Ligan är redan slut...?

Med tolv omgångar kvar och trettiosex poäng kvar att spela om för de flesta av lagen i Premier League - så avgjordes ligan just under lördagen.

Det var Manchester United som vann Ligatiteln 2010/11 och det var Wayne Rooney som avgjorde med sin (faktiskt makalösa) cykelspark i Manchesterderbyt.

Detta vet flera medier att berätta under helgen. Även den till vardags hyfsat sansade svenska tidningen Dagens Nyheter. Se ettan på söndagens sportdel ovan.

Själv vill jag inte hoppas att det är så. Att de tre månader som återstår av ligaspel och poäng kan innebära annat. Men visst har Manchester United lyckats rycka loss i toppen, inte minst från det senaste miljardbygget, stadskonkurrenterna i bäbisblått.

Arsenal hade precis fått resultatet när man klev ut i hagelskurarna på Emiraten för att ta sig an bottenlaget Wolverhampton som skrällde med sin skalp mot de röda djävularna förra helgen.

Tack och lov blev det inte den baksmälla som man kunde ha anledning att oroas för. Det såg kvickt ut trots en vecka av blandade landslagsuppdrag. Domarnivån var fortsatt undermålig och man behöver inte hemfalla åt paranoia för att fundera på om FA har interna mål att knäppa Arsenal på näsan så fort tillfälle ges.

Chris Foy visade noll känsla för spelet och blåste när han kunde gett spelfördel, och struntade i pipan när någon Arsenalspelare fått en smäll och blivit liggande.
Såhär kommer det uppenbarligen att se ut framöver. Bäst att vänja sig även om läget aldrig kan gillas.

(FA kommer förövrigt att bestraffa spelare som offentliggör sina åsikter via exempelvis "sociala media" hårt, går att läsa i helgen)

Wolves hade mycket boll, men inget vidare spel. Arsenal spelade sig in från kanterna, men saknade den där mästarskärpan i avsluten i kombination med att Wolves walesiske keeper, Wayne Hennessey, gjorde några riktigt stiliga parader.

Det blev Robin van Persie, nu i sannslöst god form, som avgjorde matchen med dess båda mål. Om inte Rooneys luftakrobatik gett utdelning hade 1-0 aspirerat på helgens mål. Jag förstår fortfarande inte hur karl'n fick ut benet liggandes diagonalt.

Med tanke på en del märkliga matchvändningar under spelåret så var det sannolikt fler som kände att "one nil to The Arsenal" var en ytterst skör ledning.
När skull Foy blåsa en straff till Wolves? När skulle en fast situation få Arsenal att darra och Wolves att kvittera?

När van Persie satte 2-0 i en blixtkontring med Walcott så bröt sång ut på läktare och det kändes som att uppförsbacken var för brant för gästerna med halvtimmen kvar.

Djourou som redan var åter gjorde en oerhört stabil insats tillsammans med Koscienly i backlinjens mittlås. Att Arsenal fick hålla nollan var oerhört psykologiskt viktigt.

Arsjavin har hittat formen, tar löpningarna och gjorde stort avtryck tillsammans med Wilshere och stabile Song. Ingen skadad (även om jag läst obekräftade rykten om Sagna) och därmed förhoppningar om att Arsenal kan mönstra en hyfsad startelva i veckan.

För bu byts tillfälligt fokus från liga till Europaspel. Även här "vet" expertis och omvärld att Arsenal kommer att åka ur Cha,pions League i åttondelen när man ännu en gång tar sig an Barcelona.

Låt lagen spela om saken säger jag och laddar inför första mötet på onsdag.

Gunners For The Win!