Fotbollssurr och ekonomi

Det går tydligen "sådär" för gamla bekantingar. Hleb har gått och blivit sakadad i Barcelona och det är osäkert när han är åter i spel. Henry får nöta bänk. Flamini har fått allt annat än en smakstart i italienska storlaget AC Milan. Det finns ingen skadeglädje i det. Jag bara undrar hur det kommer sig att oturen grinat så många i ansiktet när de lämnat norra London?
Exemplen finns det många fler av, som bekant.

Det var en härlig lördag som inte behöver någon djupare analays. 0-4 borta och Arsenal ägde det gamla rugbylaget Blackburn på Ewood Park. Stundtals var det lekstuga när bollen retsamt rullades runt och de blåvita inte ens fick låna boll.

Eboué föll lätt. Båren ut var ett tragikomiskt moment. Han får en touch på tåspetsarna. Jag har vevat reprisen via min digibox, och det kan omöjligtvis ha varit så illa. Men jag är inte läkare.
Återigen: OM Eboué nu är uppe och hoppar igen: låt mig slippa se sådant från Arsenalspelare.
Denilson har lyft sig, men sanningen i vitögat, grabben har ett stycke kvar till att vara en solid klippa på mittfältet. Det felar i vissa passningar (andra kan vara briljanta) men framförallt så är Denilson en offensiv kraft. Det blir obalans med Fabregas. Eller inte. Och så har Wenger hittat något - igen.

Arsenals ekonomi kunde vara sämre rapporterar The Times. Klubben är på väg att göra rekordresultat trots amorteringar och räntor på en jättearena.
En omsättning på £225 miljoner, trots att inga medaljer och titlar bärgades i fjol.
En vinst före skatt på £40 miljoner.
Läget kunde vara kärvare.

Liverpool blöder ekonomiskt och supportrarna är i uppror över det amerikanska ägarskapet.

Mot Kiev.
Med en annan startelva än i lördagens ligamöte.
Oavgjort i gruppspelspremiären borta får man vara nöjd med.