Kollaps på slutspurten

Fabianski istället för Almunia, efter en räcka tvivelaktiga ingripanden i år. Senast minns vi spanjoren i Londonderbyt mot Spurs. Kändes som pest bytts mot kolera. Detta med tanke på Fabianskis mer än märkliga uppträdande i bortamötet mot Porto. På bänken satt Vito Mannone. En grabb som efter vad han visade i höstas, känns stabilare än dessa båda tillsammans.

Lördagens matchresultat hade ånyo ställt denna märkliga säsong på ända ännu ett varv. Detta då Tottenham lyckats besegra serieledande Chelsea. Det fanns därmed alla tänkbara skäl i världen för Arsenal att ta matchen mot Wigan, ett lag man aldrig tidigare förlorat mot i PL, på högsta allvar.

Och det såg ut att bli en halvseg men komfortabel resa. Och nämnde Fabianski sattes inte på några svårare prov sedan såväl Campbell och Sagna agerat hyfsat stabilt i defensiven.
0-1 av Walcott i första halvlek blev 0-2 i andra då Silvestre (av alla) nickat in mål på hörna.

Svenska Spel tog nu bort oddsen på Arsenalvinst och skruvade upp Wiganseger till 25 gånger pengarna. Och det verkade logiskt. I 79 minuter och 48 sekunder.

Ben Watson fick då en boll av Wigans sent inbytte säsongsförvärv, Victor Moses. Snabb pass snett infrån högerkanten. Det gav skott på mål där Fabianski på något märkligt sätt snubblar
i sidled efter bollen. Wigan hade reducerat.

Sedan kom den mentala kollapsen. Wigan fick upp fart och ånga. Kände vittringen på det som kunde garantera fortsatt spel i Premier League. Arsenal satte nerverna långt utanpå matchtröjorna. Det kändes helt plötsligt bara som en tidsfråga när en kvittering skulle kunna komma. Nasri räddade först genom en rensning direkt på mållinjen efter en hemmahörna när matchuret stod på 87:19.

Men vad hjälpte det?
Bara 30 sekunder senare kom 2-2 sedan Fabianski lyckats tappa/tippa in bollen i eget mål!

Bedrövligare ingripanden beskådas knappast i de svenska gärsgårdsserierna.

Ett desperat försök från Wenger i att slänga in Robin van Persie, som fått sitta på bänken istället för att hoppa in och försöka hjälpa upp målskillnaden för ett då ledande lag, hjälpte föga mot ett nu fullkomligt heldarrigt Arsenal.

Istället kom spiken i kistan som innebar första förlusten mot Wigan på stopptid då Charles N'Zogbia fick "ren motorväg" centralt och kunde ladda, sikta och skotta.
3-2.
Pang.
Stolpe in.
Super-duper-f**king-ridå!

Kollaps eller härdsmälta?
Välj själv!
Att tappa en tvåmålsledning på tio minuter talar helt för sig själv.
Punkt.

* * *
Behöver följande påtalas? (Nej. Det är att slå in vidöppna dörrar)
Wenger bör verkligen fundera på vilka målvakter som nu ska plockas till laget inför kommande säsong. Almunia och Fabianski har båda bevisat att de utgör en ren säkerhetsrisk. Något som inte enkom går att skylla på en svag backlinje.

* * *
Behöver följande påtalas? Ja. Definitivt.
Efter förlusten mot Barcelona har följt två raka förluster hemma i ligan. Med tolv poäng kvar att spela om så kan såväl Tottenham som Manchester City chanser att att båda passera ett formsvagt Arsenal.

När vittringen på titeln har varit målet blir det nu att söka skärpa sig trots att den chansen är borta. Nu är det bara att se till att man inte halkar nedåt, ur "topp fyra" och mot en femteplacering.

Just Manchester City står kvar att möta. Liksom Blackburn. Och avslut i ett Londonderby mot Fulham.

Arsenal har endast nio poäng kvar att spela om. City och Tottenham tolv. Och nu skiljer endast sju poäng till ett formstarkt Tottenham och just nio till City som också har en match tillgodo...

En osannolik drabbning

Att det skulle bli något att minnas, oavsett resultat, låg åtminstone i förväntningarna när Arsenal tog emot Barcelona på hemmaplan i det första kvartsfinalmötet i Champions League.

Att se Arsenal så totalt och fullständigt utspelade, som under matchens första halvlek, hade man kanske inte väntat sig.

Det var en sannslös fotboll som Barcelona spelade, som om det vore en magnet i bollen. Arsenal så fullständigt tillbakatryckta, och uppsnurrade. Det spelades nog i chock. Samtidigt ramlade Gallas (som mönstrats in i comeback) samman, och därefter Arsjavin.

Två tidiga byten, och två nyckelspelare borta som vi inte lär se under överskådlig tid.

Världens mest ojämne keeper, Manuel Almunia, blev mannen att hålla kvar Arsenal i matchen under första halvlek. Barcelona kunde gått till vila med minst fem mål på bortaplan.
Nu stod där 0-0 på resultattavlan.
Det kändes fullkomligt overkligt.
Kanske skulle Barcelonas furiösa spel bedarra?
Kanske skulle Arsenal visa att även de kan kriga till sig boll, och spela med densamma, istället för att bara jaga och jaga?

Ut klev istället en annan Almunia. Och "Svenskarnas kelgris numero uno", Zlatan, fick sig en boll serverad som Almunia rusade ut mot. Retfullt l-o-b-b-a-d-e-s bollen över Almunia och ramlade i båge in i mål. som i slow motion. Jag har sätt snyggare mål och sämre målvaktsmisstag inom juniorfotbollen.

Tretton minuter senare kom tvåan. Vermaelen som i denna match ständigt hamnade på efterkälken var fortfarande inte riktigt vaken när Zlatan åter slog in bollen.

Uppförsbacken kändes enorm.
Men sport är sport.

Med en man kvar att byta så slängde Le Bposs in Theo Walcott. Skulle den unge engelsmannens speed kunna riva upp några ytor hos Barcelona?

Svaret som leverardes efter två minuter var inte bara litet yta, utan även en kvittering till
1-2. Det kändes i stunden som ett segermål i en avgörande cupfinal. Strupen skrek och hjärnan fick plötslig tilt.

Barcelonas "totalfotboll" kom så litet i svaj, och knappt tio minuter senare fick Zlatan lämna plats åt Thierry Henry. En man som haft sådan ruvelse inför denna match. Han mottogs som den evige hjälte han är av publiken. Inte ens den mest skicklige dramatiker hade luckats få med ingridienser av den här arten i ett skådespel. vad skulle hända nu? Henry ur form denna ssäong, men skulle han vara mannen att sätta spiken i kistan mot sin gamla klubb?

Det blev inte så. den store Messi bleknade också något varefter matchuret tickade. När Fabregas kom igenom och drev mot mål mot den klubb som fostrat hobnom, så satt den gamle försvarsräven ut ett långt ben. Domare Massimo Busacca pekade på straffpunkten.

En märkbart tagen som pressad Fabregas hämtade lång anda. Såg nästan besvärad ut, när han sedan klev fram och klippte in 2-2. Jag antar att det hördes över större delen av norra London denna sista marskväll år 2010. Jag tyckte att det svajade till i tygsjoken bland diverse klubbflaggor i taket på sportbaren där jag själv satt med sällskap.

Hälften av de församlade i total lycka, den andra halvan i snabb förstämning.

Vilket slutresultat och vilken osannolik drabbning. Det blev också en kostsam sådan. Fabregas drog på sig en skada i samband med straffen, ännu oklart hur allvarlig. Med rådande otur så förvånas jag föga om han blir borta när ligan ska avgöras. I övrigt fick han under kvälen ett gult kort som ändå innebar att han inte skulle få äntra camåp Nou, om så i det bästa av skick.

Arsjavin ett annat tungt avbräck. Att Gallas inte spelar på ett tag (mer i år?) må vara lättare att acceptera. Han var inte i matchform efter sin frånvaro, och varför Wenger startade med honom är litet av en gåta.

Hur det funderas i Arsenal nu skulle man gärna vilja höra. Först är det ligamöte mot Wolves i helgen, sedan väntar en retur på Camp Nou.

Har Arsenal något chans till avancemang med två mål insläppta på hemmaplan?
Vet ej. OM barcelona startar som i London lär det bli snabb respass.
Samtidigt kommer både Pique som Puyol att vara avstängda. sannolikt kommer så Iniesta åter.

Det blir mycket "om" och "men" och "kanske".
Här krävs hårdare spel av framförallt Song och Diaby.
Definitivt en kvickare Vermaelen.

Arsenals gigant under onsdgaskvällen var Samir Nasri. Han tog ett enormt ansvar hemåt som framåt. Sprang han två marathon?
Jag tror det.
Sådan "spirit" är ett måste om en vecka i Spanien.

Viktiga poäng mot svarta kattter

Förutsättningarna var enkla: Vinst ett måste. När så Everton hemmaslog Manchester United med 2-1 innan Sunderland skulle äntra Emiraten - så fanns inget annat än en hemmaseger och tre viktiga poäng i toppen.

Så blev det. 2-0. Och då borde väl allt vara frid och fröjd?

Tycker inte det. Och det känns lättare att vara kritisk i segern, än efter en förlust. Men trots det sedvanliga övertaget vad gäller bollinnehav, så var det uppenbara problem med effektiviteten. Arsenal har förvånansvärt svårt att stänga en match. Eller annars är det inte så förvånande med Walcott och Bendtner på topp.

Bendtner skapar ytor och utrymmen. Men är ibland alldeles för egoistisk, eller för okylig när det gäller. Nu fick han peta in 1-0 på smörpass från Eboué. Den bollen hade en gammelfarmor inte kunnat missa. Eboué annars matchens kraftpaket och kvällens stora positiva överraskning.

Almunia åter i mål, och jag vill hävda att spanjoren i just denna match gjorde några matchavgörande räddningar. Sunderland spelde på kontringar, och bakåt bjöd Arsenal (som vanligt) öppna spjäll. Vad Silvestre gjort för att få agera del av mittlåset tillhör saker jag inte alls begriper. I mina ögon är karln en enda stor säkerhetsrisk. Hade hellre sett Senderos kvar.

Ingen match som går till historien. En tämligen medioker historia, som ändå blev ondödigt spännande på helt fel sätt. Ett noll är ingen garanti numera. Historiskt för säsongen dock att Arsenal tilldömdes sin första straff i ligan! Fabregas som blev nedriven på stopptid, smällde själv in bollen. Matchen dog så först i 92:a minuten.

Sunderlands mittfältare Lorik Cana, som upppgavs vara aktuell för Arsenal under sommaren 2009, spelade hårt och fult. En stämpling på Eboué borde gett ett rött kort. Likafullt så anser jag att just den typen av spelare är en av de stora bristerna i årets Arsenal.

Nätta, korta och lätta bolltrollare i all ära. Men ett riktigt råskinn skulle inte skada i truppen.

1000:e poängen i derbyt mot spurs

Säsongens stora ligaderby del nummer ett av två avklarad.
Arsenal vs Tottenham. Seger, 3-0 och den 1 000:e poängen för Wenger i Arsenal.
Ett härligt omen, om man nu ägnar sig åt just omen, varsel och siffermysticism. Annars bara härligt. En snygg siffra, och just mot Spurs.

Som alltid inför de "stora matcherna" är pulsen lika hög som förväntningarna. Alltför ofta påminns man om att det stora spelet inte alltid återfinns i de på förhand tänkta stora matcherna. Det var sannerligen ingen rolig matchbild under de första fyrtio minuterna. Inte alls. Det kan ingen påstå. Derbykänslan var klen. Och ovanligt mycket slarviga pass och en nervös känsla från hemmalaget.

Arsenals mittfält arbetade omständligt. Song gjorde sin sämsta start för året. Vad Diaby gjorde, eller snarare inte gjorde, var om möjligt ett än större mysterium.

Bendtner fysisk och pigg, till dessa att ljumsken pajade ihop. En ny skada. Om en månad är han åter. Tidigast.
"It's a shame that we lost him today and I am quite scared that he will be out for a while. It is a groin injury and I am scared it could be three or four weeks."
- Wenger-

Sedan hände snabba mirakel. På 11 sekunder. Fotbollshistoria enligt dem som är mer "nördiga" i fotbollens fantastiska statistiska än undertecknad. Robin van Persie (vem annars?) i fortsatt målform. Fram med (höger)foten när Gomes går mot bollen, som istälet slås retligt vackert i nätmaskorna.

Samling vid mittpunkten lads!
Och se där, Fabregas rusar förbi sex vita äggfåglar och skottar in 2-0. Emiraten fullkomligt exploderade i skrik och en vacker fond av rödvita halsdukar.
Mäktigt!

Efter halvtidsvila kom Song i helt ny skepnad ut på planen. Hela laget uppenbarligen stärkta i självförtroendet. Och denna gång läxan vis från den föregående helgen. Fortsatt order att trycka på, gå för flera mål. Inte tappa poäng. (Fjolårets 4-4 satt nog också i allas medvetanden)

Och det gick vägen!
Robin van Persie punkterade i sextionde minuten med 3-0. Och sedan följde en märklig sekvens under 7-8 minuter där Arsenal fullkomligt lekte med Spurs. Rullade bollen inom laget och jublet steg för vaje enskilt tillslag som nu plötsligt satt som en...eh...sportkeps!

* * *
Arsenal kunde/skulle/borde/ gått för både 4-0 och 5-0. Matchens mysterium hur Eduardo som i en kontring kom helt ren med Gomes i en lyckades missa öppet mål. Men sådant må vara förlåtet när Tottenham återigen besegrades i ligaspelet.

* * *
Almunia var åter i målet och gjorde en stabil insats. Kanske en direkt matchavgörande sådan då han tippade ut en hårt slagen frispark slagen av en viss Bentley...

Att Almunia varit borta från planen beror så inte enbart på bröstinfektion. Det vet slaskpressen att berätta idag. Tydligen har spanjoren haft familjeproblem med en mycket sjuk svärmor.

* * *
En härlig seger.
En snyggare tabell tar form.

* * *
Lottat i ligacupen idag.
Och visst blir det ett nytt möte med miljardsatsande Manchester City. Borta.
City kommer sannolikt ställa ordinarie A-lag på planen, för de vill vinna vad som vinnas kan. Något måste man väl få köpa för pengar?

Vad ställer då Wenger på planen?
Återstår att se. Ett lag som revanscherar insatsen i ligan.
Och hur skönt vore det inte att få täppa till käften på glappande sladdertackan Adebayor?
Det görs bäst med seger.
Som på Spurs. Och dess supportar igår.

Talande apropå glappkäftar: Att Redknapp efter lördagens Londonderby ansåg att lagen är "lika bra". Detta efter att hans hönor fått pisk med 3-0.

What goes around - comes around

Inte bara EN granskning mot Adebayor. Nope. FA ger dubbeln! Våldsamt uppträdande mot vanPersie samt olämpligt uppträdande i sitt överdrivna firande. What goes around, vomes around, Ade!

Domare Mark Clattenburg (som f.ö varit avstängd av FA i nio månader pga hotbrev till affärskollega) såg som bekant ingenting av någonting. Som av en slump har dock just Clatteburg dömt Manchester Citeh hemma 11 gånger tidigare - och alla dessa gånger har bäbisblått vunnit.
Hear nothing. See nothing.

* * *
Vilket lag ställer Wenger mot Standar Liege i Belgien under onsdagskvällen?
Ja, inte Almunia i mål i alla fall. Han har fått en luftvägsinfektion. Sägs det.
Någon som minns Lehmanns öde och frysbox efter några tarvliga ingripanden?
Har frysboxen kommit till spanjoren?
Med Fabianski skadad (!!) får vi se Vito Manone?

* * *
Van Persie hänger inte med över kanalen.
Men nu har vi ju Eduardo.
Kör honom.
Var snål mot Bendtner.
Det är upp till bevis för vår pölseman!

Straffen på Old Trafford

Fest idag i Engelsk media!

Arsenal i allmänhet och Wenger i synnerhet, hånas på på lustigkurremanér i media efter matchen i Manchester. Kring Diabys nickmål kan man säkert skrocka högt. Ingen berör den "solklara straffen".

På Old Trafford dömer domaren alltid rätt om det gynnar hemmalaget. Påstår inte att Mike Dean avgjorde matchen. Men var onekligen en del i resultatet. Han skapade den match det blev. Bedömningarna var onekligen litet olika ned till varje enskild frispark.

Straffen så. Efter en vecka fylld av diskussioner om fusk och dykningar, om spelare som söker situationer som ska ge föredel så tycks den starta som vara slut med Arsenals Eduardo.

Oavsett hur tokigt Almunias ingripande är, utrusande mot Rooney, så kan man grunna kring vem som söker vad. Vem som söker dra fördel av situationen när Almunia tagit sina ogenomtänkta kliv framåt.

När Rooney kommer med boll slänger sig Almunia mot bollen. Inte mot benen. Redan här har Rooney överbelastat vänster ben:


Precis innan Rooney faller över Almunia (och får sin straff) är vänsterbenet redan i obalans, och foten har skrapat ett märke i gräset. Ännu har ingen kontakt mellan Almunia och Rooney inträffat, men Rooney har redan tappat balans. Det finns bara en sak att göra. Ramla!

Efter första rundan: Fördel vem?

Champions League, semfinal I:II
Manchester United: 1
Arsenal: 0

Burp. Förstår inte att vissa fotbollsmatcher ger orolig mage och en otroligt irriterande huvudvärk. Nu kanskedet inte var fotbollen. Det kan vara bieffekter kring var och hur matchen sågs...eller vad som inmundigades under matchen.

Sportbarer och goda gooner-vänner i all ära. Men en nyttig påminnelse i sådan typiskt knökfull sportbarsmiljö om att alla gamla fördomar om Manchester Uniteds svenska supportar, oavsett var de bor, är som de är!
Makes me sick.
Dock var i slutänden många av dem som ändå var lätt bleka om nosen när matchen blåstes slut, och de mest ölstint dryga och dumma kommenatrerna uteblev från unga- som medelålders män med fula halsdukar, pins, hoods eller matchtröjor.

Matchen då?
Kan inte annat än att hålla med Peter Wennman på Aftonbladet idag. manchester United spelade Arsenalspel mot Arsenal. Passning och attack i ett furiöst tempo. Som alla vet så räddades matchen - och semifinalen - av en Almunia i yppersta högform.

Oh, how he denied, them mancs!

I övrigt en märklig startelva vald av Sir Alex The Rednoose. Flera defensiva spelare, som ändå spelade på som om det glödde inne skorna. Det var först i slutet som han mönstrade ett lag som jag trodde han skulle starta med.
Mindgames!

Arsenal då?
Att komma till "Old Goldford" och regera var väl knappast att vänta. Men hualigen vad tamt och förlamat det var de första trettio minutrarna. I andra halvlek började Arsenal rulla boll, som om de haft ledningen med 5-0. Nu låg man under med ett mål, men så mycket framåt blev det inte. Sannolikt var wenger nöjd med 1-0 inför returen. Men det är ett ytterst bräckligt resultat.

Det måste bli ett SNABBT Arsenalmål i returen.
1-1.
Sedan får man se...

Gissar för övrigt att Ferguson kommer till London med Ronaldo på topp. Livsfarlig blixt att spela kontringar på.

Samtidigt måste Wenger låta det egna laget spela ut. 4-4-2 tack, våga!
Många var de som försvann igår. Walcott på högerkanten. Nasri, felplacerad. Diaby... Det räcker väl med att se hur han agerade vid Mancs billiga mål. En fet markeringsmiss som föregicks av felbeslut och otajming.

Song stabil. Nye Flamini?
Vad har egentligen hänt med karln? (Wenger knows!)
Gibbs, kunglig. Vilken framtid har inte denne engelsman?

Alla saknade Arsjavin igår. Med "alla" menar jag vi som höll på "rätt rött".
Nåvä, hoppet lever inför returen - trots att Arsenal var utspelade stora stunder.

Valborg på er Gooners!

Fabregas show mot M'boro

Premier League omgång 34:
Arsenal: 2
Middlesbrough: 0

Skulle Arsenal vara ett tanspritt gäng med fokus på onsdagens första CL-semimöte mot Mancs?
Vara litet sega i avslutet och upploppet av årets ligaspel?
Bjuda på ett kryss?

Svaret blev nej!
Det blev "Fabregas show" på Emiraten, North London, som på söndagen badade i sol. Två halvlekar, två mål, och målskytten var densamme: Lagkapten Fabregas.

Inte någon match som går till fotbollshistorien. Men en viktig generalrepetition inför onsdagen och semifinalen i Champions League. Almunia tilbaka i mål, och han såg till att hålla nollan. Stabilt. Det blev på så sätt spanjorernas match under söndagen.

Middlesbrough skapade inte mycket farligheter. Arsenals försvar fungerade även bättre än uppe i Liverpool. Ex-Gunnern Jeremie Aliadiere brukar gilla att få visa Wenger som laget att det var ett stort misstag att släppa honom från Arsenal. Den här söndagen var han närmast av gästerna att göra mål. Men Almunia var bättre.

Kalla kårar rann sannolikt utmed många Arsenalvänners ryggrader när Fabregas linkade runt tio minuter in i matchen. En skada NU, inför CL-spelet skulle vara ödesdigert. Som bekant så fortsatte spelet, och tända Cesc, som nu gjorde en fullkomligt lysande match.

Det här var sannolikt matchen där Arsenal i praktiken säkrade fjärdeplatsen. Aston Villa spelade kryss igen i helgen. det skiljer 10 poäng mellan lagen. Det "krävs" nu att Arsenal förlorar samtliga sina återstående fyra ligamatcher - samtidigt som Aston Villa vinner sina.

Men det är teori.
Det lär inte bli så.

Glad Påsk på JJB Stadium?

Är mitt liv ett enda resande?
Fa'n trot.
Ursäkta ordvalet på långfredagen av alla dagar. Har tagit påsklov några dagar. Då kompenseras en resande arbetsvardag med en resande ledighet. Ostkust blir Västkust. Precis hemma från Göteborg. Packa ut, in, och om. Imorgon ut till ostkusten och fira påsk. Lägga i båt. Äta ägg. Ont om paraboler ute i S:t Anna. Eller fungerande kort till andra boxar. Kan sannolikt inte se ligamötet mot Wigan. Kanske via någon laggande taiwanesisk stream på laptopen.

Oerhört viktig match när fyran möter åttan. Sex av sina senaste nio ligamatcher har Wigan som just nu jagar West Ham och sjundeplatsen vunnit. Lurig match. Med 21 poäng kvar att spela om bör minst 3 stycken tas med hem i detta bortamöte. På tre år har Wigan inte lyckats besegra Arsenal. Låt inte påskafton 2009 bli en trendbrytare.

Sött, surt och salt i påskägget.
På skadefronten, litet skakigt bakåt: Gallas saknas för Gunners resterande del av säsongen. In med Djourou. Fabianski får ta sig an Premier League när Almunia vårdar sig. Jag tror på Fabianski. På väsnterflanken får Gibbs ta plats när Clichy skadat ryggen. Månne får vi se Robin van Persie, och kanske Eduardo (mindre troligt)

* * *
Vilken match Barcelona gjorde mot Bayern München. Kross. Detta Barcelona är redan i Champions Leaguesa final i Rom i mitt huvud. Oavsett om sedan Guus Hiddink ställer tio man i eget straffområde och alla tjongar bollen på ensam Drogba uppe på topp. (Sorry pool-scousers, ni går inte till semin, om det inte blir "domarhjälp" i år igen)

Vad sägs om en repris av finalen i Paris 2006, men med omvänt slutresultat?

* * *
Lassana Diarra, den lilla primadonnan, som kom från Chelski, grät och snyftade sig ut ur Arsenal "i brist på speltid" redan efter knappa halvåret, fortsätter att tjuta och tuta som ett spädbarn över sin minimala tid i Arsenal. Det lipas i media:

"If people do not remind me of them (Arsenal), I forget about them. It's erased from my memory."

Ey, det är cool, mannen! Ingen kommer ihåg dig på den här sidan staketet! Vagt minns vi ditt skojiga namn. Får oss att tänka på spurs + matförgiftning.

* * *
Om förlorar i Londonderbyt mot West Ham hemma imorgon och Arsenal åker som segrare från JJB Stadium så kan vi fira St Totteringham's Day på påskaftonen. Det vore det mumsigaste av påskgodiset. Bara att spetsa till påskmusten med några styrkande droppar och lyfta på mungiporna, riktning uppåt!

* * *
Statistik angående sportårets riktigt stora festdag:
http://jeremyp.blogspot.com/2009/03/st-totteringhams-say.html

Ingen rationell förklaring

Wenger filosoferar över lördagens förlust på propagandawebben:

"I don’t have a rational explanation because we tried to make sure that everybody was on top of their game. It didn’t work. Maybe it’s down to the quality of Villa’s performance, I don’t know."

Inget snack. Alla såg att Villa var det bättre laget. Det skapande laget. Det hungrigaste laget.
Det behövs ingen djupare analys eller rationell förklaring kring den saken!

Vad Wenger borde fundera högt och öppet kring är varför laget inte spelar som ett lag, varför det synes vara så energilöst. Nästan viljelöst. Varför Fabregas utveckling går bakåt, varför han envisas med att köra Bendtner ensam på topp. Varför mittfältet klickar. Varför laget saknar en kapten som manar på sina mannar, pumpar energi i laget.

Almunia filosoferar också efter förlusten:

"It is very disappointing because after the penalty I thought the team would be more excited and grow with desire to win the game. But the penalty did not change anything and that is embarrassing for us."

Onekligen en intressant poäng.
Varför tände inte laget?
Varför?
Stor "glidar-lirar-varning" att stå upp mot Mancs men såsa runt mot Villa.
Det gör ont.

* * *
Burnley, som förra veckan slog ut Chelsea ur Carling Cup på Stamford Bridge, hemma på sitt Turf Moor i den 2:e december. Här blir det vinst. Young Guns är FF. Framåt och Framtid. Där finns en hunger som uppenbarligen saknas i årets A-lag.

Kollaps i Londderby

Det brukar bli målrikt mot Spurs. Och Almunia brukar vara som sämst om motståndarna heter Tottenham eller Manchester United. Onsdagen bjöd självklart inget undantag. Åtta mål, 4-4, och två poäng förlorade för The Gunners i en liga där nu bara en dåre överdoserad på crack på allvar överhuvudtaget kan leva i tron att någon titel hägrar.

En verklig "smaskstart" med 0-1 av Arsenalfostrade Tottenhamsupportern Bentley som nu äntligen "kommit hem" till rätt sida gatan. Ett märkligt mål från halva plan där bollen gick i båge in över Almunia som - stod och sov. Att sedan just en gammal Mancs-försvarare i nyförvärvet och mittbacken Silvestre kvitterade för Arsenal via en nick gjorde derbykänslan än mer bisarr.

Sedan såg det ut att bli fason på spelet mot ett fullkomligt tandlöst Spurs. Robin van Persie gjorde sannolikt årets bästa ligamatch då han innan sin kanon till 4-2 varit delaktiga i de övriga tre hemmamålen.

Men till vilken nytta?

Det som stundtals kändes likt en stabil derbyseger som skulle kröna derbykvällen var en simpel illusion. Eller kanske snarare en fet kalkon. En kollaps av ett lag som inte förmådde knyta ihop säcken eller döda matchen.

Nye Spurstränaren Harry Redknapp gjorde alla sina byten rätt och Wenger gjorde alla sina byten fel. Ut plockades matchens energiknippen: Walcott, Nasri och van Persie. In kom Eboué, Diaby och Song. Här skulle säjfas och säkras...
Tjenamoss!

Clichy gjorde ETT misstag på hela matchen, och det kostade 4-3. Almunia var inte direkt på tå när Jenas skruvade in bollen i 89:e minuten. Att Aaron Lennon fick kvittera i 93:e minuten försatte väl så inte någon i chock. Möjligtvis i raseri alternativt glädjechock beroende på var sympatierna ligger.

Det finns pinsamma förluster, och detta kändes som en, även om poängen delades. En titt i tabellen visar redan Arsenal SEX poäng efter ligaettan Liverpool. Detta alltså innan månaden november ens startat. Aston Villa och Hull på 20 poäng, men med något sämre målskillnad. Mancs femma med 18 poäng och en match mindre spelad.

Kommer Arsenal topp-fyra i PL denna säsong?
Svaret är med stor sannolikhet: NEJ.

Om man så räknar bort förluster mot storheter som Fulham och Hull så konstateras att det inte håller att skänka bort poäng i slutminuterna. Tabellen ljuger inte, och Wenger bör fundera litet på varför 2006 års säsong ser ut att upprepa sig 08/09 - eller - riskerar bli resultatmässigt än sämre.

Turkish Delight 2-5

Hade inte ens satt en ljummen pilsner på att Arsenal skulle åka till Istanbul och göra fem mål. Om jag överhuvudtaget ägnat mig åt feg-gambling. Aldrig. Never.

Stora siffror i Turkiet och ett kliv närmare en fortsättning efter gruppspelet. Högt uppe i banan placerade sig Arsenal inledningsvis och i elfte minuten stod det redan 0-2. Inte ofta hakan åker i golvet, men här var nära. vid 1-2 var det match igen. Silvestre bjussade på Fenerbaches etthundrade mål i detta speciella cupspel. Men vad hjälpte det?

Att lille store Ramsey fick komma in på slutet och sätta femman, var sött, likt en turkisk dröm.
Allt var inte frid och glans. Då avser jag inte den fanatsika hemmapubliken som orsakade visselorkaner så fort någon i rött förde boll. Den nykomponerade backlinjen var grymt osynkrona. Utan Almunia i mål så hade matchen fått helt andra siffror. Silvestre och Song jobbade för sig, inte tillsammans. Och banne mig att den forne Mancs-spelaren var lagets svagaste länk.

Men efter denna seger skall icke gnällas. Kvällens recept, bjud arbetskamrater eller andra vänner på litet godis till fikat:
http://en.wikipedia.org/wiki/Turkish_Delight

Men of the match (pluralis) Almunia, Diaby.
Punkt.

Not The Beautiful Game

En riktigt, riktigt, riktigt trist tillställning i Arnhem när håglösa "Young Guns" ställdes mot FC Twente i Arnhem. Och efter halvlek nummer ett kändes 0-0 närmast tursamt för Arsenal.Pannan var lätt fuktig, men ögonen trötta. Nu ordnade sig saken. 0-2. Tankarna virvlade dock under några tillfällen: Tänk en säsong utan CL-spel...

Första halvlek räddades av Almunia. Annars var det få att dela plusbetygen till.
Denilsson fortsätter att imponera då han tar ett allt större defensivt ansvar.
Djourou var bäst på planen i Arsenal. Utan konkurrens. Fortsätt så!

Underbetyg åt de allra flesta. Robin van Persie närmast totalt bedrövlig trots frisparken som medförde att Gallas kunde fumla in det första målet. Adebayor helt osynlig när han nu inte var offside, men måltjyv som han är, så blixtrade det till när väl tvåan kom. Returen i London den 27:e augusti bör banne mig inte bjuda på någon spänning alls.

Synes som att Arsenal gör sig av med Justin Hoyte till M'boro trots allt. Prislappen är ännu hemlig. Boro's VD Keith Lamb om den förestående affären:

"We have agreed a fee with Arsenal and we have now been given permission to speak to Justin, which we will be doing in the next 24-48 hours."

Kan man inte kränga iväg Eboué istället?
Han har ju spelat back förr, om än på ytterkanten.

Wenger kan nu ägna sig åt att köpa mittfältare.
Vi är många som väntar på namnet.
Rutin, och litet ålder, tack.
Jag avstår från att lämna önskelista, men ett lagom udda förslag ur högen, ligger på näthinnan ända sedan African Nations Cup:
http://en.wikipedia.org/wiki/Mohamed_Aboutreika

Idag kom paket från posten från London. "Anfield 20th Anniversary Special Edition".
Fin kartong med krims-krams. Ska bläddra i boken av Perry Groves. Kartongen ställer vi i samlingen. Till familjens "stora fröjd"...

Kroenke, Clichy, Lehmann

Ordförande Peter Hill-Wood omvärderar nu ett eventuellt samarbete med amerikanske multijardären Stanley Kroenke, ägare och innehavare av 12% av klubbens aktier.
Under fjolåret deklarerade Hill-Wood att arsenal inte ville arbeta med
"personer av hans (Kroenkes) sort"

Men det finns som bekant många "sorter". Uzbeken Alisher Usmanov och hans "Red And White Holdings" och det aggressiva damsugandet av aktier, och med ett nu 25 procentigt aktieinnehav, känns dom en betydligt större risk för ett "hostile takeover" än en allians med Kroenke, som åtminstone bevisat att han satsat stora mängder kapital i sportverksamhet.
Arsenal behöver fler vännner - inte fiender. Hill-Wood om Kroenke:
"Contrary to what I said before, I now believe he may well have a vital contribution to make to the future of this football club"

A vital contribution!

Följs nu med spänning. En vital injektion - det är vad Gael Clichy varit denna säsong. Här rankad som en av Arsenals absolut topp-tre bästa spelare den gånga säongen. Nu väntar nytt kontrakt med Arsenal. Clichy:
"Everything's going well because my intention is clear: I want to stay at Arsenal. I would love to have a career here like Patrick Vieira or Thierry Henry, to stay many years at Arsenal and leave my mark on the club."

Jens Lehmann drar en fredspipa med Almunia i samband med att han lämnar klubben. Han önskar sins spanske konkurrent lycka till. Han menar att konkurrensen dem emellan har varit stärkande för Almunia.
"I also told Almunia he should never take anything personally and that somehow he will realise he will benefit from that competition between me and him because it made him better."

Dagens D U M M A S T E rykte:
Puyol mot Fabregas.
Sure dude!

Sömnigt inför vårens höjdpunkt

Det brukar vara en av vårens absoluta höjdpunkter. Möte nummer två i Premier League mellan Arsenal och Manchester United. Flera gånger genom åren har också just detta sista möte ivrigt blåsts upp i (framförallt brittisk) media, förväntningarna har skruvats upp till atmosfäriska höjder, pumpats upp till en enda stenhård ballong. Sedan har matcherna i sig ofta varit...sådär. Men prestigen har alltid funnits där, oavsett om matcherna varit av avgörande betydelse för ligautgången eller ej.

Vi vet alla förutsättningarna detta år och inför detta möte. Mancs ligger sex poöng före när fem matcher - inkluderat mötet på Old Trafford - nu återstår att spela.

Även om Arsenal skulle mäkta bortaseger, vilket jag i stunden mycket starkt betvivlar, skulle avståndet förvisso minska, men att hoppet om att något ligaguld åter skulle vakna med 12 poäng kvar att spela om går sannolikt inte hem hos den mest obotlige optimisten och Goonern.

Skadeeländet fortsätter Märkligt att det präglat Arsenals senaste två säsonger. Flamini borta på mittfältet känns litet som den sista slutgiltiga spiken i kistan just denna vår och denna säsong.
Internt tjafs där Gallas gläfser, där Lehmann gnyr och Almunia gnäller blir nu ytterligare ett bevis på känslor i en frustrerad trupp. Hur tolka en lagkapten som säger att Arsenal "överpresterade" under första halva av säsongen?
Uppenbarligen tror inte Gallas på det egna kollektivet när det behöver stödet som bäst. Olyckligt.

Wenger säger att domsluten denna vår varit de absolut värsta i hans nu 11-åriga historia som tränare hos Arsenal. Kanke har han rätt. Det känns onekligen så. Ovanligare dock att Wenger går ut och säger det högt. Självklart älskas just sådant hos "expertisen" med sina smarta kolumner, där man nu får "fri fart" att slå ned på, som avfärda honom, som just en sur och tjurig fransman. För plötsligt vet som ser "alla" Wengers och Arsenals otillräcklighet. De som i vintras bländades avArsenals spel och unga trupp, har nu vänt på vårkappan och skrattar gott och rått. Det är också ett jobb. Och motståndarsupportrar stämmer så skadeglatt in. Nu är det fritt fram att håna.

Nåväl. Det är som på börsen. Det svänger snabbt...
Geni ena dagen. Idiot nästa.
Wenger bör vara van efter sina år i England.

Hade själv tippat Arsenal som fyra denna säsong. Nu slutar laget sannolikt ett snäpp högre upp.
Det borde i och för sig vara ett lyckligt slut som väntar då det är bättre än tippat.

Men det känns ändå grått i sinnet att att det vackra och vägvinnnade spelet tog stopp, att domslut varit osannolikt märkliga och spelarna haltat av planen - en efter en.

Så inför morgondagen blir det bara att bänka sig utan några stora förväntningar. Det känns tyvärr rätt så sömning inför vad som brukar vara en av vårens höjdpunkter.

1-1 Hur tänkte Wenger?

Arsenal: 1 (Bendtner 54')
Liverpool: 1 (Crouch 42')

Det var inte idag, lördagen den 5:e apri, som ligaguldet försvann ur siktet. Det gjorde det mer defintivt på Stamford Bridge. Men resan bort från titelstriden började redan borta i Birmingham.

Andra mötet av tre på kort tid nu mot Liverpool. Ett Liverpool som i ligan har en fjärdeplats, och tillhörande garantiplats för CL-kval, kvar att spela för. Benitez kunde ställa ett helt annat lag på Emiraten denna lördag jämfört med onsdagskvällen.
Signalen glasklar: CL-returen kommande vecka mot Arsenal har högsta prioritet.

Tydligen tänkte Wenger likadant.
Eller: Hur tänkte Wenger när han mönstrade upp en startelva med Hoyte och Traore i backlinjen? Med Gilberto på mittfältet och Bendtner ensam på topp.

Av Wengers ilskna gestikulerande och sura miner efter kryssmötet att döma så tänkte sig nog Wenger en seger för att fortfarande åtminstone ha en teoretisk chans att hänga kvar i kampen om ligatiteln. Nu blev det kryss och ligaguldet är helt kört.
Helt kört!

Kanske ville Wenger inte slita på Adebayor, Clichy och Hleb inför returen på Anfield.
Men med det lag som ställdes på planen i första halvlek gick Liverpool mycket rättvist med ledningsmålet till pausvila.

Sedan kom byten efter hand i andra halvlek och trion ovan fick äntra planen. Bendtner fick revanschera sitt dråpliga stopp på mållinjen i onsdags genom en dansk skalle som tryckte in bollen bakom Reina.

Sedan tryckte Arsenal på. Men utan någon utdelning.
Rafa Benitez kontrade med att slänga in Gerard, Torres och Voronin. Den sistnämnde fick två farliga chanser - som han brände.

Annars kändes Almunia osedvanligt skakig idag. Kanske var det den -ÅNYO- nykomponerade backlinjen som gjorde den nykontrakterade spanjoren osäker. Två mycket märkliga utrusningar, långt från mål (klar "Mad-Jens klass") kunde medfört noll poäng för Arsenal. Nu blev det inte så. Litet uppgivet konstateras att ett poäng eller noll poäng mer är av akademisk betydelse. Poängskörden skule ha varit tre. Men då borde Wenger startat med bästa lag. Det gjorde han inte.

Han kanske känner det andra redan noterat; fem poäng upp till ett Manchester United i högform är kanske tre poäng för mycket...?
Men det stämmer inte med Wengers tjuriga vinnarskalle. Han kanske gamblade, men gamblade fel.

Nu återstår endast Champions League om någon titel ska bärgas. Jag räknar med en riktigt tuff tillställning på onsdag. Det finns inte något mer att förlora nu i en säsong som började i dur, men alltmer går mot moll.

Matchens Arsenal-lirare?
Inte var det Hleb som fick bollen på foten framför öppet mål i 92:a minuten men sjabblade bort situationen. Inte var det Fabregas som tog sina skott vid tre tillfällen rätt in i Liverpools försvar, och som inte varit sig riktigt lik de senaste två månaderna.
Får väl bli Bendtner då. För målet. En viktig revansch i en kryssmatch där resultatet var rättvist sett til 93 minuter.

Förövrigt anser jag att Eboué ska säljas. Bort med honom. Han ska inte ha kanonen på bröstet!

Raset...

Drogba: 2
Arsenal: 1

Så var Arsenal nere på tredje plats. Och nu återstår att se om laget som inte tagit en ligavinst på fem (5) raka matcher mäktar att ta fjärdeplatsen när säsongen är slut. Hade tipat just 4:a, men en strålande höst invaggade mig i falska förhoppningar om titel och seger. Så fel det blev.
Spelet i CL mot AC Milan var ett undantag som får bekräfta undantaget i en svajig trend.

Att Liverpool skulle orka ta poäng under söndagen på Old Trafford var ungefär lika sannolikt som att få en hälleflundra på kroken vid badkarsfiske. Att Arsenal skulle kunna snuvva CSKA London på någon poäng på Stamford Bridge kändes något mer sannolikt. Men tji. Spöket Drogba fick åter segra, och Arsenal är på glid. Rejäl utförsglid.

Att Wenger satt en formsvag Kolo Touré som mittbackslåsvar en mindre gåta. Kanske pallade inte Senderos att söka revanschera sig mot Drogba. Kolo gjorde dock inget vidare jobb han heller.

Kan inte enbart skylla backlinjen. Det hände litet framåt. Adebayor, var han på planen?
Styrkan satt tydligen i håret, som hos viss biblisk figur. Med ny frisyr har det inte blivit mycket framåt för Adde. Talande att ytterbacken Sagna var lagets målgörare, tillika bäste spelare. Och så självklart en skada. Och hela laget imploderade som en sufflé.

Almunia i övrigt lysande i mål.

Hamnade på en fotbollspub igår där de röda djävlarnas supportrar firade hejdlöst. Drogba var deras kung och jag mådde fysiskt illa.

Titlar är inte allt. Långtifrån. Men nu börjar åren ticka sedan Wenger tog hem någon pokal med sitt lag. Det ger funderingar som maler i huvudet. Funderingar som förstör en semester på sydligare breddgrader.

Suck it:
1 Man United - 31 23 4 4 64-15 73
2 CSKA London - 31 20 8 3 55-23 68
3 Arsenal - 31 19 10 2 59-24 67
4 Liverpool- 31 16 11 4 55-24 59

Mardrömslördag och efterspel

"I can't believe this happened. Also, I can't believe such brutality still exists in football."
- Niko Kovac -


Birmingham C: 2 (McFadden 29', 95' str)
Arsenal: 2 (Walcott 50', 55')

"Inga stormbyar i Birmingham tack"...
Så avslutades gåedagens inlägg. Det blev inte storm. Det blev fullständig orkan på St Andrews.
En mörk och vedervärdig lördag i Birmingham. Eduardo bokstavligt talat lemlästad av Martin Taylor som gick en med ben, fötter och dobbar, före rätt in i Arseanls kroat-brasse så att två benpipor gicka av. Gick av!

Vedervärdiga bilder har kablats ut det senaste dygnet. De gör mig fysiskt illamående. De gör mig sorgsam. Nedstämd. På en gata i ett civiliserat land med lagar skulle påföljden bli fängelse. Nu blev det ett rött kort för kräket Taylor, och i allra värsta fall en förstörd fotbollskarriär för en ung lovande bollkonstnär. Vidrigt. Under söndagen har Eduardo opererats på ett "icke namngivet sjukhus i centrala London".
I bästa ("BÄSTA") fall kan skadan innebära att Eduardo missar sommarens Fotbolls-EM och sannolikt första halvan av den kommande säsongen.

Hela laget föll i synlig chock efter detta sällsynt brutala överfall. Och Birmingham kunde nyttja en skakat Arsenal och McFadden slå in 1-0 på frispark som en otränad Almunia i comeback hjälpte till att tippa in.

Någon form av mental övning måste doch ha pågått i halvtidsvilan. Theo Walcott, av alla, kommer ut och vänder på matchen inom loppet av 5 minuter. 2-1

Men domare Mike Dean ville annorlunda. En extremt tveksam straff där Clichy gick på boll och inte på Stuart Parnaby gav slutreultatet 2-2 på straff. Tid: 94:08.
Lagkapten Gallas så frustrerad att han vägrade lämna planen.

Brukar inte tillskriva domaren skulden då resultat inte bär vägen. Men Mike Dean bör ha några lådor champagne hemkörda av Sir Alex Ferguson idag. Mike Dean - som inte bemödade kalla til sig linjemannen som stod med flaggan nere.

Vidrigt.

Tre poäng ned till manutd. Fortsättningen är förvisso i egna händer (och fötter), men lördagen kändes som ett mycket, mycket ont omen!

Att Arsenal som klubb i årsbokslutet redovisar en vinst på 20 miljoner pund (247 miljoner SEK) medan CSKA London redovisar en förlust på nästan 75 miljoner pund skulle fått nig att le snett. Men inte idag. Litet lök på laxen:

Spurs vann f.ö söndagens ligacupfinal mot ovan nämnda ekonomiskt tyngda Londonlag. Grannarna får väl glädjas så länge det varar. Det släpps sannolikt en 20-disc DVD edition om "triumfen" i dagarna...

Tyvärr börjar jag åter noja på ett gammalt scenario som skissats på här tidigare i separat inlägg:

Ligacupvinnare - spurs [edit: rätt]
FA-cupvinnare - cska london
CL-vinnare - pool
Premier League-vinnare - mancs

Världen är ond?

Birminghans coach, Alex McLeish, Fergusons gamle vän om Taylor:
"Martin is not a dirty player, it was just at misstimed challenge"

Världen är dessutom full av vidriga lögnhalsar!

Tottenham kan inte vinna!

Skulle kunna randa 20,000 rader om lördagens derby.
NORTH LONDON DERBY

Men en sifferkombination räcker gott:
2-1
Och så några namn:
Robbie Keane vs Almunia
Wenger byter in Bendtner i 74:e minuten.
Tottenham kan inte vinna.

Julens färger äro röda och vita!

Alltid.

Citatet:
"Att släppa in ett mål på hörna när vi har tio spelare i straffområdet är inte normalt. Den här typen av misstag ska inte göras av ett proffslag."

-Juande Ramos-
....Proffslag var ordet!

Glögg!

One Nil To The Arsenal – Top Of The Table

Söndag kväll 16:e december. Facit. Topp fem i ligatoppen ser ut som följer:

1. Arsenal 17 - 40 p
2. Man United 17 - 39 p
3. Chelsea 17 - 34 p
4. Man City 17 - 33 p
5. Liverpool 16 - 30 p

Under drygt två timmar fick Manchester United låna tabellens förstaplats. Sedan var ordningen återställd.

Söndagen med de två tungviktsmötena är över, och såväl Mancs som Arsenal kammade hem trepoängare via ett mål mot noll.

Det bjöds en osedvanligt stökig tillställning på Emiraten. Kanske inte helt oväntat. En match helt utan finess och stjärnspel, men känslosamt och fysiskt värre. De gula korten haglade. Inte mindre än tio kort hann domare Alan Wiley, som förövrigt gjorde en pinsam insats åt båda håll, slita upp ur fickan. Ingen syntes fredad mer än Ashley Cole som fick bete sig likt en rugbyspelare vid behov. Helt okey att ge Fabregas en snyting i eget straffområde, exempelvis. Ingen påföljd. Han skulle väl fredas från den stygga hemmapubliken. Men något rött hittade alltså inte den kortviftande Wiley. Han kanske hade glömt det på hatthyllan vid plommonstopet. Och glad ska nog även Eboué vara för det liksom Terry.
Men båda fick ändå lämna planen. (Terry i 30:e minuten, Eboué via bår i 69:e minuten)

Kan man beskriva matchens karaktär i ett ord blir epitetet för tillställningen ”övertänd”.

Det var ingen genomgående rytm eller rejält driv i passningsspelet från någotdera av lagen mer än undantagsvis, som i skov. Det var kamp, kamp och fula slängar åt båda håll. Att Fabregas och van Persie (som kom in med den äran för Eboué) inte har färsk matchrutin i kroppen märktes. Båda herrarna hade bud på mål, men lyckades missa i situationer där de normalt inte bränner sina chanser. Talande nog så blev det seger på en fast situation, Arsenalhörna.
Arsenals lagkapten, och före detta Chelseaspelaren William Gallas nickade in segermålet på stopptid i första halvlek sedan Petr Cech gjort en märklig utrusning. Att Adebayors mål under andra halvlek blev bortdömt på grund av en "Chelseafrispark" var i övrigt helt i linje med Wileys insats i den match han inte hanterade.

CSKA London höll sig högt upp i banan från start, men var förvånansvärt tandlösa utan Drogba. Shevchenko fick på några rökare, men Almunia var omutlig i Arsenals mål.

En oerhört skön seger i en match som rent spelmässigt knappast lär gå till fotbollshistoriens arkiv. Men den trista trenden mot Abramovich "ärorika miljardprojekt" är bruten.
Det är värt att fira.
Här tyvärr med alvedon och te.
Festligare alternativ hade onekligen varit trevligare.