Har bläddrat igenom skörden av morgontidningar. Har tre stycken. Sjukt. I lokalbladet, som mest hustrun läser, hittar jag en krönika från en av tidningens sportreportrar. En inbiten Chelseasupporter. Men det är typen som varit med ett tag. Några decennier närmare bestämt. Han kåserar kring att "allt var bättre förr."
Alltså innan det egna lagets nya feta glansdagar som världslag, och innan den ryske oligarken som ägare med sin tillhörande penningpung. Back in the days. När en stort resultat var att spräcka Liverpools nolla eller när värvning att jubla över var Dmitri Kharines underskrift och ankomst.
Jag känner delvis igen mig i resonemanget!
Men jag håller inte helt med att allt verkligen var bättre förr. Det var definitvt inte bättre fotboll som spelades på exempelvis Upton Park när West Ham tog emot Arsenal i oktober 1985 och resultatet skrevs till 0-0. Däremot var det livligare publik. Att man sedan fick fly snabbare än vad självaste David Rocastle (R.I.P) någonsin sprintade på planen för att undkomma skinnskallarna på hemmarenan efter match, det är en annan femma.
Det var ont om slipsar förr.
Back in the days.
Och det var andra priser.
Fullkomligt humana för en fattig svartklädd student som skulle få pengar att räcka till såväl båtresor från Glteborg, till besök på rockklubbar och fotbollsbesök. Arsenal live.
Idag kostar en biljett på jättebygget Emiraten, med sina sittplatser, mer än i snitt tre turer fram och åter till London med det irländska lågprisflyget. It is...sick?
* * *
Wenger lär ha gnällt i veckan över att hemmapubliken ger laget för dåligt stöd. Det är bara att titta på publiken väl på plats så noteras snabbt att Emiraten inte är byggd för de passionerade gaphalsarna.
Det är mera drag på bortamatcher än hemma. Detta då det i åtta fal av tio är en annan publik som följer MED sitt Arsenal ut i landet, än dem som parkerar sig på hemmastolen med sina årskort för 50 - 75 000 kronor.
...Cirkus Premier League.
Fanatismen har bleknat med åren tycker den lokale skribenten som håller på en Londonrival. Det är bara att skriva på, när man nu sitter här. Halvtrött, smålat och allmänt borgerligt bekväm framför betal-TV:n och tar sig ut till de brittiska öarna in persona max 1-2 gånger per år.
Lik förbannat vill jag hävda att en halvtaskig plattmatch anno 2008 ändå presenterar en teknisk och kvick fotboll som inte spelades alls i gamla Divison One.
* * *
Jag ser i tidningen med "sting" att Marcus Birro, "Italienälskaren", raljerar över Engelsk fotboll i gårdagens krönika:
"Hellre en kaffe i solen på torget än en ljummen bärs på puben i skydd från regnet. Hellre kostym än träningsoverall."
En schablonisering som bekräftar en helt annan sanning: Oavsett om det var "bättre förr" eller ej, den italienska ligafotbollen med sina kusligt trista arenor och sina tröjdragande spelare var inte rolig 1985 och är inte heller särtskilt skojig 2008.
Reggina-Lecce eller West Brom-Hull i helgen?
Svaret är givet. För vissa.
* * *
Gallas röker cigg innanför glaset på flashig flådbil. Utanför nattklubb. Skandal?
Gäsp!
Inga jämförelser i övrigt, men minns någon Pekka Lindmark?
Ni vet: Förr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar