Yes. Den satt!
Vissa segrar är banne mig skönare än andra liksom matchkvaliteteter kan variera. Arsenal gjorde långt ifrån vare sig sin "roligaste" eller "mest briljanta match" för säsongen i Birmingham, men plockade likväl med sig tre viktiga poäng i spöregnet. Mycket viktiga i tider av en räcka fylld av täta bortamatcher.
Snabba repliker på Gardners 1-0 mål (något omarkerad av Clichy som annars spelade väl godkänt!) av Flamini och Adebayor som båda såg till att engelska landslagsmålvakten Scott Carson fick vittja nätet. Strålande fotboll i 45 minuter, varav Arsenal bjöd på spelsolsken i 30 av desamma.
Andra halvlek var Villas och enbart Villas. Kvittering hängde säkrare i luften än alla tusentals de kubikmeter vatten som hälldes ned från skyn kändes det som. Men trots en radda giftiga chanser från hemmalaget så lyckades Arsenal säkra. Bollinnehavet i slutet av matchen visade 77% för Aston Villa!
Måste bara lyfta fram Hleb, som var gudalik fram till dess Villas norrman Carew uppenbarligen drabbades av hallucination och trodde att Arsenals Vitryss var en boll.
(Det röda kortet lös förövrigt likt just likt en stoppskylt med sin frånvaro)
Det är i övrigt numera ledsamt att se en av fjolårets stora profiler, Gilberto, spela så totalt utan självförtroende. Att brassen kan boll vet alla. Nu gav speltiden han fick vissa rensningar som var närmast panikartade. Theo Walcott, så. Återkommer till honom i annan krönika.
Har dundrat in några mail då jag inte haussade Bendnter i Sevilla. Det finns dock mer att säga om Walcott. Grabben kan springa, och det otroligt fort, men…?
När han inte hade något att springa på, i matcher som då Villa parkerat på Arsenals planhalva, så märks knappast att den unge Engelsmannen är på planen. Han försvinner likt en skuggestalt.
I pressen idag går i övrigt att läsa att Almunia och Lehmann inte talar med varandra längre. Ursäkta mig, men det har de väl aldrig någonsin gjort?
Lämnar fotbollen för dagen, för adventsljus och allmän julhets, förlåt begynnande julro.
På onsdag skatorna borta. Självklart själv på tjänsteresa, men någonstans i en främmande svensk stad finns sannolikt ett sporthak som man kan smita iväg till.
"Är litet hängig, förkylning, ni vet, går överallt nu, drar till hotellet och vilar ikväll".
En vit lögn kan tillåtas. Ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar