Skön helg, tuff vecka

Premier League omgång 32:
Wigan: 1
Arsenal: 4

Till kära släktens stora glädje rusades med jämna mellanrum från påskbord till Text-TV:n under Påskaftonen. Wigan - Arsenal: 1-0. W.T.F?
Så stod det länge. Vad var detta? Och målgörare: Mido. Såklart. Den gamle spursaren. Hmpf.
Lämnade resultatet och såg först senare under kvällen att Arsenal vänt och vunnit med 4-1 borta på JJB.

Och trots Tottenhamvinst mot West Ham inföll så St Totteringhams Day. Påskdagen bjöd sedan på kryss mellan Aston Villa och Everton. En skaplig fotbollshelg, f'låt, påskhelg.

Väl åter i "civilisationen" har jag via Arsenal TV sett samandraget av Wigan-mötet, och det syntes mig som att Arsenal var under STOR press de första 45 minuterna. Osäkerhet, eller orutin, hos Fabianski gav Wigan ledningen. Kanske kunde de gjort 2-0 och en helt annan match när Gibbs drog ned Antonio Valencia som sprintat fri mot Fabianski. Av någon anledning klarade sig Gibbs med gult kort. Egentligen skulle han fått lämna planen.

Det som skedde i andra halvlek såg betydligt trevligare ut. Framförallt Arsjavins raket som gav 1-3. Mindre kul att få Djourou skadad. För nu väntar en tuff vecka:
Retur i Champions League mot Villareal. Marcos Senna, målskytt för de gula senast, är borta med skadat ben efter ligamötet mot Malaga. Men det ger ingen fördel per automatik. Silvestre och Touré måste jobba tight som mittlås. Villareal kommer at gå för avancemang. Gibbs på flanken känns som ett ytterst osäkert val i en sådan match av vad jag sett från Wigan-mötet. Kanske får Eboué ta plats på vänsterkanten?

Och därefter är det dags för semifinal i FA-cupen mot Chelsea.

Vilken ödesvecka.
Vilken fotbollsvecka.
Vilken vecka för Gunners att inte dra på sig fler skador.
Nageflisor kommer att ryka.