Håglöst tjongabollande gav första ligaförlusten

Inser att man varit obotlig optimist om man hoppats på kryss. Förvisso en straff som inte var en straff som gav Midlesbrough en tidig ledning när gamle bekantingen Aliadiare rullade runt i straffområdet. Men säsongens första ligaförlust ska inte sopas under mattan genom att skylla på taffliga domarinsatser. 2-1

M’Boro var heta.
Arsenal håglösa.

När det "gäller som mest" synes Gunners vara helt ur form och fasion. Tyvärr. Tecknen har funnits mot såväl Aston Villa som Newcastle, men söndagen (be)visade att ett skadat Arsenal med ungdomar inte räcker till. Försprånget till konkurrenterna har krympt till en sketen poäng.

Litet surt. Men för att se litet nyktert på saken:
Arsenal har gjorde en ligastart som jag aldrig drömt om i augusti. Det har i sin tur skruvat upp förväntningarna även hos undertecknad. Att laget hamnar i en oroväckande djup svacka och välfylld skadebänk när två Londonderbyn väntar i ett i övrigt tufft spelschema som december bjuder, ger väl inte upphov till något glädjerus, tyvärr.

Det var ingen hedersam förlust. Det var en rättvis förlust. Arsenal spelade inte Arsenalfotboll. Det tjongades långbollar a la Liverpool. Slogs krossar utan adress, och värst av allt;
Fjolårets handbolls-gurburks-syndrom var åter!Inga snabba eller oväntade avslut. De få gånger ett sällsynt håglöst Arsenal överhuvudtaget var på offensiv planhalva var spelet omständligt och uddlöst. Tre röda på varje vit. Två dragningar för mycket. Ogiftigt, osäkert och odramatiskt.

Något förvånande att den backlinje som jobbat tillsammans kapitulerar så. Märkliga markeringsmissar och konstiga felpass. Det fanns ingen att glädjas över och ingen att berömma. Det var uselt på grund av saknad vilja och saknad attityd.

Jag inväntar nu alla de "experter" och skribenter som innan säsongsstart visste att Arsenal skulle bli ett mittenlag i år, som senare suttit i TV-studios och använt sina krönikor till att hylla Wengers nya lag, nu åter vända kappan i vinden och deklarera: "Vad var det jag sa!"
De kommer nu. Efter att ha legat gömda under sina stenar, eller burit kameleontens skepnad.
De kommer med spott och spe. Var så säkra, var så säkra...

Den egna oron består mer i insikten att det Arsenal vi såg på Riverside Stadium inte har skuggan av en chans mot ett tråkigt men kliniskt Chelsea. Tyvärr bevisade dagen att Bendnter och Eduardo har mycket långt kvar när Adebayor sviker.

Fenomenet Walcott har slutat att förvåna och mera börjat irritera. Han kanske borde satsa på en löparkarriär. Men att slå boll tycks inte vara hans gren. Detta skrivet efter att nu sett den unga lovande engelsmannen vara just "lovande" i snart två år.

Bitter, jag?
Nähä?