Stadium of Light blev "Stadium of Darkness".För första gången under säosngen klev tidigare så offensiva Arsenal helt mållösa av planen. Sunderlands första vinst mot Arsenal sedan år 2000 var ett rättvist faktum. Inte så mycket att säga om, utöver att tre poäng för Gunners är så mycket trevligare än noll.
Arsenal, sannolikt slitet, efter att flertalet spelare varit ute på landslagsuppdrag, kom absolut ingenstans mot ett Sunderland som spelade riktigt bra. Med självförtroende, hög försvarslinje och en bredd på mittfältet så kom inte Arsenal fram.
Det här var ett lag som Arsenal för dagen aldrig skulle mäkta nöta ned eller springa sönder.
jag hade hoppats att Eduardo, nu med nyskrivet kontrakt, och målgörare för Kroatien, skulle bjuda på några farligheter. Det bjöds på en, men av någon märklig anledning lyckades vår brasse, förlåt kroat, missa ett öppet läge. Sjunde mållösa matchen för Eduardo i Arsenaltröja.
I princip skapade inte Arsenal något. Och äras dem som äras bör: Sunderland tillät inte gästerna något. Något att fundera på. Hur möta en rörlig "checking line" som det heter på hockeyspråk.
Wenger provade med att slänga in såväl Walcott som Arsjavin som Carlos Vela. Ut gick Ramsey,
Eduardo och Rosicky. Inget lyckades. Inget skapades.
1-0 till hemmlaget via en fast situation, en av matchens få hörnor. Vermaelen något tveksam i markeringsspelet liksom Almunia som gick ned något tidigt. Och det räckte.
Samtidigt hade Chelsea party på Stamford Bridge. Krossade Wolves med 4-0, och ligger redan nu 8 poäng före i ligan med en match mer spelad. Ödeskorparna kraxar nu hest och högt i novembermörkret om att "ligan redan är körd" i och med dagens förlust. Det vill jag inte tro.
Tjugosex matcher och 78 poäng kvar att spela om.
Det blir en viktig match mot Chelsea kommande helg. Inget snack. För att hämta poäng där krävs ett annat spel och en annan attityd. Hoppas så att inte ett redan synbart slitet lag blir än tröttare i ben och huvud efter veckans match i CL mot Standard Liege.
I princip skapade inte Arsenal något. Och äras dem som äras bör: Sunderland tillät inte gästerna något. Något att fundera på. Hur möta en rörlig "checking line" som det heter på hockeyspråk.
Wenger provade med att slänga in såväl Walcott som Arsjavin som Carlos Vela. Ut gick Ramsey,
Eduardo och Rosicky. Inget lyckades. Inget skapades.
1-0 till hemmlaget via en fast situation, en av matchens få hörnor. Vermaelen något tveksam i markeringsspelet liksom Almunia som gick ned något tidigt. Och det räckte.
Samtidigt hade Chelsea party på Stamford Bridge. Krossade Wolves med 4-0, och ligger redan nu 8 poäng före i ligan med en match mer spelad. Ödeskorparna kraxar nu hest och högt i novembermörkret om att "ligan redan är körd" i och med dagens förlust. Det vill jag inte tro.
Tjugosex matcher och 78 poäng kvar att spela om.
Det blir en viktig match mot Chelsea kommande helg. Inget snack. För att hämta poäng där krävs ett annat spel och en annan attityd. Hoppas så att inte ett redan synbart slitet lag blir än tröttare i ben och huvud efter veckans match i CL mot Standard Liege.
Hur var då Lorik Cana?
Mannen som aldrig fick komma till Arsenal men som väl kom till England, PL och som skrev på för de svarta katterna. Han var planens okrönte konung. Han fick Song att se riktigt blek ut. Jag förbannar beslutet, eller ödet, som inte lät Marseilles forna lagkapten och Nasris gamle lagkamrat, hamna i Gunners.
Mannen som aldrig fick komma till Arsenal men som väl kom till England, PL och som skrev på för de svarta katterna. Han var planens okrönte konung. Han fick Song att se riktigt blek ut. Jag förbannar beslutet, eller ödet, som inte lät Marseilles forna lagkapten och Nasris gamle lagkamrat, hamna i Gunners.
Jag hade inte gråtit stora krokodiltårar om man haft honom i det egna hjärtats lag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar