Wenger och Fabregas

Innan tisdagens bortamatch mot Braga talade Wenger om Cesc Fabregas. Hans skada var rehabiliterad, och att formen inte varit på topp (vilket alla har kunnat se) låg "på det mentala planet". Det var frågan om att träna bort det. Det låg i knoppen - inte i kroppen.

Dagen efter Braga-torsken, där Fabregas ånyo skadade sig, säger Wenger på att han tog en chansning som plockade med Fabregas till Portugal:

"Arsenal boss Arsene Wenger was despondent after Tuesday's loss, saying he had contemplated leaving Fabregas out of the line-up"

Vänta nu...
..."contemplated leaving Fabregas out of the line-up"

Han tänker en sak, menar en annan?
Ungefär som det här med "det bästa laget någonsin", "Mental styrka" - för att sedan tala om att laget brustit i fokus, att det brustit i defensiven, eller offensiven.

Jag ägnar inte alla rader åt att förfölja Wenger, kräva huvuden på fat.
Men något brister tydligt i ledarskap och kommunikation.
Utnaför på lanen - men även på planen.

Fabregas har sett trött och missnöjd ut en längre tid.
Kanske är det återkommande smärta, kanske har han tappat tron på laget, på ledaren Wenger, på det egna ledarskapet?
Kanske vill han bara hem?

Kanske riskerar han bli ännu en van Persie/Rosicky/Diaby/ med ständigt återkommande skador. Risken fanns från sommaren om hur han överhuvudtaget skulle trivas då han mer eller mindre spelar under tvång då Arsenal vägrade sälja.

Principiellt rätt - Ja!
Proffs ska vara proffs och inte gråta sig bort från befintliga kontrakt till nya.

Men i det enskilda fallet kanske det vore bäst att släppa Fabregas.
Rent krasst går det att casha in storpengen redan efter jul.
Det skulle kunna inbringa summor som ger dubbla mittfältsgeneraler. Månne inte så nätta, inte så perfekt passande. Men några som passar laget bättre.

Fabregas är för kvick i tanke som handling i laget Arsenal utgör anno 2010-11.
Borde wenger överväga att anpassa det material han själv valt till en annan typ av spelare/mittfältsmotor? Mer fyisk och mer defensiv?

Cesc skulle saknas - men mer hos supportar än på planen, vill jag hävda.
Och man får tacka för de gångna åren samt inse att ingen är oersättlig.