Operation Nystart Arsenal

Portarna öppnas åter. Säsongsstart väntar.
Detta efter en numera traditionsenlig sommar med en AFC-såpa extravagansa.
  
RvP-historien måste vara en av fotbollshistoriens märkligare. På så många sätt. Att Man Utd som nu är så gravt skuldsatta, och som försökt få in nya medel genom att åter börsintroducera sig (fast nu i USA där aktien sjunkit sedan introduktionen) gör en affär om en kvarts miljard med en 29-åring är i sig litet iögonfallande.

Slutnotan lär bli det trippla när RvP dessutom blir ligans genom tiderna näst bäst betalde spelare efter Yaya Touré i City. Nu med en ny lön som rapporteras ligga på £230,000 per vecka - under fyra års tid.

Man Utd:s ekonomihantering är förvisso inte mitt problem. Men det säger i sig något om den röta som numera fullkomligt tagit över den internationella storfotbollen. Om du inte har en miljardär som vill ha en egen fotbollsklubb som ego-leksak, så är det bara att låna på sig mer och handla på, och öka på skuldberget. Vinna till varje pris har fått en ny innebörd.

Egentligen börjar denna fotbollscirkus i sig bli så infekterad och ssjuk att jag emellanåt funderar på om det inte är dags att ägna (fri)tiden och livet att istället hänga med 30-talet personer utmed någon åkerlapp med en urkokt varmkorv i näven. Skrika på något gäng i division 3 som man kan hitta sympatier för.

Men… när cirkusen väl drar igång så är man heltorsk.
Igen.

* * *
Åter RvP så undrar jag alltmer: "vem är han e-g-e-n-t-l-i-g-e-n?"
Personen van Persie.
Inte den jag trodde har det uppenbarligen bevisats mig. Inte för att klubbhjärta existerar någonstans och i någon större utsträckning längre. Eller för att "gulliga barndomfoton" med RvP i Arsenaltröja säger något.

Det är hans agerande i sig. Det konstiga uttalandet i juli.
Och det mysteriet trycker mitt inre.

Det var och förblir ett fullkomligt unikt meddelande han lät publicera inför omvärlden (eller sina fans) efter EM-fotbollen där han deklarerade att han inte avsåg att skriva på ytterligare kontrakt för Arsenal.

Visst, fri vilja råder men det kunde gott ha räckt med information kring sakfrågan om framtiden.

Istället tog RvP tillfället i akt att såga klubben offentligt genom att skriva alla på näsan att de inte "satsar enligt hans ambitioner." En spelare anförtrodd kaptensbindel som öppet kritiserar och tillrättaviar sin klubb.

Oavsett vad man nu som supporter må tycka om såväl klubb, styrelse som tränare, så agerar inte en professionell spelare under befintligt kontrakt på ett sådan sätt. RvP måste ha drabbats av en självbild som närmast är ohälsosam. En tro på att han faktiskt var mannen att diktera villkoren inom fotbollens ramverk.

Och redan där bröts all form av anständighet, moral och normal etikett. Kompassen snurrade vilt. Och där och då var det också fullkomligt glasklart att en sådan spelare inte kunde vara i klubben under några som helst omständigheter. Det var också ett slugt drag. För på detta sätt slapp RvP att på egen hand lämna in sin ansökan om sin transfer-request och gå miste om sin lojalitetsbonus.

Att därefter gå till en traditionellt stark rival i den som just ManUtd av alla lag gör inte hela historien snyggare. Han kunde likaväl ha skrivit på för Tottenham för de flesta. As bad as it gets.

Det komplexa i alla känslor blir nu att denne holländare faktiskt vann titeln "Professional Footballers' Association's Player of the Year" av helt rättmätiga skäl så sent som i våras. Vår kapten...
Han gjorde helt enkelt enskilt flest mål i England.

Det var förvsso inte solomål för egen maskin. Det var samarbeten med Song, (som dagen innan ligastarten nu är nsäte man att lämna för Barcelona) och spelare som Walcott och Arteta.

Men han öste in mål. Var i sitt livs form. Och utan den formen och de målen hade aldrig Arsenal hamnat på någon tredjeplats – en ynka poäng efter ovan nämnda Tottenham.

Det var en kombination av RvP:s hysteriska form liksom Tottenhams totala vårkollaps när "Arry" Redknapp bäst gick runt och funderade på en framtid som Engelsk förbundskapten, som avgjorde sluttabellen. En tabell där de båda Manchesterlagen ovanför slutade med makalösa nitton poäng fler inspelade.

Inför denna säosngsstart: RvP - From Hero to Zero.

Det forsar nu ut rapporter på webb och Twitter från främst Arsenalsupportar om hur RvP styrde och ställde under det gångna året. Om konflikter med medpelare som Ramsey och Arsjavin (som Wenger i all hast skickade iväg till Ryssland i februari) och att RvP redan inför fjolårets säsong gjort klart att ännu ett trofélöst år skulle innebära att han lämnade klubben, rykten bisarra lönekrav som rena divalater om att Arsenal skulle heltidsanställda hans personliga fysio-terapeut och återkommande ifrågasättande om laguttagningar och byten

Vad som är sant i det flöde av sådana berättelser  - som kommer nu - precis när RvP gjort sin pakt med den röda djävulen, är förstås omöjligt att vidimera.

Det hävdas till och med att han själv tog kontakt med Manchester United under pågående säsong. Om det är sant så är det den ultimata sveket och den svartaste judaskyssen.

Robin van Persie, mannen med egna sånger och flaggor, går nu sannolikt till historien som en av Arsenals värsta syndare.

Före detta spelare som lämnat med upprörda känslor hos supportrana som Ashley Cole, Adebayor och Nasri kommer troligtvis att behandlas tämligen milt framöver i jämförelse mot holländaren som försvann till Manchester United.

Men låt oss nu inte enbart  rycaks med i sarkasstisk historierevisionism. Holländaren gjorde mer än en bra säsong, och låg inte ständigt skadad övriga år. Han gjorde en del nytta under sina tid i AFC. Det är därför denna transfer blir så bitter. Det hade varit helt andra känslor om den nya klubben spelat i ett annat land och en annan liga.
För vem vill se RvP hånflinandes med Rooney?
Hur kan det komma att kännas att se dem lyfta en pokal?
Ett inte alltför osannolikt scenario.

Att styrelsen haft sitt ansvar sitt är helt klart. Det är BS att där inte fanns några val, det finns nämlige alltid ett val - även om det kan vara sämre än bättre. Man kunde exenpelvis ha valt att avstå att sälja till en rival och därned låta stärka deras trupp. Man kunde valt en mindre prislapp från ett anat lag. Wenger valde de nypor och metoder han hade, om man får tro BBC. Meddelade att RvP inte var önskvärd precis vid träningsmatchen mot FC Köln. Det är mental pay-pack. 

Laget har överlevt förr även om jag blir trött på fotbollens klichéer om att "ingen är större än laget", en harrang som dras fram i tid och otid.

Men vi minns när Patrick Vieira "grät ut" under varje sommar i tre års tid bara för att få åka till Madrid. Wenger tröttande tillslut, återigen osentimental och kylig, och PV4 hamnade i Juventus där han tog sig ett guld - som dömdes bort. Likaledes har klubben klarat sig topp fyra efter att både Henry och Cesc lämnat för spel i Barcelona.

Det har inte blivit några titlar.

Men det har alltid blivit spel i Champions League.
År efter år.

Det kommande året, då?

Visst har laget värvat tre starka kort i Podolski, Cazorla och Giroud.
Men ingen av dem har erfarenhet från spelet i Premier League.
Det finns en risk att bördan blir väldigt tung på dessas axlar.

När nu även Song försvinner så tickar klockan och en ersättare måste hittas. Räkna med att säljande klubbar är medveten om saken ock kryddar prislappen.

Pengarna som kommer in för RvP och Song måste återinvesteras i en trupp som är redo att jobba. Operation nystart Arsenal.

Med RvP och Song borta så är det inte många ansikten kvar från det fallerade projektet som levererade noll titlar. Walcott (om han stannar) och Rosicky återstår.
 

Visst kan det bli en spännande säsong, dock ingen ligatitel, törs jag lova.
Kanske en Cup-.titel?

Ja, då säger vi så!

Ny coachvinst av SAF när Arsenal åter föll

Tredje raka förlusten. Hade inte förväntat mig full pott, men kanske ett kryss när Manchester United gjorde sitt årliga ligabesök i norra London.

Helhen i övrigt hade bjudit Liverpoolförlust, Newcastleförlust som kryss för Chelsea och förlust för Tottenham (i de sista sekunderna då Balotelli straffade dem)
Bra läge att ta poäng på. Men icke sa' Nicke.

Första halvlek var Manchester Uniteds. Til fullo minus några minuter av matchstart. Först på stopptid gjorde gästerna 0-1. Valencia nickade in bollen på kross från Nani som haft lekstuga på kanten med Johan Djourou, för dagen högerytter.

Byte från start i andra där Djourou som varit Arsenals svagaste punkt (i ett allmänt oslagfärdigt Arsenal) mot 18-årige Cyprioten Nico Yennaris. Och plötsligt blev det också mer energi och initiativ hos Arsenal. Robin van Persie som lyckats missa mer eller mindre öppet mål såg ut att bli frälsaren med kvittering 1-1 med skott ur osannolik vinkel bakom Lindegårds vänstra burstolpe. Men Manchester United skulle slå tillbaka. Och det var ännu en taktisk som coachningsmässig triumf för Sir Alex Ferguson.

En av de bättre för hemmlaget var Oxlade-Chamberlain som fått förtroende från start. Han spelade på mittfältets vänsterkant och kämpade hårt och fysiskt. I 73:e minuten skulle han av tyckte Wenger som satte in Arsjavin. Vår ryss som inte varit bekväm på planen under i princip hela säsongen.

Ferguosn plockar av Nani och DaSilva, och slänger in Scoles (som gjort en Henry) och Park.
Han drog ned Valencia i banan och balansen blev nu en annan. Inom åtta minuter har Valencia som ligger djupt nee i banan fiskat upp bollen, drar Arsjavin, som inte har ork eller fysik, över hela planen, serverar den till Wellbeck som får dra skott mitt inifrån Arsenals box.
1-2, Ridå!

Det var inga trevliga scener på Emiraten. Men det var inte Manchester United som stod för det provokativa. Hemmafansen buade högt redan vid inbytet av Arsjavin. När ryssen sedan blev syndabock rester sig flera upp och gick. Trots att det återstod sex minuter av ordinarie tid.

Alla VISSTE att Arsenal med denna trupp aldrig skulle hämta upp sig ens till ett kryss.
Det är Arsenal 2011/12.
Ett mediokert lag med taskigt självförtroende.

Och om säsongen startade med turbulens kring Wenger och en styrelse som vägrar att värva, så blev inte läget varmare efter söndagen.

1-2 kändes som 8-2 i augsuti i Manchester.

Utöver änu en smärtsam som kostsam förlust minns man nu tyvärr, utöver fansens burop, ögonkasten från Robin van Persie mot Wenger när Arsjavin byttes in.
De sade något som lär få konsekvenser för klubben på sikt.

Poänglöst för skakigt Arsenal på Ewood Park

Tålamod. Det är ordet som jag söker inpränta. I mig själv som till andra. Det har gungat betänkligt i Arsenal en längre tid. Och med spelarbyten som nyförvärv krävs tålamod att sätta ihop ett nytt lag.

Krysset mot tyska ligamästarna Borussia Dortmund i Champions League gav någon vag förhoppning om att laget möjligtvis kanske skulle vara på väg att få i ordning på sitt defensiva spel. En konstant anstormning från hemmalaget resulterade i ett ytterst snöpligt mål.
Kanske trots allt något att bygga vidare på?

När Premier Leagues femte omgång för säsongen var att starta var det besök hos Blackburn Rovers på Ewood Park. Blackburn, ligajumbo, och på sitt sätt lika hårt pressade som Arsenal med ett poäng, tre förluster och sju insläppta mål.

Med sådana förutsättningar och tisdagens match i sinne borde det varit uppdukat till vändning för Arsenal där Wenger proklamerat att ligan "egentligen startade för laget efter transferfönstrets stängning" (och efter den historiska förlusten borta på Old Trafford, 8-2)

Visst. Det såg hyfsat ut i första halvlek där Gervinho fick debutera som målgörare och även Arteta. Arsjavin var otroligt pigg och for fram som ett yrväder och irriterade såväl Blackburns mittfält som backlinje. Song låg djupt nere i banan och agerade som en femte defensiv resurs framför backlinjen där nyförvärvet André Santos trots brist på matchträning tagit plats på vänsterkanten. 1-0 blev 1-1 och här den första defensiva missen, blev 1-2 via Arteta. Gervinho hade chansen att göra 1-3, men sumpade läget till den väntande lagkapten van Persies sura minspel.

Att lagets viktigaste spelare, Bacary sagna linkade fram efter en lufttur kändes inte som ett gott omen. Men till halvtid var det Arsenal som fört matchen och Arsenal som ledde.

Sedan hände det som hänt alltför ofta, som nästan blivit mer regel än undantag, och som blivit märkligt synbart under det senaste året: Andra halvlek var en helt annan match.
Att Blackburn hade alla anledningar som fanns attt trycka på var självklart och naturligt. Att Arsenal återigen skulle "kollapsa" var väl heller inte oväntat efter en rad smärtsamma erfarenheter.

Lika eländiga som Arsenal är på att utnyttja egna fasta situationer, frisparkar som hörnor, lika dåliga är man fortsatt på att försvara sig och rensa när motståndarlaget får en möjlighet nära Arsenals mål. Tidigare kvicke Arsjavin hann inte med i svängarna och bjöd Blackburn på en frispark till vänster om straffområdet. Bollen in i rörig box, och Song bjöd på 2-2 med höften.

När Sagna linkade av för att bli näste man på sjuklistan kom Djourou in. Inom loppet av två minuter hade han dragit på sig ett gult kort som blivit uppsnurrad på läktarplats av Martin Olsson. Hörna för Blackburn några minuter senare och Yakubu som varit giftig på 1-1 under första halvlek stod omarkerad, och sannolikt offside och kunde obesvärat trycka in 3-2.

Det skakade i hela Arsenal som återigen tappt en ledning, och bjudit motståndarna på ett självmål. Som om det inte vlore nog så bjöds ytterligare på ett av Koscielny i 68:e minuten. Även det via bjudningar från Djourou och Song som inte hör hemma i ett spel på den nivå som Premier League ska bjuda. Oerhört tungt att beskåda.

Nu hade Atsenal att jag ikapp ett tvåmålsunderläge och det var en kamp mot klockan. Walcott byttes in för Arsjavin som helt tappat gnistan från den första halvleken. Och med sex minuter kvar fick även inbytte Chamakh läget, trängde sig fram mellan mittbackarna och nickade in en reducering. Det första ligamålet sedan november 2010.

Längre än så kom inte Arsenal. På stopptid brände Per Mertesacker chansen som kunde givit någon form av "upprättelse" eller i alla fall ett poäng. En nick som lade bollen över målramen. Intensiva slutsekunder och Walcott blev fälld. En annan dag hade det kanske blivit straff, men inte lördagen den 17 september på Ewood park.

Tre mål gjorda, eller om man ska räkna korrekt, fem mål gjorda varav två till motståndarlaget.
Och ny förlust. jag kan inte påminna mig när Arsenal senast hade 8 mål i negativ målskillnad men sådant är läget. I tabellen huserar man i botten med lag som Bolton (nästa lag att möta) Tottenham (två matcher mindre spelade) och Sunderland plus Fulham, (en match mindre spelad)

Läget är onekligen allvarligt för att uttrycka sig milt. Jag har aldrig avskrivit ligan efter fem omgångar, men törs göra det i år. Det blir en lång säsong. Att hamna "topp 4:a" i maj 2012 bör till och med den mest positiva slå ur hågen. Hur Arsenal överhuvudtaget ska få ordning på dessa återkommande berg- och dalbane-matcher som defensiva brister förblir stora frågetecken. Om inte nya spelare kan hjälpa till så är det fundamentala brister i lagets taktik. Brister som motståndarna väl vet att utnyttja.

Hur detta ska vändas har jag inte en aning om. Självklart höjs nu allt högre röster som större skaror om att Wenger måste ta konsekvenserna som tränare. kanske är det så, då han uppenbarligen inte når ut till spelarkollektivet som laget. Vem som skulle vara mannen att förändra det material som finns kan man fundera över när Arsenal tycks göra sin sämsta säsong i mannaminne.

Nu gäller att prioritera!

Den högdramatiska avslutningen på "Deadline Day" satte känslor i gungning. Twitterflödet var som upptakten på en välregiserad thriller. Evertons ledargestalt, spanjoren Arteta - var han på gång eller var affären avblåst?

Osäkerheten ökade med olika rappporter som rapportörer. Med fyra "tilläggsminuter" på transferfönstret så förseglades flera affärer på stopptid, däribland Arteta, som får ses som Arsenals mest rutinerade förvärv. Inte enbart i ålder utan främst vad gäller spelvana i Premier League.

Samtidigt stod klart hur oerhört viktig segrarna mot Udinese var. Inget spel i Champions League och den värvningen hade sannolikt inte gått i hamn. Spel på högsta Europanivå har en bärande attraktionskraft.

En intensiv aktivitet på transfermarknaden gav Arsenal nödvändig påfyllning i de olika lagdelarna. Kanske borde klubben satsat på att köpa in ännu en forward? istället för att lägga pengarna som fanns tillgängliga att fylla på truppen med så hamnar ånyo kapital på kistbotten. En (långtida) skada på Robin van Persie kan bli oerhört ödesdiger.

Bendtner, mannen med ett självförtroende som inte helt rimmar med verkligheten, lånades ut i slutminuterna till Sunderland. Kanske får han en annan roll där. Dansken har trots allt gjort 45 mål för Arsenal, så skotta och nicka kan han. Men han har också sumpat avgörande chanser. Vi minns returen i Barcelona under våren.

Många supportar tycks vara glada över att Bendtner just lånades ut istället för att säljas.
Jag förstår inte varför. Det är naivt att tro att det finns en resurs att "hämta hem" om något år. Bendtner tycks vara bitter på AFC och deklarerade tidigt som ljudligt redan under våren att Arsenal var en klubb han skulle lämna. Minsann.

Att just Sunderland var "favoritklubben" som han nu snabbt sagt, låter som en lätt patetisk efterhandskonstruktion. Uttalandet kom bara minuterna efter att affären om utlån var klar, vilket var i sista stund. Om han hamnat i Stoke, hade det varit drömmen?

Nej. Åtminstone inte när han tidigare talat om att satsta på någon av de riktigt stora toppklubbarna i Bundesliga. Läs Bayern München. Läs Werder Bremen.

Bendtner har själv sagt att han aldrig fick "chansen" i Arsenal (efter sin lilla sportbilskrasch) och i dansk press att han inte vill spela för laget mer. The Sun brer naturligtvis på när transferfösntret stängtt och återbnrukar material med rubriker om att han "aldrig någonsin vill återvända." Överdivet, överxponerat men till största delen sant.

Jag hoppas därför att han slipper, även om han må vara vassare än Chamakh, och att han är ännu en i raden av ett spelarkollektiv som misslyckats under årtatal och som nu försvinner för att istället bygga på något nytt!

Man behöver inte vara någon fotbollens Einsten för att konstatera att Wenger/Styrelse bröt helt ny mark vad gäller tidigare transferpolicy genom att satsa på äldre spelare som Santos, Mertesacker och Arteta. Dessutom med dokumenterade ledaregenskaper.

Om lagbygget kommer att fungera som kollektiv återstår dock att se. De ska spelas samman och det kan ta sin tid. Enskilt ser nyförvärven ut som enastående playmakers. Men låt mig påminna om att ALLA kan se ut som världsstjärnor på YouTube.


* * *
För Arsenal, som nu även rensat noterbart i truppen med utlån och försäljningar gäller att prioritera under säsongen 2011/12. Man bör inte "springa på varje boll" (för att uttrycka sig med en riktigt mögig ordvits)

Under fjolåret spelade Arsenal på fyra fronter mot fyra olika titlar. Ofta med
A-lagsspelare på lal fronter för ta hem "någon pokal" till utsvultna fans.
Det slutade med en sliten och skadedrabbad trupp, en kollektiv kollaps och en säsong helt utan någon titel - ännu ett år.

Låt 2011/12 bli ett år att först spela samman nya spelare (som kunde ha värvats så mycket tidigare). Med tanke på Europaspelets attraktion så gäller att behålla plats för avancemang och deltagande även kommande år och säsong.

Med 8 poäng efter på slack efter efter tre matcher så återstår trots all 105 poäng att spela om. Lägg därtill att bättre rustade lag som ManCity, ManUtd och Chelsea lär förlora poäng i inbördes möten, så bör vi kunna slåss om fjärdeplatsen.

Kanske ännu en säsong utan titlar, men ändå, betydligt bättre rustade i grunden inför just nästa säsong!

Låt de unga, varav några föll på Old Trafford, få spela in sig i Carling Cup och FA-cupen. Växa. Ifjol var siktet på titlar så stort att Wenger brände kraft med för svag trupp på fyra håll.

Årets prioritering bör vara att söka komma så högt möjligt i Premier League!

Många "experter" har tippat Premier League ånyo efter transferfönstrets stängning. Många av dem har fortfarande rankat Arsenal utanför Topp-4.

Liverpool har fått en lysande start, och månag tror att Arsenal gör en säsong likt den Liverpool gjorde i fjol. Kanske. De har ett starkt lag, men de imponerade inte trots segern på Emiraten.
Det krävdes hjälp på flera håll, självmål/offside att ta tre pinnar.

Liverpool och Tottenham blir våra största konkurrenter men likväl kanske även de som kan hjälpa till i toppstriden.

* * *
Avslutningvis Cahill. Undrar om Bolton verkligen är nöjda när han gå ut gratis om ett år.
Att Wenger skulle laxa upp nya feta bud till Owen Coyle i januari utgår jag ifrån aldrig någonsin kommer att ske med klockan tickade till dess atat Cahill är en "fri man". Om Cahill sedan skulle välja Arsenal nästa år - återstår att se. Då är då. Nu koncentreration på hösten.

* * *
http://twitter.com/swede_Arse

#oldtraffordmassacre 110828

Att det skulle bli en smäll på Old Trafford kändes inte som en högoddsare. Att det skulle bli en fullkomlig massaker, och fotbollshistoria man gärna sett oskriven. Det var en annan femma. Arsenal kollapsade obönhörligt som fullkomligt. Det var inte platt fall. Det var fritt fall. 8-2.

Det är 115 år sedan nu 125-årsjubilerande Arsenal föll med sådana siffror.

Man kan hitta förklaringar i avstängningar och skador. Men för att vara något balanserad efter en av de mest horribla fotbollsmatcher "på högsta nivå" som upplevts så tål att noteras att hemmalaget saknade Rio Ferdinand, Nemanja Vidić och Michael Carrick.

Ungt var det i Arsenal, men om man räknar ut båda lagens medelålder så var de "23" för Arsenal som Manchester United.

Skillnaden?
Manchester United, regerande mästare, spelar med ett otroligt självförtroende. De gjorde tidigt klart med sina nyförvärv och har kunnat spela ihop sin trupp under sommaren. Man kan med rätta säga att de gjort allt det som Arsenal inte gjort.

Arsenals styrelse och tränare har valt att sälja spelare (med rutin) och att inte värva nytt i tid att svetsa samman ett lag. Arsenal är dessutom nu ett lag med ett uselt självförtroende. Det kan alla se. Jag orkar inte tjata mer om brist på ledarskap eller vinnarskallar, men även statistiken talar för att Arsenal kollapsade efter den bisarra förlusten på Wembley i februari, i finalen av Carling Cup som förlorades mot Birmingham (som sedermera åkte ur Premier League)

Såhär ser sviten ut sedan mars 2010:
D-D-D-W-D-D-W-D-D-L-W-L-L-D
I säsongsupptakten 2011
D-L-L

Och på ofta läsvärda bloggen "Gingers 4 Limpar" så finns sammanställd statistik över Arsenals sämsta ligasvit. Rekommenderas:
http://bit.ly/qM8CaE


Hur en sådan allvarlig situation ska förhindras för att inte kollapsen ska bli så pass permanent omfattande att laget bokstavligt talat hamnar på efterkälke under en lång och kännbar tidsperiod är nu närmast omöjligt att hitta någon quick-fix kring.

Att styrelse, och majoritetsägare Kroenke, som tränare Wenger har det full ansvaret för att man har tillåtit klubben att hamn i det läge man befinner sig är självklart.

Jag tror inte längre att svaret på problemen att köpa in någon ny spelare. En oerhört pressad Wenger lovade efter knocken i Manchester att en ny anfallare ska presenteras inom kort. Alla "vet" att det är Monacos sydkorean Park You-Chung. Hur han fixar spel i Premier League vet ingen. Få utanför Frankrike vet något alls om honom.

You-Chung var på väg till franska Lille. Och här blir det intressant apropå Arsenals scouting och rekrytering. Under sommaren blev till slut "det unga löftet", anfallaren Joel Campbell från Costa Rica klar för Gunners. Det sades att man fixat arbetstillstånd åt honom, men när ligan drar igång visar det sig att det inte är giltigt!

Nu få Campbell, sannolikt, lånas ut Lille, och Arsenal tar en tänkt rekrytering istället. Det känns som en hantering som inte är värdig Arsenal i all sin slarvighet.
Vad pågår?

Inga löften från VD Gazidis har följts. Stan Kroenke är knappast synlig, ordförande Peter
Hill-Wood har (lyckats) hålla käften i princip under hela sommaren. Wenger ser alltmer förhärdad ut och håller alltmer märkliga försvarstal på sina presskonferenser.

Det tycks ha funnits en oerhört naiv övertro på att man skulle lyckas behålla Fabregas som Nasri, att man skulle kunna ha lyckats pruta till sig stora man för små pengar.

Minns hur Aston Villas Ashley Young var på "Arsenals radar". Plötsligt slog Manchester United till och gjorde affär (utan att uppge prislapp) Inga krusiduller. Ett behov - ett köp. På söndagen såg vi hur skoningslös han är som fotbollsspelare.

Om Arsenal får fatt på några nyförvärv till och med onsdag natt återstår att se. Det kan vara så illa att många inte vill spela i Arsenal under den turbulens som råder. Även fotbollsspelare har öron, ögon och hjärna.

Det är så lätt att frossa i eländet i augusti 2011. Men kalla det oro. En genuin oro över en klubb man följt sedan barnsben. En klubb som framför sig har otroligt mycket att arbeta med. Som lag, men också inför sin bas - sina supportrar.

Är det några som skall äras en kväll som känns likt ett svart hål, så är det alla de Gonners som höll ställningarna på Old Trafford, trots debaclet. Det är stort att vara stor i förnedringens stund.

* * *
För snabbare rapporter - högt om lågt - häng med på Twitter:
http://twitter.com/swede_Arse

G4L!

The Unachievables

"Player of The month Awards, dec 2010, Nasri och supporter"

Det är december 2010. Arsenal har klarat sig mer än hyggligt under hösten med en onödig dipp i förlust i CL:s gruppspel borta mot Braga och en neslig 0-1 förlust borta mot Manchester United.

Men läget är ljust, trots återkommande skador i en trupp som räknats ut av expertisen under sommaren 2010.

En av spelarna som utmärkt sig är unge fransosen Samir Nasri som tycks ha hittat formen och rollen i laget han värvades till 2008. Arsenal är med och slåss om tänkbara titlar på tre fronter, i ligan i Europa och i Carling Cup. Om några veckor ska laget dessutom kliva in i FA-Cupen.

Samir Nasri får supportrarnas uppskattning. Han nomineras till Player Of The Year Awards, och har sin huvudkonkurrent i Tottenhams Gareth Bale. På Emirates hyllas en leende Samir av en supporter för nomineringen efter att ha mottagit pris för Månades spelare i England, december månad 2010.

Då var då.

Under våren går kontraktsförhandlingarna mellan Nasri och Arsenal trögt. Det gör det för laget på planen också. Omspel i de inhemska cuperna och nya skador tär på laget. Den 5 februari 2011 gör laget en märklig match borta mot Newcastle.

Efter en mirakulös första halvlek leder Arsenal med 4-0 via fyra olika målskyttar. Samir nasri är skadad och inte med på resan. När domare Phil Dowd blåser av matchen har Newcastle tilldömts två straffsparkar och fått Diaby utvisad. Matchen slutar 4-4.

21 dagar senare spelar Arsenal final i Carling Cupo på Wenbley. Nasri är åter i laget, men det går trögare nu. När finalen går mot förlängning sjabblar Koscielny och Szczesny. Birmingham, som när säsongen är slut ska få byta liga och flytta ned, får in en märklig boll på en skitspark från Martins.

Säsongen rinner Arsenal ur händerna bit för bit, match för match. I ligareturen mot Tottenham skiner Nasri, gör 1-2 på White Hart Lane redan i tolfte minuten. Efter att ha fått stryk av Spurs under hösten, dessutom hemma, för första gången på sjutton år, så har laget chans att revanschera sig i ärkerivalens högborg. Matchen slutar 3-3.

Uppgifter i press och bloggosfär låter säga att Nasri kommer att invänta sommaren angående nytt kontrakt. Det befintliga går ut i juni 2012.

Sommaren blir en enda lång väntan för Arsenals supportrar. Det har utlovats förstärkningar av VD Ivan Gazidis efter ett uppgivet möte med utvalda Gooners från Arsenals Supporters Trust.

Sommaren blir ännu en lång följetong om Cesc Fabregas vara eller icke vara i Arsenal. Först att lämna är Gael Clichy som ansluter till Manchester City. Där finns Vieira nu i ny roll för att utveckla klubbens ungdomsverksamhet. Där finns Kolo Touré. På pappret finns även Adebayor.

Manchester City är klara för spel i Champions League. Klubben kan betala fantasilöner och köp avad man vill. Samir Nasri vill ha pengar. Vill ha titlar. Lager han spelar i är uppenbarligen inte bra nog. Inte lönechecken heller. Ligan hinner starta och kval till CL börja.

Först när Wenger öppet talar om att låta Nasri spela för Arsenal i Udine så rasslar det till. Cup-tied skulle kunna äventyra hela affären. Wenger och styrelsen har uppenbarligen olika syn på vad laget behöver.

Nasri få som han vill. Han får gå. Klappa annat klubbmärke och en fetare plånbok.
Arsenal får en slant. Och frågetecknen kring laget ökar med tio dagar kvar av ett öppet transferfönster. Ännu ett avslut, ännu ett surt adjö.

Först ut att gratulera, på Twitter, innan affären är offentlig är forne lagkamraten Cesc Fabregas som lyckades ta sig till Barcelona med sura miner och för en larvig penning.

Fabregas och Nasri förblir "The Unachievables" i Arsenal, Fabregas med en titel. FA-Cupen 2005.

* * *
Följ swedeArse på Twitter, nyheter och åsikter i kortformat:
htpp://twitter.com/swede_Arse

Platini straffar Wenger - Spela Nasri

Avstängd. Telefon eller inte? Kommunikation eller inte? Det beror helt på förbund. Och vem som tränar klubben...

Vissa saker är bara alltför förutsägbara. När UEFA lät meddela att man avsåg granska Arsène Wenger efter Champions League-kvalet mot Udinese förra veckan, så var det som här tidigare nedtecknats, "inte ens en lågoddsare" att ett nytt straff skulle komma!

För den som mot all förmodan inte är bekant med ärendet så blev Wenger arg när Robin van Persie utvisades i avgörande kvartsfibal borta mot Barcelona i våras. Korten haglade inför 90,000 jublande och hurrande katalaner. Wenger och Nasri fick straff.

När Europapselet så drog igång satt Wenger under förra tisdagen på läktaren hemma på Emiraten. Han instruerade sin assisten, utrustad med mobiltelefon om spelet (får man förmoda, eller beställdes pizza? taldes med agenter om "special signings?).
Alla såg det. Inget hymlande. SKY Sports vevade bilderna fram och åter i brittisk som europeisk TV och UEFA kunde ingripa.

UEFA:s president, Platini som öppet och offentligt ägnat åratal åt att kritisera sin landsman var säker nöjd med det egna förbundets disciplinära kommitté som med domslutet som också innebär att Wenger ska betala drygt 100,000 kronor i böter. Beslutet kommer att överklagas. Framgång i det fallet, någon?

* * *
Ryo Miyaichi är uttagen till returen i Udine på onsdag. Hur laget är formerat i övrigt är ännu inte offentliggjort. I skrivande stund finns fortfarande Nasri med i truppen, om han inte fått ljusblå tröja i detta nu. Att spela Samir Nasri kommer få Mancini att gå i taket. för några sekunder innan han vänder sig åt annat håll och lägger upp från miljarderna i den aldrig sinande oljekranen som nu försörjer Manchester.

Spela Nasri! Det skulle vara ett fett finger mot de som har oändliga resurser. Låt mig påminna om att minst £25 miljoner står på spel. Det är vad intäkterna för gruppspel i Champions League ger klubben. Det är mindre än vad Man City är redo att betala. Det kan alltså bli en ren ekonomisk vinst att spela Nasri - om han bidrar till att Arsenal går vidare. Har han motivationen?

* * *
Silly Season rullar på. Inget nytt lär väl inträffa innan kvällen i Italien är över. Av två skäl. Fokus på den matchen måste prioriteras fult ut. Först efter matchen vet man vilken säsong och vilken ekonomi man har att hantera.

* * *
Häng med på Twitter - det går snabbare där - härifrån.
http://twitter.com/swede_Arse

G4L!

Gervinho, Nasri, Fabregas och annat

Så blev Gervinho klar. Tillslut. Samtidigt hävdar Wenger envist i Asien att Nasri och Fabregas stannar i laget. Men har han styrelsens stöd?

Om man City och Barcelona lägger upp de stora slantarna och feta summorna? Är det då allvar på som Wenger talar, eller är det endast en "fasad av beslutsamhet" som egentligen syftar till att söka trissa upp priserna ytterligare på Fabregas och Nasri?

Skönt att (följetongen) Gervinho nu så officielt färdig och denne Ligue 1-spelatre är klar för klubben. På riktigt. Vilka/vilken är så de andra/den andra "major signing" som Wenger talar om?

En defensiv kraft får man hoppas. Inte minst sedan Wenger uppenbarligen sätter sin tillit till att evigt skadedrabbade Gibbs ska ta över jobbet efter Clichy.

* * *
Robin van Persie talar ut igen!

"Most of our players will be fresh from now until the start of January. When you want to win things, the season actually starts at the end of February. That's when we need to play better or do things a little bit differently."

Konkulsion: Bredare trupp.
Ja tack!

* * *
Usmanov in i styrelsen?

Ja tack, tycker de flesta (under 400) gooners som under försommaren svarat på Arsenal Supporter Trust's årliga enkät om tillståndet i klubben.

Nej tack, tycker mannen som sitter och "bloggar" här uppe i norden.

Vad händer?

Under måndagskvällen träffar Arsenals VD, Ivan Gazidis, representanter för Arsenal supportrar, Arsenal Supporters Trust, AST. Räkna med att det kommer att ställas en hel del frågor vars svar är intressanta för oss även utanför AST.

Hur makten ska fördelas och synpunkter på amerikanske uppköparen och majoritetsägaren Stan Kroenke lär bli ett ämne. Litet lagom slugt har ärkerivalen Alisher Uzmanov som också kämpat om makten i klubben gått ut offentligt med högljudda synpunkter om att den nuvarande styrelsen inte sköter sig. Och Usmanov hoppas självklart på att vinna poäng i en tid då missnöjet bland supportrar sällan varit större vad gäller uteblivna spelarsatsningar av rang, som självklart, fortsatt titeltorka.

Kommer det att köpas av de mest tongivande i "Anti Wenger-fallangen"?
Många är de som hävdar att Arsenals framgångar under tidig Wenger-era lika mycket var dåvarande vive-ordförande David Deins förtjänst. Dein hade kontakterna och ett öga för spelare och affärer. Idag arbetar han sida vid sida med Usmanov. Och hans son arbetar som agent för bland andra Cesc Fabregas.

Wenger talar om vikten att behålla både Fabregas och Nasri. Tillåt mig tvivla att någon stannar till hösten trots gällande kontrakt. Situationen med Fabregas behöver ingen närmare förklaring, här handlar det om att få rätt pris. Nasri är knepigare. Jag antar att ingen i Arsenals ledning vill se honom gå fritt nästa sommar. Så ska man casha in måste det göras nu. I vintertransfern har ytterligare tid gått, priset lär sjunka och Nasri lär vara "cup-bound" och mindre attraktiv.

Om nu Nasri själv hade haft viljan att fortsätta i Arsenal hade saken varit löst vid denna tidpunkt. Förhandlingar om ett förlängt kontrakt har pågått över ett hakvår och hittills har Arsenal inte lyckats med en ny underskrift. Handlar då allt bara om pengar? Greedy-Nasri?
Tror inte det. Vad gäller löner är vi nu nu helt utom tävlan mot lag som Manchester City eller Chelsea. De kan alltid lägga till en etta eller en nolla på rätt plats i lönekuvertet. Så ser det ut i den alltmer svällande fotbollsbubblan. Tyvärr.

Ingen kan heller påstå att Arsenal har en fördel med att erbjuda spel i Champions League längre. De blå drakarna är klara för gruppspel. Arsenal ska kvala först.

Och under tiden, och i allmän förvirring, så duggar namn tätt. Några bara fortsätter att cirkulera, andra tillkommer. Tittar på läget just nu. Och det behövs ingen "proffessör" för att inse att såhär mycket kommer det ALDRIG att handlas, efter att man signat unge Jenkinsson och blivit blåst av Manchester United på Jones.

Läget just nu, 13 juni 2011, två månader innan ligastart. Idel rykten. I vissa fall uppges också finnas flera rivaliserande intressenter!

Boltons Gary Cahill för £17 miljoner, Lulles anfallare Gervinho för £10 miljoner och kanske lagkamrat Eden Hazard för ytterligare £25 miljoner.

Birminghams Roger Johnson för £14 miljoner, Blackburn Rovers försvarare Chris Samba för £18 miljoner, Real Madrids Karim Benzema för minst £10 miljoner, Aston Villa’s Stewart Downing för £15 miljoner.

Portsmouths unge Alex Oxlade-Chamberlain för £5 miljoner.

Sedan finns ett koppel av namn som florerar på sämsta Silly-Seasonmanér, senast idag ryktas St Etienne's forward Emmanuel Riviere som ett nytt kort i leken.

Vad ska man tro?
Vad vore bra?

The Union of European Football Associations Strikes

"Ungefär så här stor Clownnäsa skulle jag vilja ha fastopererad" Michel Platini, fransos, känd Wengerhatare och UEFA:s president illustrerar på franskt manér med yviga gester...

UEFA Strikes!
Wenger och Nasri bestraffas för "olämpligt uppförande" efter CL-returen i årets kvartsfibnal i Barcelona. Wenger som lovade att återkomma med ett rejält försvar, efter att ha blivit anmäld av domarskämtet Bussaca.


Tydligen var det inget som bet på det klanderfria som kritvita Europeiska Fotbollsförbundet.
Idag dömdes Wenger och Nasri (!) till en matchs avstägning i nästa Europaspelsmatch och drygt 100 000 kronor i böter.

Skam den som är öppet kritisk och begagnar sig av yttrandefrihet.
Straff ska de ha!
#Libyen? #Nordkorea?


* * *
Nu är dealen gjord, Jens Lehmann på korttidskontrakt med Arsenal. Verkar gå glädjevågor bland supportrarna. Själv är jag skeptisk. Eller mindre nostalgisk. Får "Mad Jens" stå?
Sannolikt, Almunai kan vara nästa man att skada sig.

* * *
Rörigt värre om Djourous fysiska tillstånd. Schweiziska Fotbollsförbundet som ansett Djourou frisk nog att spela landskampsmatch fick krypa till korset efter påtryckningar av Arsenal. Djourou är så illa därann i sin axel att det är slutspelat menar Arsenal. Punkt.


Och någon Vermaelen lär inte spela på hela säsongen. Idel förskjutningar i rehabplanen medför nu att alla planer på spel ställs in helt. Kris på mittbacksplats. Lysande. Ge Ignasi Miquel chansen!

* * *
Kan en klubb som inte "leverarar titlar" höja europas dyraste fotbollsbiljetter ytterligare?
Ja. Arsenal kan. De spelar ju snyggt.
Storm bland Gooners.

* * *
Vad tomt det är med match endast var sjubnde dag som bäst. Vad hände?

* * *
Arsenals damer kan få det tufft i sitt Champions League-spel. 1-1 under torsdagskvällen mot Linköpings FC hemma i London. På onsdag är de i närheten av mina hemtrakter för retur. På anrika Kopparvallen i Åtvidaberg. Det lär bli viss svensk Arsenaluppslutning ryktas det.

* * *
Up The Gun!

Nära snabb respass i FA-Cupen

Skulle det bli intåg och uttåg på en och samma dag när Arsenal klev in i FA-Cupen och dess tredje omgång?

Det såg inte bättre ut. I nittio minuter. Forna "storlaget" Leeds på besök i London, första besöket på Emiraten såg ut att sluta i en riktig lördagsskräll.

Återigen hade Wenger kastat om i startelvan och endast två spelare i Djourou och Song fanns att känna igen sedan onsdagens ligamöte mot Man City. Att spara på spelare kostar i kontinuitet skulle det visa sig ännu en gång.

Leeds kom till London för att spela fotboll. Hedersamt att man inte klev ut på planen och ställde det egna laget runt eget straffområde. Och Arsenals "FA-Cup startelva" var inte sena med att bjuda på ytor. Ett riktigt dåligt spel med mängder av felpass och uddlösa avslut. Chamakh, Bendtner och Arsjavin saknade känslan för samspel, eller kanske var det ren orutin då trion inte spelat ihop på regelbunden basis.

Det blev chanser, tre bollar på mållinjen som rensades bort och en nick av Marockanen i virket. Arsjavin ensam mot Kasper Schmeichel i kontring, men hade inte förmågan eller förtroendet att lobba in bollen i mål. Så mållöst var det vid pausvilan och även Leeds hade skapat sig några avslut, bör tilläggas i rättvisans namn.

I början av andra halvlek fick Arsenal upp pressen men avsluten var tama och i Leeds försvar fanns alltid någon som slet för att ta en avgörande löpning, få fram en fot och en brytning i tid.

Dryga kvarten (54 min) in i andra halvlek fick Leeds straff sedan Denilson satt en tacklat till Max Gradel. Robert Snodgrass slog in 0-1 från straffpunkten. Det rasslade i nätet efter att Wojciech Szczesny nuddat med fingertopparna på bollen. Huvuddelen av publiken tystnadetvärt medan Leeds tillresta supportrar firade som om man vunnit en titel. Hejdlöst.

Och så blev ett omskakat Arsenal än mer stressade och småtaffliga. Den eländiga titta-upp-och-gå-fotbollen drogs igång alltmedan klockan tickade. Wenger satt och vaggade fram och åter som i katatoniskt tillstånd. Ansiktsfärgen gråare än håret.

Fabregas fick komma in och Song åkte av. Ett märkligt byte. Här fanns kandidater i både Denilson och Rosicky som lämpligare avbytare. Någon egentlig förändring i spelet blev det inte förrän rivjärnet Walcott fick komma in.

Då hade jag redan börjat räkna in en snabb respass från FA-Cupen och årets första fiasko.

Full forcering i slutminuterna gav så straff tillslut. När klockan tickat in på stopptid. Lagkapten Fabregas smällde in kvitteringen som räddade laget till omspel. 1-1.

Ännu en match i ett redan tufft spelschema. Lär bli nog så svår uppgift borta på Elland Road den 18:e januari. Var så säker.

Ros åt Djourou som blir allt säkrare som mittbacksklippan nr ett i Arsenal. Ris åt Bendtner som fick förtroendet från start men som bevisligen inte tillför några farligheter.

En skitinsats som man helst vill glömma men som man istället bör dra en del viktiga slutsatser ifrån återstående del av säsongen.

Taktisk triumf för defensiv tråkfotboll

Det kanske är så. Den vackra fotbollen är god att njuta. Men den vinner inga titlar?

Det brukar ofta heta så när det skrivs om Arsenal och ibland är jag benägen att hålal med, även om jag inte vill latt det ska vara så. Sedan finns facit i att det varit skralt i titelskåpet under några års tid nu.

Arsenal - Manchester City. Stormatch i ligatoppen under onsdagskvällen. Av någon anledning hade jag "riktigt goda vibbar" inför en match som jag var ytterst nära att få se live på plats - men där andra omständigheter gjorde att den fick beskådas på svensk pub under trettondagens afton.

Och det började så lovande. Eller var det ett ont omen?

Efter 20 minuters spel dominerade hemmalaget, Arsenal hade haft tre skott i virket, varav en kanon från Fabregas som slickade stolpens insida vid Hart för att ändra riktning snett ut i planen.

Manchester City hade ett riktigt skott på mål, en frispark och någon hörna. De var tämligen tandlösa framåt och hade stundtals svårt att hålla ordning på Arsenal bakåt. Men något mål lyckades inte någon i Arsenal att smälla in. 0-0 i halvtid kändes smått orättvist.

Det var många som gjorde ett synnerligen gott värv i den energifyllda starten; Walcott, Sagna och inte mints Song. Pappa Song! Mannen med nyblonderat skägg som styrde spelet över hela mittfältet - från backlinjen upp till offensiva stötar. Vad han sprang, vilka brytningar han gjorde. Det har blivit lagets viktigaste spelmotor.

Även Sagna gjorde en lysande insats på högersidan. Och Clichy hade uppenbarligen fått stränga instruktioner om att hålla sig långt ned på sin vänsterkant. Har inte sett sådant defensivt coachande från Wenger/Rice på åratal vad gäller ytterbackens uppgift.

Men framåt saknades någon som kunde avgöra. Robin van Persie, som fick på en kanon som räddades med fingertopparna, gjorde en märklig insats. Hans speed och timing är inte som den varit. Ofta stoppades spelet upp, saktades ned, när holländaren fick fatt på bollen.

Mancinini hade gjort sin läxa som varje konkurrerande coach just nu; bolltrollare Nasri skulle inte komma någonstans, och han var alltför flitigt uppvaktad under hela matchen. Det kan bli svårt att ha varit "för bra".

Under andra halvlek mattades energin av betänkligt hos Gunners. stråk av frustration syntes när Walcott började slå ut med armarna till medspelare. Wenger gjorde sena byten, sin vana trogen. Förstod aldrig varför just nämnde Walcott lyftes ut till förmån för Arsjavin, som hamnade på "fel" sida.

Kanke var det just dessa yttre tecken på "uppgivenhet".

Och sedan, ut med Wilshere och in med Bendtner med drygt tio minuter kvar. Piggare ben gjorde ingen skillnad.

Under tiden hade mancini stuvat om i laget. Flyttat ned allt och alla. Ut med lagets ena anfallsvapen, Jo, och in med ytterligare en mittfältare i Adam Johnson. Det här var en match man inte var intresserade av att vinna. Men absolut heller inte att förlora. Laget backade hem fullkomligt som totalt. Arsenal hade otroliga svårigheter att dyrka upp några ytor.

Det blev en taktiskt triumf för den defensiva tråkfotbollen. Miljardbygget anförda av italienske Mancini spelade på tråkigast tänkbara italienska manér. Det var laget som hade mest att vinna på ett kryss - så på sitt sått vann de en mållös tillställning.

Gladast i Manchester efter onsdagskvällen var nog inte de "ljusblå" eller Mancini.

Det var de röda djävlarnas Manchester.
Arsenal kunde inte rycka. Man city ligger efter med två matcher fler spelade. Chelski föll och Spurs föll samma kväll. Arsenal kunde inte tugga sig ikapp mot toppen som seriösa utmanare.

Men - tål att påminna om att säsongen har några matcher kvart att avverka. Att ManUtd är obesegrade - fortfarande - är dock ett besked som bör tas på allvar varefter ligan tickar på.

Åter London: Vad Sagna och Zabaletta "gjorde upp" kring i matchens upplösning vet de bara själva. Sagna brukar vara "mr. King of Cool". Uppenbarligen sades något som fick honom att tappa fattningen helt. Touch med skalle och rött kort åt båda herrarna. Det kommer att svida att ha sagna borta i tre ligamatcher framöver. Eboué lär ta plats, men är en annan spelartyp.


* * *
Så startar snart FA-Cupen för Arsenal. På lördag match mot Leeds. Wenger har själv varit med om att urlaka värdet av denna cup senare år då han mönstrat reserver. Inget talar för förändrad strategi i detta år. Tyvärr.

En inte särdeles kvalificerad gisssning är att Le Boss fortsätter att spela det tyngre gardet i Carling Cup. Där har Arsenal säsongens stora chans på en pokal. En sådan som lyst med sin frånvaro alltför länge.

Wenger och Fabregas

Innan tisdagens bortamatch mot Braga talade Wenger om Cesc Fabregas. Hans skada var rehabiliterad, och att formen inte varit på topp (vilket alla har kunnat se) låg "på det mentala planet". Det var frågan om att träna bort det. Det låg i knoppen - inte i kroppen.

Dagen efter Braga-torsken, där Fabregas ånyo skadade sig, säger Wenger på att han tog en chansning som plockade med Fabregas till Portugal:

"Arsenal boss Arsene Wenger was despondent after Tuesday's loss, saying he had contemplated leaving Fabregas out of the line-up"

Vänta nu...
..."contemplated leaving Fabregas out of the line-up"

Han tänker en sak, menar en annan?
Ungefär som det här med "det bästa laget någonsin", "Mental styrka" - för att sedan tala om att laget brustit i fokus, att det brustit i defensiven, eller offensiven.

Jag ägnar inte alla rader åt att förfölja Wenger, kräva huvuden på fat.
Men något brister tydligt i ledarskap och kommunikation.
Utnaför på lanen - men även på planen.

Fabregas har sett trött och missnöjd ut en längre tid.
Kanske är det återkommande smärta, kanske har han tappat tron på laget, på ledaren Wenger, på det egna ledarskapet?
Kanske vill han bara hem?

Kanske riskerar han bli ännu en van Persie/Rosicky/Diaby/ med ständigt återkommande skador. Risken fanns från sommaren om hur han överhuvudtaget skulle trivas då han mer eller mindre spelar under tvång då Arsenal vägrade sälja.

Principiellt rätt - Ja!
Proffs ska vara proffs och inte gråta sig bort från befintliga kontrakt till nya.

Men i det enskilda fallet kanske det vore bäst att släppa Fabregas.
Rent krasst går det att casha in storpengen redan efter jul.
Det skulle kunna inbringa summor som ger dubbla mittfältsgeneraler. Månne inte så nätta, inte så perfekt passande. Men några som passar laget bättre.

Fabregas är för kvick i tanke som handling i laget Arsenal utgör anno 2010-11.
Borde wenger överväga att anpassa det material han själv valt till en annan typ av spelare/mittfältsmotor? Mer fyisk och mer defensiv?

Cesc skulle saknas - men mer hos supportar än på planen, vill jag hävda.
Och man får tacka för de gångna åren samt inse att ingen är oersättlig.

En ny svit att bryta efter Braga?

Wenger möblerade om rejält i laget efter den första Tottenhamförlusten i ligan på 17 år. Begav sig mot Portugal för att byta liga mot cup, spela mot Braga i
CL-gruppspelets näst sista match.

Det kostade 3 poäng och innebar förlust med 2-0. Bendnter fick chansen från start och bevisade snart att det råder viss skillnad mellan den egna självuppfattningen - och de egna prestationerna.

Övrigt matchfacit: Fabregas, skadad. Återigen. Eboué ut på bår och Jack Wilshere får tacka sin lyckliga stjärna att även inte han hamnade som ännu en i lagets eviga skadeträsk. Detta efter en regelvidrig "behandling" av Bragas Miguel Garcia. Ett vansinnesdåd som skulle fått en normalbegåvad domare att lyfta det röda kortet.

Nu hade matchen inte förärats en sådan domare alls, utan en ungrare vid namn Viktor Kassai. Kassai hittade kort emellanåt. Bland annat det gula när Carlos Vela klipptes ned i Bragas straffområde, en klassisk saxning utförd av Bragas Rodriguez i 77:e minuten.

Så mycket mer klockren kan inte en straff bli. Utan för Kassai, då. som dömde Vela för filmning och berövade Arsenal en straff.

Nu skapade inte Arsenal mycket av värde i övrigt. Det var en sömnig, sönderryckt och fullständigt sönderblåst tillställning. Arsenal lyckades/mäktade inte skapa vare sig mycket till spel eller några som helst farligheter framåt - överhuvudtaget.

Ett kryss och 0-0 hade ändå räckt för att säkra avancemang från gruppspelet. Det blev istället en riktig stjärsmäll där Matheus kom fri i såväl 83:e som 92:a minuten. Ridå Arsenal!

* * *

Då har vi följande scenario:
Sjaktar Donetsk - som nu är klara för avancemang, och som då har absolut INGET att spela för i den allra sista omgången när Braga kommer på besök. Samtidigt som Braga, med vittring och hopp, har precis ALLT att spela för.

På andra hållet har vi Partizan Belgrad som kommer til London. De är så avkapade att de kan åka dit och spela ut helt helt utan någon som helst press. Och Arsenal, som varit långt ifrån tighta och övertygande på hemmaplanen denna säsong, har all press på sig.

Är det helt omöjligt att tänka sig att Braga tar chansen, och tar samtliga poäng borta i Ukraina?
Är det fulständigt omöjligt att Partizan, om inte tar samtliga tre poäng, så åtminstone kniper ett poäng i London?

En ny svit har då brutits.
Arsenals säsong i Champions League tar slut i och med gruppspelet.

Tabellen skulle kunna sluta;

1. Sjaktar Donetsk - 12 poäng
2. Braga - 12 poäng
- - - - - - - - - - - - - -
3. Arsenal - 10 poäng
4. Partizan Belgrad - 1 poäng.

Smaka på den i vinterkylan när snön och nordanvinden smeker husknuten!

Smärtsamt när 17 årig svit bröts

Tom. Fullständigt tom i skallen.

Nivas artikel i Aftonbladet kändes som ett ont omen. En analys av sjutton år av misslyckanden för Spurs på temat North London Derby, mellan de båda ärkerivalerna och grannarna. Arsenal och Tottenham.

Niva, själv inbiten Tottenhamsupporter, och avlönad fotbollsnörd vet att alla sviter och epoker har ett slut. Idag tog så en slut. (och vad han nådde i TV-studion) Detta när "grannarna" kom, vände ett 2-0 underläge, och vann. 2-3.

Det började "så trevligt".

På puben. I goda vänners lag, och ett snabbt ledningsmål av Nasri. En omöjlig häl-klack som skulle blivit ett stycke fotbollshistoria, men som nu sannolikt snabbt kommer att glömmas bort. För detta blev I N T E matchen någon "Fellow Gooner" vill minnas och återuppleva via den biologiska hårddisken.

Med 2-0 till paus kändes läget uppåt och stabilt. Så fel man kan ha. Emiraten har verkligen inte varit hemmaborg med stabila trepoängare denna säsong. Tvärtom.

2-0 blev 2-1 ,blev 2-2, blev 2-3!

Kollaps?
Lättja?
Falsk trygghet?
Övertro på "traditionens makt"?

Avser inte, eller orkar inte, gå på djupet kring enskild spelarkritik. "Hela laget bör bytas och Wenger avgå per omgående", det står att läsa på varje Arsenalforum som finns.

Själv funderar jag mest kring följande;

1. Lagkaptenen Fabregas (som jag tycker varit ur form en längre tid) ...hur tänkte han, med all sin rutin, när han inne i straffområdet sträcker ut armen för att stoppa boll när Spurs fick sin frispark? Det var att skänka rivalerna en kvittering.

2. Wengers coachning. Nasri, bäst på planen -> ut, och den omtachtränade van Persie som ende utpräglade forward i reserv utöver (den i andra halvlek helt osynlige) Chamakh.

Är Bendtner på väg bort när han inte ens får plats på bänken efter sin frispråkighet om för litet speltid? Hade inte den fysiske dansken varit en bättre avbytare?

3. Hur kan laget ö v e r h u v u d t a g e t tillåta att en tvåmålsedning i edtt prestiderby, men häng på ligaledning i bonus, förvandlas till en uddamålsförlust?

Det är onekligen en av de absolut tyngsta förlusterna på många, många, måmga år. En svit är bruten.

* * *

Thierry Henry var på plats och tittade på sin gamla klubb. Undrar vad han tänkte?

* * *
Att Birmingham lyckades slå Chelsea känns mest som en mycket klen tröst när Arsenal praktföll hemma mot Spurs. Vilken osmaklig pannkaka på Emiraten!

* * *

Blir det nu en tioskivors DVD-box från matchen?
Producerad av Cock-spurs, lagom till julhandeln. Intäkterna ska finansiera ersättningen till fallfärdiga White Hart Lane.
Med sin fanbase kanske de får ihop till några stolsrader.

Wilshere vs Montenegro

Det är "dgaen efter". Många trötta hängiga gooner-huvuden efter ännu en Chelseatorsk. Många påpekar att Chelsea lyckas vinna på exakt samma sätt. Ännu en gång.

Får mig att tänka på Fabregas uttalande under sommarens VM. Där han sade att man i Spaniens VM-trupp alltid noga gick igenom kommande motstånadres matcher och lagens spel. Något han inte var van vid i sitt klubblag.

Inte kan man väl tro att Wenger aldrig tittat på hur Chelsea spelar?
Om inte annat bör han numera kunna det utantill.

Jag förstår besvikelsen. Även om förlusten var "hedersam" och Arsenals skadebänk var längre än...vanligt.

Men det är SJU matcher spelade. Det återstår trettioen ligamatcher. Det återstår nittiotre poäng att spela om.

* * *
Nu tar klubbfotbollen paus för EM-kval. Jack Wilshere tar plats i den Engelsjka truppen mot Montenegro. Hoppas på speltid!

Samma gamla FA

Domaren dömer, Och räcker inte det så finns alltid det Engelska Fotbollsförbundet, FA som rycker ut och skyddar sina män på och runt plan. Nu talar vi inte om skydd från tokstollar och huliganer. Nej skydd för syrliga påpekande. Domarkåren - The untouchables. Tränare med avvikande åsikter ska straffas.

"Arsenal manager Arsene Wenger has been charged with using insulting and/or abusive language and behaviour amounting to improper conduct. The charges relate to Wenger's conduct towards match officials at the conclusion of Arsenal's match against Sunderland on 18 September.

Under The FA's new fast-track procedures, Wenger has until Thursday 23 September to respond to the charge and he has been offered a standard sanction of a one-match touchline ban and an £8,000 fine should he accept the charge. If he denies the charge, the case will be heard by a Regulatory Commission."

* * *
Imorgon är det dags för Cupspel, Carling Cup, mot Spurs.
Prestigematch.
Rapporter talar om Fabianski i mål...

Veckan då vallarna sprängdes

Det har varit en märklig vecka. I livet som allmänt. Lämnar privatliv och arbetsliv åt sidan och fokuserar på "All Things Arsenal":

Den märkliga förlusten mot Wigan, eller snarare "totalkollapsen" öppnade alla fördämningar. Det var veckan då vallarna sprängdes. Världens Gooners är ingen unison samling. Tvärtom går de enkelt att dela upp i två huvudläger: Pro-Wenger och Anti-Wenger.

Falangen "Anti-Wenger" har aldrig någonsin tidigare varit så högljudd och full av "nog är nog". Det har stormat hårt i blogosfären som i traditionell media. Sättet på hur Arsenal på 11 minuter tappade en tvåmålsledning till en förlust har fått symbolisera hur Wengers lagbygge och envisa ungdomsfilosofi under senare år nu fullkomligen som slutligen exponerades som avslöjades in på bara skinnet.

"Titta på Monaco!", ett lag Wenger lyckades förstöra på samma sätt, skriker pessimisterna som nu hungrigt kräver fransmannens huvud på ett silverfat. Inte bara Wiganmatchen tas upp som exempel på ett haveri, utan även hur oklokt coachat laget och spelarmaterialet skulle vara efter Inters taktiska insats mot ett Barcelona som hade lekstuga mot Arsenal.

Kritiken är i viss mån berättigad. Men om det är Wengers besatthet i att söka övertyga omvärlden om att det går att bygga lag på unga talanger istälet för dyra och rutinerade världsstjärnor, eller om det är en styrelse som låtit bygga en arena för miljarder och som håller gårt i pengapåsen som är att skylla, är omöjligt att avgöra utan insyn.

Det finns plötsligt inga nyanser. All världens elände är i det närmaste Wengers fel.
Den andra hälften har varit osedvanligt tyst, men pekar ändå på forna framgångar och glansdagar.

Jag bekänner mig inte riktigt till någon axel i detta märkliga drama som nu sannolikt skakar om klubben rejält i dess grundvalar. Wenger har varit tyst i en vecka, men har tagit bladet från munnen kring det extrema flöde av rykten kring olika namn som nu ska värvas.
- Jag titttar inte på någon spelare alls, sade Wenger, som därmed avfärdade varenda namn som cirkulerat i media och press.

Ett uttlanade som sannolikt inte för någon part klokare om vad framtiden har att bjuda. Wenger, nu med ett år kvar på kontraktet, och tre viktiga matcher på denna säsong, har nu att fokusera fullt ut på i första hand besöket av Mancester City. Det lär bli en vild tillställning impregnerad och klädd i ett lager av olika känslor.

Spalt (kilo)meter har redan skrivit när Adebayor ska göra retur på Emiraten. När forne lagkapten Vieira kommer i ljusblått. När Touré, som nu öppet berättat att det var Gallas attityd som fick honom att lämna klubben, ska äntra planen. Det är mer än poäng att spela om under lördagen. Det blir ett extraordinärt prestigemöte där Arsenals eviga skadeelände knappast lär vara hemmalaget till gagn.

Det är nerver. Litet av vinna/försvinna kring en tabellplacering bland ligatoppens fyra platser.
Vinst, eller kryss, och stormen kanske bedarrar för stunden.

En ny förlust, och orkanstyrkan lär slita upp rejäla revor i Arsenals nu redan så trassliga segeldukar.

Kollaps på slutspurten

Fabianski istället för Almunia, efter en räcka tvivelaktiga ingripanden i år. Senast minns vi spanjoren i Londonderbyt mot Spurs. Kändes som pest bytts mot kolera. Detta med tanke på Fabianskis mer än märkliga uppträdande i bortamötet mot Porto. På bänken satt Vito Mannone. En grabb som efter vad han visade i höstas, känns stabilare än dessa båda tillsammans.

Lördagens matchresultat hade ånyo ställt denna märkliga säsong på ända ännu ett varv. Detta då Tottenham lyckats besegra serieledande Chelsea. Det fanns därmed alla tänkbara skäl i världen för Arsenal att ta matchen mot Wigan, ett lag man aldrig tidigare förlorat mot i PL, på högsta allvar.

Och det såg ut att bli en halvseg men komfortabel resa. Och nämnde Fabianski sattes inte på några svårare prov sedan såväl Campbell och Sagna agerat hyfsat stabilt i defensiven.
0-1 av Walcott i första halvlek blev 0-2 i andra då Silvestre (av alla) nickat in mål på hörna.

Svenska Spel tog nu bort oddsen på Arsenalvinst och skruvade upp Wiganseger till 25 gånger pengarna. Och det verkade logiskt. I 79 minuter och 48 sekunder.

Ben Watson fick då en boll av Wigans sent inbytte säsongsförvärv, Victor Moses. Snabb pass snett infrån högerkanten. Det gav skott på mål där Fabianski på något märkligt sätt snubblar
i sidled efter bollen. Wigan hade reducerat.

Sedan kom den mentala kollapsen. Wigan fick upp fart och ånga. Kände vittringen på det som kunde garantera fortsatt spel i Premier League. Arsenal satte nerverna långt utanpå matchtröjorna. Det kändes helt plötsligt bara som en tidsfråga när en kvittering skulle kunna komma. Nasri räddade först genom en rensning direkt på mållinjen efter en hemmahörna när matchuret stod på 87:19.

Men vad hjälpte det?
Bara 30 sekunder senare kom 2-2 sedan Fabianski lyckats tappa/tippa in bollen i eget mål!

Bedrövligare ingripanden beskådas knappast i de svenska gärsgårdsserierna.

Ett desperat försök från Wenger i att slänga in Robin van Persie, som fått sitta på bänken istället för att hoppa in och försöka hjälpa upp målskillnaden för ett då ledande lag, hjälpte föga mot ett nu fullkomligt heldarrigt Arsenal.

Istället kom spiken i kistan som innebar första förlusten mot Wigan på stopptid då Charles N'Zogbia fick "ren motorväg" centralt och kunde ladda, sikta och skotta.
3-2.
Pang.
Stolpe in.
Super-duper-f**king-ridå!

Kollaps eller härdsmälta?
Välj själv!
Att tappa en tvåmålsledning på tio minuter talar helt för sig själv.
Punkt.

* * *
Behöver följande påtalas? (Nej. Det är att slå in vidöppna dörrar)
Wenger bör verkligen fundera på vilka målvakter som nu ska plockas till laget inför kommande säsong. Almunia och Fabianski har båda bevisat att de utgör en ren säkerhetsrisk. Något som inte enkom går att skylla på en svag backlinje.

* * *
Behöver följande påtalas? Ja. Definitivt.
Efter förlusten mot Barcelona har följt två raka förluster hemma i ligan. Med tolv poäng kvar att spela om så kan såväl Tottenham som Manchester City chanser att att båda passera ett formsvagt Arsenal.

När vittringen på titeln har varit målet blir det nu att söka skärpa sig trots att den chansen är borta. Nu är det bara att se till att man inte halkar nedåt, ur "topp fyra" och mot en femteplacering.

Just Manchester City står kvar att möta. Liksom Blackburn. Och avslut i ett Londonderby mot Fulham.

Arsenal har endast nio poäng kvar att spela om. City och Tottenham tolv. Och nu skiljer endast sju poäng till ett formstarkt Tottenham och just nio till City som också har en match tillgodo...

Bra eller Anus ?

Så åkte även Manchester United ut ur Champions League. På hemmaplan mot Bayern München. Inga engelska lag kvar. Decennier av rivalitet och en viss portion av skadeglädje för ständigt skränande "supporters" till Manure borde medföra att Robbens dräpare på Old Trafford var "bra".

Men nu kan de röda djävlarna som Arsenal och som Chelsea lägga all återstående kraft på ligan. Det är som bekant tätt där. Med femton poäng kvar att spela om. Rooney tillbaka. Det sorterar under kategorin "anus".

* * *
Wenger hintar om förstärkningar efter gårdagens utskåpning (4-1).
"We have to add something, for sure, but we have some time to think about that."
Är "something" EN spelare?
Är "something" Marouane Chamakh?
Sedan är det stopp?

Börja med att rekrytera en ny fysioterapeut. Något är sjukt i upplägget med säsong efter säsong erfter säsong md dessa eviga långtidsskador. Eller fyll på med flera (pluralis) rutinerade spelare, så att det finns kraft och power när olyckorna är framme kommande säsong.

* * *
Läk och hela nu - you reds!
Om en vecka väntar Spurs borta. Det kan vara årets sista stora godbit som återstår.
Eller mardröm.
Att vara torsk på boll är en farlig drog. En tuff berg och dalbana.