Tungt när trend bröts i Manchester

Inte en förlust i ligan sedan den 2:e oktober för Arsenal inför bortamötet med inte så litet prestige i potten. Än mer väsentligt var att här var avgörande poäng att spela om. För Arsenal att fortsätta knapra in, eller för Manchester City att rycka i täten.

Spelmässigt blev det en fartfylld tillställning där hemmalaget öppnade med enorm press och energi, men sedan bytte lagen chanser i perioder. Rafflande och ovisst med 0-0 i halvtidsvilan.

Szczesny, Gervinho, Song, Arteta och Vermaelen bjöd på förstklassiga insatser.
Song hela tiden på gränsen med hårt fysiskt spel vilket renderade i gult kort från Englands sämsta, eller ska jag säga "Arsenalfientlige" domare; Phil Dowd.

Låt mig återkomma till honom snart.

Med femte gula kortet är Song avstängd Inför veckans förestående möte mot Aston Villa och det blir tunnare på mittfältet. Även Arteta med ett gult kort i Everton innan klubbytet och fyra införskaffade i Arsenal blir borta på onsdagen.

Åter söndagen och en match där City fick alla poäng och Arsenal inget.
1-0 till det arabiska miljardbygget och Samir Nasri kan få grina allt bredare i drömmen om en titel. Arsene Wenger lät efter matchen meddela att Arsenal är borta från titelracet, och frågan är väl om de någonsin varit med under denna säsong trots en underbar upphämtning från en kaotisk start.

Med sexton matcher spelade av trettioåtta skiljer nu tolv poäng mellan City (41p) och Arsenal (29p). Det lär bli en kamp om fjärdeplatsen, men i tuff konkurrens med Liverpool, Chelsea och inte minst Tottenham som trummar på som om det vore 1961.

Som av en slump så har helgens Arsenalrelaterade nyheter handlat om att nästa man från Arsenal till City ska bli Robin van Persie. Money is not the issue, som bekant. Frågan är om Arsenal har kurage nog att låta bli att sälja även om astronomiska summor erbjuds till en 28-åring som kan lämna som fri transfer våren 2013?

Som av en slump utsågs Samir Nasri till "Man Of The Match" i just detta möte även om han vida överglänstes av Joe Hart, sannolikt ligans bäste målvakt.

Och som av en slump så var det Phil Dowd som höll i pipa och kort i matchen.
Att hålla i attiraljer som hör uppdraget till är dock inte samma sak som att hålla koll på läget på planen.

Att FA:s domare Phil Dowd är en jättepajas är ingen nyhet för dagen.
Vi minns februari i år med hyfsat färskt minne. Arsenal hade ledning 4-0 på St Jame's Park. Dowd plockade bort Diaby från planen och lät Arsenal spela tio man. Därefter tilldömdes Newcastle två straffsparkar i en match som slutade 4-4 och blev början på raset för laget under en vår som blir svår att glömma.

När Arsenal i underläge, efter att ha fått ett kvitteringsmål avvinkat i en mycket tveksam offsidesituation, så blir det frisparkar när Citys stjärnor börjar ramla lätt medan spelet får fortgå när Miller, Kompany eller Touré är bryska.

När Richards får bollen på armen i eget straffområde så att bollen ändrar riktning, då är det självklart inte straff. När det är handboll bestämmer Dowd.

Det var ett retligt mål som gav City en inte helt rättvis seger. Szczesny släpper en retur åtta minuter in i andra halvlek, orutinerade Miquel som fått ta plats i backlinjen var inte med när Silva kunde slå in bollen.

Framåt skapade Gunners egna chanser, och utöver det bortdömda målet, så bjöd Hart på tre makalösa skotträddningar.

Ett kryss hade känts som ett rättvist resultat. En förlust känns som ett svidande nederlag. Och fråogorna som uppstår efter matchen är vad Arsenal har för gift framåt när van Persie inte gör konstmål?
För dagen var Vermaelen - BACK - den vassaste anfallaren.
Arsjavin och Chamakh gör som bekant inga mål längre. Tyvärr.

Och backlinjen nu i tider som komma skall av tufft matchande?
Hur blir det nu?
Fortsätta med Miquel?
Ge Coquelin chansen i brist på alternativ?

Med Sagna, Gibbs, Jenkinsson, Santos och nu Djourou på den aldrig sinande skadelistan så står Arsenal onekligen i en tuff situation vad gäller försvaret. Lägg därtill att Song som gjort inhopp i backlinjen är borta kommande match.

Det blev plötsligt en rad av mörka tankar efter en hyfsad svit.
Det reser frågor om eventuella nyförvärv under januari.
Stalltipset får nog vara att det inte blir något sådant.
För egen del ser jag gärna att råmaterialet Oxelade-Chamberlain kan få chansen på bekostnad av de som har svårt att prestera.

Löser inte backkris eller skadelista. Men kan ge annan energi som kraft.

Ut i ligacupens kvart mot Man City

Manchester City har inte vunnit en match mot Arsenal i London på 36 år. Det var dessutom extra laddat inför kvartsfinalen i Carling Cup år 2011 när det miljardsatsande Man City hade med Samir Nasri i truppen. Han fick heller inte det varmaste av mottaganden av Arsenals supportar.

Det har varit tufft nu, tyckte Mancini, som likt Arsenal spelat både Champions League och Premier League under den senaste veckan. Manchester City med Balotelli avstängd fick därför komma med ett "reservbetonat lag" till London.

Agüero £38 miljoner, Dzeko £27 miljoner, Nasri £24 miljoner och Savic £10 miljoner utgjorde en kvartett om £99 miljoner när Mancini fick vädra det "lättare gardet."

Wenger är konsekvent vad gäller sina spelarval i ligacupen. Här får de yngre chansen, det är deras cup. Och det var en fröjd att se de yngre fysiska spelarna som inte vek en tum mot City på hemmaplan. Coquelin, Frimpong, Miquel och inte minst Oxlade-Chamberlain ångade fram, slogs om varje centimeter. Fabianski i målet var den ende som utstrålade litet av osäkerhet.

Och det blev en underhållande tillställning där nämnde Fabianski inte sattes på några större prövningar. Park som forward syntes mest under första halvlek, ackompanjerad av Chamakh som förblir märkvart osynlig. De chanser som skapades räddades av Citys jätte till målvakt, fyra meter långa Pantilimon.

0-0 i halvtid kändes ändå som ett resulat som talade för Arsenal. Skulle sanningen kunna vara så vacker att några ungdomar skulle kunna spela ut Manchester City ur cupen?

Nej.

Messi-replikan Agüero fick EN chans i en snabb kontring i 83:e minuten precis efter en Arsenalhörna. Det var tämlifen rent på Arsenals planhalva och Fabianski gjorde sig inte stor. 0-1.

Det känns mest som ett slags dråpligt öde att Kolo Touré, av alla, var mannen som sekunderna innan Arsenals hörna rensat undan och rädat Manchester City från
1-0.

Så kan det gå i fotboll. Infoga klyschan där den känns bäst.

Så blev ligacupesn äventyr kort. Ingen final att vare sig vinna eller förlora. Trist med tanke på att det till övervägande del var ett stort nöje att se energin och viljan hos Arsenals yngre garde. Några lär nog få chansen till mera speltid framöver.

Noterbart att scenförändringen inte blev så mycket vassare för Arsenal när Arsjavin och Gervinho tog plats. Gervinho inblandad i vad som kunde blivit ett ledningsmål, men i övrigt var avsluten inte av vassaste klass.

Det är väl Arsenals störsat problem just nu, avsaknaden av sniper / striker. Med Robin "38 goals" van Persie på bänken så saknades det där allra sista - avgörande touch och måltjuveri.

Av planen vankade Nasri och hans vänner som vinnare, vidare mot avancemang och semifinal. Med tanke på matchbilden över speltid så kändes det inte helt rättvist.

Utöver "Ox" en extra stjärna i boken till Benayoun som gjorde en mycket stabil insats för kvällen och laget.

The Unachievables

"Player of The month Awards, dec 2010, Nasri och supporter"

Det är december 2010. Arsenal har klarat sig mer än hyggligt under hösten med en onödig dipp i förlust i CL:s gruppspel borta mot Braga och en neslig 0-1 förlust borta mot Manchester United.

Men läget är ljust, trots återkommande skador i en trupp som räknats ut av expertisen under sommaren 2010.

En av spelarna som utmärkt sig är unge fransosen Samir Nasri som tycks ha hittat formen och rollen i laget han värvades till 2008. Arsenal är med och slåss om tänkbara titlar på tre fronter, i ligan i Europa och i Carling Cup. Om några veckor ska laget dessutom kliva in i FA-Cupen.

Samir Nasri får supportrarnas uppskattning. Han nomineras till Player Of The Year Awards, och har sin huvudkonkurrent i Tottenhams Gareth Bale. På Emirates hyllas en leende Samir av en supporter för nomineringen efter att ha mottagit pris för Månades spelare i England, december månad 2010.

Då var då.

Under våren går kontraktsförhandlingarna mellan Nasri och Arsenal trögt. Det gör det för laget på planen också. Omspel i de inhemska cuperna och nya skador tär på laget. Den 5 februari 2011 gör laget en märklig match borta mot Newcastle.

Efter en mirakulös första halvlek leder Arsenal med 4-0 via fyra olika målskyttar. Samir nasri är skadad och inte med på resan. När domare Phil Dowd blåser av matchen har Newcastle tilldömts två straffsparkar och fått Diaby utvisad. Matchen slutar 4-4.

21 dagar senare spelar Arsenal final i Carling Cupo på Wenbley. Nasri är åter i laget, men det går trögare nu. När finalen går mot förlängning sjabblar Koscielny och Szczesny. Birmingham, som när säsongen är slut ska få byta liga och flytta ned, får in en märklig boll på en skitspark från Martins.

Säsongen rinner Arsenal ur händerna bit för bit, match för match. I ligareturen mot Tottenham skiner Nasri, gör 1-2 på White Hart Lane redan i tolfte minuten. Efter att ha fått stryk av Spurs under hösten, dessutom hemma, för första gången på sjutton år, så har laget chans att revanschera sig i ärkerivalens högborg. Matchen slutar 3-3.

Uppgifter i press och bloggosfär låter säga att Nasri kommer att invänta sommaren angående nytt kontrakt. Det befintliga går ut i juni 2012.

Sommaren blir en enda lång väntan för Arsenals supportrar. Det har utlovats förstärkningar av VD Ivan Gazidis efter ett uppgivet möte med utvalda Gooners från Arsenals Supporters Trust.

Sommaren blir ännu en lång följetong om Cesc Fabregas vara eller icke vara i Arsenal. Först att lämna är Gael Clichy som ansluter till Manchester City. Där finns Vieira nu i ny roll för att utveckla klubbens ungdomsverksamhet. Där finns Kolo Touré. På pappret finns även Adebayor.

Manchester City är klara för spel i Champions League. Klubben kan betala fantasilöner och köp avad man vill. Samir Nasri vill ha pengar. Vill ha titlar. Lager han spelar i är uppenbarligen inte bra nog. Inte lönechecken heller. Ligan hinner starta och kval till CL börja.

Först när Wenger öppet talar om att låta Nasri spela för Arsenal i Udine så rasslar det till. Cup-tied skulle kunna äventyra hela affären. Wenger och styrelsen har uppenbarligen olika syn på vad laget behöver.

Nasri få som han vill. Han får gå. Klappa annat klubbmärke och en fetare plånbok.
Arsenal får en slant. Och frågetecknen kring laget ökar med tio dagar kvar av ett öppet transferfönster. Ännu ett avslut, ännu ett surt adjö.

Först ut att gratulera, på Twitter, innan affären är offentlig är forne lagkamraten Cesc Fabregas som lyckades ta sig till Barcelona med sura miner och för en larvig penning.

Fabregas och Nasri förblir "The Unachievables" i Arsenal, Fabregas med en titel. FA-Cupen 2005.

* * *
Följ swedeArse på Twitter, nyheter och åsikter i kortformat:
htpp://twitter.com/swede_Arse

Fabregas Kyss - Nasris Twitter

Barcelona hade inte råd att vare sig betala hela beloppet på en gång för Arsenals före detat lagkaptem och inte heller att ge Arsenal ett anständigt belopp.

När Fabregas fått sitt nya femårs-kontrakt (vad nu ett kontrkat är värt) så fixade klubben snabbt en utköps-klausul om £130 miljoner!

Och Nasri Twittrar på sitt twitter. han tycker att Arsenals fans inte behandlar honom med respekt. Några ljushuvuden ska ha sjungit nidvisor i Newcastle. Det får väl tas som ännu en intäkt om att lämna klubben. Jag mår mest illa just nu.
* * *
Nikki Bendtner i truppen mot Udinese inför morgondagens onekligen viktiga kvalmöte. What? Fins inte tillräckligt at sätta på bänken, eller kommer han få spela i en match där Robin van Persie är avstängd (liksom Wenger, som får dirigera från läktarplats)

* * *
Och så Eboué på väg till Turkiet.
Det tunnas ut.

* * *
Engelska FA ska nu utreda Alex Songs skotrampande på St Jamse's Park under lördagens ligapremiär. Ingen Song mot Liverpool att vänta. Så har vi skadelistan. Senast på den; Rosicky.
Som sagt, det tunnas ut...

The Feeding Club?

Det är som att trampa vatten just nu. Arsenaltillvaron. Den gamle power-forwarden Ian Wright går ut och kritiserar sin gamla klubb med att ha blivit en "feeding Club" till Manchester City.
Fan tro't.
Många Arsenalsupportrar hävdar med bestämdhet att Clychy, som varit Arsenal trogen i åtta år (!) var kass, värdelös och kostat klubben flera titlar med sitt vårdslösa spel på vänsterkanten.
Märkligt att det varit så tyst om den saken förut.

Blir Nasri näste man att gå till City?
Vem vet.
Vem vet något överhuvudtaget numera utöver att Gervinho "snart har genomgått "medical" och ska ansluta till klubben". Det har alla vetat i en och en halv månad nu.

I övrigt tycks det gå trögt på värvningsfronten. Spelare som pekats ut som potentiella nyförvärv har valt andra klubbar. Arsenals attraktionskraft har minskat påstår vissa. Arsenal är ett sjunkande skepp, hävdar andra.

Snart ska skutan ut på turné. I Asien. För att bli populära. Få mer fans och fetare intäkter. Men vilka som spelar i laget under den kommande säsongen är högst oklart.

Taktisk triumf för defensiv tråkfotboll

Det kanske är så. Den vackra fotbollen är god att njuta. Men den vinner inga titlar?

Det brukar ofta heta så när det skrivs om Arsenal och ibland är jag benägen att hålal med, även om jag inte vill latt det ska vara så. Sedan finns facit i att det varit skralt i titelskåpet under några års tid nu.

Arsenal - Manchester City. Stormatch i ligatoppen under onsdagskvällen. Av någon anledning hade jag "riktigt goda vibbar" inför en match som jag var ytterst nära att få se live på plats - men där andra omständigheter gjorde att den fick beskådas på svensk pub under trettondagens afton.

Och det började så lovande. Eller var det ett ont omen?

Efter 20 minuters spel dominerade hemmalaget, Arsenal hade haft tre skott i virket, varav en kanon från Fabregas som slickade stolpens insida vid Hart för att ändra riktning snett ut i planen.

Manchester City hade ett riktigt skott på mål, en frispark och någon hörna. De var tämligen tandlösa framåt och hade stundtals svårt att hålla ordning på Arsenal bakåt. Men något mål lyckades inte någon i Arsenal att smälla in. 0-0 i halvtid kändes smått orättvist.

Det var många som gjorde ett synnerligen gott värv i den energifyllda starten; Walcott, Sagna och inte mints Song. Pappa Song! Mannen med nyblonderat skägg som styrde spelet över hela mittfältet - från backlinjen upp till offensiva stötar. Vad han sprang, vilka brytningar han gjorde. Det har blivit lagets viktigaste spelmotor.

Även Sagna gjorde en lysande insats på högersidan. Och Clichy hade uppenbarligen fått stränga instruktioner om att hålla sig långt ned på sin vänsterkant. Har inte sett sådant defensivt coachande från Wenger/Rice på åratal vad gäller ytterbackens uppgift.

Men framåt saknades någon som kunde avgöra. Robin van Persie, som fick på en kanon som räddades med fingertopparna, gjorde en märklig insats. Hans speed och timing är inte som den varit. Ofta stoppades spelet upp, saktades ned, när holländaren fick fatt på bollen.

Mancinini hade gjort sin läxa som varje konkurrerande coach just nu; bolltrollare Nasri skulle inte komma någonstans, och han var alltför flitigt uppvaktad under hela matchen. Det kan bli svårt att ha varit "för bra".

Under andra halvlek mattades energin av betänkligt hos Gunners. stråk av frustration syntes när Walcott började slå ut med armarna till medspelare. Wenger gjorde sena byten, sin vana trogen. Förstod aldrig varför just nämnde Walcott lyftes ut till förmån för Arsjavin, som hamnade på "fel" sida.

Kanke var det just dessa yttre tecken på "uppgivenhet".

Och sedan, ut med Wilshere och in med Bendtner med drygt tio minuter kvar. Piggare ben gjorde ingen skillnad.

Under tiden hade mancini stuvat om i laget. Flyttat ned allt och alla. Ut med lagets ena anfallsvapen, Jo, och in med ytterligare en mittfältare i Adam Johnson. Det här var en match man inte var intresserade av att vinna. Men absolut heller inte att förlora. Laget backade hem fullkomligt som totalt. Arsenal hade otroliga svårigheter att dyrka upp några ytor.

Det blev en taktiskt triumf för den defensiva tråkfotbollen. Miljardbygget anförda av italienske Mancini spelade på tråkigast tänkbara italienska manér. Det var laget som hade mest att vinna på ett kryss - så på sitt sått vann de en mållös tillställning.

Gladast i Manchester efter onsdagskvällen var nog inte de "ljusblå" eller Mancini.

Det var de röda djävlarnas Manchester.
Arsenal kunde inte rycka. Man city ligger efter med två matcher fler spelade. Chelski föll och Spurs föll samma kväll. Arsenal kunde inte tugga sig ikapp mot toppen som seriösa utmanare.

Men - tål att påminna om att säsongen har några matcher kvart att avverka. Att ManUtd är obesegrade - fortfarande - är dock ett besked som bör tas på allvar varefter ligan tickar på.

Åter London: Vad Sagna och Zabaletta "gjorde upp" kring i matchens upplösning vet de bara själva. Sagna brukar vara "mr. King of Cool". Uppenbarligen sades något som fick honom att tappa fattningen helt. Touch med skalle och rött kort åt båda herrarna. Det kommer att svida att ha sagna borta i tre ligamatcher framöver. Eboué lär ta plats, men är en annan spelartyp.


* * *
Så startar snart FA-Cupen för Arsenal. På lördag match mot Leeds. Wenger har själv varit med om att urlaka värdet av denna cup senare år då han mönstrat reserver. Inget talar för förändrad strategi i detta år. Tyvärr.

En inte särdeles kvalificerad gisssning är att Le Boss fortsätter att spela det tyngre gardet i Carling Cup. Där har Arsenal säsongens stora chans på en pokal. En sådan som lyst med sin frånvaro alltför länge.

Den nödvändiga vinsten

Ljusblått mot rödvitt. Nyrikt spenderande mot sparsamt och långsiktigt satsande. Manchester mot London. Full fight om platserna i toppen. Söndagen gav alla förutsättningar för samtliga ingredienser som utmärker en toppmatch. Toppmatcher blir ofta avslagna. Det blev inte denna.

0-3 borta mot Manchester City, och kanske var detta en av de viktigare vinsterna på flera säsonger. Kanske var det en av de viktigaste vinsterna för resterande del av innevarande säsong.

Ett Arsenal som inte vek ned sig, inte spelade naivt, inte bjöd på några ytor, kom, såg, spelade och segrade. Att man fick spela 11 mot 10 i drygt 85 minuter påverkade möjligtvis matchbilden - men, so what?
Den lär ha höjt Arsenals lagmoral.
En vinst i en grym prestigekamp mot "uppstickaren" som Arsenal plötsligt haft sådana problem med senare år.

Poäng borta var ett önskemål. Kanske nöjd med ett och ett kryss. Men, nej, så spelar äntligen Arsenal årgång 2010/11.

Aggressivt, snålt och hårt. Det var Wengers drag mot Mancini. Och det gav full pott. Laget verkade lika taggade som under CL-mötet. Hårt arbete, press på bollhållare, kamp om mittfält, skära av motståndarnas passningsled. Och det fungerade.

Ett sådant spel vi alla längtat, hungrat, så länge efter att få se!

Länge (och inte minst här) så utskällde Fabianski spelade med ett självförtroende som gick från tånaglar till örsnibbar. En makalös räddning i tredje minuten blev sannolikt mer matchavgörande än något annat. Här anslogs den omutlige tonen. Och för första gången hölls det undan ända in till slutsekunderna.

Nasri som är i hejdlös form, tillsammans med en stenhårt slitande Alex Song tål att lyftas litet extra. Att lagkapten Fabregas var med från start ska inte underskattas, trots en bränd straff.

I väta, mörker och kyla, svart oktober. Årstiden fick plöstligt en ljusare aura!

Spåkulan ljuger inte?

Det är ett obehag i form av fysiskt illamående som tilltar efter onsdagskvällen. Scenariot om Arsenal som fjärdeplacerade i ligan, som det kvalande laget till Champions League känns långt ifrån som någon utopi. Lagets likgiltiga som bleka insats mot Blackburn sitter fortfarande etsat hårt i hjärnbarken.

Det är inte optimisten som ockuperat sinnet.

Manchester Citeh, den miljardsatsande klubben, mäktade inte ta något poäng mot Spurs på hemmaplanen. Det är illa nog. Jag känner ingen större emapti för Mancini, för Adebayor eller Bellamy. Dock inte heller för Kolo Touré eller en gammal "hjälte" som Patrick Vieira.

Manchester C lär köpa mer, fler och nytt, rusta likt en paranoid supermakt inför kommande säsong. De lär se till att bidraga med att sätta den sjuka fotbollsekonomin och dess transfermarknad mot nya hsitoriska vansinnesrekord.

Vad jag ser nu är vad jag skrev för en månad sedan. Värsta tänkbara scenario. Arsenal som ligafyra. Arsenal som blir laget som får kvala sig till Champions League.

Smaka på den. Arsenal efter Tottenham. Rulla runt den i munnen. Det smakar skit.

Läste av något riktigt pucko, en Arsenalsupporter, som uttryckte sitt önskemål det vore en välgärning om Gunners kom efter Spurs!

Det skulle vara den enda "medicin" som skulle få styrelse, Wenger, spelare, supportrar, gud och hans moster, med flera, att "vakna till". Det mest befängda resonemang jag slösat energi och tid att läsa.

Det finns inte, kommer aldrig att finnas, på den mentala kompassen att sluta BAKOM eller EFTER spurs.

Så, det kryper i skallen. Optimisten tänker att "ett kryss räcker" på söndag, eller "vi avslutar med vinst". Det finns inget av det vi sett under en månads tid som talar för att ett skadedrabbat, mentalt slutkört som håglöst Arsenal plöstligt kliver in och spelar brallorna av ett Fulham, som förvisso tappade poäng ikväll.

Det finns tyvärr däremot mycket som talar för att spurs nu så uppblåsta av självförtroende attde avslutar, som om de vore gående på vatten, med full pott. Ligaresultatet kan man då räkna på. (Vem som sedan tar hem själva ligaguldet är nu fullkomligt egalt)

Må min über-pessimism slå fel.
Må spåkulan ljuga.

Zzzzzz!

Arsenal-Man City. Zzzzzz. 0-0. Zzzzzz. Hälften av publiken gick i paus. Zzzzzz. Var det något avslut alls? Zzzzzz. Ville någon ta poäng? Zzzzzz. Kämpa in i det sista? Zzzzzz. Citeh försvarde sig nöjt mot en poäng. Arsenal mäktade två avslut och en frispark på mål av Robin van Persie. Zzzzzz.

Sol Campbell, trettiofem, årets "nyförvärv, var bäst på planen i Arsenal. Vieira applåderades men spelade gris mot en saknad Song. Ade-Buy-or fick komma in, och hade pippilotter i håret.
Folket buade. Som förväntat. Snart är säsongen slut.
Zzzzzz!

* * *
Chelsea slår Stoke med 7-0.
Blått eller rött mot titeln?
Pest eller kolera?

Veckan då vallarna sprängdes

Det har varit en märklig vecka. I livet som allmänt. Lämnar privatliv och arbetsliv åt sidan och fokuserar på "All Things Arsenal":

Den märkliga förlusten mot Wigan, eller snarare "totalkollapsen" öppnade alla fördämningar. Det var veckan då vallarna sprängdes. Världens Gooners är ingen unison samling. Tvärtom går de enkelt att dela upp i två huvudläger: Pro-Wenger och Anti-Wenger.

Falangen "Anti-Wenger" har aldrig någonsin tidigare varit så högljudd och full av "nog är nog". Det har stormat hårt i blogosfären som i traditionell media. Sättet på hur Arsenal på 11 minuter tappade en tvåmålsledning till en förlust har fått symbolisera hur Wengers lagbygge och envisa ungdomsfilosofi under senare år nu fullkomligen som slutligen exponerades som avslöjades in på bara skinnet.

"Titta på Monaco!", ett lag Wenger lyckades förstöra på samma sätt, skriker pessimisterna som nu hungrigt kräver fransmannens huvud på ett silverfat. Inte bara Wiganmatchen tas upp som exempel på ett haveri, utan även hur oklokt coachat laget och spelarmaterialet skulle vara efter Inters taktiska insats mot ett Barcelona som hade lekstuga mot Arsenal.

Kritiken är i viss mån berättigad. Men om det är Wengers besatthet i att söka övertyga omvärlden om att det går att bygga lag på unga talanger istälet för dyra och rutinerade världsstjärnor, eller om det är en styrelse som låtit bygga en arena för miljarder och som håller gårt i pengapåsen som är att skylla, är omöjligt att avgöra utan insyn.

Det finns plötsligt inga nyanser. All världens elände är i det närmaste Wengers fel.
Den andra hälften har varit osedvanligt tyst, men pekar ändå på forna framgångar och glansdagar.

Jag bekänner mig inte riktigt till någon axel i detta märkliga drama som nu sannolikt skakar om klubben rejält i dess grundvalar. Wenger har varit tyst i en vecka, men har tagit bladet från munnen kring det extrema flöde av rykten kring olika namn som nu ska värvas.
- Jag titttar inte på någon spelare alls, sade Wenger, som därmed avfärdade varenda namn som cirkulerat i media och press.

Ett uttlanade som sannolikt inte för någon part klokare om vad framtiden har att bjuda. Wenger, nu med ett år kvar på kontraktet, och tre viktiga matcher på denna säsong, har nu att fokusera fullt ut på i första hand besöket av Mancester City. Det lär bli en vild tillställning impregnerad och klädd i ett lager av olika känslor.

Spalt (kilo)meter har redan skrivit när Adebayor ska göra retur på Emiraten. När forne lagkapten Vieira kommer i ljusblått. När Touré, som nu öppet berättat att det var Gallas attityd som fick honom att lämna klubben, ska äntra planen. Det är mer än poäng att spela om under lördagen. Det blir ett extraordinärt prestigemöte där Arsenals eviga skadeelände knappast lär vara hemmalaget till gagn.

Det är nerver. Litet av vinna/försvinna kring en tabellplacering bland ligatoppens fyra platser.
Vinst, eller kryss, och stormen kanske bedarrar för stunden.

En ny förlust, och orkanstyrkan lär slita upp rejäla revor i Arsenals nu redan så trassliga segeldukar.

Att blicka nedåt - matematik

Edit efter matchen mot wigan. Eller, "Att blicka nedåt - matematik"
Arsenal kan nu få max 9 poäng till.
(71 + 9 = 80 poäng)

Men lek med tanken att Arsenal tappar tre raka matcher nu. Man City blir erkänt tufft, Blackburn borta är ingen lek (jämfört med Wigan), och i ett avslutande derby räcker vi inte till. Fulham har slagt oss förr.
Gunners slutar då ligan med poängen man har idag, 71 poäng.

Manchester City vinner sina matcher mot Arsenal (3p), samt mot Aston Villa (3p) och West Ham (3p)
De spelar kryss mot Tottenham (1p) +10p.
De slutar då på 72 poäng.

Tottenham kryssar mot Man Utd (1p), vinner mot Bolton (3p), Kryssar mot Man City
(1p) och vinner mot Burnley (3p). +8p
De slutar då också på 72 poäng. (Tar de tre poäng mot ManUtd slutar de på 74 poäng)

Smaka på den!

There is something rotten in the city of Manchester

Carlos Tevez häcklade sitt gamla lags supportrar när laget besegrade ärkerivalen Manchester United i ligacupen med 2-1 (retur att vänta) Det är samma beteende som Adebayor använde i ligan mot tillresta Arsenalsupportar.

Min värme för Man Utd är lika med iskyla. Jag kan inte påstå att känslan för Abu-Dabi bygget Machester City numera är mycket varmare. Stöddiga inköpta divor.

Så var det ligafotboll i fokus för det egna laget ikväll igen. Och Bolton ikväll igen. Denna gång som gäster i London. Denilson åter och så även Walcott. Undrar hur många kliv Walcott kan ta utan att bli skadad på nytt?
This boy concerns me nowadays.

Bendnter lär vara på ingång uppger Arsenal.
Men uj, så matchotränad.

Ramsey, Merida och framförallt Nasri borta nu, In på den i övrigt så fulla sakdelistan.
Wenger säger att han inte har tid att fokusera å nyförv nu, utan på skadeläget.
Har jag fel som tycker att just det extrema skadeläget borde innebära fullt fokus på just nyförvärv?

Hade tänkt gå igenom litet Silly-rykten. Men de är just nu så silly att de knapt hinner skrivas ned innan de dementeras. Antingen av spelarens klubb, hans agent, eller Wenger själv.

Kan bli en "Arsjavi II".
Sista sekundsupgörelse minuterna innan transferfönstret stänger.

Blandade känslor i snöyran

Det är med mycket blandade känslor, på gränsen till sorg, som jag ser Patrick Vieira återvända till Premier League. Orsaken är främst klubbvalet. Manchester City har blivit ännu en odräglig leksak för uttråkad miljardär och nu också med en tränare som får Sir Alex att framstå som sympatisk. Nåja. Nästan.

PV4 tillhör en av de personliga "alltime topp 10-favoriterna" som spelat för Arsenal. En lagkapten som gett så mycket goda minnen och så många tuffa fighter.

Att han nu väljer att runda av karriären i ett av de blå miljardköparlagen gör mig litet illa till mods i vintermörkret.

Jag tror inte känslan varit densamma om han nu envist valt en återkomst till England och hamnat i en londonrival som Fulham. En klubb som jag av tradition har viss respekt för.

* * *
Tanken om att det aldrig någonsin lär bli någon Marouane Chamakh i Arsenal har föresvävat mig både en och hundra gånger. Att vara så öppet intreserad, och på något sätt ta för givet att en spelare som får gå fritt efter säsongens slut också bara kommer är naivt.

Detta apropå pengar och...pengar!
Självklart lär andra klubbar slåss om Chamakh. Några dagar har det talats om de spanska och italienska storklubbarna. Idag är det Liverpool som är intresserade.
Wenger kommer aldrig deltaga i det budandet. Chamakh blir aldrig någon Arsenalsspelare.

* * *
Mycket Silly season nu. Argentinaren Mauro Zarate från Lazio senast i raden. Elller Real Madrids Gonzalo Higuain. Cluj's Lacina Traore från Elfenbenskusten en tredje...

Blir det köp sätter jag min slant på West Hams Carlton Cole.
Hammers behöver pengar, och Cole kan Premier League.

* * *
Rosicky åter. Hallelujah!
Fortsatta frågetecken kring Bendtner och Fabregas.
Skingra dem.
Frågetecknen.

Kompromisslöse Wenger tog laget ur cupen

Det kändes (tyvärr) knappast spännande på förhand. Miljardbygget Manchester City, med hemmaplansfördel, skulle sätta A-laget på planen i kvartsfinalen av Carling Cup.

Kompromisslöse Wenger, som anser att Carling Cup är ungdomarnas tillställning lät i enighet med sin envishet vara konsekvent att spela just ungdomarna. Med undantagen Rosicky, Song och ålderman Silvestre.

Och de stod emot. I en halvlek och 5 minuter in i den andra. Sedan lät man investeringen Tevez (som inte gjort mål på decennier) få fritt spelrum i eget straffområde. Pang och upp i krysset och 1-0. Inget som Fabianski kunde lastas för.

Tvåan kom i minut 69 när kvicke Shaun Wright­-Phillips kom på Arsenals vänsterflank och smällde in tvåan på skott. Det var spiken i kistan, men Citys unge Weiss fick sätta trean i minut 89. Åter var det öppna fält i den egna försvarslinjen.

Arsenal, de kom sällan till några avslut. Men väl när, då sköt inte alls. De unga har tydligen lärt sig att när chanser uppstår - då ska det gås in på mål. En taktik som sällan brukar fungera. Inte heller på Man Citys tunga backlinje. Känslan från start besannades så.

Manchester City och Mark Hughes känner sig sannolikt pressade att prestera troféer redan i år efter att ha börjat slira litet i ligan.

Uppenbarligen känner inte Wenger alls det trycket, utan anser att det finns titlar som kan missas. Detta med tanke på valet av eget lag vs förväntat motsånd.

Så nu är Arsenal ute ur Carling Cup och får inte spela någon fjortonde semifinal, occh inte någon final på "nya" Wembley.

Avslutningsvis några rader om...

...hur fyllkomligt fysiskt illamående Ade-BUY-ors blotta väsen gör mig. Faktiskt långt värre än Ashley Cole (!).

Detta trots att Cole var fostrad i klubben och gick till en stadsrival för pengar, och Ade inte är annat än en simpel legoknekt som spelar för mset pengar. En som kom - och försvann - i Arsenal.

Med tanke på den tidiga höstens dubbla incidenter med överdrivet firande och stämplingen av Robin van Persie, så blev man knappast bättre till mods när Adebayor skulle spela "goa gubben" och gå runt och krama på sina forna lagkamrater. Silvestre som Eboué gjorde miner som sade mer än tusen ord.

Sex gula kort hann ett ungt Arsenal, oförmögna att skapa något riktigt farligt, med att dra på sig under matchen. Måste vara någon notering för rekordböckerna.

1000:e poängen i derbyt mot spurs

Säsongens stora ligaderby del nummer ett av två avklarad.
Arsenal vs Tottenham. Seger, 3-0 och den 1 000:e poängen för Wenger i Arsenal.
Ett härligt omen, om man nu ägnar sig åt just omen, varsel och siffermysticism. Annars bara härligt. En snygg siffra, och just mot Spurs.

Som alltid inför de "stora matcherna" är pulsen lika hög som förväntningarna. Alltför ofta påminns man om att det stora spelet inte alltid återfinns i de på förhand tänkta stora matcherna. Det var sannerligen ingen rolig matchbild under de första fyrtio minuterna. Inte alls. Det kan ingen påstå. Derbykänslan var klen. Och ovanligt mycket slarviga pass och en nervös känsla från hemmalaget.

Arsenals mittfält arbetade omständligt. Song gjorde sin sämsta start för året. Vad Diaby gjorde, eller snarare inte gjorde, var om möjligt ett än större mysterium.

Bendtner fysisk och pigg, till dessa att ljumsken pajade ihop. En ny skada. Om en månad är han åter. Tidigast.
"It's a shame that we lost him today and I am quite scared that he will be out for a while. It is a groin injury and I am scared it could be three or four weeks."
- Wenger-

Sedan hände snabba mirakel. På 11 sekunder. Fotbollshistoria enligt dem som är mer "nördiga" i fotbollens fantastiska statistiska än undertecknad. Robin van Persie (vem annars?) i fortsatt målform. Fram med (höger)foten när Gomes går mot bollen, som istälet slås retligt vackert i nätmaskorna.

Samling vid mittpunkten lads!
Och se där, Fabregas rusar förbi sex vita äggfåglar och skottar in 2-0. Emiraten fullkomligt exploderade i skrik och en vacker fond av rödvita halsdukar.
Mäktigt!

Efter halvtidsvila kom Song i helt ny skepnad ut på planen. Hela laget uppenbarligen stärkta i självförtroendet. Och denna gång läxan vis från den föregående helgen. Fortsatt order att trycka på, gå för flera mål. Inte tappa poäng. (Fjolårets 4-4 satt nog också i allas medvetanden)

Och det gick vägen!
Robin van Persie punkterade i sextionde minuten med 3-0. Och sedan följde en märklig sekvens under 7-8 minuter där Arsenal fullkomligt lekte med Spurs. Rullade bollen inom laget och jublet steg för vaje enskilt tillslag som nu plötsligt satt som en...eh...sportkeps!

* * *
Arsenal kunde/skulle/borde/ gått för både 4-0 och 5-0. Matchens mysterium hur Eduardo som i en kontring kom helt ren med Gomes i en lyckades missa öppet mål. Men sådant må vara förlåtet när Tottenham återigen besegrades i ligaspelet.

* * *
Almunia var åter i målet och gjorde en stabil insats. Kanske en direkt matchavgörande sådan då han tippade ut en hårt slagen frispark slagen av en viss Bentley...

Att Almunia varit borta från planen beror så inte enbart på bröstinfektion. Det vet slaskpressen att berätta idag. Tydligen har spanjoren haft familjeproblem med en mycket sjuk svärmor.

* * *
En härlig seger.
En snyggare tabell tar form.

* * *
Lottat i ligacupen idag.
Och visst blir det ett nytt möte med miljardsatsande Manchester City. Borta.
City kommer sannolikt ställa ordinarie A-lag på planen, för de vill vinna vad som vinnas kan. Något måste man väl få köpa för pengar?

Vad ställer då Wenger på planen?
Återstår att se. Ett lag som revanscherar insatsen i ligan.
Och hur skönt vore det inte att få täppa till käften på glappande sladdertackan Adebayor?
Det görs bäst med seger.
Som på Spurs. Och dess supportar igår.

Talande apropå glappkäftar: Att Redknapp efter lördagens Londonderby ansåg att lagen är "lika bra". Detta efter att hans hönor fått pisk med 3-0.

UEFA backar om Eduardo

Eduardo Da Silva får spela Champions League. Med start på onsdag om så anses bäst. Straffet om två matchers avstängning efter returmötet i kvalet mot Celtic upphävs.

"The UEFA Appeals Body today accepted the appeal lodged by Arsenal FC against the two-match suspension handed to striker Eduardo.

Following examination of all the evidence, notably the declarations of both the referee and the referees' assessor, as well as the various video footage, it was not established to the panel's satisfaction that the referee had been deceived in taking his decision on the penalty. Therefore, the decision of the UEFA Control and Disciplinary Body of 1 September, in which the player was suspended for two UEFA club competition matches, is annulled."

* * *
Är jag förvånad att Roy Keane, av alla, tycker att Adebayors uppförande på planen är helt okey?
Näpp. Inte det minsta.

Ordstävet "kaka söker maka" gäller främst idioter.
När ska Sir Alex börja stötta stadsrivalen Man Citeh och Mark Hughes?
Han fick ju trots allt över en halv miljard kronor för Tevez av grannarna.
Manchester - u.n.i.t.e.d. in soul.

* * *
När ska Sir Alex i övrigt tycka till om UEFA:s beslut ovan?
Innan jag har nått tangenten med tecknet frågetecken?

* * *

Lyssnartips, i dagar som dessa:
http://bit.ly/WI76j

* * *
Ingen svensk TV-kanal sänder Arsenals första CL-match från Belgien på onsdag.
Vetlee TV heter svaret.
Förhoppningsvis.

Next year

Känslorna svallar - med rätta - dagen efter mötet med Manchester City. Avser inte avhandla Adebayor i något längre stycke här. En idiot är inte värd mer än tystnad, och Adebayor visade tillslut så öppet och exakt vem han är som vad han står för.

Kan bara hoppas att FA (re)agerar och stänger av kräket. Men money talks and bullshit walks så Mark Hughes tar nog hand om den saken. Slutar sannolikt med någon skriftlig reprimand.

I övrigt törs jag lova att nämnde Adebayor aldrig någonsin lär sätta sin fot på Emiraten i ligareturen den 24:e april 2010. Redan nu vet jag att han kommer att vara "skadad" eller "sjuk".

Vad Robin van Persie tyckte om sin forne anfallskollega efter matchen har framgått med all tydlighet, och det är bra att detta inte förblir RvP:s synpunkt i media, utan även blivit publicerat som ett "statement" på den officiella propgandawebben.

* * *
Matchen då?

Fullkomligt avslagen insats från Arsenal (om alltid efter landslagsuppdrag, men det är inget att skylla på då flera av Citys spelare också haft andra plikter) under de första 45 minuterna. Knappast en boll rätt, och på varje röd fans tre ljusblå. Det snubblades och fumlades.

Denilson gjorde inte mycket rätt. Ett riktigt bottennapp. Men där fanns fler som inte tog ett steg för mycket. Och främst saknades en sprinter som sökte riva och slita upp luckor i Citys mittfält som backlinje. Och nu var laget utan Arsjavin, Nasri och Walcott. Detta samtidigt som Fabregas gick på halvfart.

Almunia har lyckats sjabbla till det på något sätt i samtliga matcher.
Det känns sämre än "sådär".

Rosicky gjorde skillnad, och det var den enda riktiga glädjen att den så av skador länge frånvarande mittfältaren fick debutera igen med ett mål.

Försvarsarbetet i backlinjen lämnade dessutom mycket att önska - 4 mål är inte okey. Akilleshälen som befarades visade sig nu öppet och i full dager.
Samtidigt sjabbaldes det även med chanserna framåt i andra halvlek. Vad Bendnter och Diaby pysslade med stora delar av matchen är jag fortfarande fullständigt oklar över.

* * *
Arsenal har nu spelat fyra matcher. Kanske lät vi oss luras litet av de två första matcherna. Facit nu är en betydligt sämre start än i fjol. " vunna och 2 förlorade. I fjol hade laget 3 vunna och 1 förlorad. Med sex poäng i tabellen är det redan nio poäng upp till serieledande Chelsea.

Det är ett tyvärr ett synnerligen stort glapp trots att så många matcher återstår att spela.
I fjol kunde man skriva av drömmar om ligatitlar redan i oktober.

Det finns ett stående skämt bland Arsenalsupportar kring begreppet "Next Year", det brukar användas på Spurs som deras bärande fotbollsfilosofi.
"Om inte i år, så NÄSTA ÅR, då, minsann!"

Frågan är om inte det skämtet numera ligger oss själva närmast?
Även i år, även denna säsong - så blir det inte av men... "Next Year", då...

Hoppas inte det!

Fotbollens fulaste tryne!

Ett solklart offsidemaål. En tydlig hands framför Given, med en uppenbar straffspark förnekad Gunners. Det är vardag numera.

Fotbollens fulaste tryne visade sig i Adebayor. Han lyckades trampa på Fabregas, Song, Sagna och Gallas. Men det var den forne anfallskollegan Robin van Persie som han riktigt fick trycka till. Med dobbarna i huvudet.

Adebayor.
Vidrigare än vad jag ens kunnat föreställa mig.
Mannen har givit fotbollens fulaste tryne och själ ett mänskligt ansikte.
2009-09-12

Högtryck och lågtryck

När augusti 2009 är inne på sin femte dag har högtrycket åter nått vardagsbreddgrader. I det egna huvudet råder massivt lågtryck. I vänster pek- och långfinger råder bultande storm. En sommar av renovering och så på upplopet, när allt nästan är klart: Ett gammalt plasttak, en morakniv och ett knyck fel. Vänster långfinger och pekfinger i bandage.
Det blir pekfingervalsen på tangentbordet någon vecka framöver.

* * *
Ännu inget nytt om Senderos. Samtal pågår fortfarande, men affären är inte i hamn. Ännu. Men självklart lär den bli det. Annars skulle inte omständigheterna bekräftas. Bilder från gårdagen visar Senderos tränandes på Emirates. Men Arsenal blir sannolikt en man kort i backlinjen till ligastarten. Jag hade sett att man sökt sälja Silvestre. Men så är jag inte någon Wenger.

(På backfronten hävdas annars i "kritiska kvalitetstidskriften" The Sun att Wenger försökt köpa Sevillas mittback Federico Fazio, men misslyckats...)

* * *
Att avvakta Chamakh låter klokt. Bordeaux försöker få ut astronomiska belopp för en anfallare som snart går varthän han vill gratis. Välkommen till London nästa år. Hur Bordeaux tänker är en gåta. Grabben lär vara lika motiverad framöver i Ligue 1 för sitt lag som Adebayor var i Gunners och Premier League i fjol.

* * *
Det som jag trodde skulle bli sommarens absoluta lågoddsare som transfer-såpa:
"Fabregas flyttar till klubben X för X antal hundra miljoner kronor"
har först nu kommit igång (!)

När rötmånaden går in på sin andra vecka. Fabregas till Milan.
Prislappen runt 400 - 450 miljoner svenska kronor.

Till och med "seriösa" Dagen Nyheter har pressat in ryktet i sina sportspalter idag.
Gör i sig inte saken mer trovärdig. Konstaterar lakoniskt att rykteskarussellen är igång.
Och att detta är något som absolut inte får ske. Kommer inte att ske.

* * *
Det börjar tippas kring den kommande PL-säsongen litet varstans bland nationella som internationella "experter" i kolumner som i TV studios nu, veckan före premiären. Det är inte många som tror på Arsenal i år, men desto fler på Man City.

Sådana omständigheter gillar jag. Det tar fram barn- och ungdomsårens allra fånigaste supporterfilosofi: "alla hatar oss" eller "vi mot dem"

Något säger mig (tillskillnad från olyckskorparna) att det går bättre i år. Bland annat utan en evigt offisdespringade Adebayor i laget. Men fortfarande lurar frågetecken om backlinjen och inte minst avsaknaden av den där tuffa klippan på mittfältet.

Om det spekulars vilt i Fabregas omedelbra framtid nu krävs i övrigt inget geni för att förstå att han är puts väck om ett år om klubben slutar som i fjol. Eller sämre. Apropå kommande säsong.

* * *
Sanslösa sex miljarder kronor. Det är vad Abu Dhabi United Group har pytsat in i Man City hittills. Roman Ryss står redo att lägga upp runt 1,5 miljarder för Chelsea i Silly Seasons slutspurt. Detta för att få några feta namn som säljer tröjor, elller gör mål, eler både och.
eller inte alls. kanske bara för att visa han kan.

Det är inte avund. Inte ett spår. Men den här cirkusen börjar balla ur. Rejält.
Skulle kunna bli en lång krönika om fotbollen, passionen, hjärta och smärta. Men smärtan är koncentrerad till vänster hand idag.

Orkar snart inte läsa en rad till om den bisarra cirkusen "köp-fetaste-laget-för-mest pengar-och-vinn-allt". Vämjeligt.

Att en av premier Leagues främste spelare, Xabi Alonso, lämnar Liverpool och fyller på i sjukt supershopande Real Madrid gör mig lätt illamående. Trist för oss som följer Premier League, oavsett vilket lag som ockuperar våra sinnen och känslor.

* * *
Orkar i övrigt inte läsa en bokstav till om Zlatan i FC Barcelona. Tänka sig, det har sysselsatt svenska sportjournalister en halv sommar. Är detta - varje steg denne Zlatan tar - verkligen vad som ytterst intresserar varje fotbollsintresserad svensk tillika tidningsköpare?

* * *
Så var vi vid ekonomi igen. Och dagens absoluta lästips.
Detta handlar ytterst om Arsenals framtid.
Vilken klub man kommer att vara.
Vem äger Arsenal på sikt?

Det finns, som tidigare här avhandlats, en ansenlig depå med aktier för över en miljard kronor som ska få en ny, eller flera nya, ägare:
http://bit.ly/2nNhbz

Tack Kolo, vad nu?

Så blev affären klar. Kolo Touré, trotjänaren med det bländvita leendet, tuffingen i backlinjen och den siste spelaren från "49-unbeaten" eran, lämnade för en annan ligakonkurrent. Formen det gångna året var inte på topp.
Men hur pigg är ens ett vältränat proffs efter att ha varit svårt sjuk i malaria?

Det känns synnerligen vemodigt även om Wenger uppenbarligen har gett sin välsignelse. Det måste finnas någon tanke större här än enbart tjäna ännu en slant. Varför annars sälja till just en ligarival som i övrigt själva basunerar ut att det är just Arsenal som man främst avser "peta bort" från "Topp 4:a" ?

Kolo i ljusblått känns lika märkligt som Adebayors flytt kändes naturlig eller närmast vederkvickande. Två personer från samma klubb till samma klubb. Ändå ojämförbart.

* * *
Fler adjö är att vänta. Det var oerhört tydligt att Eboué tackade för sig under gårdagens träningsmatch där Hanover 96 besegrades med 1-0 via Fabregas. Eboué sprang fram till klacken och lämnade tröja som skor innan han vinkade hejdå. Italien nästa?

Kan inte påstå att den flytten berör mig in i själen. Eboué har aldrig varit någon personlig favorit. Men vad nu?

* * *
Det lämnas många luckor. Ett mittbackslås av Djourou och Silvestre känns inte stabilt. Och trots Eboués stil, så har han skött uppdraget när Sagna varit skadad.

Och till mittfältet ryktas nu Patrick Vieira åter (!)
En synnerligen märklig lösning om däri ligger ens ett korn av sanning.
Jag tror inte att man ska åter till något man lämnat. Vieira är ett levande landmärke för hela klubbens väsen. Men då var då och nu är nu. Skulle någon part tjäna på en återkomst?
33-årige Vieira har haft upprepade problem med skador i Inter.

Det riskerar bli en stor björntjänst, för honom som för supportrarna som laget, att komma åter. Och det med en blandning av nostalgi- som messiaskrav som istället enkom riskerar bli enorma blytyngder.

Jag hoppas på någon lösning som rimmar bättre med ett nytt Arsenal!