Först ska framhållas: Jag såg inte matchen. Kanske var det bäst så. West Brom anno 2010 gjorde vad West Brom gjorde 1983, men inte däremellan:
Bortaslog Arsenal. Och det hann bli 0-3 innan någon i Arsenal började jobba. Det var så dags efter 73 minuter.
Det blev lördagshockey live. Tänkte se fotbollen senare på DVD spelarens hårddisk. Känns som om det kvittar.
I en pub i ishallen ramlar det in SMS i mobilen från när och fjärran från fotbollsfränder som undrar (vill påtala) vad som står på. Jag förstår att läget är illa när rapporter talar om både 0-1 och 0-2, och när tredje perioden maler på i isladan hinner det bli 0-3 i London.
Jag förstår att hemmalaget gjort en bedrövlig insats med en bedrövlig inställning mot ett väl spelande WBA. Jag får också veta att Almunia är Almunia, och att det var dags för en parad av tabbar.
Vad som kanske än mer bekymrar är rapporter om ett lojt och slarvigt Arsenal. Hur kan de kliva in på planen med skev attityd efter att precis fått kunskapen i att Chelsea förlorat tre poäng?
Nasri gjorde vad han kunde, friserade resultatet till 2-3, men vad hjälpte det?
Skadelistan är lång, truppen trött efter CL, PL och derby i Carling Cup. Den som vill hitta ursäkter kan sannolikt göra det om man nu somnar lättare.
Efter vad jag läst mig till från goda vänner, okända supportar i cyberrymden och artiklar i media infinner sig en bedrövad känsla:
Nytt år, ny säsong - Same Old Arsenal since -05.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar