Inför transferfönstrets förestående stängning

Klockan tickar. Mot detta transferfönsters förestående stängning.
Blir det några nya namn till Arsenals trupp?
Självklart fullkomligt omöjligt att besvara för en vanlig svensk supporter.
Jag tror: Tyvärr inte.

Men Wenger/Arsenal har överraskat förr.
Minns Lassana Diarra (som i o fs sedan knappt spelade för klubben, och som själv betraktar Arsenal som en parantes) Affären gjordes upp i transferfönstrets skälvande slutsekunder.

Arsjavins vara eller icke-vara i Arsenal var oklart i något dygn - efter att fönstret stängt.
Detr var fullkomligt tokigt hur servrar belastades då folk satt och uppdaterade sina webbläsare ihop om att se hur affären skulle gå.

Vad klubben saknar, från min lilla navelskådande horisont är: en mittback och en mittfältare.
Rosor åt Gallas som Song.
För övrigt lagets två absolut bästa spelare hittils under den nya säsongen.
Men när skadorna börjar dugga tätt. Har Arsenal som lag då råd med veckor, kanske månader, utan dem om nu en sådan situation skulle uppstå.
Tveksamt. Det är att gambla högt.

Wenger dessutom ingen vän av att värva nytt mitt under pågående säsong.

Med tanke på tidigare rykten i kombination med det faktum att vare sig Bendtner eller van Persie producerat några mål ännu så kan möjligtvis Marouane Chamakh vara ett namn. Men Arsenal lägger sannolikt inte upp vad Bordeaux vill ha ut av en klubb som precis fått pengapåsen fylld för spel i Champions League.

Sedan kan det där helt oväntade namnet komma.
Varför inte i en goalie?
Nä, summan av kardemumman blir att oddsen är fortsatt rekordhöga på nyförvärv.

* * *
Det tjafsas fortfarande efter mötet i Manchester.
Vet inte vad det är att tjafsa om. tar bara eneri. dags att gå vidare.
Alla vet att Rooney is a cheat and a diver. Punkt.

* * *
Adebayor "öser in" (3 st) mål för sitt Man City.
Han förklarar nu sin kärlek till sin nya plånbok, förlåt klubb, och sina pengar, förlåt entusiastiska supportrar.
Jag kunde inte bry mig mindre.
Vad som bryr mig desto mer är att det nu på diverse forum där Arsenalanhängare samlas höjs röster/inlägg om att det var ett misstag att sälja AdeBUYor.
Det var det inte.
Det var en välgärning.
Han hade gjort sitt i klubben.

* * *
Over and out

Straffen på Old Trafford

Fest idag i Engelsk media!

Arsenal i allmänhet och Wenger i synnerhet, hånas på på lustigkurremanér i media efter matchen i Manchester. Kring Diabys nickmål kan man säkert skrocka högt. Ingen berör den "solklara straffen".

På Old Trafford dömer domaren alltid rätt om det gynnar hemmalaget. Påstår inte att Mike Dean avgjorde matchen. Men var onekligen en del i resultatet. Han skapade den match det blev. Bedömningarna var onekligen litet olika ned till varje enskild frispark.

Straffen så. Efter en vecka fylld av diskussioner om fusk och dykningar, om spelare som söker situationer som ska ge föredel så tycks den starta som vara slut med Arsenals Eduardo.

Oavsett hur tokigt Almunias ingripande är, utrusande mot Rooney, så kan man grunna kring vem som söker vad. Vem som söker dra fördel av situationen när Almunia tagit sina ogenomtänkta kliv framåt.

När Rooney kommer med boll slänger sig Almunia mot bollen. Inte mot benen. Redan här har Rooney överbelastat vänster ben:


Precis innan Rooney faller över Almunia (och får sin straff) är vänsterbenet redan i obalans, och foten har skrapat ett märke i gräset. Ännu har ingen kontakt mellan Almunia och Rooney inträffat, men Rooney har redan tappat balans. Det finns bara en sak att göra. Ramla!

Läxor att lära efter Manchester

Det finns förluster och det finns förluster.
Att uppleva en där Arsenal blivit utspelade är en sak och ger en känsla. Besvikelsen faller då ofta tungt på det egna lagets agerande/ickeagearndee.

Att uppleva en förlust där laget spelade som den bättre av två parter, men ändå förlorar känns trippelt tung. Blytungt. Blygrått. Ilsket. Tjurigt.

Uppenbarligen inte enbart känslor som svallar hos en vanlig simpel Gooner. Idag såg vi även Wenger vara mänsklig och helt tappa fattningen.
Utvisad av fjärdedomaren efter att ha sparkat på en vattenflaska fick han avsluta matchen bespottad och hånad bland pöblarnas pöbel.

Bland de osköna på Old Trafford.

Det var alltså match på Old Trafford och där bestämer domaren oftare än annars hur matcher ska avgöras. Som av en slump var det dessutom Mike Dean som dömde. Dean, ökänd, med rätta, sedan århundranden, bland just Arsenals supportar.
(Dean - som för övrigt varnade Patrick "män mot pojkar" Evra att se upp i returspelet av semifinalen i Champions League på Emiraten i våras.
Dean "visste" nämligen att Arsenalspelarna var ute efter att skada Evra)

Dean lät så de gula korten hagla mot ett och samma lag idag, men tittade bort när Fletcher stämplade Arsenalspelare i eget straffområde. Han var snabb på pipan när Rooney gjorde en hederlig patenterad united ala Nistlerooy. Detta efter en i sig klantig utrusning av en (återigen) märkligt positionerad Almunia.

