En sjuk dag

Trettioåtta garders feber, något omysigt höstvirus har trängt sig på likt grårusket med regn blåst. Matt och utslagen i soffan. En sjuk söndag. Panodil och barnläsk. Inte på något hejdundrande "partymood" som sig bör inför ett Londonderby.

Med noll aptit startade ändå fotbollssöndagen med en förrätt: mötet Chelsea-Liverpool. Och tänka sig: hemmalaget gick på sin första hemmatorsk sedan 2004. Åttiosex matcher har man hållit gästerna stången. Alla sviter har ett slut. Det som rör sig i en trött feberhjärna är nu hur detta påverkar CFC framöver?

Kännslan av att osårbarheten är bruten kan få effekter. Man minns Arsenals unbeaten-svit. I fyrtionio matcher höll det. När jubileumstiteln "femtio jämnt" skulle tas hos ärkefienderna på Old Trafford blev det soppatorsk, och sedan gick det...svajigt.

Får väl lyfta på hatten för Pool, även om det nu bär emot en aning. Men de spelade taktiskt smart, och Chelsea förvånansvärt fantasilöst. Att det var just Xabi Alonso som sänkte de blå kändes på något sätt typiskt.

Med ytterligare några panodil i blodsystemet dags att ta sig an huvudrätten: West Ham - Arsenal. En märkligt böljande tillställning som ur ett högst subjektivt Arsenalperspektiv lämnade en h e l d e l att önska. Över tjugo minuter spelade innan Walcott bjöd på första målchansen. Bendtner och Van Persie på topp som nykosntruerad anfallsduo gav ingen vidare rakbladsskärpa, men hela laget bidrog mer idel omständliga avslut där ingen ville skjuta när chanser arbetats fram.

Känns det igen?

Med knappt trettio minuter kvar rörde så Wenger som brukligt om i laget, lyfte ut Nasri och in med Diaby. Ut med Walcott och in med Adebayor, och nu började stora Arsenalpressen tugga. Men var inte virket ivägen så var Robert Green omutlig. Rent outstanding. När Julien Faubert skulle rensa skott från Adebayor så var inte ens Green med. 0-1. Adebayor hann så med att hänga tvåan på stopptid.

Tre skönt som nödvändiga poäng på Upton Park även om Arsenal inte övertygade och West Ham spelade klokt. Nu väntar nästa Londonderby mot Redknapps "jag-kunde-inte-tacka-nej-att träna-en stirklubb" Sp*rs. Ett tottenham som tog sin första ligaseger idag, men är kvar i botten. Nu spelar inte placeringen någon roll.

Den tillställningen som brukar utgöra en av årets stora ligamöten.
Hoppas få avverka den uppgörelsen hyffsat klar i skallen och utan paracetamol som bakterier i blodet.

Slut på sviten!

Den 27:e november tog Arsenals förlustfria svit slut i Sevilla, Spanien. En märklig tillställning med ett märkligt lag uttaget av Wenger. En holländsk domare vid namn Eric Braamhaar som inte dömde straff, dömde straff och tog tillbaka den, samt dömde ännu en som den gamle Spursspelaren Kanouté (som i övrigt missade varje skott han slog) naturligtvis "bara" hade att rulla in. Ridå, och mer än en symbolisk spik i kistan!

3-1

En bitter läxa och en spelmässigt rent rättmätig revansch för Sevilla mot ett uddlöst Arsenal vars lagmaskin som i fullständig osynk utgjorde noll fara efter matchens första 20 minuter. Eduardo och Bendtner på topp öppnade strålande (samspelet 0-1) men föll som glimrande stjärnor till osynliga svarta hål varefter matchuret tickade. Backlinjen svajade betänkligt och kommunicerade dåligt. På mittfält och högerkant fick Alves och Navas ha lekstuga. Allt som gick snabbt, kvickt och snyggt för Sevilla denna kväll gick segt, fult och rörigt för Arsenal. Denilson och Hoyte lyckades också visa upp att de kan ge sig på riktigt fulspel med dobbarna före. Planens okrönte fulspelare dock Poulsen som nästan lyckades i uppsåtet att förstöra Eboué...

Trots förlusten är nu Arsenal även formellt klara för CL-avancemang efter att Steua Bukarest och Slavia Prag spelat kryss med 1-1. Men man slutar sannolikt inte som gruppvinnare, och får då såväl sämre lottning som missad favör i att få avslutande hemmamöte.

Jag vet inte hur Wenger tänkte när han plockade ut laget. En blandning av spelare som inte spelat tillsammans i sådan här miljö. Sevilla borta är ingen lek, blev ingen lek. Ett tufft matchschema som väntar antas vara anledningen till att Gallas och Adebayor fick vila. Och de saknades.

Åter Bendnter, blir inte klok på honom. Alldeles för seg. Läser boll men saknar den avgörande kvickheten i steget. Att sådana som Braamhaar får döma på denna nivå är kvällens fullständiga gåta.

Det tråkigaste, som vid alla sviter, är dock att Arsenals nya "unbeaten" (april 07) nu fick sitt slut. Jag trodde i min enfald att Arsenal skulle klara sig undan med trist "rulla-boll-taktik" a la Pragbesöket och säkra ett kryss.

Fel, fel, fel, som Brasse sa'!

Hur påverkar nu kvällen ligaspelet?
Återstår att se, återstår att se...