"Respect The Ref"

Matchen mot Stoke blev nästan så tuff som förväntat, och skadorna kom, som befarat. En dyrköpt historia att skugga in på Man Utd. Tre nya poäng ger 56 poäng i tabellen efter 27 matcher spelade. Flåsar litet mot ettan, som har matchen mindre spelad.

Men februari är som november i Arsenal-land. Skador kommer när de minst behövs. Och två stycken, en på Fabregas och en på Walcott känns som en dyrköpt seger inför en cupfinal, ett omspel i cup, och ännu mera cup mot Barcelona. Och så väntar ju Tottenham borta...

Titta på Fabregas min ovan. Där han går av planen efter 14 minuter. Han ser inte särdeles uppåt ut. Är det den gamla sträckningen som spökar?
Ingen vet ännu.

Walcott saxad mellan två spelare senare i matchen och ut på bår. Hans ögon sade mer än bårtransporten. De signalerade uppgivenhet. Här kan skadan vara värre. avstår att spekulera vidare. Facit lär komma.

Stoke, vilket pissgäng det är. Från tränare till spelare. Jag kommer inte att gråta den säsongen de får lämna Premier League. det måste ske förr eller senare. vad gör de fotbollen för gott?

I andra halvlek fick de också spela som de behagade. "Respect The Ref" skrek ljusskyltarna ut på Emiraten. Jomenvisst, tjenaremoss!

Shawcross kom, "spelade" och buades ut. ingen glömmer Aaron Ramseys skada.
det fanns fler försök att via olika tilltag och vettvilligheter söka sänka Arsenal. Tack och lov lyckades inte den taktiken under onsdagskvällen.

Det var i övrigt en riktigt seg och tråkig tillställning. Squillaci fick bli matchhjälte med ett tidigt nickmål. Det första för mittbacken i Premier League.

Få var vi väl som trodde att klassiska "one nil to the Arsenal" skulle stå sig. Större marginaler har grusat trepoängare senare år. Så inte ikväll. Det var en liten triumf i en grå tillställning med ytterligare manskap mot sjukstugan.