Visar inlägg med etikett Chelsea. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Chelsea. Visa alla inlägg

onsdag 9 november 2011

Strulig sensommar - mild höst

Det är ligauppehåll och ganska trist. November är ett enda grått mjölkigt dis. Det gråa är ändå det ljusaste man ser av dagen. Svart när man går upp, svart när man går från jobbet, svart när man går till sängs. Jag skriker inte ännu en "vargvinter", men att klampa runt i mörker eller en atmosfär av utspädd lättmjölk, eller gammal Grape Tonic, är inte min melodi.

Det är en osedvanligt mild sen höst. Och mildväder råder sanbolikt även i varje Arsenalsjäl.
Fyra raka segrar i ligan, varav bortavinsten, den makalösa bortavinsten, på Stamford Bridge - sent lär glömmas. 3-5. Det är en match att plocka upp från den biologiska hårddisken och ta fram igen och igen och igen när mörkret äter litet mer av varje dag som går.

En mental vändning. Och nej, jag undslipper mig att travestera monsieur Wengers snack om "Mental Strength". Kanske var detta en match som kan få bli lika avgörande åt ett positivt håll som förlusten mot Birmingham i Carling Cups final blev en färd rätt ned mot botten och mörker, mentalt, som resultatmässigt.

Ny seger, hemma, mot West Brom, där Arsenal fullkomligt häll i taktpinne från start till avslur, där Jenkinson imponerade på högerkanten och där Arteta inte bara gjorde ett klassmål, utan också sin allra bästa insats sedan han kom i Arsenals dress. 3-0. Det kunde blivit större siffror. Och laget har litet målskillnad att tugga upp efter den struliga starten, som man helst vill glömma.

Lunkade på hyfsat även i kvalet till Chapions League med Marseille på besök. Oavgjort med 0-0 lämnar dock för ett onödigt spännande avslut sedan regerande Tyska mästarna Borussia Dortmund kommit igång och är med i gamet om avancemang.

Och medan svensk media ägnar spaltmil åt Zlatan och Zlatans bok, och vet att rapportera att "Engelsmännen är iskalla inför Zlatan" (inte ens halva Wembley utsålt inför träningslandskampen mellan England och Sverige), och det hålls fotbollsgala där man kan tro att det är år 2004 med pristagare som Isaksson, Mellberg och Zlatan, så går man och inväntar att tio dagar av November ska passera så att det kan bli litet angelägen fotboll igen.
Typ Norwich borta.

Det är tight kring fjärdeplatsen, om det nu får bli säsongens realistiska mål. Newcastle har slutat att förvåna och börjat imponera. Tottenham tycks få sin säsong, men Liverpool har inte övertygat fullt ut. Det som återstår av säsongen, vilket är en hel del, är också konkurrenternas misstag. Lika viktiga som egen form.

Törs man tro att Arsenal haft sin beskärda del av skador nu?
Jag trodde nästan så fram till dess jag läste att unge Ryo gått och skadat sig.
Det kom samtidigt som nyheterna om att klubben invigt ett toppmodernt och nytt medicinskt centrum...

Carling Cup denna säsong då?
Manchester City i kvarten.
Det kan ta stopp där, trodde jag.
- Det blir avancemang, visste "Mäklar'n" att berätta!

En än mer positiv supporter, vars namn jag inte känner till, visste att vråla till absolut alla som kom i hans väg efter den där underbara lördagen på Stamford Bridge
"Nu vänder det, WE WON THE LEAGUE AT THE BRIDGE, kom ihåg att jag sade det - i vår!"

Riktigt så optimistisk är jag nu tyvärr inte. Trots en mild höst.

lördag 29 oktober 2011

Londonderby efter 4 raka vinster

Har inte skrivit en rad här på 24 dagar. Dåligt. Mitt i fotbollshösten. Har ägnat tiden åt skrivit många rader och rapporter på annat håll och i andra sammanhang. Under tiden som oktober bjudit på arbete som ätit upp oproportionerlig tid så har Arsenal lyckats med fyra raka vinster.

Vinster i ligan mot Sunderland och Stoke, vinst (ocj vilkenb viktig sådan, på målsnöret) i CL:s gruppspel borta mot Marseille. Och så ny vinst i veckan i CarlingCup mot Bolton som gästade London, tog ledningen med 0-1, men föll med 2-1 efter vändning av Arsjavin och Park. Snygga mål dessutom.

Vermaelens comeback en av de stora händelserna vad gäller spelet. Mäktar han med full speltid i det laddade Londonderbyt borta på Stamford Bridge mot Chelsea?
Ett Chelsea på 19 poäng som det således skiljer sex poäng mot då Arsenal nu kammat ihop 13.
Poäng under lördagen för Gunners, om så ett, skulle onekligen innebära att man kan tala om ett trendbrott efter den historiskt usla starten i ligan 2011/12.

Under de senaste tre veckorna har så mycket annat av intresse inom den Engelska fotbollen i allmänhet som kring Arsenal i synnerhet inträffat att det inte får plats att referera nu när jag är åter.

Arsenals årliga möte med aktieägarna den gångna veckan tycks ha varit en rörig tillställning enligt flera förstahndsrapporter av folk som faktiskt var på plats. Kroenke öppnade munnen och gav sitt fulla förtroende för 75-årige ordförande Peter Hill-Wood. Själv tycker jag att nya ansikten i styrelsen, nya hjärnor och nya idéer under rådande förhållanden är lika viktiga som nya spelare i sommarens transferfönster.

Wenger har lättat på förlåten om vad som egentligen inträffade under den turbulenta sommaren 2011. "Halva laget" ville lämna. Käftsmällen på Wembley mot Birmingham City i vintras satt uppenbarligen i länge. Det har vi alla kunnat se. Men att det tog så hårt att "massflytt" blev resultatet påvisar bara hur tung den mentala härdsmältan var. Det kommer att ta sin tid att reparera. Och för att använda en sliten klyscha; "Framgång föder framgång". Får bara hoppas att självförtroende ökar med vinsterna. Att inte Chelsea bjuder på nästa jättepropp.

Apropå jätteproppar så går det inte att undvika att kommentera Manchesterderbyt. 1-6 för Manchester United på hemmaplanen Old Trafford mot ärkerivalen Manchester City.
Trots mina svala känslor för ManUtd, trots att de dessutom piskade sönder och samman Arsenal i höstas med ofattbara 8-2, så kan jag inte känna någon "skadeglädje".

Allt jag känner är att det konfirmerar bilden av att biljardärer med aldrig sinande plånböcker där krispaket till Eurozoner är fickpengar, för alltid förändrat fotbollens villkor. Det går att köpa titlar. Och det är en trist utveckling även i en kommersiell cirkus som Premier League.

Come On You Gunners!

måndag 22 augusti 2011

Tabell - Mata - Möte


Tittar på tabellen väl medveten om att trettiosex omgångar återstår. Men i densamma har
inte Spurs spelat alls ännu, och Everton har endast hunnit med en match.

Chelsea hade problem mot West Brom under söndagen men lyckades vända 0-1 till 2-1 och tog tillslut tre poäng. Där lär förstärkas. Och under söndagen lyckades klubben också deklarera att de nu värvat Valencias mittfältare Juan Mata som Arsenal lade ett bud på tidigare under sommaren, ett bud som man fick nobben på.

Frågan är om några stora namn går att värva om det inte blir något spel i Champions League för Gunners?

Som tidigare här har rapporterats så ska Eden Hazard "i princip" vara klar för Arsenal - men - med det oerhört villkoret att Arsenal klarar spel på högsta Europanivå säsongen 11/12. Och om det vet vi inget om förrän på onsdag kväll efter returen i Udine.

* * *
Flera källor uppger att Wenger och styrelsen ägnat söndagen åt mötesverkstad. Olika syn på klubbens lönepolicy lär ha diskuterats där Wenger vill bryta den befintliga strukturen för att kunna ge stora namn fetare löner i konkurrens med Chelsea och Man City.

* * *
Man City:s Mancini talar i övrigt öppet som om Nasri är deras egendom. Affär under måndagen att vänta? De lär inte gambla så att Nasri plockas ut i CL-returen och blir "cup-bound".

* * *
Spännande som avgörande dagar väntar. Onekligen.
Följ med på Twitter!

http://twitter.com/swede_Arse

torsdag 30 december 2010

Lee Probert - James Mc Arthur - Samir Nasri

Att dra bort bollen med handen i eget straffområde är okey, tyckte Wigans James Mc Arthur. "Helt enligt regelboken" tyckte FA:s domare Lee Probert.
Samtidigt på Stamford Bridge, gjode John Terry i Chelsea samma sak. Och Bolton förvägrades straff. Handboll är den nya fotbollen. Defend with your hand. FA likes it!

onsdag 29 december 2010

Glädje och vrede går omlott

Segt på bloggen. December har varit späckat av andra göromål, och på det litet julledighet. När året 2010 närmar sig sitt slut konstateras att euforisk glädje och vrede går omlott. It's a roller-coaster being a Gooner...


Att Arsenal äntligen lyckades slå Chelsea (med Drogba i laget) var ett trendbrott som var årets fetaste julklapp. Så mycket har analyserats kring den matchen på annat håll, att det räcker med att nämna att det gav en innerlig glädje, som då, i stunden, ett visst hopp om ett riktigt trevligt avslut på året.

Men...

Efter en sådan insats hade man litet darriga vibbar. Förstås. Och tvi vale att de skulle besannas.

Wigan borta borde vara tre poäng. Borde. Ett bottenlag mot ett lag som nu hade en delad förstaplacering att slåss om. Wenger hade möblerat om fullkomligt i laget sedan Londonderbyt. Märkligt må tyckas med tanke på hur startelvan mot Chelsea jobbade på.

Å andra sidan väntar nu hårt matchande. I Premier League, i Carling Cup och inte minst i FA-Cupen.

Och det var litet av en chokstart på bortaplanen. Wigan kämpade och Arsenal spelade "pass-och-stopp". Inget flyt och ingen fart. Mittfältsgeneral för dagen skulle vara Diaby. Han kom in och gick sönder (För 104:e gången, och sedan linkade av.
Sorry, och det är omskrivet här förr; Diabys karriär gick om intet redan våren 2006)

Domare Lee Probert, iklädd rosa mundering a la Italia, var onsdagskvällens stora clown. Men knappast någon som gav behållning i ett hjärtliga skratt. Tvärtom.

I 17:e matchminuten hittade han en straff åt Wigan efter att Wigans Charles N'Zogbia börjat med att trilla på ovan nämnde Diaby utanför straffområdet.
1-0 på DW Stadium.

Arsenals spel var långt ifrån imponerande och det kändes i magtrakten som i hjärnbarken att det inte skulle bli någon särskilt trevlig kväll. Arsjavin och Bendnter lyckades ändra på saken (tillfälligt) där Arsenal så fick tryck på Wigan och de båda herrarna lyckades kvittera som ta ledningen innan vilan.

Vad som sades under paus vet bara gudarna, Wenger och laget. Men uppenbarligen beslutades att man inte skulle ta med sig spelet från slutet av första halvlek, utan istället börja om på ruta ett.

Det blev en tafatt, blek och riktigt trist tillställning. Det kunde blivit en direkt livsfarlig sådan. Ety hälsenor och skankar var fria för varje sko och dobb, vilket bekymrade domare Probert föga. Istället uppvisades en lärobok i fullkomlig inkonsekvens där frisparkar utömdes per pur slump.
Kanske när Probert mest var sugen på att se om pipan fungerade.

Ut åkte i alla fall N'Zogbia via rött kort sedan denne, på bäste Zidane-manér, skallat ned Diabys ersättare Jack Wilshere. Arsenal hade nu chansen attt spela elva mot tio i tretton minuter av ordinarie matchtid.

Istället för att säkra segern fick Wigan kvittera på hörna. Syndabock blev Sebastien Squillaci som störtade fram och stötte in bollen i egen kasse. Men om han så förångats hade målet ändå kommit via Rodallega som fick husera fritt framför buren.

Man funderar på om Djourou gjort någon skillnad här. Jag vill tro det. Med tio minuter kvar var läget sådär lagom "Arsenal-desperat". Wenger lyfte av Arsjavin och Wilshere och kastade in Walcott och Nasri. Föga hjälpte det denna onsdagkväll. Nasri spelade utåt kanterna istället för inåt boxen - och klockan tickade snabbt. En frispark från Nasri togs bort av en blå arm.
Men det var inget som Probert, eller kollegorna på sidan bekymrade sig över.
Se själv:
http://dai.ly/iiAu0b

Så blev det enbart ostrukturerad stressjakt där Wigan lyckades dra ned på tempot med all upptänklig kraft. Hemmalaget hann till och med att plåstra om som städa öronen på den i första halvleken närmast döende Thomas...
...och uret rusade obönhörligt mot slutet.

Och det var - tyvärr - det "dåliga" av Arsenal vi fick se de sista minuterna av fotbollsåret 2010. Ett lag som hade svårt att organisera sig, att forcera, att "grinda" ned motståndare.


En skitmatch. Efter en stormatch. Det känns alltför typiskt.
Jag hoppas slippa läsa om att Wenger skyller på planen eller annat under torsdagen.

Arsenal har det svårt i norr. Och grannarna i Manchester var de lyckligaste när året slår igen. Uppenbarligen hade FA hörsammat sir Alex Fergusons klagomål om domarkåren från tisdagen.

Jag antar att Fergie var nöjde med regeltolkare som Probert på planen där konkurrenterna spelar.

söndag 14 november 2010

Tabellen börjar snygga till sig

Sådär, ja!
Vilken "wonderfull" fotbollsöndag det blev såhär i mitten av november 2010. I skrivande stund börjar ligatabellen att "snygga till sig". Det lär ge en god natts sömn in i ännu en arbetsvecka där man far till jobb i kompakt mörker och sedan lämnar detsamma med lampa på den tomma och urblåsta skallen för att överhuvudtaget hitta hemåt.

Godis på Goodison Park.
Bortmatchen kan summeras i tio punkter:


1. Avvaktande
2. Everton

3. Bacary Sagna 0-1 (andra målet i Gunners)
4. Arsenal
5. Fabregas 0-2
6. Stök

7. Arsenal rullar boll
8. Evertonpress och 1-2
9. Fabianski
10. Tre poäng

Och nej, befarad nagelbitare uteblev inte när Everton fick riktig blodvittring i slutet. Men Arsenal lyckades hålla undan, stänga, vinna, segra!

Ögonfröjd: Samir Nasri!
Årets Arsenalspelare. Som en högoktaning racerbil rundar han motståndarna som om det vore stillastående koner. Här talar vi "The Beautiful Game"

* * *
På Stamford Bridge i London var de svarta katterna på besök i borgen. Pansarvärnet Stamford Bridge. Tre enkla för Chelsea som hållt nollan hemma i nio matcher.
Nähädå. Sunderland kommer och gästar och förstör kalset med 0-1, 0-2 och 0-3.
Man får tacka.

* * *
Pulsen i skön rytm nu. den lär stiga under veckan. På lördag väntar hemmaderby mot grannarna i vitt. Kanoner mot tuppar.

måndag 4 oktober 2010

Wilshere vs Montenegro

Det är "dgaen efter". Många trötta hängiga gooner-huvuden efter ännu en Chelseatorsk. Många påpekar att Chelsea lyckas vinna på exakt samma sätt. Ännu en gång.

Får mig att tänka på Fabregas uttalande under sommarens VM. Där han sade att man i Spaniens VM-trupp alltid noga gick igenom kommande motstånadres matcher och lagens spel. Något han inte var van vid i sitt klubblag.

Inte kan man väl tro att Wenger aldrig tittat på hur Chelsea spelar?
Om inte annat bör han numera kunna det utantill.

Jag förstår besvikelsen. Även om förlusten var "hedersam" och Arsenals skadebänk var längre än...vanligt.

Men det är SJU matcher spelade. Det återstår trettioen ligamatcher. Det återstår nittiotre poäng att spela om.

* * *
Nu tar klubbfotbollen paus för EM-kval. Jack Wilshere tar plats i den Engelsjka truppen mot Montenegro. Hoppas på speltid!


söndag 3 oktober 2010

Underhållning med fel resultat

Återigen blev det spöket Didier Drogba, som alltid stortrivs mot Arsenal, spelaren som fick huvudrollen när Chelsea och Arsenal möttes på Stamford Bridge.
Som befarat.
Men matchen i sig blev inte som jag tänkt mig.


Långt ifrån trist och tätt. Det blev tvärtom, en i långa stunder öppen historia, med ett grymt tempo från båda håll. Ytor öppnades eller stängdes och händelsderna avlöste varandra som
i en riktigt tät actionfilm.

2-0 till hemmalaget som redan nu rycker rejält i tabellen, och den nya tvåan heter Manchester City, trean manchester United. Och sedan är det "tjockt" med ett knippe lag som har spelat ihop 11 och 10 poäng.

Det finns ingen enskild spelare eller händelse att klandra extra i Arsenal efter söndagen. Tvärtom. man gjorde så gott man kunde med de spelare som var friska och krya. Stundtals var det Arsenal som höll den riktigt tuffa pressen. Att Chelsea kan spela tight, få hela mittfältet att agera extra backlinje är väl känt. Att de sedan har styrkan att gå, som slå, på snabba kontringar var heller inte nytt för dagen.

Arsenal får problem att dyrka upp ett lag som Chelsea. Och det blir avgörande när en nick rullar över stolpen, eller om foten och ögat inte är i hundraprocentig synkromitet när chansen ges eller skapas.

Det positiva från matchen var att se att man offrade sig, och slet i Arsenal. Det var hög press på Chelseas bollhållare, och de möttes tufft som hårt på mittfält som på kanter.

Fabianski går inte att lasta för något av de båda målen.
Det är mest bara "sååå typiskt" att just Drogba lyckas få in en sådant osannolikt mål som 1-0. Självklart litet hjälpt av Mr Cashley.
Grymt starkt forcerade han in från kanten och lyckades på det mest märkliga sätt hitta ungefär tre decimeter för att klacka bollen i mål.


Tvåan var årets hårdaste paket av Alex, efter en frispark som Koscielny vara tvungen att ta på sig när Anelka ensam kom rusande i en mönstertypisk Chelseakontring. Vilken spark. Årets raket.

Arsenal förlorade mot ett bättre som fysikt mer "tungt" och rutinerat lag. Punkt.

Samtidigt finns det flera att hylla, även om det inte blev några mål. Arsjavin kämpade och var ettrig som en terrier, vågade ta skott och hemföll inte åt "handbollsspel" runt Peter Chechs straffområde.

Clichy var på rätt humör, och Jack Wilshere kommer att bli en av Englands stora spelare - om han nu inte får benen lemlästade.


Förlusten i sig är självklart ingen höjdare. Inte minst när man nu ser hur tight det lär vara kring de första fyra platserna. Men det kunde vara värre.

Jag tror att det måste vara tyngre att ha hjärtat hos de röda i Liverpool just nu. Ett "storlag" som numera är på nedflyttningsplats, och som fick sig en hyfsad näsbränna hemma mot årets nykomling Blackpool.
Y.N.W.A?

torsdag 30 september 2010

Jag har alltid sagt att Arsenal är ett av mina favoritlag

En märklig match i Belgrad. En skön seger. Tre viktiga poäng i Chanpions League. Gibbs gjorde det mesta rätt, innan han orsakade en av de tre straffarna. Och Fabianski - plockade straff och växte 100,000 megaton. Mentalt. Får man hoppas.
Arsjavin var grym. Trots en missad straff. Det bjöds litet godis i veckan.

På söndag väntar... vad?
Didier Drogba.
Arsenals värsta spöke.
"Jag har alltid sagt att Arsenal är ett av mina favoritlag" säger Drogba inför söndagens derby.

Klart att han gör. Han brukar ju aldrig glänsa så mycket som när han får runda Arsenals backar.
Kan en kille som Sébastien Squillaci ändra på onda traditioner?

Vi avslutar september mest med övervägabde glädje och ett rejält bottennapp. i hemmamötet mot West Brom.Oktober bjuder ett tuffare spelschema. Chelsea, Shakhtar Donetsk, Manchester City och Newcastle borta.

Det måste bli friskare snabbare i Arsenal.

måndag 8 februari 2010

Re Actions

Reaktionerna efter gårdagens förlust mot Chelsea har inte låtit vänta på sig. Wenger offrade FA-Cupen för att hålla de tunga konkurrenterna stången.Det lyckades som bekant inte alls. Femte året utan titlar. Nu stormar det bland supporter och exporter.

Spelet är sönderläst, trupen svag, styrelsen tanker mer på vinst än sportsliga framgångar. Åsikterna är otaliga. Och hårda. Ett axplock dagen efter förlusten då Le Boss ändå envist hävdade att Arsenal var det bättre laget...

The Online Gooner:

Every big team that can withstand the early Arsenal pressure now has a blueprint to defeat them. Catch them on the counter, home AND away. And if the Euro defeat to Man Utd is what is playing on their minds, they don’t seem to have learnt anything from it.
I have heard every excuse from inexperience to lacking big game mentality to plain bad luck. While Arsenal don't have a divine right to win every game, they also don’t have the divine right to lose in the exact same way ALL the time.

Aftonbladet – Peter Wennman:
Hur kunde Wenger, som hoppade som en galen groda på sidlinjen, tro annat än att Ancelotti skulle jubla när han insåg Arsenals intentioner? Hur kan man åka till Stamford Bridge, utan en enda naturlig anfallare, och tro att man ska kunna rulla upp ett rutinerat försvar i absolut världsklass? Wenger borde ha varit listigare och satsat på snabba omställningar, på bollar till såna som Arsjavin och Walcott, men han är nu så envis och stolt att han vägrar göra avkall på sina principer.

BBC – forne Arsenalspelaren Lee Dixon:
But I don't care how well you pass the ball if you give goals like that away. We know they are bad at dealing with counter-attacks but if you cannot defend corners, when you can practice that on the training pitch and give your players designated jobs, then you are going to get free players arriving in the box. Nobody knows who is picking them up and everything else breaks down from there.

Expressen – Kalle Karlsson:
Det är lite roligt med Didier Drogba och hans förkärlek till mötena med Arsenal. Efter hans tvåmålshow i november på Emirates konstaterade ju Arsène Wenger lite syrligt att "he doesn't do much". Om nu ivorianen inte "gör mycket" i Wengers ögon vore det intressant att höra Arsenaltränarens omdöme om Theo Walcott igår.

Arseblog:
Arsene called us naive last week, the same applies today, and it doesn't come to down to age or experience. You don't need to be 29 to know it's better to stop an attack as early as possible. Arsene might bemoan the likes of Darren Fletcher but a player like that is a valuable asset. How many times have you seen United or Chelsea caught on the break the way we are?

The Times - Tony Cascarino:
When they meet the better teams, all that becomes so predictable. As is often the outcome: defeat. The word is out on Arsenal — press them, smother them, step on their dancing feet. And when you’ve done that, hit them on the break. Manchester United did it the previous weekend, Chelsea did it yesterday. It was like Groundhog Day.

söndag 7 februari 2010

Drogba fick ha lekstuga - igen!

Vad säga? 2-0.
Patenterade Arsenaldödaren Didier Drogba gjorde det igen. Med sina två mål sänkte han laget han älskar att sänka. Det är bara att vara ödmjuk i studen och lyfta på hatten. Han är snabb, han är grymt fysisk, och han han är en tekniker av rang. Av alla dessa "motsåndare" som komit och gått genom åren så har Drogba min respekt. Till skillnad då mot spelare som Nistelrooy, Ronaldo eller för den delen Tevez.


Uppenbarligen har Arsenals spelare mer än respekt föer Drogba. Man räds detta spöke. Något enormt. Jag vet inte om felet sitter inbränt i hjärnbarken eller om Wenger missuppfattat instruktionerna inför dagens match - men alla borde ha haft det glasklart för sig att Drogba är den ende spelare man inte släpper för en nanosekund i ett sådant viktigt möte. Men det gjorde man. Och det kostade.

Ett något rörligare Arsenal än i matchen mot Manchester United. Men oerhört ineffektivt. Två måls underläge redan efter 23 minuter pressade fullständigt ned självförtroendet i skosulorna hos Arsenal, och skapade dessutom ett stressat lättläst spel som ett tryggt och tight Chelsea hade noll problem att hantera.

Vad gäller Arsenals insats finns inte så mycket i övrigt att säga. Laget, som är så ofysiskt och som dessutom inte har förmåga att åka bort och spela ett defensivt grisspel räckte inte till mot ett topplag. Denna gång heller.

Wenger har själv skaffat det lag han förfogar över. Han kan inte tjura på spelarna. Jag undrar mest bara hur han tänkte när han startade med Walcott? Inte för att Bendtner är så mycket vassare. Men han är betydligt större och kan buffla sig fram genom köttmurar.

Arsjavin slet och slet men den lille ryssen desarmerades lätt av två till tre spelare från Chelseas backlinje eller mittfält.

Så kan inte Arsenal spela. Tyvärr.
Återigen var man alldeles för svaga i att pressa mostsåndarnas bollhållare. Återigen bjussade man på dåliga markeringar som ett kontringsmål.

Nio poäng upp till Chelsea nu. Och återigen bjuder februari på ett faktum:
Inte i år heller!

Kvällens underhållning stod gästande Arsenalklacken för som med bengaler och sång stundtals överröstade Chelseas supportar.

lördag 6 februari 2010

Efter en vecka av elände

Det har stormat bland Arsenalsupportrar förr, och lär så göra även i framtiden. Kan dock inte påminna mig om att jag någonsin tidigare upplevt en så negativ storm från de egna leden som under den gångna vecka. Kan i och för sig bero på att det är lättare för alla att göra sin åsikt hörd i cyberrymden 2010 än vad det var 1995, året innan Wenger kom till klubben.

Utöver krav och önskemål om Wengers avgång är det ingen måtta på hur dåliga i princip varje spelare nu plötsligt är. Jag är själv grymt besviken på insatsen mot Man Utd, där laget gjorde allt annat än spelade just som en lag och en enhet. Men det finns gråskalor även i mörkret.

I veckan som gått tackar vi Hull för att de klippte två poäng av Chelsea. Det visar att saker fortfarande kan hända i tabelltoppen. I vilket skick är förövrigt John Terry inför morgondagen efter att ha varit utsatt för medial kanonad om otrohet och biljettfiffel och som slutligen nu blev av med kaptensbindel för det Engelska landslaget VM-året 2010?

Vet inte om detta kan påverka söndagens match som nu av de flesta betraktas som direkt avgörande för Arsenal denna säsong. Jag vet dock att Didier Drogba är åter och att han älskar att göra mål på Arsenal. Har Arsenal lärt sig någon läxa från söndagen, där Rooney fick härja vilt, så bör man spela mur och hålla fem spelare runt Drogba. Noll yta.

Det kräver jobb, inställning och attityd av laget. Nasri, som gjorde en mycket slät figur i söndags, säger själv att Stamford Bridge blir en avgörande nyckelmatch. Då ska det också synas!

* * *
Wenger har avslöjat att han att han var mycket nära att köpa en spelar precis innan transferfönstret stängde, men att affären inte gick i lås. Nu spekuleras hej vilt om vem det skulle ha varit. Konspirationsteoretiker från anti-Wenger falangen hävdar att det är lögn. Något Wenger påstår för att visa missnöjda supportrar att han i alla fall försökte.

* * *
Marouane Chamakh påstås vilja komma till Arsenal till sommaren. Som jag tidigare skrivit. Jag är skeptisk. Här kan Arsenal bli blåsta av skuldtyngda klubbar som lever på kredit.

* * *
I övrigt så börjar nu, i samband med resultatet snacket om att Fabregas ska hem till Barcelona. Jag vet inte längre för vilken gång i ordningen, men jag gissar att det är för tvåhundrafyrtisjätte gången under de senaste två åren.

* * *
Hur eländigt är läget om Arsenal tar poäng imorgon?
Växer skaran av dem som vill ha Wengers huvud på ett fat, eller är han ånyo ett helgon?

söndag 29 november 2009

Åter skymningslandet

Här gör Arsjavin 1-2. Men det gör han inte alls. Precis här lyfter domaren André Marriner pipan och blåser av för frispark till Chelsea. Orsaken otydlig. Att Eduardo sparkat mot en boll som Petr Chec inte hade kontroll på.

André Marriner var en fullständig katastrof. Men man börjar bli härdad. Luttrad. Men det var inte där matchen avgjordes även om Marriner är typen som tycker att domaren är större som viktigare än lagen, spelet och matchen.

Det blev helt enkelt storsmisk på bar rumpa i Londonderbyt mot laget vi aldrig kan slå med Drogba på planen. Chelsea kom till Emiraten. Man lät Arsenals lättare spelare fullständigt springa skiten ur sig (utan att skapa några direkta farligheter) för att sedan göra 0-1 ur ingenting, och sedan få till en nästan exakt repris till 0-2. Detta endast tre minuter senare. "Nästan exakt" - då skillnaden var att ettan sattes av Drogba assisterad från vänster av Ashley Cole. Tvåan satte den egna backen Vermaelen, assisterad av just allas älskling, Ashley Cole. (vilket oskönt hån)

Total ridå i ösregn och väta.
Till halvtidsvila med två mål i baken.

Wenger - som innan matchen själv uttryckligt sagt att detta var matchen man väntat på, matchen där man skulle bevisa att det inte var ynglingar mot män - lät för ovanlighetens skull göra byte redan direkt efter halvtid. Song mot Walcott.

Det hjälpte föga. Arsenal hade ingen förmåga att ta sig igenom gästernas försvar. Det blev mest gammal "gurburk", eller:

"Jag-vågar-inte-ta-avslutet-själv-så-jag-gör-saken-komplicerad-och-låter-moståndarförsvaret-samla-ihop-sig-så-kan-jag-passa-in-någon-röd/vit-i-en-kompakt-blå-gröt-först-!"

Att få stryk smärtar. Attt ständigt få stryk av detta Chelsea som har Drogba på planen känns än mer irriterande. Men Chelsea var det långt bättre laget. Lugnare, mer stabila, mer flexibla.

Och klockan talade hela tiden för Chelsea. Vi har sett symptomen förr. Ju mindre kvar av matchen att spela desto mer stressade blev Arsenal. Vätan och kylan gjorde sannolikt sitt,
men skeva passningar och tjongbollar blev plötsligt en bärande spelidé denna sista söndag i helvetesmånaden november 2009.

Två ligamatcher utan Robin van Persie och noll producerade mål i ligan.
Jag har helt underskattat hans frånvaro.
Eduardo, Walcott och sedan Vela kan inte ta de giftiga avsluten.
Fullkomligt opotent. Och varför inte låta ryssen spela längst fram?

Nasri försökte med skott. Ingen följde efter.
Arsjavin sprang och slet som ett djur, han haltade av kramp de sista tio minuterna, men något mål blev det inte. Utöver det bortdömda.


När novemner slutar ser tabellen ut som följer:

1. Chelsea, 14 [12-0-2] 36-8 = 36p
2. Man United, 14 [10-1-3] 30-13 = 31p
3. Tottenham, 14 [8-2-4] 33-19 = 26p
4. Arsenal 13, [8-1-4] 36-18 = 25p


Det skiljer 11 poäng upp till Chelsea, dock med en match mindre spelad.
Det skiljer också tio insläpta mål bakåt.
Är ligasäsongen slut här?
Sannolikt.

Kan bara se två ljus i detta skymningsland nu:

1. Biljetterna till Arsenals hemmamtcher återstående del av säsongen blir billigare av ockerbolagen som säljer fotbollsresor/biljetter.

2. Medgångssuportrarna kan krypa in i sitt vinteride, vråla efter nyförvärv och Wengers omedelbara avgång och sedan följa La Liga.

Avslutningsvis:
Oerhört fundersam övger Wengers val av vänsterback idag. Det blev unge som orutinerade Traoré. Hade hellre sett Eboué. Ingen superfavorit, men väl en energispelare. Och mer långt mer av varan rutin.

Wenger bör själv ha en del att fundera över ikväll. En hel del.
Då inte enbart på skador och dumma domare.


EDIT:
FA-Cupens tredje omgång är lottad. In kliver Arsenal mot ett annat Londonlag, tillika PL-lag, West Ham. Hammers har hemmatch, och den spelas de 2 alt. 3 januari 2010.
Hela lottningen här:
http://bit.ly/5mmAM6

Framåt som bakåt inför derbyt



All medial uppmärksamhet för dagen ligger på Spanien, La Liga och mötet mellan Barcelona - Real Madrid. El Clasico is the shit, and the hype. Förvånas inte nämnvärt då varje svensk sportredaktion som publicerar på papper och webb lägger 2-4 sidor om dagen kring Zlatans förehavanden.

Matchen lär väl ses även här - men utan något hamrande hjärta.
Real Madrid har alltid varit "spaniens Manchester United" för undertecknad, Ändå har de i spelarna Xabi Alonso och Kaka två spelare som aldrig haft anknytning till Arsenal (eller, Xabi kunde ha haft, om Wenger varit snabbare på faxen...) som är roliga att se. Likaså Messi och självklart Thierry Henry.
Hur matchen sedan slutar bekommer mig inte alls.

Det gör dock resultatet av dagens Londonderby.
En av säsongens prestigemöten som kommer att få stor effekt på toppformationen i den liga jag följer, The Premier League.

Moneybayor och Kolo's Man City spelade oavgjort mot Hull under lördagen när SVT hade nostalgikoma med gamla Tipsextragubbar, och Aston Villa delade poäng med Tottenham. Två intressanta resultat.

Hur står då Gunners upp utan Robin van Persie?
Beror på Eduardo som Arsjavin. Kanske även Carlos Vela. Samtliga tre kan vända med boll på en femöring om så nogsamt uppvaktade av tre motspelare. Men sedan gäller det att med den snabbheten kombinera precisionen.
Däri ligger frågetecknet.


Skott utifrån mittfältet är ofta underskattat hos Arsenal. jag hoppas att man lärde sig något från Denilson i veckan.

Men min farhåga ligger främst inte hur det går framåt, utan hur man sköter sig bakåt. Nicolas Anelka och Didier Drogba är livsfarliga vapen i Chelskis tjänst. Och vi har en backlinje som åderlåtits av skador. Jag tror som hoppas att Gallas kommer till spel. Om inte hoppas jag att Wenger flyttar ned Song i mittlåset framför att han kastar in Silvestre. Senderos ska aldrig [N-E-V-E-R] någonsin spela försvar mot Drogba. Det har vi alla flera smärtsamma

facit på.

Eboué kan spela på vänsterkanten, även om det inte är hans favoritposition. Bättre så än att låta unge Traoré förstöra självförtroendet mot ett lag som Chelsea.

Önskad backlinje:
Sagna-Gallas-Vermaelen-Eboué

Befarad backlinje:
Sagna-Silvestre-Vermaelen-Traoré

Vill hävda att det är häri skillnaden kan ligga när matchen ska avgöras. En extra varning utfärdad för "usle Ballack", som just därför kanske inte är så taskig just idag?

* * *
...Tänd ett ljus, och låt det brinna!

söndag 15 november 2009

Dessa kostsamma landskamper


Det som inte fick inträffa - inträffade!

Landslagsuppdrag kan bidraga med skador. Och i en "meningslös" vänskapslandskamp mellan VM-klara Italien och Holland skadade sig en av säsongens absolut viktigaste spelare för Arsenal, Robin van Persie som producerat mål som assist på löpande band.

Klippet på ser du nedan, om du inte redan sett det annorstädes. Robin van Persie i tuff duell med Giorgio Chiellini. Resultatet: akut sjuktransport och en vristskada som kan ta 2-3 månader att läka.

Det är ett grynt slag mot van Persie, som har haft otur med flera skador under de seanste åren (även i fjol drabbades han av långttidsskada i just...en landskamp för Holland!) nu åter tvingas bort från spel i Premier League, Champiosn League, Carling Cup och sannolikt även när Arsenal kliver in i FA-Cupen.

Det är ett grymt slag mot Arsenal och dess supportrar.
Vi vet alla vad just dena tid på året: slutet av november - mitten av januari innebär. Ett tufft matchschema där så oerhört mycket avgörs.
Det är inte tiden på året då man vill se skador på nyckelspelare om de nu prompt måste komma överhuvudtaget.

Vem ersätter nu van Persie?
Ja, inte Bendtner. Han är som bekant redan skadad.

Sannolikt får vi nu se mer av Eduardo (som under lördagen gjorde två mål för sitt Kroatien) i spel på topp.


Rosicky och Nasri bör också gå för full speltid snart. Och förhoppningsvis bör även Theo Walcott snart vara åter.

Men van Persies skada går likväl bara att klassifisera som en onödigt grym och hårdkäftsmäll.

Söndagen den 29:e npvmber, om 14 dagar, så är det dags för en av årets stora drabbningar:
Arsenal tar emot Chelsea. Även i det tsar-blåa London synes skador kunna störa derbyt.
Men notera att det hadlar om "kanske"(may be) skador...
http://bit.ly/41dBfS

onsdag 5 augusti 2009

Högtryck och lågtryck

När augusti 2009 är inne på sin femte dag har högtrycket åter nått vardagsbreddgrader. I det egna huvudet råder massivt lågtryck. I vänster pek- och långfinger råder bultande storm. En sommar av renovering och så på upplopet, när allt nästan är klart: Ett gammalt plasttak, en morakniv och ett knyck fel. Vänster långfinger och pekfinger i bandage.
Det blir pekfingervalsen på tangentbordet någon vecka framöver.

* * *
Ännu inget nytt om Senderos. Samtal pågår fortfarande, men affären är inte i hamn. Ännu. Men självklart lär den bli det. Annars skulle inte omständigheterna bekräftas. Bilder från gårdagen visar Senderos tränandes på Emirates. Men Arsenal blir sannolikt en man kort i backlinjen till ligastarten. Jag hade sett att man sökt sälja Silvestre. Men så är jag inte någon Wenger.

(På backfronten hävdas annars i "kritiska kvalitetstidskriften" The Sun att Wenger försökt köpa Sevillas mittback Federico Fazio, men misslyckats...)

* * *
Att avvakta Chamakh låter klokt. Bordeaux försöker få ut astronomiska belopp för en anfallare som snart går varthän han vill gratis. Välkommen till London nästa år. Hur Bordeaux tänker är en gåta. Grabben lär vara lika motiverad framöver i Ligue 1 för sitt lag som Adebayor var i Gunners och Premier League i fjol.

* * *
Det som jag trodde skulle bli sommarens absoluta lågoddsare som transfer-såpa:
"Fabregas flyttar till klubben X för X antal hundra miljoner kronor"
har först nu kommit igång (!)

När rötmånaden går in på sin andra vecka. Fabregas till Milan.
Prislappen runt 400 - 450 miljoner svenska kronor.

Till och med "seriösa" Dagen Nyheter har pressat in ryktet i sina sportspalter idag.
Gör i sig inte saken mer trovärdig. Konstaterar lakoniskt att rykteskarussellen är igång.
Och att detta är något som absolut inte får ske. Kommer inte att ske.

* * *
Det börjar tippas kring den kommande PL-säsongen litet varstans bland nationella som internationella "experter" i kolumner som i TV studios nu, veckan före premiären. Det är inte många som tror på Arsenal i år, men desto fler på Man City.

Sådana omständigheter gillar jag. Det tar fram barn- och ungdomsårens allra fånigaste supporterfilosofi: "alla hatar oss" eller "vi mot dem"

Något säger mig (tillskillnad från olyckskorparna) att det går bättre i år. Bland annat utan en evigt offisdespringade Adebayor i laget. Men fortfarande lurar frågetecken om backlinjen och inte minst avsaknaden av den där tuffa klippan på mittfältet.

Om det spekulars vilt i Fabregas omedelbra framtid nu krävs i övrigt inget geni för att förstå att han är puts väck om ett år om klubben slutar som i fjol. Eller sämre. Apropå kommande säsong.

* * *
Sanslösa sex miljarder kronor. Det är vad Abu Dhabi United Group har pytsat in i Man City hittills. Roman Ryss står redo att lägga upp runt 1,5 miljarder för Chelsea i Silly Seasons slutspurt. Detta för att få några feta namn som säljer tröjor, elller gör mål, eler både och.
eller inte alls. kanske bara för att visa han kan.

Det är inte avund. Inte ett spår. Men den här cirkusen börjar balla ur. Rejält.
Skulle kunna bli en lång krönika om fotbollen, passionen, hjärta och smärta. Men smärtan är koncentrerad till vänster hand idag.


Orkar snart inte läsa en rad till om den bisarra cirkusen "köp-fetaste-laget-för-mest pengar-och-vinn-allt". Vämjeligt.

Att en av premier Leagues främste spelare, Xabi Alonso, lämnar Liverpool och fyller på i sjukt supershopande Real Madrid gör mig lätt illamående. Trist för oss som följer Premier League, oavsett vilket lag som ockuperar våra sinnen och känslor.

* * *
Orkar i övrigt inte läsa en bokstav till om Zlatan i FC Barcelona. Tänka sig, det har sysselsatt svenska sportjournalister en halv sommar. Är detta - varje steg denne Zlatan tar - verkligen vad som ytterst intresserar varje fotbollsintresserad svensk tillika tidningsköpare?

* * *
Så var vi vid ekonomi igen. Och dagens absoluta lästips.
Detta handlar ytterst om Arsenals framtid.
Vilken klub man kommer att vara.
Vem äger Arsenal på sikt?

Det finns, som tidigare här avhandlats, en ansenlig depå med aktier för över en miljard kronor som ska få en ny, eller flera nya, ägare:
http://bit.ly/2nNhbz


lördag 9 maj 2009

Citatet

"If we buy players it certainly won’t be players who lack experience. We have enough of those. We spend the right money for the right players."
- Wenger i brittisk media 9/5-09

Då hoppas vi så, då.
Och: Let the Silly Season Begin!
Hämningslöst och okritiskt skvaller lär skölja i vågor som i styv kuling.
I tre månader framöver.

Ingen har f.ö missat att Theo Walcott har förlängt?
Kritat på.
Om någon har missat det: Walcott har skrivit på nytt kontrakt. Mer på alla webbar världen runt.

Imorgon är det dags för Chelski. Prestigemöte eller avslagen måstematch?
Då sitter jag ändå i bilen på väg till Sigtuna, Uppland.
Heja-heja.

Mellanlandar just nu. Lördag. Hem från Öland igårkväll.
Vad vore livet utan många mil i bil?
Kaiser Chiefs är goda kamrater i högtalarna just nu.
Och vad vore livet utan hotell?
Jag har börjat samla på engångsschampoflaskor.
Berikar verkligen mitt liv.

Trevlig Helg, Keep the faith, Hallelujah, Rock On & Gunners Rules!

onsdag 6 maj 2009

Dagen efter matchen som inte blev

Det är dagen, snarare kvällen efter, matchen som inte blev. Kallduscharna i London kan tydligen komma väldigt tidigt. Eller väldigt sent.

Barcelona vidare till Rom efter att ha slagit Chelski på övertid på Stamford Bridge. Kan meddela via live-rapporter att stämningen på Stamford Bridge efter Iniestas mål var ungefär lika munter som efter Ronaldos frispark på Emiraten.

Manchester United - Barcelona.
Det skulle ändå vara liiiitet plåster på tämligen ömma sår om Thierry Henry fick spela, och sänka Mancs i Champions Leaguefinalen. Henry är dessutom värd pokalen.

I övrigt "Dagen efter matchen som inte blev". Glädjande som värmande att nästan samtliag Goooners världen runt på olika forum och bloggar ändå sluter upp kring Gibbs. Stötta grabben!
Arsenalhjärtan out there!

Saker jag inte orkar med en dag som denna är Bendtners fyllespel i Kensington. Jag kan förstå det. Men jag orkar inte med det. Det jag varken kan förstå eller orka med är att Adebayor lovar framtiden i Arsenal. Tänk rätt, tänk om.

En annan sak som hjärnan funderat över när såväl flera av de egna supportrarna som världens all fotbollsexpertis inom media skriker om ARSENALS FIASKOSÄSONG är följande:

Hur kommer det sig att Arsenal, sett till sitt spelamaterial och sina skador är "så fiasko"?
Detta samtidigt då Liverpool är så heta, så brfa, "you never walk alone", yada-yada.

Det blir sannolikt inget ligaguld för Liverpool. Inte i år heller. Det blir några poäng över Arsenal i serien. Okey. Säsongen i övrigt då?

1. Engelska ligacupen/Carling Cup: Liverpool ut i åttondelen, Arsenal ut i kvartsfinalen.

2. FA-Cupen: Liverpool ut i sextondelen, Arsenal ut semifinal.

3. Champions League: Liverpool ut i kvartsfinalen, Arsenal ut i semifinalen.

Varför är det ena succé, det andra fiasko?
Maila och förklara så jag förstår.

Gooonerish Night!

lördag 18 april 2009

Rub this one in Wenger/Arsenal

Så var Arsenal ute ur FA-cupen. I semifinal på "nya" nationella storarenan. Det är inte ens citrus. Det är ren besk opressad grapefrukt i hjärnbarken. Patenterade Arsenaldödaren Didier Drogba tilläts sänka Arsenal återgen.

Repeat: Å-T-E-R-I-G-E-N.

Har inte Arsenal/Wenger lärt sig någonting alls om att hålla kontroll på vissa spelare?
Svaret synes: Uppenbarligen inte alls!

Inte ett ***** något.

För 1 000:e gången (...eller vad det nu var...) så fick, eller snarare "tilläts" just Didier Drogba, av alla, att sänka Arsenal.
Ut ur ett viktigt cupspel, och nu ännu en bruten svit.

Jag, bitter?
Jovars.
Hyffsat, rejält!


Inte för att Arsenal skapade ett enda konstruktivt något efter andra halvleks start. Produktionen framåt slutade laget med redan efter att Walcott gjort sitt första mål. Så den "Ryska rubelsegern" var inte ett dugg orättvis i sak. Inte ett dyft.

Bitterheten som supporter ligger i hur Wenger, i en sådan viktig semifinal. lyckades med att så fullkomligt "miss-coacha" laget. Spela på 1-1, huh?

(- start liten parentes- Chelski var varken mer/mindre slitna än Arsenal efter CL-veckan. Så inga konstiga bortförklaringar om sådant nu! - slut liten parentes -)


Berg-och-dalbanan, herr Diaby, varför spela på?
Varför låta Arsjavin sitta och nöta bänk i 80 minuter?
Varför Wenger?

Fabianskis omognad / orutin i den här typen av avgörande matcher lyste upp hela
Wembley, London, Världen, med en så fullkomligt okylig som misslyckad idiotutrusning. Och Silvestre, så klen, inte ens ha axlar nog att möta upp Drogba...
Tyvärr förtjänas inte ett bättre öde för Gunners med sådana trista faktum.

Det hade tänts någon form av (naivt) hopp i mig kring avslutet av denna säsong. Verkligheten kom dock ikapp idag. Som en fet fyllesmocka. Rubelgänget i London, med hemort sydväst, vann helt rättvist och fullkomligt fair!

De var först, och de var bäst. På varje boll, på mittfältet och på kanterna, och inte minst: kallast mentalt. Och så var de på tå via sin inköpta ryske landslagstränare när det nu väl gällde: lukten av en glänsande troffé inom räckhåll. Gunnners var mest...eh...segt tandlösa?

Just to rub it in!
Tufft. Bara att svälja.
Gulp!

söndag 8 mars 2009

Eduardo klackade mot Burnley

I ett schemamässigt haltande FA-cupspel blev Chelsea under lördagen klara för semifinalspel. Arsenal hade Burnley i returmöte på hemmplan under söndagen för att försöka ta sig till kvartsfinal. Och det gjorde man!

Vela och Eduardo (som fått den stora äran att bära kaptensbindeln för dagen) på topp och båda nätade. Vacker var Velas 1-0, en lobb, och direkt makalös var Eduardos 2-0, på klack.
Ett mål att minnas. Ett mål som kräver sin brasse, förlåt kroat...

Till och med Eboué hittade mål med ett hårt skott rätt in i nätmaskorna efter en kall bakåtpass av Song. En märklig söndag på Emiraten. Och en oerhört viktig seger.
Målen - som också bevisar att bollen inte måste "gurkburkas in" - det finns alternativ:
http://www.fotbollive.se/news_show_tv_eduardos_konstmal.html?id=5993816

Walcott gjorde i övrigt comeback efter att ha varit skadad sedan mitten av november. Han påminde oss alla om att han är killen som kan kommma med fart. Skärpan var inte den bästa för dagen hos den unge britten, men det må vara förlåtet. Mycket annat gav hopp om en roligare avslutning av det som nu återstår av säsongen. Lär sig Arsjavin att trimma på sina hörnor, och Diaby att fila bort sina ojämnheter så...

I FA-cupen väntar nu kvartsfinal mot Hull 17:e alt. 18:e mars.
Går Arsenal vidare till semi möter man ovan nämnda Chelsea...
Matchen spelas hemma och preliminära datum är 18:e alt. 19:e april.

Nu är det full fokus på veckans match i Italien.
Det känns skönt att AS Roma inte gjorde något mål på sin Londonvisit.
Det kan visa sig vara en mycket viktig nolla som hölls.

För dagen njuter vi nu med Eduardo. Två cupspelsmatcher. Två mål. Och övriga spelare har att lära av Eduardo ocg Vela: det komplicerade är just det komplicerade. De enkla vägarna räcker gott när man ska ta ett avslut!