Ett derby är ett derby, och ett lokalderby som innebär cupspel och dessutom mot närmsta grannen och ärkerivalen, är alltid speciell!Atmosfären, spelet, tempot, känslorna. Aldrig svider förlusten hårdare och sällan är segern sötare.
Carling Cup tillhör det minst prioriterade cupspelet, och har varit de unga talangernas arena. Men efter dessa titellösa år, och med en start mot just Tottenham, så tänkte Wenger om.
Rätt!
För kvällen straffad av FA för sin frispråkighet, fick nämnde Wenger följa matchen från läktarplats medan Pat Rice skötte arbetet vid sidlinjen. Bilder visade dock att Wenger tycktes ha fullt upp med mobiltelefonen. Vi får hoppas att han undslipper sig rehabilitering för SMS-tumme.
Laget han plockat ut bjöd, som här tidigare påpekats, huvudsakligen bekanta namn och ansikten. Men först ut att sätta sitt avtryck på White Hart Lane blev en av de kommande unga männen, Lansbury 0-1.
Arsenal trummade på med frenesi och fantasi och efter den gångna säsongens insatser mot just Spurs så var det godis för ögat och balsam för själen.
När Robbie Keane kom in i andra halvlek så var det för att höja moralen i Spurs, och visst kvitterade mister Tottenham trots misstänkt offsideläge.
Riktigt underhållande fotboll av bästa snitt bjöds sedan från båda lagen. När Arsjavin och Chamakh plockades in med mindre än 20 minuter kvar att spela var signalen tydlig: Arsenal var inte på besök för att förlora utan åtminstone att spela om saken med bästa tillgängliga material.
Något avgörande segermål på ordinarie tid mäktade ingen av kombattanterna. Men i cupspel ska ett lag slås ut, förlängning väntade. I värsta fall straffavgörande. Spänningen på topp.
Och straffavgörande blev det, men kanske inte som tänkts. Arsenal tilldömdes två straffar efter individuella vårdslösheter. Nasri tog båda, och stängde matchen med kliniska skott.
Ridå på The Lane!
Arsjavin, som vanligt ur snäv vinkel, satte spiken i kistan med Gunners fjärde mål. De vitklädda fick nog, reste på sig och gick hem med mörka, tomma, blanka ögon.
Avancemanget i sig känns nästan mindre angeläget än vinsten och revanschen. En grå tisdag och mörk höstkväll bjöd litet värmande ljus för varje vän av Arsenal.
Många som bör prisas för insatserna efter match, men om jag "tvingas" plocka man of the match - så får det bli Kos. Eller Gibbs. Lansbury? Nasri? Eller...
Nåväl. 1-4. Bye-by Spurs.
Läge att ge ut en DVD nu?
Kalla den, litet "skämtsamt" för 4rsena1.
Nej. Vi ska aldrig plagiera grannen och David Bentleys vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar