This Sums Up Our Season

Champions League semifinal 2:2
Arsenal : 1
Manchester United : 3

Det blev – tyvärr – aldrig ens spännande. Det hann inte bli det. Stora förväntningar, rödvitt flagghav och revanschlusta. Hög fart från Arsenal i fem minuter. Efter tio stod det 0-2.
En stor, en gigantisk ishink hade hällts från den soliga skyn rätt ned över Emirates. Ett fett finger. En skrockande röst från ovan som hånskrattande dundrade: "This Sums Up Your Season"

Misstag inträffar. Och visst det gjorde det när Arsenal skulle vara som bäst. Jag led, som lider, med unge Gibbs som jobbat så hårt på vänsterkanten i Clichys frånvaro, som halkar, tappar bollkontroll och ger Manchester United 0-1.

Och knappt hann klockans visare ticka innan Almunia gör säsongens grövsta missbedömning på en frispark från allas vår darling, Mrs Ronaldo. 0-2. Godnatt. Mörker. Jätte-ishinken varde hälld!

Arsenals gameplan spårade ur helt och fullkomligt. Spelarna sjönk, naturligt nog, samman. Skakade. Chockade. Okreativa. Inte full fart framåt, win-or-loose-attityd. Det var ängsligt och omständligt. Manchester United tackade och tog initiativet över hela planen och matchen, stärkta av en smakstart som inte ens Ferguson kunnat drömma om efter litervis av finaste Bourgogne.

Arsenal bjöd på ytor, oförmögna att skapa egna utrymmen. Många bollar i luften. Få via snabba pass. United rörliga, snabbt in i straffområde, snabba kontringar. När Rooney-Ronaldo sprätte in 0-3 i 61:e minuten reste sig delar av hemmapubliken och gick hem. Iskalla. Bedrövade. Besvikna.

"This Sums Up Our Season"

Wenger satt med huvudet djupt nerborrat i knät.En bild som sade allt.
Allt.
Ännu en säsong kan nu summeras - titellös.

En reducering via straff från van Persie gav lika mycket balsam på svedan av ischocken, överkörningen, som den förändrade matchbilden.

Och Fergusons djävlar, för kvällen i (symboliskt) himmelsblått, fick lämna London med en mycket viktig seger. Den första borta mot Arsenal på fyra år. En sällsynt enkel seger. Ett tungt fall som svidande nederlag för Arsenal och Wenger anno 2009.