Har varit stitje på swedeArse. Resor. Arbete. En mörk fotbollsvecka när Lucia och jullyktor gett litet annat sken i tillvaron. Wenger åkte med ett resrvlag till Portugal, och förlorade helt rättvist mot FC Porto. Blir det Bayern München, Juventus eller Real Madrid härnäst?
Jag hoppas INTE på det tyska laget.
M'boro borta blev till ännu ett kryssmöte under lördagen. 1-1 och Arsenal åkte ned till femteplatsen. En Chelseavinst mot West Ham som avslutar fotbollsveckan och det är lika långt upp till toppen poängmässigt som ned till Fulham på tiondeplatsen...
I veckan hade styrelsen möte. Stan Kroenke flögs in från USA. Nu har beslutats om förändringar inför transferfönstrets förestående öppnande. Enligt The Daily Mail ska pengar ges till Wenger med instruktion att köpa rutin, och sådant kostar. I blickfånget spanske David Villa.
Ska det blidka Fabregas?
Fast Cesc behöver kamrater på mittfältet.
Vi lär väl bli svaret varse om det blir några nyförvärv som inte bär Wengers typiska signum: "billigt-ung-tallang".
Själv är jag septisk.
Visar inlägg med etikett Midlesbrough. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Midlesbrough. Visa alla inlägg
söndag 14 december 2008
torsdag 14 augusti 2008
Not The Beautiful Game
En riktigt, riktigt, riktigt trist tillställning i Arnhem när håglösa "Young Guns" ställdes mot FC Twente i Arnhem. Och efter halvlek nummer ett kändes 0-0 närmast tursamt för Arsenal.Pannan var lätt fuktig, men ögonen trötta. Nu ordnade sig saken. 0-2. Tankarna virvlade dock under några tillfällen: Tänk en säsong utan CL-spel...
Första halvlek räddades av Almunia. Annars var det få att dela plusbetygen till.
Denilsson fortsätter att imponera då han tar ett allt större defensivt ansvar.
Djourou var bäst på planen i Arsenal. Utan konkurrens. Fortsätt så!
Underbetyg åt de allra flesta. Robin van Persie närmast totalt bedrövlig trots frisparken som medförde att Gallas kunde fumla in det första målet. Adebayor helt osynlig när han nu inte var offside, men måltjyv som han är, så blixtrade det till när väl tvåan kom. Returen i London den 27:e augusti bör banne mig inte bjuda på någon spänning alls.
Synes som att Arsenal gör sig av med Justin Hoyte till M'boro trots allt. Prislappen är ännu hemlig. Boro's VD Keith Lamb om den förestående affären:
"We have agreed a fee with Arsenal and we have now been given permission to speak to Justin, which we will be doing in the next 24-48 hours."
Kan man inte kränga iväg Eboué istället?
Han har ju spelat back förr, om än på ytterkanten.
Wenger kan nu ägna sig åt att köpa mittfältare.
Vi är många som väntar på namnet.
Rutin, och litet ålder, tack.
Jag avstår från att lämna önskelista, men ett lagom udda förslag ur högen, ligger på näthinnan ända sedan African Nations Cup:
http://en.wikipedia.org/wiki/Mohamed_Aboutreika
Idag kom paket från posten från London. "Anfield 20th Anniversary Special Edition".
Fin kartong med krims-krams. Ska bläddra i boken av Perry Groves. Kartongen ställer vi i samlingen. Till familjens "stora fröjd"...
Första halvlek räddades av Almunia. Annars var det få att dela plusbetygen till.
Denilsson fortsätter att imponera då han tar ett allt större defensivt ansvar.
Djourou var bäst på planen i Arsenal. Utan konkurrens. Fortsätt så!
Underbetyg åt de allra flesta. Robin van Persie närmast totalt bedrövlig trots frisparken som medförde att Gallas kunde fumla in det första målet. Adebayor helt osynlig när han nu inte var offside, men måltjyv som han är, så blixtrade det till när väl tvåan kom. Returen i London den 27:e augusti bör banne mig inte bjuda på någon spänning alls.
Synes som att Arsenal gör sig av med Justin Hoyte till M'boro trots allt. Prislappen är ännu hemlig. Boro's VD Keith Lamb om den förestående affären:
"We have agreed a fee with Arsenal and we have now been given permission to speak to Justin, which we will be doing in the next 24-48 hours."
Kan man inte kränga iväg Eboué istället?
Han har ju spelat back förr, om än på ytterkanten.
Wenger kan nu ägna sig åt att köpa mittfältare.
Vi är många som väntar på namnet.
Rutin, och litet ålder, tack.
Jag avstår från att lämna önskelista, men ett lagom udda förslag ur högen, ligger på näthinnan ända sedan African Nations Cup:
http://en.wikipedia.org/wiki/Mohamed_Aboutreika
Idag kom paket från posten från London. "Anfield 20th Anniversary Special Edition".
Fin kartong med krims-krams. Ska bläddra i boken av Perry Groves. Kartongen ställer vi i samlingen. Till familjens "stora fröjd"...
måndag 10 december 2007
Släng in reserverna Wenger!
Lukasz Fabianski (Vito Mannone), Harvard Norveit, Gavin Hoyte, Paul Rodgers, Armand Traore, Fran Merida, Nacer Barazite, Vincent van den Berg, Mark Randall, Kieran Gibbs, James Dunne, Henri Lansbury, Abu Ogogo, Rui Fonte och Rene Steer.
Det är ur spelarkollektivet ovan Wenger bör plocka ut sin startelva till onsdagens fullkomligt betydelselösa och avslutande gruppkvalmatch i Champions League. Krydda gärna med några alternativ som Phillipe Senderos, Alexandre Song och Gavins storebror Justin Hoyte.
Avsågade Steua Bukarest på besök betyder ingenting. Möjligtvis att Wenger kan få chansen att vila ett kollektiv som tappat formen. Utöver vila och kontemplation kan de som är friska få återuppleva reprisen mot M'boro via DVD. Det bör utgöra en välbehövlig tändvätska inför söndagens ligaderby mot CSKA London.
En bonus är att ställa över spelare som kommer att behövas i ligamötet är garantin för att inga nya skador tillkommer den redan åderlåtna truppen.
Någon vill sannolikt vända på resonemanget. Låt befintliga spelare ur förstalaget harva på och "krossa Steua Bukarest". Bygg upp litet nytt självförtroende inför söndagen. Risken finns att det vare sig blir "kross" eller seger. Hur mycket slipar det då på självförtroenden oavsett hur stor revanschlustan att prestera på planen än må vara..?
Spar på känslor och kraft till söndagen!
Nu kommer inte Wenger ställa ett reservlag på planen. Men jag hoppas att det kommer att vara ett lag präglat till mycket stor del av det yngre gardet.
Fotbollssupportrar är inte okrävande typer. Arsenals supportrar definitivt inte undantagna. Om man skummar vad som skrivs på supporterbaserade bloggar och i diverse forum så förstår man att gårdagens förlust (SÄSONGENS FÖRSTA I LIGAN) inkasserades för att laget egentligen i stort består av ett gäng inkompetenta slöfockar, och krav på rejäla (läs: etablerade, läs: dyra) nyförvärv är det som ska lösa problemet. Att Wenger värvat fel, att tilltron till de unga spelarna har varit för stor, etc.
Till och med önskemål om att sätta Lehmann att vakta målet igen skådats (!!)
Att laget klickade igår är inget att ifrågasätta. Till och med vinnarskallen Wenger, som inte brukar vara alltför generös mot sina motståndare i nederlagets stund, anser att 'Boros seger var rättvis.
Det olyckliga nu är att Arsenal återigen hamnat i ännu en skadecirkus. Tillfälliga lösningar med spelare som inte är helt i synk ställs jämte varandra i nya positioner. Och det blir inte alltid omedelbar lycka och sagolik framgång. Det kan, som vi sett, gå i baklås.
Den stora frågan är varför Arsenal drabbas av så mycket skador?
Några svarar att det vore ett mindre problem och truppen vore bredare och stjärnorna fler. Frågan på det påståendet blir så hur man definierar en stjärna?
Spelare som Hleb och Flamini var inte vatten värda under delar av fjolårets säsong. Nu är de plötsligt de oumbärliga. De som bär fram laget.
Jag närmast bävar för Robin van Persies återkomst. Killen har inga små krav på sina axlar när han väl är åter. Men att han kliver in som målspruta på beställning efter drygt två månaders frånvaro, är nog inte en förhoppning man bör hysa. Risken är att besvikelsen och frustrationen bara blir så mycket större.
Det är ur spelarkollektivet ovan Wenger bör plocka ut sin startelva till onsdagens fullkomligt betydelselösa och avslutande gruppkvalmatch i Champions League. Krydda gärna med några alternativ som Phillipe Senderos, Alexandre Song och Gavins storebror Justin Hoyte.
Avsågade Steua Bukarest på besök betyder ingenting. Möjligtvis att Wenger kan få chansen att vila ett kollektiv som tappat formen. Utöver vila och kontemplation kan de som är friska få återuppleva reprisen mot M'boro via DVD. Det bör utgöra en välbehövlig tändvätska inför söndagens ligaderby mot CSKA London.
En bonus är att ställa över spelare som kommer att behövas i ligamötet är garantin för att inga nya skador tillkommer den redan åderlåtna truppen.
Någon vill sannolikt vända på resonemanget. Låt befintliga spelare ur förstalaget harva på och "krossa Steua Bukarest". Bygg upp litet nytt självförtroende inför söndagen. Risken finns att det vare sig blir "kross" eller seger. Hur mycket slipar det då på självförtroenden oavsett hur stor revanschlustan att prestera på planen än må vara..?
Spar på känslor och kraft till söndagen!
Nu kommer inte Wenger ställa ett reservlag på planen. Men jag hoppas att det kommer att vara ett lag präglat till mycket stor del av det yngre gardet.
Fotbollssupportrar är inte okrävande typer. Arsenals supportrar definitivt inte undantagna. Om man skummar vad som skrivs på supporterbaserade bloggar och i diverse forum så förstår man att gårdagens förlust (SÄSONGENS FÖRSTA I LIGAN) inkasserades för att laget egentligen i stort består av ett gäng inkompetenta slöfockar, och krav på rejäla (läs: etablerade, läs: dyra) nyförvärv är det som ska lösa problemet. Att Wenger värvat fel, att tilltron till de unga spelarna har varit för stor, etc.
Till och med önskemål om att sätta Lehmann att vakta målet igen skådats (!!)
Att laget klickade igår är inget att ifrågasätta. Till och med vinnarskallen Wenger, som inte brukar vara alltför generös mot sina motståndare i nederlagets stund, anser att 'Boros seger var rättvis.
Det olyckliga nu är att Arsenal återigen hamnat i ännu en skadecirkus. Tillfälliga lösningar med spelare som inte är helt i synk ställs jämte varandra i nya positioner. Och det blir inte alltid omedelbar lycka och sagolik framgång. Det kan, som vi sett, gå i baklås.
Den stora frågan är varför Arsenal drabbas av så mycket skador?
Några svarar att det vore ett mindre problem och truppen vore bredare och stjärnorna fler. Frågan på det påståendet blir så hur man definierar en stjärna?
Spelare som Hleb och Flamini var inte vatten värda under delar av fjolårets säsong. Nu är de plötsligt de oumbärliga. De som bär fram laget.
Jag närmast bävar för Robin van Persies återkomst. Killen har inga små krav på sina axlar när han väl är åter. Men att han kliver in som målspruta på beställning efter drygt två månaders frånvaro, är nog inte en förhoppning man bör hysa. Risken är att besvikelsen och frustrationen bara blir så mycket större.
söndag 9 december 2007
Håglöst tjongabollande gav första ligaförlusten
Inser att man varit obotlig optimist om man hoppats på kryss. Förvisso en straff som inte var en straff som gav Midlesbrough en tidig ledning när gamle bekantingen Aliadiare rullade runt i straffområdet. Men säsongens första ligaförlust ska inte sopas under mattan genom att skylla på taffliga domarinsatser. 2-1
M’Boro var heta.
Arsenal håglösa.
När det "gäller som mest" synes Gunners vara helt ur form och fasion. Tyvärr. Tecknen har funnits mot såväl Aston Villa som Newcastle, men söndagen (be)visade att ett skadat Arsenal med ungdomar inte räcker till. Försprånget till konkurrenterna har krympt till en sketen poäng.
Litet surt. Men för att se litet nyktert på saken:
Arsenal har gjorde en ligastart som jag aldrig drömt om i augusti. Det har i sin tur skruvat upp förväntningarna även hos undertecknad. Att laget hamnar i en oroväckande djup svacka och välfylld skadebänk när två Londonderbyn väntar i ett i övrigt tufft spelschema som december bjuder, ger väl inte upphov till något glädjerus, tyvärr.
Det var ingen hedersam förlust. Det var en rättvis förlust. Arsenal spelade inte Arsenalfotboll. Det tjongades långbollar a la Liverpool. Slogs krossar utan adress, och värst av allt;
Fjolårets handbolls-gurburks-syndrom var åter!Inga snabba eller oväntade avslut. De få gånger ett sällsynt håglöst Arsenal överhuvudtaget var på offensiv planhalva var spelet omständligt och uddlöst. Tre röda på varje vit. Två dragningar för mycket. Ogiftigt, osäkert och odramatiskt.
Något förvånande att den backlinje som jobbat tillsammans kapitulerar så. Märkliga markeringsmissar och konstiga felpass. Det fanns ingen att glädjas över och ingen att berömma. Det var uselt på grund av saknad vilja och saknad attityd.
Jag inväntar nu alla de "experter" och skribenter som innan säsongsstart visste att Arsenal skulle bli ett mittenlag i år, som senare suttit i TV-studios och använt sina krönikor till att hylla Wengers nya lag, nu åter vända kappan i vinden och deklarera: "Vad var det jag sa!"
De kommer nu. Efter att ha legat gömda under sina stenar, eller burit kameleontens skepnad.
De kommer med spott och spe. Var så säkra, var så säkra...
Den egna oron består mer i insikten att det Arsenal vi såg på Riverside Stadium inte har skuggan av en chans mot ett tråkigt men kliniskt Chelsea. Tyvärr bevisade dagen att Bendnter och Eduardo har mycket långt kvar när Adebayor sviker.
Fenomenet Walcott har slutat att förvåna och mera börjat irritera. Han kanske borde satsa på en löparkarriär. Men att slå boll tycks inte vara hans gren. Detta skrivet efter att nu sett den unga lovande engelsmannen vara just "lovande" i snart två år.
Bitter, jag?
Nähä?
M’Boro var heta.
Arsenal håglösa.
När det "gäller som mest" synes Gunners vara helt ur form och fasion. Tyvärr. Tecknen har funnits mot såväl Aston Villa som Newcastle, men söndagen (be)visade att ett skadat Arsenal med ungdomar inte räcker till. Försprånget till konkurrenterna har krympt till en sketen poäng.
Litet surt. Men för att se litet nyktert på saken:
Arsenal har gjorde en ligastart som jag aldrig drömt om i augusti. Det har i sin tur skruvat upp förväntningarna även hos undertecknad. Att laget hamnar i en oroväckande djup svacka och välfylld skadebänk när två Londonderbyn väntar i ett i övrigt tufft spelschema som december bjuder, ger väl inte upphov till något glädjerus, tyvärr.
Det var ingen hedersam förlust. Det var en rättvis förlust. Arsenal spelade inte Arsenalfotboll. Det tjongades långbollar a la Liverpool. Slogs krossar utan adress, och värst av allt;
Fjolårets handbolls-gurburks-syndrom var åter!Inga snabba eller oväntade avslut. De få gånger ett sällsynt håglöst Arsenal överhuvudtaget var på offensiv planhalva var spelet omständligt och uddlöst. Tre röda på varje vit. Två dragningar för mycket. Ogiftigt, osäkert och odramatiskt.
Något förvånande att den backlinje som jobbat tillsammans kapitulerar så. Märkliga markeringsmissar och konstiga felpass. Det fanns ingen att glädjas över och ingen att berömma. Det var uselt på grund av saknad vilja och saknad attityd.
Jag inväntar nu alla de "experter" och skribenter som innan säsongsstart visste att Arsenal skulle bli ett mittenlag i år, som senare suttit i TV-studios och använt sina krönikor till att hylla Wengers nya lag, nu åter vända kappan i vinden och deklarera: "Vad var det jag sa!"
De kommer nu. Efter att ha legat gömda under sina stenar, eller burit kameleontens skepnad.
De kommer med spott och spe. Var så säkra, var så säkra...
Den egna oron består mer i insikten att det Arsenal vi såg på Riverside Stadium inte har skuggan av en chans mot ett tråkigt men kliniskt Chelsea. Tyvärr bevisade dagen att Bendnter och Eduardo har mycket långt kvar när Adebayor sviker.
Fenomenet Walcott har slutat att förvåna och mera börjat irritera. Han kanske borde satsa på en löparkarriär. Men att slå boll tycks inte vara hans gren. Detta skrivet efter att nu sett den unga lovande engelsmannen vara just "lovande" i snart två år.
Bitter, jag?
Nähä?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)