måndag 28 februari 2011
Orsak och verkan
"Inte den här gången heller, besvikelsen är stot hos spelarna som underpresterade, eller inte orkade" Foto: Reuters
Det var det hårda matchandet som gjorde att Arsenal inte mäktade med Birmingham. Det är Wengers förklaring till förlusten i en final där pokal gick om intet.
Det blir en märklig logik. Tidigare har Arsenals, coach, stab som enskilda spelare närmast likt ett mantra nött in att man är redo att "slåss på fyra fronter". Det var man uppenbarligen inte alls. Det är många elaka gliringar i internationell press kring Wenger och hans "ungdomar" idag. Om övetro och orutin. Läst det förr?
Men den bärande frågan är ändå h-u-r man hamnade i ett sådant hårt matchande. Klart det kan ha påverkat laget. Men Arsenal har själva försatt sig i situationer med direkt onödiga omspel som månne sparat litet kraft om de överhuvudtaget sluppit att spelas.
Wenger jar ju också valt att spela med bästa tänkbara spelare i ligacupen. Inga reserver. Detta medvetet, då han VET Att en storklubb som Arsenal inte kan lulla på utan några titlar år efter år efter år. Och här fanns onekligen den lättaste utmaningen. Men man räckte inte till i avgörandets stund.
Närmast ut nu är mötet mot Leyton Orient, omspel i FA-Cupen. Denna fullständigt kolsvarta måndag 2011 så är den egfna logiken så "out of order" att jag närmast ser att laget åker ut med dunder och brak bara för att slippa en eventuell förnedring på Old Trafford nästa vända.
Hemmamötet mot spurs från 2-0 till 2-3, bortamötet mot Newcastle fråm 4-0 till 4-4, och gårdagens ligacupfinal. Det känns som en traumatiserad säsong. Jag har svårt att verkligen tro att detta lag kandiderar till någon titel nu.
Den mentala boost som kunde ha greppats på Wembley riskerar nu självklart att bli en mental härdsmälta.
Etiketter:
Arsenal,
Carling Cup,
dagen efter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar