Champions League - kvartsfinal 1
Villareal: 1
Arsenal: 1
En kväll att minnas. Men det startade med omen om en kväll att snarast glömma. Racerpress på högsta varvtal av Villareal, 1-0 av Marcos Senna efter knappt tio minuter. En rejäl markeringsmiss av Song och ett praktskott bakom en chanslös Almunia. Kvartsfinal i Champions League och det var svettigt värre i Spanien. Läget förbättrades knappast av två tunga skadeavbräck: Först Almunia av (fot), sedan Gallas (knä).
Skulle Fabianski, som förvisso spelat stabilt i FA-cupen, palla den här sortens cupspel?
Och skulle, den ibland något valpige Djourou fylla ut för långt mer rutinerade Gallas?
Det såg ut att vara Villareals match helt och hållet de första fyrtiofem minuterna. Skador och byten fick om intet annat Arsenals spel att bli ryckigt, hamna ur egen balans. Kvicka djupledsstick gjorde Villareal ständigt farliga. Livsfarliga. Och 2-0 hade inte varit något lyckoläge för en retur.
Men Gunners nötte på, Fabregas dominerade mittfältet som en kung och hänförare i andra halvlek, och plötsligt var pressen rödvit. Och utdelningren kom som ett påskägg av skimrande guld. Fabregas (förstås) till Adebayor som tar ned bollen på bröstet med ryggen mot Villareals Diego López, för att sedan vända i luften och slå in kvittering via en klassisk bicakleta!
Ett cirkusnummer i en kvartsfinal.
Villareal tog åter kommandot under de sista 10 minutrarna, där bland andra Robert Pires dirigerade från sin vänsterflank. Men 1-1 stod sig.
Fördel Arsenal i returen?
Tja, inte kan det ha varit en nackdel att ta med sig ett mål från Spanien...
Och till returen önksar vi alla att Nasri vågar mer (och tänker mindre)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar