Sju år i Arsenal, 1973-1980. Totalt 235 matcher och 45 mål. Irländaren Liam Brady är en av klubens stora legender. Året innan Brady lämnade Arsenal vann laget den dramatiska FA-Cupfinalen mot Manchester United med 3-2. 1979 var året. Samma år spelades världens bästa rockalbum in. The Clash "London Calling". Ett komplett och varierat verk som nu är evigt inskrivet i rockens musikhistoria.
Producent för inspelningen av detta mästerverk var musikern Guy Stevens. I sitt något udda producentskap, som bland annat innebar såväl enmans-pogo som "släng med stege" mitt bland den jammande kvartetten Mick Jones, Paul Simonon, Joe Strummer och Topper Headon, så hänge alltid en rödvit halsduk med namnet "Liam Brady" runt halsen på Stevens.
Stevens var speciell på många sätt under denna inspelning:
"During the making of what would become London Calling, Stevens had a daily ritual of his own. He would have his taxi-driver stop off at the ground every morning, whereupon he would enter the Highbury stadium and walk out onto the pitch. He would then kneel down in the centre circle and pray, teary-eyed, to Liam Brady."
"During the making of what would become London Calling, Stevens had a daily ritual of his own. He would have his taxi-driver stop off at the ground every morning, whereupon he would enter the Highbury stadium and walk out onto the pitch. He would then kneel down in the centre circle and pray, teary-eyed, to Liam Brady."
Har du glömt bort skivan, ursprungligen en dubbel-LP till priset av en skiva, så finns den att återupptäcka digitalt här:
http://open.spotify.com/album/2FUf660uj42vZcgf2DvtBn
Värt att njuta till när arenorna tömts, tabellen är färdigstäld och media mest tuggar sömniga Silly-rykten samtidigt som det är ett stycke till nästa säsongsstart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar