Söndag kväll 16:e december. Facit. Topp fem i ligatoppen ser ut som följer:
1. Arsenal 17 - 40 p
2. Man United 17 - 39 p
3. Chelsea 17 - 34 p
4. Man City 17 - 33 p
5. Liverpool 16 - 30 p
Under drygt två timmar fick Manchester United låna tabellens förstaplats. Sedan var ordningen återställd.
Söndagen med de två tungviktsmötena är över, och såväl Mancs som Arsenal kammade hem trepoängare via ett mål mot noll.
Det bjöds en osedvanligt stökig tillställning på Emiraten. Kanske inte helt oväntat. En match helt utan finess och stjärnspel, men känslosamt och fysiskt värre. De gula korten haglade. Inte mindre än tio kort hann domare Alan Wiley, som förövrigt gjorde en pinsam insats åt båda håll, slita upp ur fickan. Ingen syntes fredad mer än Ashley Cole som fick bete sig likt en rugbyspelare vid behov. Helt okey att ge Fabregas en snyting i eget straffområde, exempelvis. Ingen påföljd. Han skulle väl fredas från den stygga hemmapubliken. Men något rött hittade alltså inte den kortviftande Wiley. Han kanske hade glömt det på hatthyllan vid plommonstopet. Och glad ska nog även Eboué vara för det liksom Terry.
Men båda fick ändå lämna planen. (Terry i 30:e minuten, Eboué via bår i 69:e minuten)
Kan man beskriva matchens karaktär i ett ord blir epitetet för tillställningen ”övertänd”.
Det var ingen genomgående rytm eller rejält driv i passningsspelet från någotdera av lagen mer än undantagsvis, som i skov. Det var kamp, kamp och fula slängar åt båda håll. Att Fabregas och van Persie (som kom in med den äran för Eboué) inte har färsk matchrutin i kroppen märktes. Båda herrarna hade bud på mål, men lyckades missa i situationer där de normalt inte bränner sina chanser. Talande nog så blev det seger på en fast situation, Arsenalhörna.
Arsenals lagkapten, och före detta Chelseaspelaren William Gallas nickade in segermålet på stopptid i första halvlek sedan Petr Cech gjort en märklig utrusning. Att Adebayors mål under andra halvlek blev bortdömt på grund av en "Chelseafrispark" var i övrigt helt i linje med Wileys insats i den match han inte hanterade.
CSKA London höll sig högt upp i banan från start, men var förvånansvärt tandlösa utan Drogba. Shevchenko fick på några rökare, men Almunia var omutlig i Arsenals mål.
En oerhört skön seger i en match som rent spelmässigt knappast lär gå till fotbollshistoriens arkiv. Men den trista trenden mot Abramovich "ärorika miljardprojekt" är bruten.
Det är värt att fira.
Här tyvärr med alvedon och te.
Festligare alternativ hade onekligen varit trevligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar