Nollor x 4

Nollan 1:

Första nollan för säsongen. Härligt. Inte trodde jag att Vito Mannone skulle vara mannen att få hålla resultatet. Och han hade rejäl hjälp av sin backlinje de få tillfällen som Wigan var på besök på Arsenals planhalva.

Arsenal-Wigan. Brukar bli seger för Gunners, men inte bjuda på världens roligaste och mest minnesvärda fotboll. Så var det även denna gång på det stora hela. Traditionens makt, typ.

Heder åt Wigan, som med ny regisör i managern Robero Martinez, inte åkte till London för att bara spela defensiv grisfotboll. Man tog chanserna som bjöds, men Arsenal var numret större.

4-0 får tala sitt mycket tydliga språk. Med litet kyla och skärpa och fler disciplinerade passningar som avslut under de första 45 minuterna kunde siffrorna blivit större.

Men varför gnälla?
Det var en viktig seger på helt andra plan även utanför fotbolsplanen.

Det har som bekant varit "litet turbulent" om, och kring laget, sedan den blytunga 2-1 förlusten på Old Trafford. I veckan lyckades så laget, hårt skaddedrabbat, vända 2-0 i Belgien till 2-3.
Så fortsätter man hemma i ligan med en ny - klockren - seger.
Oerhört viktigt för självförtroendet.

Det jag inte blev riktigt klok på, eller smått fundersam över, är lagkapten Cesc Fabregas. Det var ljusår som skillde den Cesc jag såg i landskampen och VM-kvalmatchen Spanien-Estland för några veckor sedan.

Jag såg - tyvärr - ingen glädje i spelet.
Inte ens när han själv flickade in fyran som sänkte Wigan helt log han.

Förhoppningsvis var det mest uttryck för en sliten Fabregas, småkadad som småsur över den egna insatsen sett över hela matchen. Må han absolut inte nu gå kring i något mentalt vaccum och drömma om den stora klubben i hemlandet.

Så går det inte att gå förbi matchen utan att nämna Vermaelen.
Vermaelen!
Fenomenal.
Vilken match och vilken lirare.
'nuff said!

* * *
Nollan 2:

Adebayor avstängd av FA i tre matcher efter att ha trampat runt i Robin van Persies ansikte. Får inte spela det stora prestigederbyt i Manchester idag.
He'y ho, Ade!
Tummarna låser sig i övrigt nästan av sig själva.
Kniper hårt för mållös för kryssmatch, allstå.

Ett kryss mellan chelski och spurs vore också ett lämpligt resultat.
Men jag tror att Chelsea vinner.
Med något stopptidsmål.
I minut 93.
Traditionens makt.

* * *
Nollan 3:

Någon svensk arsenalentusiast har registrerat en ny svensk "arsenal-blogg" på blogger.
Alltså samma plattform och hemvist som denna blogg i cyberrymden.

Jag är för mångfald.
Fler bloggare, skribenter, entusiaster ger ett bredare smörgåsbord att välja från.
Jag har själv några personliga favoriter jag följer dagligen, och en uppsjö jag aldrig läser eller besöker. Valet är ju fritt.

Swedearse har bloggat på i snart 2,5 år.
I ur och skur. Från hem, hotellreum , andra länder, andra klimat.
Har numera sina trogna och återkommande läsare.
(Hej på er!)

Men snillet som startat sin blogg härromdagen mäktade dock inte vara mer fantasifull än att ta namnet från denna - redan befintliga - blogg.
Minus någon (en) bokstav.
Kreativt!

* * *
Nollan 4:

Hur tänker man när man har biljett till årets andra hemmatch på Emiraten, solen gassar och ligan är i sin linda. Vermaelen storspelar - och man vänder hemåt och lämnar arenan. I sådär 75:e minuten?

Pinsammare att se hur Arsenalssuportrar tömde stolarna innan matchen var slut än att se den ödsligt tomma gästläktaren för Wigans supportar.

* * *
Så.
4-0 blev det.