Men straff eller inte?
Avgör efter eget behag.
Sök upp någon video på nätet och studera exakt NÄR Rooney börjar att falla.
Och VAR den sena Amunias armar då är.

Efter dagar av idel "dykdiskussoner" där UEFA med Platini i speten nu tar nya hårda grepp efter skotsk inrådan för att stänga av Eduardo, så är det nästan en sjuk logik i att Dean i den Engelska ligan dömmer som han dömer. Och självklart utan att FA någonsin kommer att reagera när det återigen blåsts till straff uppe i Manchester.

Arsenal var det bättre laget i det stora. Men förlorar presigemöte och tre poäng på en straff och ett självmål. Det blir inte ens kryss och en poäng efter turliga reflexräddning, ribbskott, och en tveksam offside.

Det finns bara läxor att lära efter en förlust som känns långt mer orättvis än när Mancs vann i CL-returen på Emirates. För då var de klasser bättre. Idag - på hemmaplanen - klasser sämre.

Men bakom irriterande domslut finns läxor om självrannsakan som förändring att arbeta på.

1. Arsenal har uppenbarligen inte fortfarande förmågan att stänga en match,
trots spelövertag.

2. Laget tappar (fortfarande) energi som spel när frustrationen växer.
Vinnarskallar har inte råd att stressa - eller hänga huvud.

3. Det är nu två dygn kvar till dess att transferfönstret stänger.
I motgång saknar laget enad slagkraft.
En effekt av den låga medelåldern?

Arsenals bäste man var så, återigen, Gallas.
Arsenals olyckligaste man måste sannolikt vara van Persie.
Så nära - så långt borta.
Arsenals ojämnaste man är Diaby.

Kommer sannolikt alltid så vara.

Tre ligamatcher spelade för Gunners och det är så långt och så mycket kvar.
Men om några ögonbryn som varnande fingrar bör höjas, så är det mot grannarna i nordöstra London.

Tottenham.

Ruggig start.

De har hunnit med fyra.

Vunnit alla.
Det hade jag inte ens spelat 50-öringen på.

Slaget om PL kan bli tuffare, tightare och med långt fler aktörer som pretenderar kring att knipa någon av de fyra högsta platserna - än någonsin tidigare.

Undervärdering enda faran

Uefa Champions League.
Lottat och klart.
Lätta gruppen tycker många.
Kanske det.
Kanske inte!

Olympiakos blir tufft, och då tänker jag inte på Mellberg. Bortamötet blir ingen lek. Fact! Korta resor i övrigt. Inget kuskande till Ryssland och Rumänien. Holland och Belgien - tvärs över kanalen. Men se upp.

Undervärdering är en fara. Kanske den enda faran?

FC Twente gick bra i fjol, men minns PSV. AZ Alkmaar, som precis gjort klart med Rasmus Elm, kan bli tricky. Men främst, minns problemen ett självsäkert Liverpool med vind i seglen hade i fjol mot belgiska Standard Liege...
http://bit.ly/10UHVD

Champions League 2009/10. Gruppspel. Yeah. Om en månad startar det.
som av en slump har det omständliga lågprisflyget kör kampanj just nu. Till London, dit där numera sällan brukar vara "rea".

Vidare: England/Grekland

* * *
Är det i övrigt någon naturlag att Chelsea alltid ska få möta Porto?

* * *
Hur väntat var det inte att Barcelona skulle få möta Inter.
Svenska sportjournalister kan nu sysselsätta sig i månader att analysera "Zlatan vs Eto'o", "Zlatan vs Mourinho", "Zlatan vs allt". Suck.

* * *
Lättaste gruppen - på riktigt?
Nej, det var inte grupp H. Det blev grupp B.
Manchester United får alltid drömmotståndet.
Så är det.

Dussinet jämnt!

"Arsenal vidare efter filmning".
Det är Aftonbaldets balanserade rubrik efter hemmareturen i kvalmatch nummer 2 mot Celtic efter en efterlängtad plats i Champions Leagues kommande gruppspel...

TJENAREMOSS!

Med 2-0 i bortamålsfördel hade Arsenal mer än "halva inne". Och visst var det inte någon straff när Eduardo dök. Det är alltid tråkigt att se filmande som ger straffördel. Det blir inte mindre osmakligt när det utförs av en klassspelare som Eduardo, som gott kan undvara sig sådant trams. Han kan gott låta det egna bollspelet och den egna bollkontrollen tala för sig själv utan dumheter.

Nåväl. Det var inte Eduardos straff som sänkte Celtic. Det var så enkelt att Arsenal var det otvivelaktigt bästa laget sätt över två matcher. 5-1 är siffror som talar sitt tydliga språk. Uppenbarligen inte på Aftonbladets sportredaktion, då.

Tre spelare; Denilson, Song och före detta slarvpellen /slash/ surputten Gallas.
Vad har hänt?
Något stort har helt klart hänt under sommaren.
Gallas otroligt stabil, jobbar för två.
Song en defensiv bjässe. Denilson stark, passningssäker. Få misstag.

Det har varit en stor fröjd att få avnjuta Arsenals raka som tighta lagspel hittills denna säsong.
Och nu är laget åter i gruppspel. I Champions League. För tolfte gången. Dussinet jämnt. Endast Manchester United och Real Madrid har presterat bättre. Även det siffror som talar.

På torsdag inväntas lottningen. Återstår att se vilka glädjeämnen eller mardrömar som där dyker upp...

I ligan väntar nu två riktigt tuffa matcher. Det blir tufft att snabbt ställa om skärpa. Och taktik. Sir Alex satt på Emiraten och tittade lojt. Jag tror knappast att Wenger vädrade sin gameplan mot rivalen när andra skottar var på planen. Lördag är en annan biff.

* * *
West Ham - Millwall. Bedrövligt.
Bara bedrövligt.

Som Fantomenklubben

What? Så låg ett paket i svart plast och väntade när man kom åter hemmet från arbetsdagens slut. Fru och dotter trodde att det beställts obskyra filmer från Play.com igen. Grunnade själv på vad det kunde vara. Ingen filmbeställning i pipeline förrän den riktigt mörka hösten satt in. Svart plastpaketet från London N5...

Årets "lilla gåva" från den stora klubben till den lilla medlemen. Stort. Känner mig som det barn jag varit igen. Kommer ihåg mitt -70 tal. Då var jag medlem i Fantomenklubben. (Någon som minns den mystiske hjälten som bodde i dödskalle? Mannen där rättsskipandet gick i arv och där gamla djungelordspråk var gudomlig visdom...)

Nåväl, lagom kring skolstarten kom så ett litet paket. Den länge så surt sparade veckopengen hade hjälpt till med ännu ett år av medlemsskap i Fantomens egen klubb. Där kom så per posten hemligt chiffer, coola klistermärken, någon gympapåse med dödskalletryck och annat "spännande".

Jag inser att jag inte blivit ett dugg äldre. Mer än i passet, runt buken och i ansiktet. Inuti samma barn. Medlemspresenter är larvigt kittlande.

I år bjöd AFC på en (oanvändbar) necessär (utan fack), en röd-vit halsduk modell lågbudget, ett fodrall för passet (!) en DVD-skiva, och så en riktig nördbok som sumerade den gångna säsongens alla matcher med samtlig upptänklig statistik. Totalt superfånigt. Totalt superkul.

I övrigt noteras att det spekuleras huruvida Cesc Fabregas är frisk nog att ta sig an Manchester United borta på lördag. Det tror jag att han är. Det är sedvanlig mörkläggning, psykologi och politik. Som alltid inför den typen av matcher.

Sannolikt spelar han däremot inte alls under onsdagskvällen när Celtic kommer på återbesök. Det behövs inte. Och det ska sätta griller i huvudet på Sir Alex. För han kan ju inte riktigt veta...

Rosicky med och tränar igen. Goda nyheter. Lär dock dröja något till spel igen.
Senderos kvar i truppen när Everton fått sin "backklippa" såld till nu ständigt shoppande Man City, men Everton väljer satsa ryskt?

I övrigt inga nyförvärv. Pressen tuggar /återigen/ om St. Etiennes mittfältare Blaise Matuidi. Men Wenger har varit snabb att förneka att någon förfrågan gjorts. Knappt en vecka kvar till transferfönstret stänger. Blir det köp så hoppas jag dock mer på ryktet Rafael Van der Vaart. Förvisso mer offensiv än defensiv i sitt spel, men med ett mycket gott facit från åren i Bundesliga.

Nystart i Arsenal efter året i Spanien.
Ja, varför inte?

Skön start där allvaret väntar

Det vore tämligen förmätet att klaga på inledningen av säsongen. Två målrka ligavinster och en viktig seger borta mot Celtic i kvalet till Champions League.

Och Gallas, hur gör han det härnäst?
En dagen mål med ryggen, nästa med hakan (!)

Inramnningen under säsongspremiren hemma på Emiraten var lika röd-vit och böljande som förväntat. Ändå var det inte helt utsålt.
Strålande solsken och ett Portsmouth som med största sanbolikhet lär husera på den nedre halvan av tabellen gav goda förutsättningar till tre viktiga och nya sköna poäng. Och så blev det.

Resultatet 4-1 i underkant. Med ytterligare skärpa hade siffrorna mycket väl blivit större. Och Almunia kunde nekat ett Pompey deras enda mål, ett märkligt nickmål. Diaby gjorde förövrigt sin livs match i Arsenaltröja som iskall tvåmålsskytt.

Läget så komfortabelt att Wenger kunde spela av andra halvlek med andra nman och nummer än de allra bästa han har till förfogande just nu. Litet oroande att Fabregas linkade ut i halvtidsvilan för att inte spela mer. För snart väntar allvar.

Celtics retur bör bli en lugn tillställning om alla håller nerverna i schack. Däremot så väntar säsongens första riktiga prövning redan kommande helg i bortamötet mot ett Manchester United som redan har gjort sin plattmatch men därefter tycks ha trampat igång igen.

Det är London i topp denna augustisöndag och utan att bläddra i diverse fotbollstrivia och statistik från bokhylla eller via googlande så funderar jag på när Tottenham ledde ligan senast?
Ärkerivalerna från norra London har också rivstartat 2009/10.

Redan nu konstateras att det kan bli en rikigt spännande säsong. Men ännu omöjlig att förutspå. Den 2:e septemnber vet vi alla bättre. Vilka värvar, vad värvars, vad som var förstärks?

Arsjavin ska enligt uppgifter i skräpblaskan Dail Mail ha sagt att Arsenal måste värva mer. Laget är bräckligt och saknar bredd. Oavsett om ryssen sagt det eller ej, och oavsett om säsongen startat i dur - så är detta ett viktigt faktum.

Några långdragna skador i mittbackslinjen som på mittfältet kan vara direkt avgörande kring hurivida det blir några titlar eller inte några alls för Arsenal 2009/10.

Endast risken i sig är allvarlig nog att inte söka lösa innan transferfönstret slår igen om åtta dagar.

Benknäckarfotboll i Skottland

Kval til Champions League - steg 4:I
Celtic: 0
Arsenal: 2

Tisdagskvällen bjöd på en iför säsongen tidig match av stor vikt. Gruppspel i Champions League eller inte för Arsenal?

Halva svaret kanske kunde ges denna augustikväll när engelska Arsenal för första gången mötte
skotska Celtic i ett cupspel.

Det bljöds rejäl beknäckarfotboll på klaasiskt manér som stundtals påminde om serierna i min barndoms bibel "Buster", när lagen så drabbade samman på Celtic Park i Glasgow. Detta inför en fullsatt församling va grönvita skrålande skottar. Här bjöds minsann inget skönspel, och kroppkontakten ben-ben var lika vanligt förekommande som kontakt ben-boll.

Arsenal hade helt att finna sig i Celtics tuffa gameplan under de första 20 minuterna. Men trots, eller kanske just på grund av, diverse individuella bataljer på mittfältet, så var det ont om målchanser från båda lagen.

Att spela boll på snöre var inte ett fungerande recept för Arsenal som ofta fick krossa bollen över planen alternativt tsöka trycka sig fram. Bakåt höll mittlåset Gallas-Vermealen kollen på ett föredömligt sätt.

Första målet kom så först nära halvtidsvilan när Fabregas slog frispark snett utanför Celtics straffområde, bollen nådde en framrusande rygg tillhörande Gallas, och smekte maskorna.
Tvåan kom med knappt 20 minuter kvar att spela i ett mönsteranfall. Där Bendtners fot skulle ha varit när Clichy adresserade bollen utifrån kanten var så istället Celtics mittfältare Gary Calwell som stötte bollen i eget mål. Tystnad på Celtic Park.

"Turmål" tyckte många, men set över matchen var det ändå en rättvis seger. Förövrigt den första engelska lagsegern på Celtic Park sedan 1983.

Inte den mest underhållande av matcher. Och ljusår från ligapremiären mot Everton, som bjöd på en gelt annan typ av fotboll. Utöver att Arsenal nu har en otrolig fördel att nå Europaspel inför returen i London, så finns något annat att verkligen glädjas över:

Inställningen och attityden!

Två helt olika matchbilder som motstånd på fyra dagar.

Men trots det - ett rakt och hårt spel. Inget handbolls-lallande och överambitiöst bollrullande kring motstånadrens mål. Det är vacket i ögat, balsam för själen. Detta var en kväll när Robin van Persie och Bendtner inte alls var på topp och tå. Ändå fungerade laget unisont mot en annan fotbollsfilosofi.

En mental ursäkt till Song vilken jag tvivlat på genom åren. I två matcher har han varit Arsenals fältherre, ständigt på allerten med utpräglat defensiv styrka.

Säsongen kunde inte ha börjat så mycket bättre.
(Och detta trots skador. Tänk när Nasri, Walcott som Rosicky är åter.. )

Sexig premiär på Goodison Park

Premier League 09/10 - omgång 1
Everton FC: 1

Arsenal: 6

1-1. Det var vad jag tippat...
Så fel man kan ha.

Så glad, upplyft, larvigt upprymd, man kan bli.

Det blev tennis- eller något som mer liknar hockeysiffror i ligapremiären. Borta. Vinst med 6-1 på Goodison Park mot Everton FC gav det blåa Liverpool den största snytingen laget tagit emot på egen plan under de senaste femtioett åren (!)

Smått otroligt.
Arsjavin var en fullkomlig bolmagnet, Fabregas spelade som den världstjärna han är och Thomas Vermealen presenterade sig på bästa tänkbara sätt. Mål i premiären, och fläckfritt defensivyt spel. Efter en sådan tillställning är det svårt att inte frossa loss i ändlösa hyllningar och superlativ. Laget bjöd i premiären på en ny minnesvärd karamell som sedan kommer att ligga kvar i hjärnbarken bland andra härliga fotbollsminnen.

Man får gå på mentala moln idag.

Samtidigt vet sannolikt alla att det här inte är en match, ett spel och ett resultat, som kommer att återupprepas omgång efter annan.

Olyckskorparna i konkurrenter och "experter" var otäckt snabba i att vända kappan efter gårdagens superskräll när domare Halsey satt pipan till munnen. Vissa tror plötsligt att ligan är avgjord när 37 matcher och nio månader återstår att spela.

Pendeln svänger närmast sjukligt snabbt, för vissa.

En signal till konkurrenterna är dock sänd. Med kraft. Och alla lär ha uppfattat den. Alla sömngångare lär nu vara vakna och på tå. Wenger kommer att låta sina spelare suga på detta godis - låta självförtroendet verka.

Men han är också realist med erfarenhet och rutin kring "spelet kring spelet". Han kan ligalunk, toppar och dalar som vi andra kan våra byxfickor. Och hybris lär inte vara en fostrande norm hos Le Boss.

En vecka kvar till nästa omgång, då kommer Portsmouth på besök. Det lär vara en uppslupen som festlig stämning på Emiraten innan matchen drar igång. Det törs jag lova redan nu.
I väntan på "When Saturday Comes" fortsätter vi att veva premiärmatchen i själens egen biograf och mår litet bättre i vardagen, augusti 2009.

Gårdagens resultat till trots, oavsett det faktum att Song spelade "top notch" inne på mittfältet så ger jag inte upp tanken på två nya spelare.

Fler skador gör truppen tunn. Det vore ett projekt synonymt med pur dumhet att inte tro annat.

Tippar inte ligan - än

Så var det [äntligen] dagen P.
Premiär. Premiär för en ny säsong. Premier League, Champions League, FA-Cup och Carling Cup.

Hur det går?
Inte en aning.

Fick ett sting av positiva vibbar under försäsongstarten när media som de egna supportrarna mest gnällde och skrällde mest om vilket elände som ligger framför oss. Nu vet jag inte längre.

Men förutsättningarna när laget går in i ligaspelet med en redan (sedvanligt) full sjukstuga som skdelista känns självklart inget vidare.

En otränad Tomas Vermaelen ska kliva direkt in i backlinjen.
När tog Wenger sådana beslut senast?
Kan man utläsa en viss press?
Jag tippar på kryss i premiärmatchen.

Lista efter lista med "så slutar ligan" har plöjts i veckan. Har där sett Arsenal på osedvanligt många femteplatser. Men även på sjätte och sjundeplaceringar. Det innebär att ingen räknar med laget i år...

Anses fortfarande "ungt och orutinerat".
För vekt att över tid orka spelschemat. Och visst blir man fundersam med alla skador...
...och att ännu har inget inträffat med det jag som de flesta fränder bönar om:
- Minst en (ny) klippa i backlinjen
- Minst en (ny) rutinerad hårding med defensiva kvaliteter på mittfältet.

Men Arsenal har inte några pengar.
Varthän intäkterna för Kolo Touré och Adebayor tagit vägen.
Kanske till fastighetsbeståndet i Highbury?

Många tror att hela säsongen kan gå totalt i sank om det blir en käftsmäll mot Celtic.
Det vore onekligen tungt. Men det lär inte få Fabregas att bytra klubb.
I år.

Finns Arsenal med i topp fyra, då?
Det beror på vad som händer innan transferfönstret stänger blir svaret.
En taskig start och Wenger måste agera.
Trolla med knän.

Vem vinner ligan då?
Utöver Arsenal som jag naturligtvis alltid vill tro liksom hoppas är laget som ska knipa titeln, så blir det väl Liverpool eller Chelsea.
Det är lika fantasifullt tippat som en förtryckt blankett från skattemyndigheten.

Men ibland är verklighet om omstädigheter formaterade och svartvita.
Låt mig återkomma i ämnet.
Natten efter den 31/8.

1-1 på Goodison Park i Liverpool mot Everton FC.

Nostalgibild i brist på annat

I brist på annat, såhär i tider av väntan på säsongstart en gammal nostalgibild. Vi flyttar oss nästan sex år tillbaka i tiden. manchester United tar emot Arsenal. 0-0 och Mancs får en tveksam straff i slutminuterna...

Klassisk ordväxling:
VIEIRA: I don’t want to hear from you.
VAN NISTELROOY: I did not cheat.
VIEIRA: Ah, right ? I touched you then, did I?
VAN NISTELROOY: No you didn’t, you lack class.

(Edit: Vieira, vår gamle lagkapten som alltså beslutat stanna i Inter, och inte kommer åter till Arsenal och enligt uppgifter som kommer under dagen i internationell media)

Sedan blev det stökigt och Engelska FA hade att göra hela hösten.
Engelsk media också.
Martin Keown och Rud van Nistelrooy ovan.

Nostalgi.
Då var möten Manchester United vs Arsenal betitlade "Clash of Titans" i pressen.

I år vet jag inte vad det blir.
I år var året då Manchester United kom till Emirates och spelade skjortna av Arsenal på hemmplanen i Champiosn Leagues semifinal.

Men i år är även en ny säsong. Och just nu råder mest tystnad.
Wenger säger sig vara optimstisk med den trupp han har.

Ändå tuggar rykten om Marouane Chamakhs framtid vidare.

Vardagsaugusti och vemod

Vardagsaugusti startar nu.
Delad semester är dubbel glädje. Sommaren räcker längre då. Men nu är det slut!
Vardagslunken kommer inpå skinnet som själen liksom det skumma "ålamörkret" som sänker sig runtikring.

Kanske var det just den årliga augustikänslan som bidrog till ett sting av vemod i går.
Öl och kräftor var slut. Badkläder på tork. Alla soltrötta.
Jag smög förbi en laptop i skymningen och kikade på årets sista försäsongsmatch.
Valencia - Arsenal.

Det var en riktigt trsit som hafsig tillställning och försäsongens första, som sista, förlust.
En tillfällighet att det hela startade i ett fruktansvärt regnoväder.
Av nittio minuter spelade Arsenal okey i tio.
Det var när "lag nr 2" (de yngre) kom in i starten av den andra halvlek.
Eduardo giftig äve3n om det inte blev mål denna gång.

Men efter matchen var det ändå just vemodet som slog till. En vecka kvar till dess att allvaret startar. Då får inte spelare som Robin van Persie, Arsjavin och Fabregas försvinna, vara helt osynliga. Jag blev även snabbt påmind efter matchen mot Rangers att de unga kan glänsa ena stunden för att vara fullkomligt anonyma nästa.

Och så kan det sannolikt bli någonstans i ligalunken. Men det måste vara undantagsvis.
Ingen regel.

Valencia vann rättvist, trots pinsamt fusk i straffområdet.

Diaby gör mig inte vidare glad. När han får chansen att speal tar han den inte.
Men matchens stora Arsenalspelare var Song.

Jag grunnar fortfarande kring en backlinje som inte är i klass att gå hela vägen.
Hur tänker Wenger?

Vi kommer dessutom att starta de första veckorna utan det enda nyförvärvet.

Celtic, dröm eller mardröm?

Så har resan mot resan börjat. Vi talar Champions League 2009/10. Ännu ett tag till gruppspelen startar. Men kommer Arsenal att vara med och fajtas på allvar ute i Europa denna säsong?

Det är inte FC Twente som ska besgras på vägen i år. Det blev skotska FC Celtic. En klubb som inte behöver någon närmare presentation. Dröm eller mardrömslottning?

Både och!

Publikt - en formidabelt underbar "wet-dream."
Två lag från Storbritannien. Dessutom två lag som ALDRIG någonsin mötts tidigare i europaspel. Det blir något alldeles extra.
Det kommer vara enormt laddat fram till match. Ett enormt publikintresse väntas. Och båda klubbarna lär glädjas över intäkter för fulla arenor, en stor nationell mediaexponering och rejäl påfyllning i respektive kassakistor via ändlöst av merchandise.

Spelmässigt då?
Kan bli en mardröm för båda lagen.
Publiktrycket enormt, från framförallt Celtics supportar.
Från Arsenals håll så är nog alla observanta på att de 42-faldiga skotska mästarna precis slagit ut Dynamo Moskva. Det är inget korpgäng.

Oroväckande att Wenger tonar ned betydesen av ett avancemang till CL:s gruppspel på klubbens propagandawebb. Ur ett finansiellt perspektiv betyder CL inte så mycket menar Wenger. Det är simpel "lögn och förbannad dikt".
CL betyder pengar. Något Arsenal behöver (senast idag medger f.ö ordförande Peter Hill-Wood att klubben ligger långt efter andra storklubbar vad gäller publik marknadsförimg och sponsorsintäkter)

Vinnarskallen Wenger meger dock att det är av sportslig betydelse att vinna.
Jo.
Tackar för det.

Det blir en tuff start för Arsenal. Ligamöten som Celticmöten.
Men på förhand känns det som otroligt spännande möten.
Ligan väntar jag med att tippa någon vecka.
I mötet mot Celtic gissar jag på avancemang för Gunners med en svettigt tight marginal...

* * *
Sista försäsongsmatchen imorgon mot Valencia borta. En ny värdemätare en vecka till ligapremiären. Att Rosicky åter hamnat på skadelistan är så tungt att jag inte orkar fördjupa mig i saken mera just nu.
Jag förtränger.

Högtryck och lågtryck

När augusti 2009 är inne på sin femte dag har högtrycket åter nått vardagsbreddgrader. I det egna huvudet råder massivt lågtryck. I vänster pek- och långfinger råder bultande storm. En sommar av renovering och så på upplopet, när allt nästan är klart: Ett gammalt plasttak, en morakniv och ett knyck fel. Vänster långfinger och pekfinger i bandage.
Det blir pekfingervalsen på tangentbordet någon vecka framöver.

* * *
Ännu inget nytt om Senderos. Samtal pågår fortfarande, men affären är inte i hamn. Ännu. Men självklart lär den bli det. Annars skulle inte omständigheterna bekräftas. Bilder från gårdagen visar Senderos tränandes på Emirates. Men Arsenal blir sannolikt en man kort i backlinjen till ligastarten. Jag hade sett att man sökt sälja Silvestre. Men så är jag inte någon Wenger.

(På backfronten hävdas annars i "kritiska kvalitetstidskriften" The Sun att Wenger försökt köpa Sevillas mittback Federico Fazio, men misslyckats...)

* * *
Att avvakta Chamakh låter klokt. Bordeaux försöker få ut astronomiska belopp för en anfallare som snart går varthän han vill gratis. Välkommen till London nästa år. Hur Bordeaux tänker är en gåta. Grabben lär vara lika motiverad framöver i Ligue 1 för sitt lag som Adebayor var i Gunners och Premier League i fjol.

* * *
Det som jag trodde skulle bli sommarens absoluta lågoddsare som transfer-såpa:
"Fabregas flyttar till klubben X för X antal hundra miljoner kronor"
har först nu kommit igång (!)

När rötmånaden går in på sin andra vecka. Fabregas till Milan.
Prislappen runt 400 - 450 miljoner svenska kronor.

Till och med "seriösa" Dagen Nyheter har pressat in ryktet i sina sportspalter idag.
Gör i sig inte saken mer trovärdig. Konstaterar lakoniskt att rykteskarussellen är igång.
Och att detta är något som absolut inte får ske. Kommer inte att ske.

* * *
Det börjar tippas kring den kommande PL-säsongen litet varstans bland nationella som internationella "experter" i kolumner som i TV studios nu, veckan före premiären. Det är inte många som tror på Arsenal i år, men desto fler på Man City.

Sådana omständigheter gillar jag. Det tar fram barn- och ungdomsårens allra fånigaste supporterfilosofi: "alla hatar oss" eller "vi mot dem"

Något säger mig (tillskillnad från olyckskorparna) att det går bättre i år. Bland annat utan en evigt offisdespringade Adebayor i laget. Men fortfarande lurar frågetecken om backlinjen och inte minst avsaknaden av den där tuffa klippan på mittfältet.

Om det spekulars vilt i Fabregas omedelbra framtid nu krävs i övrigt inget geni för att förstå att han är puts väck om ett år om klubben slutar som i fjol. Eller sämre. Apropå kommande säsong.

* * *
Sanslösa sex miljarder kronor. Det är vad Abu Dhabi United Group har pytsat in i Man City hittills. Roman Ryss står redo att lägga upp runt 1,5 miljarder för Chelsea i Silly Seasons slutspurt. Detta för att få några feta namn som säljer tröjor, elller gör mål, eler både och.
eller inte alls. kanske bara för att visa han kan.

Det är inte avund. Inte ett spår. Men den här cirkusen börjar balla ur. Rejält.
Skulle kunna bli en lång krönika om fotbollen, passionen, hjärta och smärta. Men smärtan är koncentrerad till vänster hand idag.

Orkar snart inte läsa en rad till om den bisarra cirkusen "köp-fetaste-laget-för-mest pengar-och-vinn-allt". Vämjeligt.

Att en av premier Leagues främste spelare, Xabi Alonso, lämnar Liverpool och fyller på i sjukt supershopande Real Madrid gör mig lätt illamående. Trist för oss som följer Premier League, oavsett vilket lag som ockuperar våra sinnen och känslor.

* * *
Orkar i övrigt inte läsa en bokstav till om Zlatan i FC Barcelona. Tänka sig, det har sysselsatt svenska sportjournalister en halv sommar. Är detta - varje steg denne Zlatan tar - verkligen vad som ytterst intresserar varje fotbollsintresserad svensk tillika tidningsköpare?

* * *
Så var vi vid ekonomi igen. Och dagens absoluta lästips.
Detta handlar ytterst om Arsenals framtid.
Vilken klub man kommer att vara.
Vem äger Arsenal på sikt?

Det finns, som tidigare här avhandlats, en ansenlig depå med aktier för över en miljard kronor som ska få en ny, eller flera nya, ägare:
http://bit.ly/2nNhbz

Senderos klar för Everton

Senderos klar för Everton. Nyheten publicerades på Schweiz fotbollsförbunds officiella hemsida under måndagskvällen:

http://www.football.ch/de/start.aspx?vNews=1&newsID=10

Inte en textrad på Evertons hemsida. Inte heller på Arsenals.
Ännu en mittback bort från laget. Förvisso utlånad till Italien under det senaste året. Men det lämnar hål.

Senderos - som av många supportrar varit litet av en hackkyckling - har jag inte haft några större problem med. Undantaget när han mött Drogba. Inte den snabbaste, men hård. Och lojal.

Mer om Senderos flytt under tisdagen.

En show att njuta av

Söndagens match, tillika cupvinst, i nora London bjöd verkligen en show att njuta av för varje Arsenalsupporter. Sannolikt för den allmänt intresserade fotbollsentusiasten. Det blev ett brittiskt möte med och mot Glasgow Rangers och deras livliga följe. Försäsong till trots, kanske litet vägledande om hur det kan se ut i matcher mot vissa lag i Premier League. De som Arsenal senare år haft så förfärligt svårt att dyrka upp.

Här var det attack och rivstart. Wengers "nya uppställ" 4-3-3, som mer liknar
4-2-3-1 formation, gav snabb utdelning med en formidabel uppvisning via spelare som Arsjavin, Eduardo och (matchens spelare) Jack Wilshere.

2 mål med mindre än 20 minuter spelade. Och vilka mål. Vilket passningsspel. Boll på snöre. Tillslag och fräcka klackar. Löpningar som sällan blev fel. Det var ren och skär fotbollsfest.

Månne den spelledige Walcott nu får vissa svettningar samt något att fundera på efter att ha studerat sin unge landsman tillika klubbkamrat dominera med ett självförtroende och en fräckhet som som var lika beundrandsvärd som häpnadsveckande.

Efter matchen var Wenger snabb på att prisa Wilshere, men även klar på att söka tona ned förhoppningar som tryck på den unga engelsmannen i ett land där alla ständigt vill ha en ny fixstjärna.

Och återigen: Försäsong är försäsong. Hur Wilshere står sig i ligalunken mot kontrande grislag har ingen svaret på. Räkna med en försiktig infasning i elitfotbollens bästa liga.

Det är självklart flera som tål att prisas efter matchen. Eboué - som sällan får ros här - är ännu en. Almunia, som efter en något tveksam start med sina utrusningar för att sedan spela topp notch.

Intressant blandning av laget "utan ledargestalter" (s.i.c!) där Wenger blandade på bästa sätt från A-lag som Young Guns. Ingen kan säga att framtiden inte ser hoppfull ut.

Men som nämnts - med vilken säkerhet, pondus och med vilket självförtroende spelar sådana som Watt, Ramsey och inte minst Fran Merida när snålblåsten viner iskall över den brittiska ön, samtidigt som det kniper i leriga måstematcher där alternativen noll poäng eller tre poäng kan vara avgörande?

* * *
Bordeaux marockanske anfallare Chamakh har offentligt frinat ihop på sin klubbledning. Han vill till Arsenal. I franska L'Equipe idag:
http://bit.ly/5bRrj
Frågan är fortfarande (och kanske mer efter helgen) om det är just ytterligare en anfallare till i truppen som Arsenal nu främst behöver?

* * *
Senderos till Everton?
Litet här och var står att läsa att affären är klar. Dock inte på någon av de båda lagens propaganda-sajter. Om Arsenal släpper ytterligare en mittback - så måste platsen ersättas.

Frågan är av vem?

Kung av Emiraten

Tsaren vinnarskalle på Emirates

Så blev det litet tuffare motstånd under försäsongen med Emirates Cup. Bland årets tävlande lag heter sannolikt det tuffaste motståndet Atletico Madrid, och de var så lördagkvällens motståndare. José Antonio Reyes var således på återbesäk i London. Men efter de försat 20 minuterna så syntes inte mycket av den forne Arsenalspelaren.


Det blev en underhållande match med ett helt annat spel och annat tempo än de försäsongsmatcher vi hittills sett från Österrike och Tyskland.

Passningsspelet stämde inte alltid. Men det gällde båda lagen. Stundom var spelet litet nonchalant, och alla är inte helt säkra i sina positioner. Men det är sannolikt här Wenger nu ytterst börjar formera det lag som vi kommer att se mest av när säsongen startar.

Det ger samtidigt utrymme för att låta Vito Manonne vakta målburen när Almunia satt på bänken. Någon reguljär matchrapport följer inte här. Jag var glad att få se den. I tron att Arsenal-TV sände, så blev besvikelsen påtaglig när TV blivit radio. Matchen skådades sedan via turkisk kommentator.

2-1 till Arsenal och allt via tre sena mål. Arsjavin, som kom in sent, glänste över Emiraten, och satte det avgörande målet ur en närmast omöjligt snål vinkel sedan han spelat bort Atleticos keeper Asenjo. Det finns ännu en spelare som måste lyftas fram med högt betyg efter matchen, "unge" Jack Wilshere!
Starten från Rosicky också mycket övertygande. Hoppas nu att han nu får regelbunden speltid och därmed tempot, som orken i kropp och lungor. Premiär för Clichy som tog över efter Traore i andra halvlek.

Vill så hävda att just vänsterkanten inte lär bli årets största problem. Kombinationen Gallas-Djourou lämnade mer att önska. Och det stärker ytterligare mina synpunkter om var i laget det behöver förstärlas. Mittback och mittfält.

* * *
Efter matchen sade Wenger att det kan bli aktuellt med nyförvärv. Men att det då handlar om "en eller maximalt två spelare" och att det är något som avgörs i veckan. Jag kan nu inte se att det stora behovet är nya ben i anfallet, trots att det är kring just anfallare diverse rykten cirkulerar.

Under lördagen hävdades det även att Senderos är på väg att lämna för Everton. Om så, vore det direkt riskabelt att inte fylla på i centrala backlinjen. Två skador där kan avgöra en säsong.
Så kan inte Wenger "gambla".

Talet om Patrick Vieiras återkomst fortsätter att valsa i media. Det får fortsätta dansa runt där. Återstår att se om Wenger och Vieira träffas i veckan, och vad utkomsten av mötet blir.

* * *
Apropå "åldermän" a la Vieira så säger Kolo Touré att det var bristen på ledargestalter som fick honom att lämna Arsenal. Kolo gjorde i övrigt premiär för sitt nya lag under lördagen. Han ådrog sig en lättare skada när Man City lyckades spela 1-1 mot Barnsley i Colaligan.