Operation Nystart Arsenal

Portarna öppnas åter. Säsongsstart väntar.
Detta efter en numera traditionsenlig sommar med en AFC-såpa extravagansa.
  
RvP-historien måste vara en av fotbollshistoriens märkligare. På så många sätt. Att Man Utd som nu är så gravt skuldsatta, och som försökt få in nya medel genom att åter börsintroducera sig (fast nu i USA där aktien sjunkit sedan introduktionen) gör en affär om en kvarts miljard med en 29-åring är i sig litet iögonfallande.

Slutnotan lär bli det trippla när RvP dessutom blir ligans genom tiderna näst bäst betalde spelare efter Yaya Touré i City. Nu med en ny lön som rapporteras ligga på £230,000 per vecka - under fyra års tid.

Man Utd:s ekonomihantering är förvisso inte mitt problem. Men det säger i sig något om den röta som numera fullkomligt tagit över den internationella storfotbollen. Om du inte har en miljardär som vill ha en egen fotbollsklubb som ego-leksak, så är det bara att låna på sig mer och handla på, och öka på skuldberget. Vinna till varje pris har fått en ny innebörd.

Egentligen börjar denna fotbollscirkus i sig bli så infekterad och ssjuk att jag emellanåt funderar på om det inte är dags att ägna (fri)tiden och livet att istället hänga med 30-talet personer utmed någon åkerlapp med en urkokt varmkorv i näven. Skrika på något gäng i division 3 som man kan hitta sympatier för.

Men… när cirkusen väl drar igång så är man heltorsk.
Igen.

* * *
Åter RvP så undrar jag alltmer: "vem är han e-g-e-n-t-l-i-g-e-n?"
Personen van Persie.
Inte den jag trodde har det uppenbarligen bevisats mig. Inte för att klubbhjärta existerar någonstans och i någon större utsträckning längre. Eller för att "gulliga barndomfoton" med RvP i Arsenaltröja säger något.

Det är hans agerande i sig. Det konstiga uttalandet i juli.
Och det mysteriet trycker mitt inre.

Det var och förblir ett fullkomligt unikt meddelande han lät publicera inför omvärlden (eller sina fans) efter EM-fotbollen där han deklarerade att han inte avsåg att skriva på ytterligare kontrakt för Arsenal.

Visst, fri vilja råder men det kunde gott ha räckt med information kring sakfrågan om framtiden.

Istället tog RvP tillfället i akt att såga klubben offentligt genom att skriva alla på näsan att de inte "satsar enligt hans ambitioner." En spelare anförtrodd kaptensbindel som öppet kritiserar och tillrättaviar sin klubb.

Oavsett vad man nu som supporter må tycka om såväl klubb, styrelse som tränare, så agerar inte en professionell spelare under befintligt kontrakt på ett sådan sätt. RvP måste ha drabbats av en självbild som närmast är ohälsosam. En tro på att han faktiskt var mannen att diktera villkoren inom fotbollens ramverk.

Och redan där bröts all form av anständighet, moral och normal etikett. Kompassen snurrade vilt. Och där och då var det också fullkomligt glasklart att en sådan spelare inte kunde vara i klubben under några som helst omständigheter. Det var också ett slugt drag. För på detta sätt slapp RvP att på egen hand lämna in sin ansökan om sin transfer-request och gå miste om sin lojalitetsbonus.

Att därefter gå till en traditionellt stark rival i den som just ManUtd av alla lag gör inte hela historien snyggare. Han kunde likaväl ha skrivit på för Tottenham för de flesta. As bad as it gets.

Det komplexa i alla känslor blir nu att denne holländare faktiskt vann titeln "Professional Footballers' Association's Player of the Year" av helt rättmätiga skäl så sent som i våras. Vår kapten...
Han gjorde helt enkelt enskilt flest mål i England.

Det var förvsso inte solomål för egen maskin. Det var samarbeten med Song, (som dagen innan ligastarten nu är nsäte man att lämna för Barcelona) och spelare som Walcott och Arteta.

Men han öste in mål. Var i sitt livs form. Och utan den formen och de målen hade aldrig Arsenal hamnat på någon tredjeplats – en ynka poäng efter ovan nämnda Tottenham.

Det var en kombination av RvP:s hysteriska form liksom Tottenhams totala vårkollaps när "Arry" Redknapp bäst gick runt och funderade på en framtid som Engelsk förbundskapten, som avgjorde sluttabellen. En tabell där de båda Manchesterlagen ovanför slutade med makalösa nitton poäng fler inspelade.

Inför denna säosngsstart: RvP - From Hero to Zero.

Det forsar nu ut rapporter på webb och Twitter från främst Arsenalsupportar om hur RvP styrde och ställde under det gångna året. Om konflikter med medpelare som Ramsey och Arsjavin (som Wenger i all hast skickade iväg till Ryssland i februari) och att RvP redan inför fjolårets säsong gjort klart att ännu ett trofélöst år skulle innebära att han lämnade klubben, rykten bisarra lönekrav som rena divalater om att Arsenal skulle heltidsanställda hans personliga fysio-terapeut och återkommande ifrågasättande om laguttagningar och byten

Vad som är sant i det flöde av sådana berättelser  - som kommer nu - precis när RvP gjort sin pakt med den röda djävulen, är förstås omöjligt att vidimera.

Det hävdas till och med att han själv tog kontakt med Manchester United under pågående säsong. Om det är sant så är det den ultimata sveket och den svartaste judaskyssen.

Robin van Persie, mannen med egna sånger och flaggor, går nu sannolikt till historien som en av Arsenals värsta syndare.

Före detta spelare som lämnat med upprörda känslor hos supportrana som Ashley Cole, Adebayor och Nasri kommer troligtvis att behandlas tämligen milt framöver i jämförelse mot holländaren som försvann till Manchester United.

Men låt oss nu inte enbart  rycaks med i sarkasstisk historierevisionism. Holländaren gjorde mer än en bra säsong, och låg inte ständigt skadad övriga år. Han gjorde en del nytta under sina tid i AFC. Det är därför denna transfer blir så bitter. Det hade varit helt andra känslor om den nya klubben spelat i ett annat land och en annan liga.
För vem vill se RvP hånflinandes med Rooney?
Hur kan det komma att kännas att se dem lyfta en pokal?
Ett inte alltför osannolikt scenario.

Att styrelsen haft sitt ansvar sitt är helt klart. Det är BS att där inte fanns några val, det finns nämlige alltid ett val - även om det kan vara sämre än bättre. Man kunde exenpelvis ha valt att avstå att sälja till en rival och därned låta stärka deras trupp. Man kunde valt en mindre prislapp från ett anat lag. Wenger valde de nypor och metoder han hade, om man får tro BBC. Meddelade att RvP inte var önskvärd precis vid träningsmatchen mot FC Köln. Det är mental pay-pack. 

Laget har överlevt förr även om jag blir trött på fotbollens klichéer om att "ingen är större än laget", en harrang som dras fram i tid och otid.

Men vi minns när Patrick Vieira "grät ut" under varje sommar i tre års tid bara för att få åka till Madrid. Wenger tröttande tillslut, återigen osentimental och kylig, och PV4 hamnade i Juventus där han tog sig ett guld - som dömdes bort. Likaledes har klubben klarat sig topp fyra efter att både Henry och Cesc lämnat för spel i Barcelona.

Det har inte blivit några titlar.

Men det har alltid blivit spel i Champions League.
År efter år.

Det kommande året, då?

Visst har laget värvat tre starka kort i Podolski, Cazorla och Giroud.
Men ingen av dem har erfarenhet från spelet i Premier League.
Det finns en risk att bördan blir väldigt tung på dessas axlar.

När nu även Song försvinner så tickar klockan och en ersättare måste hittas. Räkna med att säljande klubbar är medveten om saken ock kryddar prislappen.

Pengarna som kommer in för RvP och Song måste återinvesteras i en trupp som är redo att jobba. Operation nystart Arsenal.

Med RvP och Song borta så är det inte många ansikten kvar från det fallerade projektet som levererade noll titlar. Walcott (om han stannar) och Rosicky återstår.
 

Visst kan det bli en spännande säsong, dock ingen ligatitel, törs jag lova.
Kanske en Cup-.titel?

Ja, då säger vi så!

Ljus vår efter mörka februari

Har inte haft tid att skriva här på över en månad. Nya arbetssysslor och annat fokus. En halvdöd, nästan stendöd blogg är ett lik. Men jag tittar förbi en sväng.

Sedan mörka, tunga, svarta februari och inlägget "The Downward Spiral" har fotbollen givit många angenäma stunder. Onekligen. Sol och ljus. Som hör våren till.

När detta tecknas, 27 mars 2012, så har Arsenal vunnit sju raka ligamatcher och passerat Spurs i tabellen, och parkerat sig på tredjeplats i ligan. Spurs som låg tio poäng före ligger plötsligt tre poäng efter med trettio matcher av säsongen spelad. Endast åtta matcher kvar nu.

Och det är ett hyfsat tufft schema som Arsenal har kvar om i möten med både Manchester City som Chelsea. Tottenham har en betydligt lättare resa vilket 'Arry själv har påtalat.

Men allt ligger i egna händer. Eller fötter. Eller huvuden nu. Att arbeta in i måk, att beslagta en plats som garanterar spel i Champions League eller kval till Champions League. Det handlar om plats tre eller fyra.

Vändningen?
Kanske utskåpningen av Blacknurn med sanslösa 7-1, eller vinsten borta mot Sunderland.
Men den riktiga boosten kom i Londonderbyt mot ärkerivalen. 5 mål mot 2.
En av de större fotbollstunder för egen del på många år.
Många år!
Prestigen lagen emellan har inte varit så stor på decennier.
Därav bilden ovan.
En Walcott som sprudlar av glädje och energi.

Det var när mörka februari hade tre dagar kvar på månaden skottåret 2012.
Därefter har Liverpool, Newcastle, Everton och Aston Villa besegrats, i bland på stopptid för att nå de tre poängen.

Spelae har friskant till (som hunnit skada sig) En backlinje med Sagna-Kos-Vermaelen-Gibbs har haft sitt att tillföra vill jag hävda. Liksom en Song i storform.

Och så minns vi returen mot AC Milan på hemmaplan. Det omöjliga blev nästan det möjliga. Ett mål från förlängning. Det räckte inte ända fram efter Abbiatis superräddning när Robin Van Persie i sin livs form kom fri för att lobba in det fjärde målet.

4-3 var ändå flaggan i topp.
Och jag misstänker att AC Milans fortsättning tar stopp mot Barcelona härnäst.

Men vem vet i fotboll?`

Londonderby igen och fokus på ligan och ligan alena.
QPR's up next!

Ny coachvinst av SAF när Arsenal åter föll

Tredje raka förlusten. Hade inte förväntat mig full pott, men kanske ett kryss när Manchester United gjorde sitt årliga ligabesök i norra London.

Helhen i övrigt hade bjudit Liverpoolförlust, Newcastleförlust som kryss för Chelsea och förlust för Tottenham (i de sista sekunderna då Balotelli straffade dem)
Bra läge att ta poäng på. Men icke sa' Nicke.

Första halvlek var Manchester Uniteds. Til fullo minus några minuter av matchstart. Först på stopptid gjorde gästerna 0-1. Valencia nickade in bollen på kross från Nani som haft lekstuga på kanten med Johan Djourou, för dagen högerytter.

Byte från start i andra där Djourou som varit Arsenals svagaste punkt (i ett allmänt oslagfärdigt Arsenal) mot 18-årige Cyprioten Nico Yennaris. Och plötsligt blev det också mer energi och initiativ hos Arsenal. Robin van Persie som lyckats missa mer eller mindre öppet mål såg ut att bli frälsaren med kvittering 1-1 med skott ur osannolik vinkel bakom Lindegårds vänstra burstolpe. Men Manchester United skulle slå tillbaka. Och det var ännu en taktisk som coachningsmässig triumf för Sir Alex Ferguson.

En av de bättre för hemmlaget var Oxlade-Chamberlain som fått förtroende från start. Han spelade på mittfältets vänsterkant och kämpade hårt och fysiskt. I 73:e minuten skulle han av tyckte Wenger som satte in Arsjavin. Vår ryss som inte varit bekväm på planen under i princip hela säsongen.

Ferguosn plockar av Nani och DaSilva, och slänger in Scoles (som gjort en Henry) och Park.
Han drog ned Valencia i banan och balansen blev nu en annan. Inom åtta minuter har Valencia som ligger djupt nee i banan fiskat upp bollen, drar Arsjavin, som inte har ork eller fysik, över hela planen, serverar den till Wellbeck som får dra skott mitt inifrån Arsenals box.
1-2, Ridå!

Det var inga trevliga scener på Emiraten. Men det var inte Manchester United som stod för det provokativa. Hemmafansen buade högt redan vid inbytet av Arsjavin. När ryssen sedan blev syndabock rester sig flera upp och gick. Trots att det återstod sex minuter av ordinarie tid.

Alla VISSTE att Arsenal med denna trupp aldrig skulle hämta upp sig ens till ett kryss.
Det är Arsenal 2011/12.
Ett mediokert lag med taskigt självförtroende.

Och om säsongen startade med turbulens kring Wenger och en styrelse som vägrar att värva, så blev inte läget varmare efter söndagen.

1-2 kändes som 8-2 i augsuti i Manchester.

Utöver änu en smärtsam som kostsam förlust minns man nu tyvärr, utöver fansens burop, ögonkasten från Robin van Persie mot Wenger när Arsjavin byttes in.
De sade något som lär få konsekvenser för klubben på sikt.

12-12-12

Hade det varit en Hollywoodfilm hade det varit ett för pjåskigt manus, ett för sött slut, en alltför sentimental saga. Ibland överträffar dock de mest sötslikiga momenten verkligheten.

I en föga underhållande match, dock av vikt, där FA-Cupens tredje omgång spelades, ånyo mot Leeds United, så var det också kvällen för "comeback" av nu 34-åriga tillfälligt inlånade patenterade Arsenalhjälten, Thierry Henry.

I sextioåttonde minuten klev han på planen. Det stod då 0-0 och efter ändlösa försök av Arsjavin som av Ramsey verkade ett omspel på Elland Road inte vara en omöjlighet. Leeds taktik var att ställa elva man i eget straffområde och spela om någon kontring uppstod.

Sedan hände det. I sjuttionionde minuten. Pass från Alex Song, som gjort en blek figur, på gammlt Henry-manér, bollen retfullt in i högra hörnet. 1-0. Vilket också blev slutresultat och avancemang i FA-Cupen där Aston Villa nu väntar.

Det är 2012, Henry har fått tröjnummer 12 och han gjorde sitt 12:e mål mot Leeds.
Man kan bli numerolog för mindre. Eller börja tro på dåliga manus.
Men det var vackert och det var sant.

I Dubai satt Robin van Persie med familj på välbehövlig semestervila. han följde matchen på Twitter. Han kan ta ett bad i lugn och ro. Hans frånvaro fixades av reserven på bänken.

Det i sig säger något annat. Om Arsenals oförmåga att göra mål. Utan fixstjärna.
Men det skippar vi efter denna match.

Det finns naturligtvis mycket annat att säga. Bland annat att backlinjen nu blev extremt tunn när även Coquelin fick halta av med muskelbristning. Åtta backar borta.

Arsjavin gjorde en av sina bästa matcher på mycket, mycket länge. Han sprang, minst en marathon. Men stressar sina avslut. Det måste tära på nerver och självförtroende. Det skulle vara stort att få se ryssen i form. Får man det?

Och hur blir det nu med förväntningar på Henry under de knappa två månader han finns på plats?

Räkna inte med för mycket har både han och Le Boss sagt, som i ett mantra.
Många lär förvänta sig fler mirakel.
Men mirakel kommer inte på veckobasis.

Gott Nytt Gooners!

2011 har varit ett märkligt år, stundom bjudit några riktiga dalar. Nu lägger vi året till handlingarna och blickar framåt.
Och årets allra sista dag kunde inte slutat så mycket bättre. Efter den i allra högsta grad frustrerande kryssmatchen mot Wolves när övriga resultat var tunga så slutar den 31:e december 2011 helt tvärtom.

Manchester United får stryk på hemmaplan mot bottenlaget Blackburn, 2-3. En präktig fyrverkipjäs till 70 årsfirande Sir Alex Ferguson.
Chelsea gick på pumpen hemma på Stamford Bridge mot Aston Villa och Tottenham spelar kryss borta mot Swansea.
Samtidigt på Emiraten blir det ett "hederligt" one-nil to The Arsenal i Londonderbyt mot QPR.

Målskytt Robin van Persie som därmed slog klubbrekord i antal gjorda ligamål under ett kalenderår.
Innan det viktiga segermålet kom insmög sig samma olustiga känsla som mot Wolves. Massivt spelövertag och en radda brända chanser.
Men ett mål gjorde skillnaden. Gjorde nyårsaftonen litet gladare!

På läktarplats satt Thierry Henry och applåderade. Snart ska han göra två månader i sin gamla klubb på inlån från NYC Red Bulls.
Hur det kommer att påverka laget och spelet återstår att se 2012. Jag kan se både gott som ont med en sådan lösning.
Jag hoppas på det goda. Det är dessutom några riktigt prestigefyllda som betydelsefulla möten som Henry har chans att medverka i.
Ligamöte mot Mamchester United som Champions Leaguespel mot Milan.

Men det är nästa år. Som startar om några timmar när detta skrivs.

Nyårsönskan får bli att tillfrisknandet fortgår bland Arsenals nyckelspelare.
Att Verminator fick lämna planen årets sista dag blev dagens mörka punkt.
Vi önskar snabb återhämtning. Sedan väntar vi på att Sagna som Wilshere snart är åter på planen, liksom övriga kamrater.

Gott Nytt 2012 alla Gooners!

Segersvit bröts i Londonderby

Efter fem raka ligasegrar och säkrat avancemang som gruppledare i kvalet till Champions Laegue så tappade Arsenal i sin fina vinstsvit när det var dags för Londonderby, Norr mot söder, Arsenal mot Fulham.

Det har varit en trivsam tid med ett rejält ryck efter den tunga säsongsstarten. Robin van Persie har presterat på absolut topp i sin karriär och har öst in mål efter annat. "A One Man Team" säger belackarna som inte noterat att det faktiskt krävs fler i lagidrott än en ensam forward, hur fornstark denne än må vara.

Mycket av den tiga säsongens närmast katastrofala brister tycks man ha kommit tillrätta med, inte minst defensiven även om den går att putsa på ytterligare. En frisk van Persie i skytteligans topp och självförtroendet, eller "mental strength" som Wenger skulle uttrycka sig, har växt med poängskörd i liga som i CL:s gruppspel.

Bottenlaget Fulham på besök skulle sannolikt bli ännu ett segertåg på Emiraten. Men ett derby är ett derby, ich det var trötta ben och huvuden efter onsdagens europakamp mot ett offensivt Borusia Dortmund som också hittat formen hemmavid och som var piskade att vinna.

Men tre dagar senare var det märkbart tröttare ben och huvuden på hemma-arenan, trots att Wenger roterat litet på manskapet sedan onsdagens kväll. Koscienly fick vila till förmån för Djourou som fick några minuter under onsdagen. Gervinho startade på bänken till förmån för Arsjavin. Och det var den "lille ryssen" som noterades först då han trodde sig slå in 1-0 redan efter tre och en halv minut, dock var det med halvmetern offside vid tillslaget.

Innan match läste jag att lördagens domare, alltid så pinsamt usle Mike Dean fått förtroende att hålla i matchen. Någon hade noterat att Arsenal inte vunnit någon av de senaste nio matcherna som Dean dömr för Arsenal. Slump eller varningsklocka?

Fulham spelade tätt och kompakt, var på andra sidan Themsen för att ta poäng efter förmåga. Bobby Zamora ständigt på hugget. I halvtid var målcahnser som skott på mål 4 + 4 för båda lagen.

0-1 kom i en kontringssituation där en sund domare hade blåst efter att Arteta blivit fälld. Men nu var det Mike Dean som höll i pipan och spelet fick fortgå till Fulhams fördel där Riise, av alla, tråcklade sig in i en halvöppen box, skottade varpå bollen slogs av Vermaelen rätt in i högerhörnet.

Arsenal fick sedan kämpa och kriga, men det var trögt. Ramsey och Arteta såg synnerligen slitna ut och Arsjavin gjorde sig osynlig. Wenger möblerade om så offensivt han mäkatde och lät även Diaby som också gjort comeback i veckan komma in på planen tillsammans med Gervinho.

Ingen över hövan märkbar förändring noterades. Men utdelningen kom tillslut, tillika med en skön revansch för Vermaelen som kunde nicka in kvittering i 82:a minuten. Sedan var det fullt blås framåt. Dock utan att resultatet förändrades innan matchen visslades av.

En poäng vunnen eller två poäng förlorade?
Martin Jol såg betydligt mer nöjd ut än kollega Arsene Wenger vid det hövliga handskakandet.

Även om inte van Persie fick briljera vidare i sin svit så fanns annan målskytt i Vermaelen som gjorde två. Med säkerhet betydligt mer nöjd med det sista framför det andra.

Tjugofem matcher återstår och därmed sjuttiofem poäng att spela om. Den som klagar på spänningen med sju lag som krigar om topp fyra bör uppsöka läkarvård.

Härnäst väntar ligacup mot Manchester City. Vi lär väl se om resan stannar där och då, eller om äventyret fortsätter i Carling Cup.

Kryss i tuff CL-premiär

Att åka till regerande tyska mästarna och plocka några enkla poäng finns inte. Nu klev Arsenal in i Champions League och startade bortaspelet mot Borussia Dortmund och den "gula väggen".

Manager Wenger var förvisad till läktare av potentaterna i UEFA och var flankerad av VD Gazidis som styrelseordförande Peter Hill-Wood. Och med ögonen på sig från det mäktiga fotbollsförbund som arrangerar Champions League.

Det var vapendragare Pat Rice som fick hålla ställningarna vid sidan av planen. Utan telefon.

Matchen startade fartfyllt. Två offensiva lag som bytte chanser med varandra på löpande band. Hemmalaget starkare, främst på mittfältet där Arsenal hade svårt att hålla boll som egna positioner. Och när Dortmund kom igenom kändes det riktigt svajigt i backlinjen, främst från Koscielny som låg för högt i banan och blev uppsnurrad gång efter annan.

Det såg farligt ut samtidigt som Dortmund slarvade bort avsluten med bollar som gick både vid sidan som över målramen.

Arsenal skapade sina chanser. Walcott, Gervinho och Robin van Persie kom till avslut men utan några farligare resultat. Men med minuten kvar av första halvlek så kom en snabb omställning där Robin van Persie knallade in 0-1 med högerfoten.

Gervinho hade läge att öka på i andra halvlek men timingen klickade med någon hundradel.

Sedan var det Dortmund från minut 60 och framåt. Arsenals i första halvlek så darriga defensiv var nu plötsligt av betydligt bättre klass. Song som gjort en underkänd första halvlek var nu plötsligt en av Arsenals bäste som en iller på allt i gult. Arteta och Benayoun plockade bort boll efter annan, Koscielny och Mertesacker var ett par och inte två separata individer och Sagna visade återigen att han är en av lagets absolut viktigaste som skickligaste spelare.

Men störst pondus och mest av varan självförtroende hade den unge Szczesny!
Killen låter sig inte nedslås av "8-2". Och det märktes i spelet som i varje rörelse. Arsenals polack kan bli en världsmålvakt vill man inbilla sig efter några skakiga säsonger med Almunia och Fabianski.

Det kändes som att det omöjliga skulle bli det möjliga. Tre poäng i premiären av CL:s gruppspel.
Tre poäng borta i, som mot, Dortmund på Westfalenstadion.

Så gott fick inte kvällen sluta. I åttioåttonde minuten fick Dortmund frispark som rensades undan där Ivan Perisic fick fatt på bollen och slog ett "drömmål" i båge 25 meter in i vänsterkrysset. Ingen att klandra. Ett mål som produceras en gång på hundra.

Surt? Ja.
Rättvist resultat över match?
Ja.

Arsenal kan lämna Tyskland med all heder i behåll. Helt klart är att gruppen kommer bli oerhört tuff. Samtidigt spelade Olympiakos mot Marseille och föll med 0-1. Öppet är bara förnamnet kring utgången av detta gruppspel.

Debut blev det i slutminuterna även för nyförvärvet Santos. Någon större impact hanns inte med. Men nu har även han känt på hetluften i rödvit tröja.

Återigen: Det här laget måste få formera sig som lag - och det sker i skarpa lägen.

Och om Gervinho missade i offensiven så slet han med bravur i defensiven. Pluspoäng.

Jag har saknat ett mer fysiskt spelande Arsenal. Bygg vidare på saken hoppas jag när kväll går mot natt.

18-8 i skott på mål för hemmalaget. 1-1 i resultat.
Godkänt så.

http://twitter.com/swede_Arse

CL-slut i Spanien

"Robin van Persie hade synpunkter på domarinsatserna i barcelona. Det kan han komma att straffas för. Domare Busacca följde regelboken strikt och straffade efter densamma"

Så var Europaspelet slut för säsongen. Champions League tog slut i Barcelona och i åttondelen.

Mentalt var jag inställd på saken, inte minst på grund av andra märkliga resultat som olika händelser som skuggat laget under säsongen. Trots en fördel med ett mål tillgodo från första mötet i London väntade onekligen en tuff uppgift. Det var inte omspel mot Ipswich eller Leyton Orient på schemat.

Wengers gameplan var tydlig från start. En hyfsat defensiv startelva med uppgift att främst söka hindra som få Barcelona ur balans. Problemet var att Arsenal absolut inte är Inter och Wenger definitivt inte är Mourinho.

Det blev inte Arsenals spel på något sätt, och i ärlighetens namn så tilläts de heller inte att komma någon vart framåt av Barcelona. Hemmalaget höll helt och hämningslöst i taktpinnen från start. Arsenal parkerades lågt på egen planhalva.

Ännu ett säsongstypiskt omen att Szczeny fick kliva av redan efter knappt tjugo minuter spelade. Wenger tvingades till ett tidigt byte med en numera ovan Almunia som ersättare.
Exakt vad Szczeny skadade uppfattade jag inte, men det såg ut som om något finger, kanske en handled, stukades vid en skotträddning.

Robin van Persie på topp från start var kvällens stora överraskning. Nu blev holländaren i centrum på helt annat sätt än vad man månne önskat.

Då Arsenal knappt kom vidare från egen planhalva fanns inte mycket att jobba på framåt.

0-0 var ett ur Arsenalperspektiv hyfsat resultat när matchuret började närma sig halvtidsvila. Men Barcelona fick ett så psykologiskt 1-0 mål precis innan paus via Messi. Och som att verkligen göra skadan maximalt smärtsam så var det en fullkomligt nonchalant klackning av Fabregas som bäddade upp för det viktiga målet.

Vad det betydde för matchen och de båda lagen behövdes ingen tyngre psykologutbildning i CV:t för att förstå.

Barcelona som ägnat viss energi åt att ramla och snubbla när bollen inte gick helt enligt skiss fick andra krafter och ny växel.

Orkar inte fördjupa mig mer i kapitlet "märkliga domslut" kring Arsenal, det börjar bli tjatigt. Men: nämnde van Persie fick sitt andra gula kort, som blev rött, och åkte av planen för obstruktion. Detta sedan han sparkat iväg bollen i offsideläge. Ett domslut i en åttondelsfinal i Champions League. UEFA måste vara stolta över hur domarkåren följer regelboken ned till punkt och komma.

Intressant var att detta kom minuterna efter när Arsenal fått kvittering via Barcelonasjälvmål på egen hörna. Alltså i en situation då Arsenal hade benet i kvartsfinalen.

Och om inte 10 man mot 11 hjälpte för en Barcaseger på ordinarie tid så skulle väl domaren förr eller senare kunna hitta en straff åt hemmalaget. Så skedde också i 71:a minuten. En situation som kändes billig. Koscienlys ben var i spel på boll, blev ett hinder som Messi dök över, och då att bestraffa.

Och fotbollsvärldens gullegris numero uno, Messi fick chansen att slå in bollen som vore det en regisserad Hollywoodfilm. 3-1. Ridå. Tack och adjö.

Det var så dags att söka ställa om för Arsenal...
Arsjavin och Bendtner in, men så mycket mer framåt mäktade man inte mot ett nu helt avslappnat Barcelona som kunde rulla runt, runt och runt.

Arsenal närmast förnedrade av eget spel och medicin av motståndarna.

Det kom så en chans till 3-2 vilket kunde givit avancemang. Detta när Wilshere fick prick på Bendtner som kom fri. Dansken som inte är den störste teknikern stressade och plockades bryskt. Sedan hände inte så mycket mer.

Kvällens behållning var ändå Robin van Persies frispråkighet efter matchen. Trots allt tjafs om Twittrande och spelares outtalade förbud att använda det fria ordet så var van Persie mänsklig när han gav ord åt domarinsatsen. Sannolikt blir han väl bestraffad på något sätt efter någon klausul som finns hos UEFA.

Facit: På dryga veckan har Arsenal förlorar den inhemska ligacupen som trillat ur Chanpions League. Två så olika världar, två så olika titelchanser som nu gått om intet.

Och även den tidiga marskvällens tapp blev kostsamt på fler sätt med ännu en skada på Szczesny.

Ska Almunia kliva in och åter och söka rädda vad som räddas kan?

Och hur känner sig individerna i laget upptill i huvuden efter de senaste tio dagarna?

Under onsdagen kommer sannolikt Spurs spela ut Milan ur CL. I London.
Det känns märkligt. Eller om man hellre vill, logiskt 2010/11.

Subscribe in a reader

Laget som inte KAN vinna

Den som anser att ligacupen avgjordes vid detta fabulösa fuck-up bör ändå ta en funderare kring vad Arsenal skapade under de förestående åttioåtta matchminuterna av finalspelet...

Bitterheten vet inga gränser nu. Här fanns chansen att spela om en pokal, den första på SEX år. Som tidigare nämnts, inte i den största och mest flärdfulla av cuper, men ändock en cup där lag från hela England sållats ut match efter annan.

Så stod Arsenal i final på Wembley i sin hemstad London och motståndet Birmingham, ett lag med helt annan spelstil, men som inte mäktat slå Arsenal sedan 1937. Typ.

Jag vet inte vad som hur man kommer att förklara förlusten inför media och supportrar. Knappast med gamla och väl slitna "We lack a little bit in maturity".
(Facit blev: "The number of games we played caught up a little bit on us. It took us a while to get into the rhythm and pace of the game" - Arséne Wenger efter match)

Var och varannan spelare har ju talat högt och brett om att man hade hungern, mognaden och skärpan. Och så kliver man in på Wembley och spelar sidledsfotboll och låter Birmingham helt diktera matchen efter egen gameplan.

Bedrövligt. Ingen fart, inget tempo. En blå mur avväpnade ett fantasilöst och trögt Arsenal. I en final.

Så kom 1-0 till Birmingham på en fast situation, en hörna där ingen hade koll på 202 centimeter långe Zigic. Så väl hade läxan gjorts.

Kvittering av van Persie gav tillfälligt hopp men mycket stod att förbättra efter pausvila.

Jag kommer förevigt undra vad Wenger sade där och då. Vad hans stora gameplan var att vända matchen, att ta kommandot.

Efter att ingen större förändring kommit inträffar två märkliga byten. Robin van Persie av och Bendtner in. Hade gärna sett dansken tidigare, men då på bekostnad av Rosicky vars plats Nasri skulle tagit och fått bli den offensive playmakern på mittfältet. Då hade Bendtner kunnat spela ytter. Nu fick han toppen.

Kan inte ha berott på något annat än att även van Persie känt av skada. Passande för vad som nu återstår... [EDIT: uppgifter efter match talar om en knäskada och att även RvP är borta mot returen i/mot Barcelona]

Ett än märkligare byte kommer när Chamakh, osynlig i två månader får ta Arsjavins plats.

Satt som ett frågetecken och undrade hur Wenger tänkte.

Ett jättemisstag gav Birmingham gav segraren? Koscienly och Szczesny bjöd på årets Mona Lisa. Ingen kommunikation och 2-1 till Birmingham på en icke-chans.

Sämst när det gäller.
Bitterheten så, och det är inget "tyckande" det är ett faktum. Sex år ger facit:

Arsenal kan inte vinna. Det gör ont men det är sant.
Det handlar inte om ett grandiost FUCK UP i åttionionde minuten. Hade man haft förmågan hade man spelat ut Birmingham under de föregående åttioåtta minuterna. Men det var aldrig aktuellt.

Många underpresterade stort. Song och Clichy var två. Nasri hittade (tyvärr) aldrig farten och vad Rosicky gjorde i matchen från start till slut är för mig den stora gåtan.

Jack Wilshere och de båda utbytingarna, Arsjavin och Robin van Persie försökte. Men Le Boss tyckte uppenbarligen annorlunda.

Så fest blev det inte denna gång heller.
2-1 är förövrigt resultatet vi minns från just ligacupfinalen senast, då mot Chelsea 2007.

Den som tror att Arsenal nu åker ned till Barcelona och lirar sig vidare till kvartsfinal i CL och därefter till semi och därefter till final som man vinner, köp en lott i farten!

Och FA-cupen där laget inte är vidare ännu, men om laget lyckas slå Leyton Orient så väntar ManUtd härnäst. Vinnarmentalitet för sådant, någon?

Ligan?
Där ovan nämnda röda djävlar tycks gå på högvarv, som alltid på våren.

Det är lätt att vara svartsynt i förlustens stund. Men tyvärr kom nog alla de svar man inte ville ha på Wembley den 27 februari 2011.

Ligan är redan slut...?

Med tolv omgångar kvar och trettiosex poäng kvar att spela om för de flesta av lagen i Premier League - så avgjordes ligan just under lördagen.

Det var Manchester United som vann Ligatiteln 2010/11 och det var Wayne Rooney som avgjorde med sin (faktiskt makalösa) cykelspark i Manchesterderbyt.

Detta vet flera medier att berätta under helgen. Även den till vardags hyfsat sansade svenska tidningen Dagens Nyheter. Se ettan på söndagens sportdel ovan.

Själv vill jag inte hoppas att det är så. Att de tre månader som återstår av ligaspel och poäng kan innebära annat. Men visst har Manchester United lyckats rycka loss i toppen, inte minst från det senaste miljardbygget, stadskonkurrenterna i bäbisblått.

Arsenal hade precis fått resultatet när man klev ut i hagelskurarna på Emiraten för att ta sig an bottenlaget Wolverhampton som skrällde med sin skalp mot de röda djävularna förra helgen.

Tack och lov blev det inte den baksmälla som man kunde ha anledning att oroas för. Det såg kvickt ut trots en vecka av blandade landslagsuppdrag. Domarnivån var fortsatt undermålig och man behöver inte hemfalla åt paranoia för att fundera på om FA har interna mål att knäppa Arsenal på näsan så fort tillfälle ges.

Chris Foy visade noll känsla för spelet och blåste när han kunde gett spelfördel, och struntade i pipan när någon Arsenalspelare fått en smäll och blivit liggande.
Såhär kommer det uppenbarligen att se ut framöver. Bäst att vänja sig även om läget aldrig kan gillas.

(FA kommer förövrigt att bestraffa spelare som offentliggör sina åsikter via exempelvis "sociala media" hårt, går att läsa i helgen)

Wolves hade mycket boll, men inget vidare spel. Arsenal spelade sig in från kanterna, men saknade den där mästarskärpan i avsluten i kombination med att Wolves walesiske keeper, Wayne Hennessey, gjorde några riktigt stiliga parader.

Det blev Robin van Persie, nu i sannslöst god form, som avgjorde matchen med dess båda mål. Om inte Rooneys luftakrobatik gett utdelning hade 1-0 aspirerat på helgens mål. Jag förstår fortfarande inte hur karl'n fick ut benet liggandes diagonalt.

Med tanke på en del märkliga matchvändningar under spelåret så var det sannolikt fler som kände att "one nil to The Arsenal" var en ytterst skör ledning.
När skull Foy blåsa en straff till Wolves? När skulle en fast situation få Arsenal att darra och Wolves att kvittera?

När van Persie satte 2-0 i en blixtkontring med Walcott så bröt sång ut på läktare och det kändes som att uppförsbacken var för brant för gästerna med halvtimmen kvar.

Djourou som redan var åter gjorde en oerhört stabil insats tillsammans med Koscienly i backlinjens mittlås. Att Arsenal fick hålla nollan var oerhört psykologiskt viktigt.

Arsjavin har hittat formen, tar löpningarna och gjorde stort avtryck tillsammans med Wilshere och stabile Song. Ingen skadad (även om jag läst obekräftade rykten om Sagna) och därmed förhoppningar om att Arsenal kan mönstra en hyfsad startelva i veckan.

För bu byts tillfälligt fokus från liga till Europaspel. Även här "vet" expertis och omvärld att Arsenal kommer att åka ur Cha,pions League i åttondelen när man ännu en gång tar sig an Barcelona.

Låt lagen spela om saken säger jag och laddar inför första mötet på onsdag.

Gunners For The Win!

Robin van Persie hittar formen

Wigan på besök blev tre nya pinnar. Oerhört viktiga sådana i toppstriden när nu 15 matcher och 45 poäng återstår av säsongen 2010/11 för The Gunners.

Statistiken talade för Arsenal när Wigan på nedflyttningsplats kom som gäster, laget har aldrig lyckats slå Arsenal i London.

Och det var spel mot ett mål de första 45 minuterna när Wenger mönstrat starkast tänkbara startelva. Formkurvan stabil för gänget som endast bytt Gibbs mot Djourou från FA-cupmötet i Leeds.

