måndag 25 april 2011

Det var inte mot Bolton säsongen rasade

På en vecka har Arsenal haft nio poäng att spela om. Skörden blev två poäng. Kryss mot Liverpool efter tappad (mycket sen) ledning, kryss mot Spurs efter bortaledning med 1-3 och så poänglöst och förlust borta mot Bolton där Tamir Cohen avgjorde med 2-1 på stopptid och på hörna. Båda Boltons mål kom på just fast situation som hörna.

Sczezny höll ändå Arsenal kvar i matchen genom att plocka en tveksamt dömd straff i början av andra halvlek där Djourou gått in vårdslöst. Arsenal 2010/11.

2-0 så tidigt och matchen hade varit död. Nu fick Robin van Persie chansen och klippte in sitt sjunde raka mål på bortaplan. En viktig kvittering. Kunde man förledas att tro.

Om vi backar bandet något. Bolton är tuffa på hemmaplan. Men laget blev fullständigt utspelade mot Stoke för en vecka sedan i semifinal nr 2 av FA-Cupen. Elmander & Co åkte på en femsiffrig förlust på Wembley.

Under samma vecka har mantrat från Arsenal varit att man fortfarande "kunde vinna ligan" trots kännbara poängtapp mot Pool och Spurs.

Den som tävlar bör förvisso tro på sig själv, sitt lag, sina medspelare. Men jag anar bedrägligt pep-talk här. Väl på Reebook så visade det sig att säsongens upplaga av Arsenal inte är något vassare än fjolårets. En säsong som också avslutades i utförsbacke.

Ändå startade vad som på pappret skulle kunna kallas Arsenals bästa tänkbara lag mot Bolton, Vermaelen undantaget.

Men någon riktig fara utgjorde inte Arsenal som spelade sneda krossbollar in mot offensiv zon där alltför ofta alltför få fanns på plats. Skott utifrån Boltons box var lätt räknade och att söka gå slalom genom Boltons backlinje och defensiva mittfält är ingen Walk In The Park.

Ändå fortsatte samma envisa spel. Utan utdelning. Under alla år med Wenger vid rodret har jag aldrig sett honom så grimaserande, så uppgiven, så sur. Han lägger ansiktet i händerna, slår ut med armarna, grimaserar, och suckar öppet åt medtränare Pat Rice.

Det är inte "Djävlaranamma" som kommer från bänken. Det är högoktanig frustration. Wenger är inte blind. Inte dum. Han är bara envis. Och laget han byggt på, som skulle ta medaljer och pokaler, har inte blivit det bygge han varit så säker på skulle finnas där. Någonstans har arkitekturen havererat, och den saken är sannolikt smärtsamt noterad.

Spelare underpresterar, eller, kan inte bättre. Spelet som coachats fram är tämligen lättläst. För ett lag som Bolton. För ett lag som Barcelona.

Att någon form av förändring/förändringar är nödvändiga till nästa säsong är uppenbart. Samtidigt frågar man sig vad att vänta?

Några större spelarförändringar lär det inte bli har aviserats. Att Wenger byter klubb, eller "entledigas" av styrelsen, har jag svårt att tro.

Fabregas lär inte ha mer än fyra matcher kvar i Arsebals tröja även om Wenger hävdar annorlunda redan efter matchslutet mot Bolton.

Enligt Wenger bryter man inga kontrakt för att lag inte vinner titlar. Principiellt håller jag med om den linjen. Men att se Fabregas spela till hälften av sin potential gör ingen lycklig. Möjligtvis endast motståndare.

Let go!

Våga släppa tanken på den 4-5-1 formation som Wenger byggt sitt lag kring, mycket utifrån just Fabregas.

Det talas återkommande högt och mycket om den svaga backlinjen. Sant. Djourou gjorde en platt insats, inte mycket bättre av Clichy. Men hur ser det ut framför?

Song är inte svaret.
Inte Diaby.
Inte Jack Wilshere, som i mycket liknar Favregas, om än mer fysisk i sitt uttryck. Men fysiken satsas framåt. Inte bakåt.

Om särskilda "vinnarskallar" finns till salu på fotbollens ändlösa marknad, är oklart.
Däremot finns andra spelartyper till ett annat typ av spel.

Kanske inte alltid lika vackert när bollar rullas vidare på tillslaget. Men kanske långt mer effektivt när stora ytor blottläggs och motståndare kommer stormandes i kontringar.

Våga testa.

Nu återstår fyra matcher. Oerhört viktiga även om ligatiteln är stenkörd. Återigen handlar det nu om att minst säkra fjärdeplatsen. Med återstående spelschema kan det gott bli som så att även Msnchester City går förbi av bara farten.

Och under lurar Spurs.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga kommentarer: