Åskväder i huvudet

Efter snöpliga förluster och nedåtpekande mungipor brukar man hämta nya krafter och insupa litet nya perspektiv. Idag är det tvärtom. Det har inte varit ett sådant blygrått åskmoln uppe i huvudet sedan säongen 2002-03, när Arsenal "hade titeln i en liten ask", men lyckades sumpa 11 poäng under vårspurten till Manchester Uniteds stora glädje.

Inte för att tiden eller läget har några större gemensamma nämnare med en semifinal i FA-cupen sex år senare. Men jag kände samma ilska då som nu. Sämst när det gäller.
Och i år gäller det som gällas kan. Ligatiteln försvann ur fokus redan under oktober 2008, sedan har laget ramlat ur Carling Cup och nu den klassiska FA-cupen.

Det som är mest störande är att NÅGOT måste väl ändå en "vinnarskalle och tjurgubbe" som Wenger satsa på att söka ro hem efter några år av fullständig titeltorka?

Hur kan han då ställa upp en sådan märklig startelva mot Chelsea?
Hur har han dessutom mage, eller orken, att gnälla på gräsets kvalitet på Wembley?
Det var inte gräsets kvalitet, eller jordlagret därunder, som avgjorde den här matchen.

Chelsea är inte Villareal. Medges. Men om man ska rotera spelare, varför välja göra det i en FA-cupsemifinal?
Laget som slog Villareal hade en alledeles lysande som utmärkt Song på mittfältet, han fungerade lysande med Fabregas. Nyckeln till vinsten. Men nu var plötsligt Denilson och den evigt så ojämne Diaby på planen. Cesc försvann helt, bollar tappades, och något konstruktivt offensivt spel var det aldrig tal om från The Gunners.

Som konstaterades igår: Chelskis seger var rättvis.
Men Arsenal bjöd dem på det.
Och Hiddinks lagtänk överglänste Wengers "taktiska snille". En Wenger som lät Arsjavin och Nasri vila.

Förvisso krymper antalet matcher poäng att spela om i ligan snabbt nu. Aston Villa fick enbart kryss hemma mot West Ham igår. Men inget är säkert (apropå säsongen 02/03) förrän sista match är spelad. Och detat Arsenal har nu att möta de tre övriga "storlagen". Liverpool borta på redan på tisdag.

Sedan återstår förvisso semifinalspel i Champions League. Jag trodde tidigare i veckan att Arsenal faktiskt kan hantera Manchester United. Men efter gårdagens insats får jag kraftigt revidera mina tankar. Söndagen ägnas följande upplyftande tankar:

2006 - Final Champions League, förlust mot Barcelona, 2-1
2007 - Final Carling Cup, förlust mot Chelsea, 2 -1 (en karbonkopia på gårdagen)
2008 - Lysande i ligan, fram till mötet i Birmingham, tack och adjö...
2009 - ??