Och Nasri, Fabregas, Walcott och en Robin van Persie som hittat formen bombade på. 1-0 av van Persie i 22:a matchminuten var siffran som togs med i halvtidsvilan. Det kunde/borde stått 4 eller 5 mot 0 i protokollet.

Eller "A scoreline that looks like a travesty" som de brittiska kommentatorerna summerade halvleken...

Så kom ett helt annat Arsenal och ett helt annat Wigan ut efter paus. Det var de blå som satte press, höll boll och lyfte spelet. Arsenal hade plötsligt problem med pass som rensningar.

En lätt rysning gick genom kroppen.
Inte en kvittering, inte ett läge där Arsenal får jaga sig trötta och frustrerade, inte en ny svit som ska brytas. Tack och lov blev det inte alls så. Robin van Persie fick en pärla av Fabregas och var omutlig i ett snävt som hårt avslut. Med 2-0 började det sjungas högt på Emiraten.

Målet väckte Arsenal och släckte Wigan. van Persie hade chans till hattrick när Arsenal fick straff, men sköt (som några kollegor denna säsong) över.

Det slutade ändå med ett hattrick för Robin van Persie som revanscherade sig och satte slutresultatet 3-0.

Det var en stabil laginsats där segern som nämnts kunde blivit betydligt större. Song och Sagna bör särskilt omnämnas med hedersamma omdömen efter matchen.

Koscienly och Djourou alltmer sammansvetsade som mittlås, men sattes inte på några stenhårda prov även om de fick jobba under Wigans tolvminuterspress.

Noteras i övrigt från helgen att Manchester United fortsätter att ånga på. Även där 3-0 seger mot Birmingham. Laget är ännu obesegrat och har fortfarande en match mindre spelad än Arsenal.

Att Tottenham fick med sig en poäng borta mot Newcastle på övertid gav grannarna en poäng mer än behövligt. Aston Villa lyckades slå City, som nu ligger efter med en match mer spelad.
Onekligen intressant i tabellen nu samtidigt som antalet poäng att spela om nu blir allt färre.

För Gunners är det bara att ladda om. På tisdag måste Ipswich pulveriseras och Arsenal är finalklara för match på Wembley som kan ge en efterlängtad pokal. Just nu "fördel" West Ham som tänkbar finalmotståndare. Men kanske även Birmingham vänder i det andra mötet som spelad på onsdag.

Har svårt att tro att Wenger ställer in ett reservbetonat lag på tisdag när han ser vilken form han har i de som slog Wigan.

Gunners For The Win!

Målfest på Elland Road

Arsenal vidare i FA_Cupen efter stark insats borta på Elland Road. Onsdagskvällen gav besked om att det inte alltid behöver gå illa när Londons stolthet åker norröver.

Startelvan förvånade något, med Bendtner från start, även om Wenger aviserat att det åter var dags för rotation. Men bänken var tung och Sagna var åter. Och så var trollkarlen Nasri på planen från start. Och trollade gjorde han efter bara fem minuter då han på patenterat kattlikt sätt smög sig förbi försvaret efter en rysk servering och slog bollen bakom Kasper Schmeichel.

Det ser så löjligt lätt ut och det var fotbollsgodis av bästa kvalitet. Därmed hade matchen fått den start jag själv önskat: ett snabbt ledningsmål. Det var bud på flera, från Chamakhs huvud, och om timingen varit precis - från Arsjavin som Bendtner. Istället blev det Sagna som äntligen var åter (tre matchers avstängning har känts...långt) som dundrade in en riktig kanon från höger. Men han tilläts få tiden att stå och ladda.

Det kändes stabilt. Arsenal förde spelet, ledde matchen. Men om Sagnas skott var tungt så kom Leeds reducering till 1-2 som en praktmissil. Bradley Johnsson sköt för drottning och fosterland från 25 meter och rätt in i högerkrysset. Att nätet höll blev kvällens gåta.

För en stund fick Leeds ny energi och Arsenal såg litet skärrade ut. Men det blev ny smakstart efter litet pausvila. Leeds hade inte energin eller verktygen. När Arsenal sedan bytte ut Arsjavin (som gjorde en hyfsad match, men bör genomgå terapi kring de egna avsluten) och en allt blekare Chamakh - mot Fabregas och van Persie - då blev det ny energi.

En stor gåta att Bendtner var kvar på planen - men svaret kom när han serverade en krossboll till van Persie som med nick dödade matchen. 1-3.

Totalt 4-2 till Arsenal som är vidare i cupen och har Huddersfield att tampas medi FA-Cupens fjärde omgång.

Kvällens attityd som spel är ett måste i nästa retur och cupspel. För inte ska väl Arsenal droppa chanserna i Carling Cup?

Gunners For The Win!

Taktisk triumf för defensiv tråkfotboll

Det kanske är så. Den vackra fotbollen är god att njuta. Men den vinner inga titlar?

Det brukar ofta heta så när det skrivs om Arsenal och ibland är jag benägen att hålal med, även om jag inte vill latt det ska vara så. Sedan finns facit i att det varit skralt i titelskåpet under några års tid nu.

Arsenal - Manchester City. Stormatch i ligatoppen under onsdagskvällen. Av någon anledning hade jag "riktigt goda vibbar" inför en match som jag var ytterst nära att få se live på plats - men där andra omständigheter gjorde att den fick beskådas på svensk pub under trettondagens afton.

Och det började så lovande. Eller var det ett ont omen?

Efter 20 minuters spel dominerade hemmalaget, Arsenal hade haft tre skott i virket, varav en kanon från Fabregas som slickade stolpens insida vid Hart för att ändra riktning snett ut i planen.

Manchester City hade ett riktigt skott på mål, en frispark och någon hörna. De var tämligen tandlösa framåt och hade stundtals svårt att hålla ordning på Arsenal bakåt. Men något mål lyckades inte någon i Arsenal att smälla in. 0-0 i halvtid kändes smått orättvist.

Det var många som gjorde ett synnerligen gott värv i den energifyllda starten; Walcott, Sagna och inte mints Song. Pappa Song! Mannen med nyblonderat skägg som styrde spelet över hela mittfältet - från backlinjen upp till offensiva stötar. Vad han sprang, vilka brytningar han gjorde. Det har blivit lagets viktigaste spelmotor.

Även Sagna gjorde en lysande insats på högersidan. Och Clichy hade uppenbarligen fått stränga instruktioner om att hålla sig långt ned på sin vänsterkant. Har inte sett sådant defensivt coachande från Wenger/Rice på åratal vad gäller ytterbackens uppgift.

Men framåt saknades någon som kunde avgöra. Robin van Persie, som fick på en kanon som räddades med fingertopparna, gjorde en märklig insats. Hans speed och timing är inte som den varit. Ofta stoppades spelet upp, saktades ned, när holländaren fick fatt på bollen.

Mancinini hade gjort sin läxa som varje konkurrerande coach just nu; bolltrollare Nasri skulle inte komma någonstans, och han var alltför flitigt uppvaktad under hela matchen. Det kan bli svårt att ha varit "för bra".

Under andra halvlek mattades energin av betänkligt hos Gunners. stråk av frustration syntes när Walcott började slå ut med armarna till medspelare. Wenger gjorde sena byten, sin vana trogen. Förstod aldrig varför just nämnde Walcott lyftes ut till förmån för Arsjavin, som hamnade på "fel" sida.

Kanke var det just dessa yttre tecken på "uppgivenhet".

Och sedan, ut med Wilshere och in med Bendtner med drygt tio minuter kvar. Piggare ben gjorde ingen skillnad.

Under tiden hade mancini stuvat om i laget. Flyttat ned allt och alla. Ut med lagets ena anfallsvapen, Jo, och in med ytterligare en mittfältare i Adam Johnson. Det här var en match man inte var intresserade av att vinna. Men absolut heller inte att förlora. Laget backade hem fullkomligt som totalt. Arsenal hade otroliga svårigheter att dyrka upp några ytor.

Det blev en taktiskt triumf för den defensiva tråkfotbollen. Miljardbygget anförda av italienske Mancini spelade på tråkigast tänkbara italienska manér. Det var laget som hade mest att vinna på ett kryss - så på sitt sått vann de en mållös tillställning.

Gladast i Manchester efter onsdagskvällen var nog inte de "ljusblå" eller Mancini.

Det var de röda djävlarnas Manchester.
Arsenal kunde inte rycka. Man city ligger efter med två matcher fler spelade. Chelski föll och Spurs föll samma kväll. Arsenal kunde inte tugga sig ikapp mot toppen som seriösa utmanare.

Men - tål att påminna om att säsongen har några matcher kvart att avverka. Att ManUtd är obesegrade - fortfarande - är dock ett besked som bör tas på allvar varefter ligan tickar på.

Åter London: Vad Sagna och Zabaletta "gjorde upp" kring i matchens upplösning vet de bara själva. Sagna brukar vara "mr. King of Cool". Uppenbarligen sades något som fick honom att tappa fattningen helt. Touch med skalle och rött kort åt båda herrarna. Det kommer att svida att ha sagna borta i tre ligamatcher framöver. Eboué lär ta plats, men är en annan spelartyp.


* * *
Så startar snart FA-Cupen för Arsenal. På lördag match mot Leeds. Wenger har själv varit med om att urlaka värdet av denna cup senare år då han mönstrat reserver. Inget talar för förändrad strategi i detta år. Tyvärr.

En inte särdeles kvalificerad gisssning är att Le Boss fortsätter att spela det tyngre gardet i Carling Cup. Där har Arsenal säsongens stora chans på en pokal. En sådan som lyst med sin frånvaro alltför länge.

Mot Åttondelen - Schalke 04 tack!

Helvete!
Vad svettigt. Trots rådande yttertemperatur.

Magknipen inför onsdagkvällens sista - och för Arsenal, helt avgörande - gruppspelsmatch i Champions League, satt i. Det blev inte lugnare när Arsenal spelade "gå-fotboll" i ett kylslaget London där Partizan Belgrad gästade.

Gunners hade kniven på strupen, vinna eller försvinna, och ett avancemang i egna händer (fötter). Att försvinna ur Chanpions League direkt efter gruppspelsslutet hade varit en grymt smärtsam förlust efter en tioårig svit.

Uppenbarligen var Wengers mannar lika nervösa. Någon tight anfallsfotboll bjöds inte mot ett redan avsågat Partizan. Gästerna höll en tät defensiv och pressade varje Arsenalsspelare helt enligt strategiboken.

En förlösande straff, slagen av en fälld Robin van Persie, som själv slog bollen i mål kändes förlösande. Dessvärre tycktes inte målet tända laget ytterligare.

När drygt fem minuter av andra halvlek gått, och Squillaci gick bort sig helt mot Partizans Cleo som tryckte in 1-1, blev det riktigt tungt att andas. Samtidigt stod det 0-0 i Ukraina mellan Sjaktar Donetsk och Braga...

Viktiga byten gjorde skillnad. Arsjavin, som är mister "berg-och-dal-bana" var inte med i matchen alls, och in kom Walcott. Med speed revs nya ytor upp och engelsmannen fick själv göra viktiga 2-1. Mer tempo i Arsenal och Nasri kunde fastställa resultatet till 3-1.

Sjaktar vann sin hemmamatch, och därmed gruppen på 15 poäng framför Arsenals 12.

Det innebär ett tuffare utgångsläge när lotten ska dras om åttondelsmotståndet fredag den 17:e december. Om det inte vore för Mourinho, så hade jag gärna sett Real Madrid. Nu känns det som sämsta tänkbara lottning. Värre än Barcelona, och värre än Bayern München.

Man hoppas på att lotten visar Schalke 04, som är formsvaga i Bundesliga just nu.
* * *
Nästa stora som viktiga match infaller redan när vi firar Lucia här hemma i Sverige.
Old Trafford nästa.

Håglösheten i November

Det är november. Inte någon personlig favoritmånad. Tillika en månad där det brukar gå tungt för Gunners.

Det satt långt inne med segern mot West Ham (då var det dock fortfarande oktober i kalendern...), det var segt och trötta ben som huvuden i förlusten borta mot Sjaktar Donetsk. Och det var fullkomligt...håglöst... när formstarka Newcastle kom på Londonbesök.

Förvisso två bollar i virket och en makalös målvaktsräddning. Men det var allt som Arsenal lyckades skapa under 94 minuter. (Hur många hörnor man inte lyckades förvalta tappade jag räkning på.)

Newcastle tog ledningen via en fast situation och ett märkligt ingripande där Fabianski sprang rätt ut i banan, lämnade buren, för att defacto förbättra läget åt Andrew Caroll. Nick i mål och 0-1.

Man hade hoppats på ett annat spel och en annan attityd av Arsenal i andra halvlek. En uppsträckning och en taktisk uppgradering. Men icke. Wenger gjorde de byten han kunde. Comeback för Robin van Persie. Ut med en för dagen bedrövligt seg Chamakh och in med Bendtner. Nasri mot Arsjavin. Det senare sannolikt som tyvärr på grund av skadekänningar
från den första halvleken.

Men tre byten gjorde ingen skillnad i spelet. Ingen som helst. Skatorna gjorde det bra. Stod högt på mittfältet, samlade försvaret, drog ut på tiden. Alles om Alles en sönderblåst och ryckig historia.

Arsenal försökte transportera bollen luftvägen centralt in mot Newcastles box, en metod som gav noll i utdelning. En metod som snarare uppskattades av gästernas backlinje där boll efter annan lätt nickades bort, bort och bort.

Arsenal vare sig fick, eller kunde, dra igång något snabbt passningsspel utmed kanterna eller på gräset. Man kom ingenvart. Kreativiteten lös med sin frånvaro på ett i övrigt soldränkt Emirates.

Att matchen avslutades med rött kort, säsongens andra, på Koscienly, när Nile Ranger skulle stoppas i ett friläge, kändes närmast bara trist som logiskt i denna typ av match.

Tre oerhört viktiga poäng förlorade på hemmaplan. Ett Arsenal på soppatorsk mäktade inte mer, såg oroväckande loja ut. På det stora hela ett rättvisande resultat.

* * *
Edit:
1. Ett engångstack till Torres som satte stopp för Chelsea

2. Åtvidabergs FF:s säsong i den svenska Allsvenskan blev bara ettårig. Trist. De små lagen med genuin fotbollskultur behövs här hemma.

VM feber - men iskall Silly Season

Här konsumeras fotboll. VM i Sydafrika har bjudit minnesvärda höjdare som riktiga lågvattenmärken. Robin van Persie har varit tämligen blek i ett Holland som nu är redo för finalspel. Ändå är han den Arsenalspelare som lyckats bäst i ett VM där mängder av fotbollens stora ikoner varit blekare än kalkpulver.

Ikväll blir det respass för Spanien när de möter kvickt attackerande Tyskland. Borde bli. Spanien 2010 är David Villa. Tyskland är ett lag.

Silly Season är så trist att jag gett upp. Har det ryktats hundratalet namn under senaste månaden? Sannolikt.

Följetongen Cesc har jag gett upp. Helt. Sälj honom. Varför ska han spela i ett lag som han inte är motiverad att spela för? Bättre att casha in vad man kan från skuldboet Barcelona och köpa 2-3 klassspelare. Men det går oerhört långsamt för Wenger att handla. Det är också något tröttande. Eller märkligt.
Fler ut än in.

Man får vänta. Eller njuta av en spelare som aldrig någonsin kommer att spela i Arsenal, Tysklands mittfältsgigant Bastian Schweinstieger.

Annaras kan man softa till The Away Boyz och deras softa "Live and Breath". Litet sköna ska-takter med små trumpetstötar. Betydligt trivsammare än Vuvuzelor.

Robin van Persie - på väg tillbaka!

På väg i full träning!
Matchotränad som få. Splar han verkligen på The Lane kommande onsdag?
Välkommen åter, oavsett, what!!

Händer, fötter, skador, VM

Veckans snackis ur ett snävt Arsenalperspektiv blev ett uteblivet handslag.
Att wenger inte tog Mark Hughes i hand efter förlusten i Carling Cup har ältats till förbannelse. Enligt någon outtalad gentelemannaregel "måste" tydligen coacherna ta i hand efter spelad match.

Wenger anser att han är fri att handhälsa på vem han vill.
Hughes tillsammans med brittisk media - blåser upp bilden kring Wenger som den arrogante fransosen. Så kom uppgifter om vad Hughes kallde Wenger under matchen.
"F***ing wa**er".

Sandlådenivå.

* * *
Från händer till fötter. Robin van Persie har nu opererat sin skadade fot i Holland. De läkarraporter som Arsenal fått sig tillsända pekar på en lyckad operation. Återstår nu 4 månader av läkning, rehabilitering. träning, övning. Så kan van Persie spela fotbolls-VM i Sydafrika och bli skadad på nytt...
(hopas man inte)

* * *
Arsjavin är frispråkig. Arsenal saknar än det ena, än det andra vet han att berätta i media.
Nu misstänker den rykse stjärnan att han håller på att bli utbränd. Sjukstugan nästa?

* * *
Blir Theo Walcott någonsin frisk, eller tillhör han den överreprsenterade gruppen i Arsenal som ständigt drabbas av skador?
Nu är han skadad. Igen. En halvlek mot tre matchers vila. Inget framgångskoncept.

* * *
Efter Wengers tal om nyförvärv i januari så spekuleras det fritt kring diverse anfallsspelare. ´
Igår skrev Wenger av tre, eller möjligtvis två namn: Edin Dzeko och Mario Balotelli.

Sommarens förväntade värvning, Maroune Chamakh, går för fullt i Bordeaux. I ligan som i Champions League. Vem tror att Wenger lägger pengar på honom nu?
Han kan komma efter säsongen.
Gratis.

* * *
Det får inte bli förlust idag när Stoke kommer till Emiraten. Det blev det senast i fjol. Utgår från att Gunners håller bättre koll på när Rory Delap tar inkasten i år.

* * *
Så går inte veckans stora fotbollshändelse att undvika: lottningen till gruppselet i VM i Sydafrika 2010. Bland många iaktagelser förmedlas två:
England och Italien måste fått de absolut lättaste lottningarna i något mästerskap på flera decennier.

Förstår knappt seedningssystemet när sådana totalt ospännande grupper kan skapas. Allt annat än vidare avancemang för de båda länderna innebär per automatik 2010 års största sportfiaskon.

Framåt som bakåt inför derbyt

All medial uppmärksamhet för dagen ligger på Spanien, La Liga och mötet mellan Barcelona - Real Madrid. El Clasico is the shit, and the hype. Förvånas inte nämnvärt då varje svensk sportredaktion som publicerar på papper och webb lägger 2-4 sidor om dagen kring Zlatans förehavanden.

Matchen lär väl ses även här - men utan något hamrande hjärta.
Real Madrid har alltid varit "spaniens Manchester United" för undertecknad, Ändå har de i spelarna Xabi Alonso och Kaka två spelare som aldrig haft anknytning till Arsenal (eller, Xabi kunde ha haft, om Wenger varit snabbare på faxen...) som är roliga att se. Likaså Messi och självklart Thierry Henry.
Hur matchen sedan slutar bekommer mig inte alls.

Det gör dock resultatet av dagens Londonderby.
En av säsongens prestigemöten som kommer att få stor effekt på toppformationen i den liga jag följer, The Premier League.

Moneybayor och Kolo's Man City spelade oavgjort mot Hull under lördagen när SVT hade nostalgikoma med gamla Tipsextragubbar, och Aston Villa delade poäng med Tottenham. Två intressanta resultat.

Hur står då Gunners upp utan Robin van Persie?
Beror på Eduardo som Arsjavin. Kanske även Carlos Vela. Samtliga tre kan vända med boll på en femöring om så nogsamt uppvaktade av tre motspelare. Men sedan gäller det att med den snabbheten kombinera precisionen.
Däri ligger frågetecknet.

Skott utifrån mittfältet är ofta underskattat hos Arsenal. jag hoppas att man lärde sig något från Denilson i veckan.

Men min farhåga ligger främst inte hur det går framåt, utan hur man sköter sig bakåt. Nicolas Anelka och Didier Drogba är livsfarliga vapen i Chelskis tjänst. Och vi har en backlinje som åderlåtits av skador. Jag tror som hoppas att Gallas kommer till spel. Om inte hoppas jag att Wenger flyttar ned Song i mittlåset framför att han kastar in Silvestre. Senderos ska aldrig [N-E-V-E-R] någonsin spela försvar mot Drogba. Det har vi alla flera smärtsamma

facit på.

Eboué kan spela på vänsterkanten, även om det inte är hans favoritposition. Bättre så än att låta unge Traoré förstöra självförtroendet mot ett lag som Chelsea.

Önskad backlinje:
Sagna-Gallas-Vermaelen-Eboué

Befarad backlinje:
Sagna-Silvestre-Vermaelen-Traoré

Vill hävda att det är häri skillnaden kan ligga när matchen ska avgöras. En extra varning utfärdad för "usle Ballack", som just därför kanske inte är så taskig just idag?

* * *
...Tänd ett ljus, och låt det brinna!

Säsongen över för RvP

Den lojala propagandawebben låter meddela att Robin van Persie kommer att tvingas genomgå operation och förväntas vara borta från spel under de kommande 4 - 5 månaderna.

Tänk: fem månader. Det innebär att säsongen är över. Har den här mannen en evig otur som flåsar honom i nacken, finns riktigt onda makter, eller är han verkligen osedvanligt skadebenägen?

Robin van Persie fick så /äntligen/ visa vad han kan. Den bästa säsongsstarten någonsin i Arsenal. Men knappt hann en tredjedel gå av densamma innan ett landslagsuppdrag för Holland - ÅTERIGEN - försatte van Persie i ospelbart skick med en svår långttidsskada.

Tack som fan, De Oranje!
Och tack som fan, Gli Azzuri.

Om kroppen orkar - undrar man hur hjärna och psyke orkar?
Ännu en långtidsskada.
Ännu ett avbrott.
Ännu en smäll.
Bara hoppas på att van Persies tankar är ljusare och psyket så mycket starkare än det egna.

Är sådana nyheter onda omen om morgondagen, bokstavligt talat?

* * *
Arsjavin har tappat spelglädjen efter att det stod klart att Ryssland missar VM år 2010. Han har nu haft samtal om sin kris och sina motivationsproblem med Wenger enligt brittisk press.

Hur mycket vinnarskalle är Arsjavin?

Landet och nationen kanske är allt för denne ryss. Annars finns här nu ett ypperligt tilfälle att omvända all destruktiv energi till något konstruktiv. Ta revanschen i England, i Arsenal.
Det blir spännande att nu se vem Arsjavin egentligen är.

Medgångsspelare eller motgångslirare?

* * *
Med van Persies skada kommer du nu att vänja dig vid ett nytt Arsenalrelaterat rykte om storköp av anfallare när transferfönstret öppnar per dag.
Börja räkna rykten.

Ny hobby som kan ersätta annan spotting.