Det brukar vara en av vårens absoluta höjdpunkter. Möte nummer två i Premier League mellan Arsenal och Manchester United. Flera gånger genom åren har också just detta sista möte ivrigt blåsts upp i (framförallt brittisk) media, förväntningarna har skruvats upp till atmosfäriska höjder, pumpats upp till en enda stenhård ballong. Sedan har matcherna i sig ofta varit...sådär. Men prestigen har alltid funnits där, oavsett om matcherna varit av avgörande betydelse för ligautgången eller ej.
Vi vet alla förutsättningarna detta år och inför detta möte. Mancs ligger sex poöng före när fem matcher - inkluderat mötet på Old Trafford - nu återstår att spela.
Även om Arsenal skulle mäkta bortaseger, vilket jag i stunden mycket starkt betvivlar, skulle avståndet förvisso minska, men att hoppet om att något ligaguld åter skulle vakna med 12 poäng kvar att spela om går sannolikt inte hem hos den mest obotlige optimisten och Goonern.
Skadeeländet fortsätter Märkligt att det präglat Arsenals senaste två säsonger. Flamini borta på mittfältet känns litet som den sista slutgiltiga spiken i kistan just denna vår och denna säsong.
Internt tjafs där Gallas gläfser, där Lehmann gnyr och Almunia gnäller blir nu ytterligare ett bevis på känslor i en frustrerad trupp. Hur tolka en lagkapten som säger att Arsenal "överpresterade" under första halva av säsongen?
Uppenbarligen tror inte Gallas på det egna kollektivet när det behöver stödet som bäst. Olyckligt.
Wenger säger att domsluten denna vår varit de absolut värsta i hans nu 11-åriga historia som tränare hos Arsenal. Kanke har han rätt. Det känns onekligen så. Ovanligare dock att Wenger går ut och säger det högt. Självklart älskas just sådant hos "expertisen" med sina smarta kolumner, där man nu får "fri fart" att slå ned på, som avfärda honom, som just en sur och tjurig fransman. För plötsligt vet som ser "alla" Wengers och Arsenals otillräcklighet. De som i vintras bländades avArsenals spel och unga trupp, har nu vänt på vårkappan och skrattar gott och rått. Det är också ett jobb. Och motståndarsupportrar stämmer så skadeglatt in. Nu är det fritt fram att håna.
Nåväl. Det är som på börsen. Det svänger snabbt...
Geni ena dagen. Idiot nästa.
Wenger bör vara van efter sina år i England.
Hade själv tippat Arsenal som fyra denna säsong. Nu slutar laget sannolikt ett snäpp högre upp.
Det borde i och för sig vara ett lyckligt slut som väntar då det är bättre än tippat.
Men det känns ändå grått i sinnet att att det vackra och vägvinnnade spelet tog stopp, att domslut varit osannolikt märkliga och spelarna haltat av planen - en efter en.
Så inför morgondagen blir det bara att bänka sig utan några stora förväntningar. Det känns tyvärr rätt så sömning inför vad som brukar vara en av vårens höjdpunkter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar