Arsenal och Zenit överrens, men nu då?

Så kom de båda fotbollsklubbarna Zenit St Petersburg och Arsenal överrens tillslut. Om den "lille tsaren" Andrei Arsjavin. Han får lämna sin ryks "boja" för en prislapp om drygt 14 miljoner pund. Då skulle en mycket intressant övergång vara klar och allt vore frid och fröjd i denna långa följetong. Men så enkelt är det förstås inte.

Arsjavin själv har lönekrav som ligger högt över Arsenals lönepolicy. 100,000 pund i veckan. Hur man nu löser den nöten - och om man överhuvudtaget löser den, blir nästa bryderi.

Arsjavin har aldrig tidigare spelat i ligor utanför Ryssland. Han är oprövad och hans krav synes stora. Betänk att Arsenal har ytterligare några "missnöjda" spelare att söka förhandal med, senast Robin van Persie, som leder målskyttet i år och som kräver minst 80,000 pund.

Vill Arsenal sätta igång någon allmän lönekarussel?

Snikna Zenit spelar högt

Ryska UEFA-Cup vinnarna Zenit St Petersburg spelar högt. Alla är giriga, och Zenit är inget undantag. Tvärtom. Trots att Arsenal via ordförande Peter Hill-Wood i veckan deklarerade att klubben satt en ekonomisk gräns för att söka köpa loss Andrej Arsjavin från Zenit på £12 miljoner, så löd uppgifterna sent under fredagskvällen att Arsenal nu ändå erbjudit Zenit £12 + £3 miljoner i tilläggsavgifter och framtida bonus.

Budet avfärdades dock snabbt av Zenit, vars utgångspunkt varit att söka mjölka varje hugad spekulant på minst £20 miljoner (drygt en kvarts miljard i svenska kronor) för spelaren som vantrivs.

Zenit verkar inte särdeles seriösa kring att göra någon affär med Arsenal. Klubben spelar högt och hoppas nu på att vänta ut andra klubbar med fetare kassaskrin. Kanske lyckas man. Jag har skrivit det förr och tar det igen: Jag skulle inte bli särdeles förvånad om detta tydliga "Arsenal-target" slutligen hamnar i ärkerivalen Spurs!
De springer av vana på allt det Gunners scoutar.
Annars kan alltid "Manchester Citeh" storhandla till sitt nya lag med sina oljebiljarder. Laget som sedan ska erövra världen.

Under fredagen talade även Wenger i Arsenal-TV om affären. Det verkar inte finnas någon "plan-B" för Wenger. Går affären i lås så gör den, gör den inte det så har klubben en stark trupp och och Wenger har sitt fulla förtroende för redan kontrakterade spelare... [s.i.c]
Jo. Man har hört den valsen förr.

Och jag har skrivit det förr:
Det lär aldrig bli någon Arsjavin i Arsenal. Tyvärr. Det är en spelartyp som hade behövts i laget. Det är en spelartyp som hade lockat fram litet välbehövlig glöd runt laget. Det hade varit en publikmagnet vars enda nackdel inneburit att alla vi Red Members inte kunnat handla biljetter med den "enkelhet" som året erbjudit. (som jag skrev - alla är giriga - även jag som i år vunnit på att lättare komma åt biljetter...)

Under lördagen lär nu så historien Arsjavin-Arsenal, eller snarare Arsenal-Zenit, få sitt slut, sin upplösning. No deal.

Inte så litet surt önskar jag att Zenit står där när transferfönstret stänger -utan något bud med en tjurig och omotiverad Arsjavin. En spelare vars klocka tickar som alla andras, en spelare som snart ska fylla 28 år. En Arsjavin som sedan kan köpa ut sig själv i november 2009 och som då garantertat INTE kommer ge Zenit något ens i närhetenb av de hundratals miljoner man nu drömmer om.

Jag sitter i landet jantelag och önskar att Zenit faller offer för ett gammalt ordstäv som fullkomligt skriker missunsamhet:
"Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket"

Jag blir som ett litet fånigt barn på nytt. En odräglig snorunge. Får jag inte den där fina lastbilen på leksakshyllan ska ingen annan unge få ha den heller. Minsann. Jag har inte ens vett att plågas över mina högst omogna känslor. Jag är skrupelfri. Helt utan någon moral. Min värld är svart-vit och jag har helt tappat bort kompassen till gråskalan.

Lurade nästan mig själv

Jag lät mig n ä s t a n dras med i haussen. Jag började fantisera att det kanske skulle, att det kanske kunde bli affär med Zenit St Petersburg och Arsjavin. Trots allt. Men jag har nyktrat till. Självklart blir det inget av saken. Alla motstridiga uppgifter i sig gör denna redan märkliga följetong till en snart glömd skröna i ännu ett transferfönster som kom och gick. Om det är Zenit som desperat söker suga miljoner, eller agenten Dennis Lachter (som vill ha 30-50 miljoner för att sköta själva försäljningen), eller om det är Arsenal somhar så ont om pengar...
oavsett "varför" - känns mindre intressant.

Någon affär lär det aldrig bli. Någon Arsjavin i Arsenal lär vi aldrig se. Kanske, eller sannolikt, vaknar nu någon annan till. Som ger ryssarna vilken orimlig summa de än vill ha. För Arsjavin, för agenten, för framtida pay-offs vid eventuella cupvinster eller övergångar.

Har svårt att tänka mig att en Mark Hughes, numera med obegränsad börs, låter sig nöjas med Craig Bellamy (!!) som det STORA förvärvet till "Man Citeh", när Kaká tackat nej, och AC Milan nobbar 1,1 miljard. Men det finns ytterligare aktörer bland de riktigt peningstinna elefantskötarna i europeisk klubbfotboll.

Om inte de riktigt välbesuttna handlar just nu, så lär någon hjälpa Arsjavin i november, då han är fri att köpa ut sig. Han lär inte välja Arsenal.
"De kunde köpt mig om de verkligen var intresserade" - lär han tänka.

Behöver Arsenal Upson?

Medan stor energi och spaltmil av text i media och på bloggar under innevarande Silly-Season och transfer ägnas Arsjavin så har endast några spaltcentimeter och enstaka bloggrader avhandlat mittbacken Matthew Upsons eventuella återkomst. Det skulle handla om en lån- och bytesaffär med Londongrannen West Ham, just nu hårt pressade av den ekonomiska krisen.

West Ham får låna Bendtner och Arsenal tar sig an Upson, som fått Capello's välsignelse i det Engelska landslaget.

Upson som tillhörde Arsenal under åren 1997-2003 gjorde få matcher i klubben. Orsaken var att Arsenal på den tiden hade just det som gjort klubbens profil så känd: ett lag med en stark defensiv backlinje. Och detta med peresoner som Tony Adams ocvh Martin Keown. Här var inte lätt att ta plats för den då unge Upson. Men främst var det Upsons eviga otur med långtidsskador som gjorde att han (som så många andra Arsenalspelare) ägnade mer tid åt rehabilitering än åt serie- och cupspel. När han var frisk blev det utlån till klubbarna Nottingham Forest, Crystal Palace och Reading, innan han såldes till Birmingham City för £ 1 miljon.

Under sex år blev det så totalt 56 (mållösa) matcher i Arsenal...

Att det fladdrar betänkligt i Arsenals backlinje innevarande säsong är ett faktum. Och är det inte skador som spökar så talas det om vantrivsel och personlig osämja. Laget går därför runt på olika konstruktioner som personer, match från annan.

År 2007 (långt innan någon kunde stava till ordet "finanskris", allra minst isländske ägaren Björgolfur Gudmundsson...) köptes Upson in på ett 4,5 år långt kontrakt till West Ham för £6 miljoner pund. Det startade med skador även här, men Upson har sedan hunnit med över 50 matcher för Hammers, samt fått förtroendet att bära kaptensbindel.

Är då snart 30-årige "Matty" lösningen på en stabil backlinje?
Konstateras kan att Wenger aldrig någonsin tidigare "tagit tillbaka" en spelare som väl lämnat klubben. Frågan är varför han skulle göra det nu?

Att låna ut valpige Bendtner synes inte vara någon dum idé. Detta förutsatt att Wenger väljer att spela Vela mer, samt att Eduardos återkomst fungerar efter alla förhoppningar. Men om framtiden kan ingen sia, och transferfönstret stänger om 14 dagar.

Ett annat alternativ i att förstärka backlinjen kunde vara att "raida" Zenit St Petersburg på kroaten Ivica Krizanac som man tar sig an tillsammans med Arsjavin...

Nu synes allt förhandlade med den ryska klubben gå trögt. Under lördagen rapporteras att Usmanov ska vara mannen som blir nyckeln till att någon affär med Zenit ska gå i lås. Frågorna som uppstår är om Arsenal verkligen är betjänt av den typen av hjälpande händer. Den andra frågan är hur försvaret kommer att formeras under vintern och våren 2009.