Tredjeplatsen på spel (kunde säkras) när Gunners spelade säsongens näst sista match. Bortsmotståndet: "rugbylaget" Blackburn. Ännu en ny startelva mönstrades med nya skador, där bland annat Song och Clichy saknades. I mål ånyo förtroendet till Fabianski med Mannone på bänken.
Tempot hos Arsenal sömnigt som på en mindre betydelsefull varsagsträning under försäsong.
0-1 på hörna i matchens fjortonde minut och Robin van Persie noterades i målprotokollet för första gången år 2010.
Sedan blev en tafatt tillställning än mer tempofattig och energilös undantaget en och annan fysisk eftersläng från Blackburn, som visste var få ett formsvagt lag än mer ur balans.
Kvitteringen till 1-1 av Blackburn på hörna där man pressat in fem personer runt en darrig Fabianski som mycket hårt uppvaktad inte lyckades få bort bollen.
Om tempot ökade något i andra halvlek så minskade skärpa och kvalité hos ett Arsenal som sökte passa sig fram - för att sedan spela hem - och börja om!
Självklart till ingen nytta.
Robin van Persie fälldes av Selgado, borde fått straff, men vad såg väl domaren!?
Istället tilläts Blackburn sätta 2-1 på en närmast identisk repris av hörnan i första halvlek.
Nu blev det ännu en match utan poäng. Detta är ett fullkomligt bedrövligt som generande facit. Frågan är om jag någonsin sett ett så uddlöst Arsenal på sådär, 12-13 år.
Tredjeplaceringen är nu långt ifrån säker om Tottenham lyckas vinna sina återstsående matcher.
Kollapsen verkar vara total sedan förlusten i Barcelona. Lusten, glöden, energin och viljan som förångad.
Jag funderar.
Mörka tankar.
Varför utnyttjar inte Arsenal utrymmet i motståndarnas box?
Det är så de flesta lag gör mål. För Blackburn räckte det med att sätta press på Arsenal, och det darriga försvaret, vid två fasta situationer. Två.
Om man tillåter sig att nästan uteslutande hålla sig utanför motståndarnas mål, så måste väl chanserna till målproduktion rent logiskt minska med X-antal procent? Dessutom om man därutöver praktiserar den för sporten något märkliga filosofin att inte skjuta när man har boll och närmar sig mål.
Om Theo Walcott stärkte sina aktier för en tripp till Sydafrika i sommar?
Ytterst tveksamt trots att han skapade hörnor som inte förvaltades.
Fabianski, Silvestre, Vela och Eduardo har bara en match kvar i Arsenal. Om nu jag fick bestämma. Diaby, hänger löst. Riktigt löst.
Återstår ett Londondeby mot ett Fulham som står för årets bragd med sin finalplats i UEFA-cupen.
Det kan bli poänglöst på Emiraten också.
Det som var "spänning och fest" för blott en månad sedan är nu ett enda håglöst mörker.
Jag konsumerar gärna fotboll för nöjes skull. Här klickar spelar så grymt att säsongsavslutning efterlängtas likt ett uppfriskande regn i en kvav värmebölja.
Dålig liknelse. Kanonerna har sällan varit så o-heta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar