Fläckfri restart

Fotbollsvardagen åter. Vardagen kan vara underbar.

Vilan i ligaspel för internationellt kvalspel är över för denna gång.
Veckan lämnar en liten fråga i farten:
Zlatan, som anser att Ralf Edström bäst platsar som hans personlige trädgårdarbetare.
Är "Ibra":
a) fortfarande ett litet tjurigt och missförståt barn, eller
b) är han bara en odräglig diva?
Jag chansar på a+b = rätt.

I övrigt konstateras att nationell fotboll kan vara mördande tråkig. Enstaka glimtar här och där kan inte längre dölja faktumet att landslagssamlingar och nya spelsystem bjuder en långt sömnigare och osynkad fotboll än klubbfotbollen. Dagens möte Liverpool mot Manchester United känns så mycket mäktigare redan på förhand än Albanien-Sverige. Sedan må Camp-Sweden folket i sina käcka blågula älghattar tycka vad de vill.

Alla får tycka vad de vill.
Ska tycka vad de vill.

En som tycker:
En av de svenska tabloidernas nye ungtuppar. Expressens "profil" aka "expert" Johan Orrenius gör offentlig avbön!

Orrenius fick en rödvit halsduk av pappa som liten och blev "Gooner through and through" som barn. Han hann minsann uppleva allt som fanns att se på good ol' Highbury (inte illa för att vara minus 30) men han vet nu att erkänna att känslorna blivit ingenting för klubben.

Emirates Stadium äcklar till och med svenske skribenten. Bland annat för att han hör mer svenska på plats än engelska. Jag vet nu inte alls i vilka sällskap han sitter där, men sannolikt ackrediteras han av Expressen till samma del av arenan som där övriga skandinaviska mediafolk samlas för att rafsa ihop någon trött rapport från Premier League.

Orsaken till Orrenius obehag är dock inte enbart den plastiga miljön och alla dessa turister. Det beror på att Arsenals bygge i Ashburton Grove tagit ett sponsornamn av ett rikt flygbolag som hör hemma i ett ytterst tveksamt statsskick.
Fina PK-poäng!
När Orrenius var barn reflekterade han sannolikt inte över att komponenterna i JVC eller SEGA:s elektronik tillverkades i Kina.

Orrenius skäms nu så till den grad att han låter pappas gamla röd-vita gåva användas som halsvärmare, men med klubbtexten dold in mot kroppen. Varför inte köpa något annat att hänga kring nacken?

Ja, ja.
Supportar kommer. Supportrar går.
Ska man ens försöka framstå som trovärdig om man nu valt yrkre på Expressen av alla ställen, så måste man förstås göra upp med sitt förflutna. Man måste vara fläckfri. Framstå som ren. Man får ha personliga favoriter. Men man får aldrig ha ett lag att följa.

Undantaget är dock om det är något suspekt gärdsgårdsgäng i de svensk avkrokarna. Sådant är pittoreskt och förtydligar bilden av det genuina sportintresset och kunskaperna på gräsrotsnivå. Det är ett vanligt förekommande fenomen bland "expertisen" som avlöser varandra i studios, kolumner, artiklar och på bloggar.

Ett tips talla de "som vaknat" och känner plastångorna kvävande kan vara att styra kosan mot exempelvis Glassworld Stadium i Impington och titta på Histon i Conference National. Där lär det garanterat inte talas svenska på läktarna i fighterna mot Oxford United...

Om man någonsin haft något av "klubbhjärta" för kluben med kananonemblem kan man alltid åka och titta på sitt lags reserver. För den som inte mäktar med Emiraten rekomenderas en tripp till Barnet Underhill. En stund med Jay Simpson och Rui Fonte är inte en otrevlig utflykt för den engagerade.

Up for Grabs today!
Restart PL.
Tre riktigt spännande tillställningar för den som fortfarande har ett hjärta som orkar bulta för något så banalt som klubbfotboll,:

Liverpool vs Manchester United, ska de röda lyckas slå de röda, någonsin i PL?
Man City vs Chelski - Är rikast alltid bäst?
och så självklart:
Blackburn Rovers vs Arsenal - Hur är formen efter landskamperna?

Lördagen bjuder spänning.
I alla fall på pappret.
Ska slänga ihop några tipsrader nu.