Jag hade en obehaglig känsla i kroppen som började gnaga redan innan helgen.Arsenal kommer att kryssa på söndag. Orsakerna till känslan var följande tankeväv:
1. Arsenal såg grymt slitna ut i Champions League mot AZ Alkmaar i veckan. Det var tungt, och man släppte in en mycket sen kvittering i en match man inte kunde knäppa igen. Ett Londonderby kräver sin energi.
2. Arsenal har de senaste åren av någon märklig anledning fått litet av ett spöke i West Ham.
3. Vinst och tre poäng och Arsenal hade den där chansen att rycka litet till en mer angenäm tabellplacering. Laget har varit i exakt den situationen några gånger tidigare de senaste säsongerna, och resultaten har så istället gått emot.
4. Efter Wengers födelsedagsfirande och Arsenals stora årsstämma lovades medaljer och troféer. Sådana deklarationer är alltid vanskliga och brukar ge rekyl snabbt och skoningslöst.
När så Tottenham under lördagen förlorade hemma på in "borg", så tillkom punkten
5. ...se punkten 3!
Och så rätt jag fick. Tyvärr som fan. Och så heligt sur jag blev. Jag tänker inte skylla på ett horribelt domslut, det var ett rent kompensationsdomslut – efter en incident som de facto var en straff. (Inte för att jag på något sätt accepterar just favörer från domare som rättar till sin misstag i efterhand)
Det var en blek och glåmig match. 2-0 i halvtidsvila och West Ham hade enbart en ensamt slitande Carlton Cole. Likväl fortsatte krysstanken att gnaga på. För mittfältet klickade rejält och spelare som Arsjavin och Fabregas såg inte mindre slitna ut i London ån tidigare i veckan i Holland. Ändå fick de nöta på. Trots att Nasri (!) som Bendtner var åter på bänken.
Det var slarvigt och det blev nonchalant. Och det här var en tillställning som Arsenal skulle ha knäppt igen tidigt efter vila. Så blev det nu inte alls. Viljan kanske fans (men det syntes förbannat dåligt) och orken tröt. När West Ham kvitterade till 1-2 så fylldes hela östra London av energi medan den helt sipprade bort hos gästerna från norr.
Nästa fasta situation blir livsfarlig, tänkte skallen. Och den kom. Visst kom den, i form av en straff. Och där var två viktiga poäng förlorade. Om så domaren lagt till stopptid på 20 minuter hade Arsenal aldrig vänt idag. Så kändes det.
Grunnar nu på hur detta lag ska ladda om till nästa Londonderby. De som möter Liverpool i ligacupen i veckan lär inte vara med då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar