Snipp, snapp, snut...

...NU - var sagan slut!

Manchester United: 2 (Ronaldo 53' strf, Hargreaves 73')
Arsenal: 1 (Adebayor 48')

-"Yes we are out," Wenger said afterwards -

Det blev, inte helt oväntat, torsk på Old Trafford. Och nu kan tillochmed den mest fantasifulle optimist glömma kalkylerandet om poäng, som ägnades en stund här i annat inlägg nedan.

Hade som nämts tidigare inga större förväntningar inför dagen. och blev just därför positivt överraskad av spelet under första halvlek. Detta trots att Wenger lät Eboué starta. (Sälj!)
Tysken Lehmann i mål då Almunia var den senaste i långa raden till sjukstugan. I detta fall på grund av skadad handled. Senderos fick inte ens nöta bänk, istället tog Song plats som mittback. (för den som älskar laguppställningar: sök på officiella proppagandawebben)

En riktigt välspelad och spännande första halvlek, med chanser åt båda håll. Några tama avslut av Adebayor utan självförtroende. Mad Jens bjöd några benparader samt en riktigt kylig räddning/väntan i höger hörn när Rooney kom fri. 0-0 kändes okey. Men om Arsenal varit i form hade inte bortaledning varit orättvis.

Andra halvlek var ung när Adebayor gjorde ett regelvidrigt mål genom att ta hjälp av handen tillsammans med skallen. 0-1. Nu var det bara att räkna exakt hur många minuter det skulle ta innan Man Utd kvitterade. Det tog fem. lagkapten Gallas fixade en straff åt hemmalaget som Ronaldo slog in, slog om, och slog in. Sir Alex slängde nu in även Tevez och Andersson
och signalen var - vinst. Så blev det också sedan domare Howard Webb hittat en frispark utanför straffområdet som Hargreaves slog in då van Persie lyckades ducka i muren.

Sedan blev det den sedvanliga jakten. Och Bendnter nickade i både stolpe som van der Sar.
2-1 efter två helvetetsveckor, eller 2 helvetetsmånader där ett fempoängsförsprång i ligan blev ett nio poängs underläge. Respass i CL och nu kan man börja fundera kring nästa säsong.

Det bidde ingenting. I år heller.
Och därmed fick de flesta rätt: För ungt och för tunt tar inga titlar.

Det blir spännande att se vad som sker framöver.

Innan jag loggar av för dagen:

Clichy, Clichy, Clichy!
Mer av honom nästa år.

Prestigemötet är här

Londonbesök från Manchester. Prestigemöte. Det fanns en tid innan ryska oljemiljarder impregnerat den engelska fotbollen. Om någon mins det. För endast fem år sedan kallades det "The Clash Of The Giants" eller "Battle Of The Titans" i brittisk media när det var dags för möte mellan Arsenal och Manchester United. Orden var hårda, från båda håll, och matcherna slutade inte sällan med en radda färgglada kort, tjafs, straffar och upprörda känslor som höll FA sysselsatta med efterspel i månader.

Då var då.
Nu är nu.

Litet lugnare tongångar i media nu. Men alla vet. Alla vet att det är mer än prestige i dagens möte. Alla minns. Minns sin historia. Det finns en psykologisk faktor i dag som överskuggar hela matchen. Vinnaren i toppmötet tar sig an förstaplaceringen i ligatabellen, och sannolikt då för att bita sig fast där. En tidig final trots att säsongen är lång.

Jag tror på en försiktig matchbild. Att båda lagen kommer att bevaka det andra lagets nyckelspelare. Arsenal kommer att göra allt för att inte låta Tevez och Rooney få härja fritt. Man United kommer att göra allt för att hacka sönder Arsenals passningsspel. Inget av lagen lär underskatta det andra. Det blir en kamp i backlinjer som på mittfält. Ett skitmål kommer att avgöra gissar jag.

Tror även att Arsenal startar 4-5-1. Adebayor på topp. Upp till bevis nu Adde!
Har fladdrat för mycket på sistone. Det har inte Rooney och Tevez. De tycks tvärtom, verkligen ha hittat varandra. Idag saknar jag verkligen Robin van Persie. Frisparkar lär det bli, och jag skulle så gärna vilja ha holländarens vänsterben med i mötet.
Hur matchen slutar?
Törs inte ens tippa.
Det känns så.... 50/50!

Om Arsenal dock skulle lyckas säkra segern så tror jag att lille store Cesc Fabregas blir matchhjälten. Men runt 16:00 i eftermiddag vet vi.

Logik och inte - två matcher

Bolton-Tottenham. Vilka gäng. 1-1. Tottenham kan inte vinna. Inte grisfotbollens okrönta konungar, Bolton, heller för dagen. Kryss här känndes logiskt.

En helt annan match följde inte logiken alls.

Man utd - CSKA London. Vilka gäng. 2-0 till Man Utd tack vare att domare Dean dömde som domare brukar döma på Old Trafford. Först glömde han det här med klockan. Med två minuters tillägg i första halvlek så får Tevez göra 1-0 när matchuret står på 47:34.

För en simpel människa som har lärt sig att en minut omfattar 60 sekunder och att det således går 120 sekunder på två minuter, så blir det knepigt att få ihop matematik och stoppur.

Litet Hollywood av Saha ger 2-0 i en straffsituation som inte ens en av starr drabbad korpdomare köpt. Ferguson bör bjuda Dean på fin lagrad malt. Eller det kanske var det han redan hade gjort?

CSKA London skapade ingenting. Ingenting!

Cashley Cole snubblade och viftade med armarna. Gjorde sura grimascher. Roman satt på läktarna, skyddad av ösregent, och applåderade leende när gunstlingen Shevchenko blev utbytt av nye tränaren Avram Grant.

CSKA:s VD Peter Kenyon har förutspått att Grant kommer att lyfta laget till höjder som Mourinho aldrig uppnått. Det såg inte ut så idag. Utan Drogba var det fullkomligt uddlöst. Med ett sådant spel från Londonlaget (som lämnat de fräcka ambulansvästarna hemma) och
en riktig domare, så hade höstens "h e t a s t e m a t c h" följaktligen slutat 0-0.

PL-Veckan avslutas ändå med Arsenal i topp. Men också med Fergusons röda djävlar flåsande i hasorna. Nästa helg stundar Londonderby borta mot Freddie’s "storsatsande" klubb för The Gunners. Ett derby är ett derby, och ett skadedrabbat Arsenal lär få kriga om poäng på Upton Park.

Men då är då.
Nu är nu.

Carpe Diem!