Det har varit en märklig vecka. I livet som allmänt. Lämnar privatliv och arbetsliv åt sidan och fokuserar på "All Things Arsenal":
Den märkliga förlusten mot Wigan, eller snarare "totalkollapsen" öppnade alla fördämningar. Det var veckan då vallarna sprängdes. Världens Gooners är ingen unison samling. Tvärtom går de enkelt att dela upp i två huvudläger: Pro-Wenger och Anti-Wenger.
Falangen "Anti-Wenger" har aldrig någonsin tidigare varit så högljudd och full av "nog är nog". Det har stormat hårt i blogosfären som i traditionell media. Sättet på hur Arsenal på 11 minuter tappade en tvåmålsledning till en förlust har fått symbolisera hur Wengers lagbygge och envisa ungdomsfilosofi under senare år nu fullkomligen som slutligen exponerades som avslöjades in på bara skinnet.
"Titta på Monaco!", ett lag Wenger lyckades förstöra på samma sätt, skriker pessimisterna som nu hungrigt kräver fransmannens huvud på ett silverfat. Inte bara Wiganmatchen tas upp som exempel på ett haveri, utan även hur oklokt coachat laget och spelarmaterialet skulle vara efter Inters taktiska insats mot ett Barcelona som hade lekstuga mot Arsenal.
Kritiken är i viss mån berättigad. Men om det är Wengers besatthet i att söka övertyga omvärlden om att det går att bygga lag på unga talanger istälet för dyra och rutinerade världsstjärnor, eller om det är en styrelse som låtit bygga en arena för miljarder och som håller gårt i pengapåsen som är att skylla, är omöjligt att avgöra utan insyn.
Det finns plötsligt inga nyanser. All världens elände är i det närmaste Wengers fel.
Den andra hälften har varit osedvanligt tyst, men pekar ändå på forna framgångar och glansdagar.
Jag bekänner mig inte riktigt till någon axel i detta märkliga drama som nu sannolikt skakar om klubben rejält i dess grundvalar. Wenger har varit tyst i en vecka, men har tagit bladet från munnen kring det extrema flöde av rykten kring olika namn som nu ska värvas.
- Jag titttar inte på någon spelare alls, sade Wenger, som därmed avfärdade varenda namn som cirkulerat i media och press.
Ett uttlanade som sannolikt inte för någon part klokare om vad framtiden har att bjuda. Wenger, nu med ett år kvar på kontraktet, och tre viktiga matcher på denna säsong, har nu att fokusera fullt ut på i första hand besöket av Mancester City. Det lär bli en vild tillställning impregnerad och klädd i ett lager av olika känslor.
Spalt (kilo)meter har redan skrivit när Adebayor ska göra retur på Emiraten. När forne lagkapten Vieira kommer i ljusblått. När Touré, som nu öppet berättat att det var Gallas attityd som fick honom att lämna klubben, ska äntra planen. Det är mer än poäng att spela om under lördagen. Det blir ett extraordinärt prestigemöte där Arsenals eviga skadeelände knappast lär vara hemmalaget till gagn.
Det är nerver. Litet av vinna/försvinna kring en tabellplacering bland ligatoppens fyra platser.
Vinst, eller kryss, och stormen kanske bedarrar för stunden.
En ny förlust, och orkanstyrkan lär slita upp rejäla revor i Arsenals nu redan så trassliga segeldukar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar