annan sys ihop. Frågan man ställer sig är varför man väntat till målsnöret, eller om brakförlusten på Old Trafford var en enda välgörande väckarklocka.

Nåväl. Dagens besked har knappast kommit lägligare.

Arsenal's franske scout, Giles Grimandi, har under kvällen i Fransk Television bekräftat tre nyförvärv (den officiella propagandawebben ett) Först den sykoreanske anfallaren Chu-Young Park som kommer från Monaco och som ansluter i 2,5 år innan han ska hem och göra värnplikt.

I backlinjen har hänt rejäla saker samtidigt som Traoré lämnar för QPR. Brassen Andre Santos från Fernebache in på vänsterplats men med kapacitet att ta spel centralt som på mittfält. Dagens stora överraskning är Werder Bremens Per Mertesacker. Här talar vi tysk landslagsmaskin som spelat 75 vinstmatcher för ett av världens bästa landslag.

Squillachi lever farligt nu... Kan tänkas ett utlån?

Därmed är Cahill avskriven från Bolton. Så nu får Spurs handla för £17 miljoner!

Inväntas besked om ytterligare mittfältare. En radda namn florerar under tisdagskvällen. Svar lär komma under onsdagen.

Följ med teleprintern på Twitter!
http://twitter.com/swede_Arse


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 29 augusti 2011

It's Oh So Quiet On The North London Front

Vad dagen har ägnats i nyhetsartiklar, kåserier, krönikor, och på allsköns bloggar avseende "All things Arsenal" var glasklart i samma sekund som Phil Dowd lyfte pipan till munnen och blåste av söndagens match med resultatskylten 8-2 lysande över Old Trafford. Det är en enda lång frossa i misär. Och författat av såväl "fiender" som "vänner".

Det har med andra ord mullrat som aldrig någonsin förr. Ett konstaterande som kan tyckas rimma synnerligen illa med dagens rubrik. Men bland alla expertutlåtanden, tyckanden, analyser och åsikter så finns inga konkreta nyheter om vad som försiggår i "Arsenals högkvarter".

Det är närmast oroväckande tyst med tanke på att
a) klubben har (bö ha) kapital
b) klubben onekligen är i ett mycket stort behov av nytt blod
och
c) Transferfönstret håller öppet i knappt två dygn till

Chockvågorna efter "massakern i Manchester" gör att till och med Silly Season tystnar.

Talat, det har Lilles Eden Hazard gjort, till franska Canal+
Någon flytt är det inte tal om. "Jag stannar här"
http://bit.ly/qQijLW

Namnet som cirkulerar under måndagen är 31-årige mittfältaren Yossi Benayoun, sedan ett år i Chelsea, med ett förflutet i Liverpool som West Ham.

Bara ryktet luktar "desperation". Benayoun har förvisso sex års erfarenhet av Premier League med tillhörande rutin, men hans profil är långt ifrån Arsenals gängse. Han passar inte i ålder, hans bästa år ligger bakom, inte framför honom. Det skulle vara en synnerligen märklig värvning.

Någon Park You-Chung har inte synts till i London. Det enda som inträffat dagen efter är avisering om ännu en "avyttring". Armand Traoré på utlån till QPR.
Sannolikt få som har invändningar kring den saken efter söndagen i Manchester. Men ska ständigt skadedrabbade Gibbs täcka på vänsterkanten under hela säsongen?

Sena rapporter talar om brasilianen André Santos, 28-årig vänsterback med tjugotvå matcher för det brasilianska landslaget i sitt CV. Sedan 2009 i turkiska Fenerbache. En prislapp på 7 miljoner Euro, luktar förvisso Arsenal.

Här uppdateras det senaste - kom förbi:
http://twitter.com/swede_Arse

* * *
Avslutningsvis noteras att Samir Nasri sägs ha varit så inne på att lämna Arsenal att han var i kontakt med Paris Saint Germain innan han hamnade i sitt älskade Manchester City.
Om sant - varför var det så viktigt att komma bort...?





Tabellen efter tre omgångar

2-10 i målskillnad. 17:e plats.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 28 augusti 2011

#oldtraffordmassacre 110828

Att det skulle bli en smäll på Old Trafford kändes inte som en högoddsare. Att det skulle bli en fullkomlig massaker, och fotbollshistoria man gärna sett oskriven. Det var en annan femma. Arsenal kollapsade obönhörligt som fullkomligt. Det var inte platt fall. Det var fritt fall. 8-2.

Det är 115 år sedan nu 125-årsjubilerande Arsenal föll med sådana siffror.

Man kan hitta förklaringar i avstängningar och skador. Men för att vara något balanserad efter en av de mest horribla fotbollsmatcher "på högsta nivå" som upplevts så tål att noteras att hemmalaget saknade Rio Ferdinand, Nemanja Vidić och Michael Carrick.

Ungt var det i Arsenal, men om man räknar ut båda lagens medelålder så var de "23" för Arsenal som Manchester United.

Skillnaden?
Manchester United, regerande mästare, spelar med ett otroligt självförtroende. De gjorde tidigt klart med sina nyförvärv och har kunnat spela ihop sin trupp under sommaren. Man kan med rätta säga att de gjort allt det som Arsenal inte gjort.

Arsenals styrelse och tränare har valt att sälja spelare (med rutin) och att inte värva nytt i tid att svetsa samman ett lag. Arsenal är dessutom nu ett lag med ett uselt självförtroende. Det kan alla se. Jag orkar inte tjata mer om brist på ledarskap eller vinnarskallar, men även statistiken talar för att Arsenal kollapsade efter den bisarra förlusten på Wembley i februari, i finalen av Carling Cup som förlorades mot Birmingham (som sedermera åkte ur Premier League)

Såhär ser sviten ut sedan mars 2010:
D-D-D-W-D-D-W-D-D-L-W-L-L-D
I säsongsupptakten 2011
D-L-L

Och på ofta läsvärda bloggen "Gingers 4 Limpar" så finns sammanställd statistik över Arsenals sämsta ligasvit. Rekommenderas:
http://bit.ly/qM8CaE


Hur en sådan allvarlig situation ska förhindras för att inte kollapsen ska bli så pass permanent omfattande att laget bokstavligt talat hamnar på efterkälke under en lång och kännbar tidsperiod är nu närmast omöjligt att hitta någon quick-fix kring.

Att styrelse, och majoritetsägare Kroenke, som tränare Wenger har det full ansvaret för att man har tillåtit klubben att hamn i det läge man befinner sig är självklart.

Jag tror inte längre att svaret på problemen att köpa in någon ny spelare. En oerhört pressad Wenger lovade efter knocken i Manchester att en ny anfallare ska presenteras inom kort. Alla "vet" att det är Monacos sydkorean Park You-Chung. Hur han fixar spel i Premier League vet ingen. Få utanför Frankrike vet något alls om honom.

You-Chung var på väg till franska Lille. Och här blir det intressant apropå Arsenals scouting och rekrytering. Under sommaren blev till slut "det unga löftet", anfallaren Joel Campbell från Costa Rica klar för Gunners. Det sades att man fixat arbetstillstånd åt honom, men när ligan drar igång visar det sig att det inte är giltigt!

Nu få Campbell, sannolikt, lånas ut Lille, och Arsenal tar en tänkt rekrytering istället. Det känns som en hantering som inte är värdig Arsenal i all sin slarvighet.
Vad pågår?

Inga löften från VD Gazidis har följts. Stan Kroenke är knappast synlig, ordförande Peter
Hill-Wood har (lyckats) hålla käften i princip under hela sommaren. Wenger ser alltmer förhärdad ut och håller alltmer märkliga försvarstal på sina presskonferenser.

Det tycks ha funnits en oerhört naiv övertro på att man skulle lyckas behålla Fabregas som Nasri, att man skulle kunna ha lyckats pruta till sig stora man för små pengar.

Minns hur Aston Villas Ashley Young var på "Arsenals radar". Plötsligt slog Manchester United till och gjorde affär (utan att uppge prislapp) Inga krusiduller. Ett behov - ett köp. På söndagen såg vi hur skoningslös han är som fotbollsspelare.

Om Arsenal får fatt på några nyförvärv till och med onsdag natt återstår att se. Det kan vara så illa att många inte vill spela i Arsenal under den turbulens som råder. Även fotbollsspelare har öron, ögon och hjärna.

Det är så lätt att frossa i eländet i augusti 2011. Men kalla det oro. En genuin oro över en klubb man följt sedan barnsben. En klubb som framför sig har otroligt mycket att arbeta med. Som lag, men också inför sin bas - sina supportrar.

Är det några som skall äras en kväll som känns likt ett svart hål, så är det alla de Gonners som höll ställningarna på Old Trafford, trots debaclet. Det är stort att vara stor i förnedringens stund.

* * *
För snabbare rapporter - högt om lågt - häng med på Twitter:
http://twitter.com/swede_Arse

G4L!

torsdag 25 augusti 2011

Tur i UEFA:s lottning?

"Borussia Dortmund firar ligatiteln i Bundesliga 2011"

Dortmund - vinnare av Bundesliga 2010/11. Olympiakos - vinnare av Grekiska ligan 2010/11, Marseille - tvåa i franska Ligue1 2010/11.
Gunners kunde fått en enklare lottning i Champions Leagues gruppspel.
Helt klart.


Inte ett "lingonlag" som "bonus".
Hur Borussia Dortmund kan vara fjärdeseedade övergår mitt förstånd, eller snarare min kunskapsnivå om UEFA:s seedningssytem.

Märkligtgt nog så fick PL-konkurrenterna Manchester United och Chelsea på pappret synbart behagliga resor. Sådan äro lottens slump.

Trots gårdagskvällens innerliga glädje över ännu ett år av Europaspel på högsta nivå så känns de kommande dagarnas aktivitet på transfermarknaden avgörande.

Arsenal sitter i, eller, har försatt sig själva i, en ytterst knepig sits. Andra (säljande) lag vet att Arsenal behöver förstärka. Man vet också att klubben knappast lär vara utblottad efter försäljningar av Clichy, Fabregas och Na$ri.
Man kan alltså begära hutlösa priser för högst mediokra spelare.


Det kommer aldrig nuvarande styre(lse) att acceptera.
Köpviljan har som bekant inte varit så framnåt eller progressiv tidigare.

Det blir oavsett en spännande säsong. Med Frimpong.

* * *
Adebayor till Spurs. Otippat likt färskpotatis i juni.

* * *
Du. Häng med på Twitter!
http://twitter.com/swede_Arse
Det är din borg för diverse subjektiva kaskader om fotboll i allmänhet och Arsenal i synnerhet. Och i behagligt kortformat.

G4L!

Forward!

Äntligen. Vilken viktig seger. Mentalt som ekonomiskt.
Sannolikt även för attraktionskraften av andra spelare.

Detta trodde jag inte. Vågade inte.
Efter denna märkliga sommar.
Efter all denna turbulens.

1-2 borta mot Udinese. A
rsenal vidare.
Igen!
En svit (av Europaspel) som inte bröts.


Szczęsny!
Min skapare, tack för ett avgörande i en situation som aldrig skulle ha blivit med en friskare domarkår. Vilken viktig straffräddning. Hoppas att självförtroendet lyfter till stratosfären.
Gervinho-> Robin van Persie, Walcott.
Laget!

Detta samma dag som Nasri blev ljusblå och börjar sin nya karriär med att kritisera sina forna supportrar.
'Greedybuywhore'må va din eviga följeslagare i min historiebok.

CL väntar.
Lottning torsdag 17:45.

Törs vi vänta?
På nya namn?
Hazard lär uteslutas.
Lille uppger siffran 68 MILJONER. I Euro.
Två Fabregas.
Tjenare.



tisdag 23 augusti 2011

The Unachievables

"Player of The month Awards, dec 2010, Nasri och supporter"

Det är december 2010. Arsenal har klarat sig mer än hyggligt under hösten med en onödig dipp i förlust i CL:s gruppspel borta mot Braga och en neslig 0-1 förlust borta mot Manchester United.

Men läget är ljust, trots återkommande skador i en trupp som räknats ut av expertisen under sommaren 2010.

En av spelarna som utmärkt sig är unge fransosen Samir Nasri som tycks ha hittat formen och rollen i laget han värvades till 2008. Arsenal är med och slåss om tänkbara titlar på tre fronter, i ligan i Europa och i Carling Cup. Om några veckor ska laget dessutom kliva in i FA-Cupen.

Samir Nasri får supportrarnas uppskattning. Han nomineras till Player Of The Year Awards, och har sin huvudkonkurrent i Tottenhams Gareth Bale. På Emirates hyllas en leende Samir av en supporter för nomineringen efter att ha mottagit pris för Månades spelare i England, december månad 2010.

Då var då.

Under våren går kontraktsförhandlingarna mellan Nasri och Arsenal trögt. Det gör det för laget på planen också. Omspel i de inhemska cuperna och nya skador tär på laget. Den 5 februari 2011 gör laget en märklig match borta mot Newcastle.

Efter en mirakulös första halvlek leder Arsenal med 4-0 via fyra olika målskyttar. Samir nasri är skadad och inte med på resan. När domare Phil Dowd blåser av matchen har Newcastle tilldömts två straffsparkar och fått Diaby utvisad. Matchen slutar 4-4.

21 dagar senare spelar Arsenal final i Carling Cupo på Wenbley. Nasri är åter i laget, men det går trögare nu. När finalen går mot förlängning sjabblar Koscielny och Szczesny. Birmingham, som när säsongen är slut ska få byta liga och flytta ned, får in en märklig boll på en skitspark från Martins.

Säsongen rinner Arsenal ur händerna bit för bit, match för match. I ligareturen mot Tottenham skiner Nasri, gör 1-2 på White Hart Lane redan i tolfte minuten. Efter att ha fått stryk av Spurs under hösten, dessutom hemma, för första gången på sjutton år, så har laget chans att revanschera sig i ärkerivalens högborg. Matchen slutar 3-3.

Uppgifter i press och bloggosfär låter säga att Nasri kommer att invänta sommaren angående nytt kontrakt. Det befintliga går ut i juni 2012.

Sommaren blir en enda lång väntan för Arsenals supportrar. Det har utlovats förstärkningar av VD Ivan Gazidis efter ett uppgivet möte med utvalda Gooners från Arsenals Supporters Trust.

Sommaren blir ännu en lång följetong om Cesc Fabregas vara eller icke vara i Arsenal. Först att lämna är Gael Clichy som ansluter till Manchester City. Där finns Vieira nu i ny roll för att utveckla klubbens ungdomsverksamhet. Där finns Kolo Touré. På pappret finns även Adebayor.

Manchester City är klara för spel i Champions League. Klubben kan betala fantasilöner och köp avad man vill. Samir Nasri vill ha pengar. Vill ha titlar. Lager han spelar i är uppenbarligen inte bra nog. Inte lönechecken heller. Ligan hinner starta och kval till CL börja.

Först när Wenger öppet talar om att låta Nasri spela för Arsenal i Udine så rasslar det till. Cup-tied skulle kunna äventyra hela affären. Wenger och styrelsen har uppenbarligen olika syn på vad laget behöver.

Nasri få som han vill. Han får gå. Klappa annat klubbmärke och en fetare plånbok.
Arsenal får en slant. Och frågetecknen kring laget ökar med tio dagar kvar av ett öppet transferfönster. Ännu ett avslut, ännu ett surt adjö.

Först ut att gratulera, på Twitter, innan affären är offentlig är forne lagkamraten Cesc Fabregas som lyckades ta sig till Barcelona med sura miner och för en larvig penning.


Fabregas och Nasri förblir "The Unachievables" i Arsenal, Fabregas med en titel. FA-Cupen 2005.

* * *
Följ swedeArse på Twitter, nyheter och åsikter i kortformat:
htpp://twitter.com/swede_Arse



måndag 22 augusti 2011

Platini straffar Wenger - Spela Nasri

Avstängd. Telefon eller inte? Kommunikation eller inte? Det beror helt på förbund. Och vem som tränar klubben...

Vissa saker är bara alltför förutsägbara. När UEFA lät meddela att man avsåg granska Arsène Wenger efter Champions League-kvalet mot Udinese förra veckan, så var det som här tidigare nedtecknats, "inte ens en lågoddsare" att ett nytt straff skulle komma!


För den som mot all förmodan inte är bekant med ärendet så blev Wenger arg när Robin van Persie utvisades i avgörande kvartsfibal borta mot Barcelona i våras. Korten haglade inför 90,000 jublande och hurrande katalaner. Wenger och Nasri fick straff.

När Europapselet så drog igång satt Wenger under förra tisdagen på läktaren hemma på Emiraten. Han instruerade sin assisten, utrustad med mobiltelefon om spelet (får man förmoda, eller beställdes pizza? taldes med agenter om "special signings?).
Alla såg det. Inget hymlande. SKY Sports vevade bilderna fram och åter i brittisk som europeisk TV och UEFA kunde ingripa.

UEFA:s president, Platini som öppet och offentligt ägnat åratal åt att kritisera sin landsman var säker nöjd med det egna förbundets disciplinära kommitté som med domslutet som också innebär att Wenger ska betala drygt 100,000 kronor i böter. Beslutet kommer att överklagas. Framgång i det fallet, någon?

* * *
Ryo Miyaichi är uttagen till returen i Udine på onsdag. Hur laget är formerat i övrigt är ännu inte offentliggjort. I skrivande stund finns fortfarande Nasri med i truppen, om han inte fått ljusblå tröja i detta nu. Att spela Samir Nasri kommer få Mancini att gå i taket. för några sekunder innan han vänder sig åt annat håll och lägger upp från miljarderna i den aldrig sinande oljekranen som nu försörjer Manchester.

Spela Nasri! Det skulle vara ett fett finger mot de som har oändliga resurser. Låt mig påminna om att minst £25 miljoner står på spel. Det är vad intäkterna för gruppspel i Champions League ger klubben. Det är mindre än vad Man City är redo att betala. Det kan alltså bli en ren ekonomisk vinst att spela Nasri - om han bidrar till att Arsenal går vidare. Har han motivationen?

* * *
Silly Season rullar på. Inget nytt lär väl inträffa innan kvällen i Italien är över. Av två skäl. Fokus på den matchen måste prioriteras fult ut. Först efter matchen vet man vilken säsong och vilken ekonomi man har att hantera.

* * *
Häng med på Twitter - det går snabbare där - härifrån.
http://twitter.com/swede_Arse

G4L!

Tabell - Mata - Möte


Tittar på tabellen väl medveten om att trettiosex omgångar återstår. Men i densamma har
inte Spurs spelat alls ännu, och Everton har endast hunnit med en match.

Chelsea hade problem mot West Brom under söndagen men lyckades vända 0-1 till 2-1 och tog tillslut tre poäng. Där lär förstärkas. Och under söndagen lyckades klubben också deklarera att de nu värvat Valencias mittfältare Juan Mata som Arsenal lade ett bud på tidigare under sommaren, ett bud som man fick nobben på.

Frågan är om några stora namn går att värva om det inte blir något spel i Champions League för Gunners?

Som tidigare här har rapporterats så ska Eden Hazard "i princip" vara klar för Arsenal - men - med det oerhört villkoret att Arsenal klarar spel på högsta Europanivå säsongen 11/12. Och om det vet vi inget om förrän på onsdag kväll efter returen i Udine.

* * *
Flera källor uppger att Wenger och styrelsen ägnat söndagen åt mötesverkstad. Olika syn på klubbens lönepolicy lär ha diskuterats där Wenger vill bryta den befintliga strukturen för att kunna ge stora namn fetare löner i konkurrens med Chelsea och Man City.

* * *
Man City:s Mancini talar i övrigt öppet som om Nasri är deras egendom. Affär under måndagen att vänta? De lär inte gambla så att Nasri plockas ut i CL-returen och blir "cup-bound".

* * *
Spännande som avgörande dagar väntar. Onekligen.
Följ med på Twitter!

http://twitter.com/swede_Arse