Ut i ligacupens kvart mot Man City

Manchester City har inte vunnit en match mot Arsenal i London på 36 år. Det var dessutom extra laddat inför kvartsfinalen i Carling Cup år 2011 när det miljardsatsande Man City hade med Samir Nasri i truppen. Han fick heller inte det varmaste av mottaganden av Arsenals supportar.

Det har varit tufft nu, tyckte Mancini, som likt Arsenal spelat både Champions League och Premier League under den senaste veckan. Manchester City med Balotelli avstängd fick därför komma med ett "reservbetonat lag" till London.

Agüero £38 miljoner, Dzeko £27 miljoner, Nasri £24 miljoner och Savic £10 miljoner utgjorde en kvartett om £99 miljoner när Mancini fick vädra det "lättare gardet."

Wenger är konsekvent vad gäller sina spelarval i ligacupen. Här får de yngre chansen, det är deras cup. Och det var en fröjd att se de yngre fysiska spelarna som inte vek en tum mot City på hemmaplan. Coquelin, Frimpong, Miquel och inte minst Oxlade-Chamberlain ångade fram, slogs om varje centimeter. Fabianski i målet var den ende som utstrålade litet av osäkerhet.

Och det blev en underhållande tillställning där nämnde Fabianski inte sattes på några större prövningar. Park som forward syntes mest under första halvlek, ackompanjerad av Chamakh som förblir märkvart osynlig. De chanser som skapades räddades av Citys jätte till målvakt, fyra meter långa Pantilimon.

0-0 i halvtid kändes ändå som ett resulat som talade för Arsenal. Skulle sanningen kunna vara så vacker att några ungdomar skulle kunna spela ut Manchester City ur cupen?

Nej.

Messi-replikan Agüero fick EN chans i en snabb kontring i 83:e minuten precis efter en Arsenalhörna. Det var tämlifen rent på Arsenals planhalva och Fabianski gjorde sig inte stor. 0-1.

Det känns mest som ett slags dråpligt öde att Kolo Touré, av alla, var mannen som sekunderna innan Arsenals hörna rensat undan och rädat Manchester City från
1-0.

Så kan det gå i fotboll. Infoga klyschan där den känns bäst.

Så blev ligacupesn äventyr kort. Ingen final att vare sig vinna eller förlora. Trist med tanke på att det till övervägande del var ett stort nöje att se energin och viljan hos Arsenals yngre garde. Några lär nog få chansen till mera speltid framöver.

Noterbart att scenförändringen inte blev så mycket vassare för Arsenal när Arsjavin och Gervinho tog plats. Gervinho inblandad i vad som kunde blivit ett ledningsmål, men i övrigt var avsluten inte av vassaste klass.

Det är väl Arsenals störsat problem just nu, avsaknaden av sniper / striker. Med Robin "38 goals" van Persie på bänken så saknades det där allra sista - avgörande touch och måltjuveri.

Av planen vankade Nasri och hans vänner som vinnare, vidare mot avancemang och semifinal. Med tanke på matchbilden över speltid så kändes det inte helt rättvist.

Utöver "Ox" en extra stjärna i boken till Benayoun som gjorde en mycket stabil insats för kvällen och laget.

Vidare i Carling Cup

Nej, jag såg inte matchen. Den sändes inte live, och jag har inte sett efterhandsvisningen, bara sett "highlights" under onsdagsmorgonen.

Shrewsbury Town från engelska andradivisionen på besök i London i ligacupens tredje omgång. Under rådande läge utbröt en mindre storm på Twitter när gästerna gjorde 0-1 efter 16 minuter.

Detta på kvällen några timmar efter att VD Ivan Gazidis mött pressen och uttalat sitt orubbliga förtroende för Wenger trots den miserabla säsongsstarten.

"Spiken i kistan" visste många att förmedla när två tredjedelar av matchen återstod.

Nu blev det tre mål och seger som avancemang. Den relativt unga truppen med nyförvärv som Ryo Myachi, Benayoun och Oxlade-Chamberlain, visade i slutänden att det skiljer divisioner mellan lagen.

De två sistnämnda ovan bidrog med varsitt mål. 2-1 av Oxelade-Chamberlain en riktig fotbollspärla, ett stenhårt knallskott från 20 meter. Det unga nyförvärvet är den dom rosas mest dagen efter. Värt att notera att Gibbs gjorde sitt första mål vid kvitteringen. Han har nu gjort lika mycket mål som sin "föregångare" Gaël Clichy.

Trots avancemang handlar det mesta om "Arsenals kris" dagen efter. Wenger var pressad under presskonferensen och svarade inte på det mest charmfulla sätt vilket gav gott bete åt media.

Den stora snackisen tycks vara att "endast" 46 500 personer dök upp på Emiraten. Någon påtalade att det trots allt är TIOTUSEN fler än vad som går in på White Hart Lane.

Grannen Tottenham åkte förövrigt ut ur cupen borta mot Stoke på straffar 7-6. För ett år sedan var det Arsenal som spelade ut dem med 4-1 borta.

Orkar i övrigt inte fokusera på motståndarlags misslyckanden och fadäser nu utan fokus ligger på hur Arsenal fortsätter att hantera sin säsong.

Konstateras att det hittills har gått bätte i cupspel, eller kval därtill än i ligan. På lördag väntar ett oerhört viktigt möte, bottenmöte, mot Bolton.

Till nästa inlägg - vi hörs på Twitter;
http://twitter.com/swede_Arse

Orsak och verkan

"Inte den här gången heller, besvikelsen är stot hos spelarna som underpresterade, eller inte orkade" Foto: Reuters

Det var det hårda matchandet som gjorde att Arsenal inte mäktade med Birmingham. Det är Wengers förklaring till förlusten i en final där pokal gick om intet.

Det blir en märklig logik. Tidigare har Arsenals, coach, stab som enskilda spelare närmast likt ett mantra nött in att man är redo att "slåss på fyra fronter". Det var man uppenbarligen inte alls. Det är många elaka gliringar i internationell press kring Wenger och hans "ungdomar" idag. Om övetro och orutin. Läst det förr?

Men den bärande frågan är ändå h-u-r man hamnade i ett sådant hårt matchande. Klart det kan ha påverkat laget. Men Arsenal har själva försatt sig i situationer med direkt onödiga omspel som månne sparat litet kraft om de överhuvudtaget sluppit att spelas.

Wenger jar ju också valt att spela med bästa tänkbara spelare i ligacupen. Inga reserver. Detta medvetet, då han VET Att en storklubb som Arsenal inte kan lulla på utan några titlar år efter år efter år. Och här fanns onekligen den lättaste utmaningen. Men man räckte inte till i avgörandets stund.

Närmast ut nu är mötet mot Leyton Orient, omspel i FA-Cupen. Denna fullständigt kolsvarta måndag 2011 så är den egfna logiken så "out of order" att jag närmast ser att laget åker ut med dunder och brak bara för att slippa en eventuell förnedring på Old Trafford nästa vända.

Hemmamötet mot spurs från 2-0 till 2-3, bortamötet mot Newcastle fråm 4-0 till 4-4, och gårdagens ligacupfinal. Det känns som en traumatiserad säsong. Jag har svårt att verkligen tro att detta lag kandiderar till någon titel nu.

Den mentala boost som kunde ha greppats på Wembley riskerar nu självklart att bli en mental härdsmälta.

Vilar en förbannelse...

...över Arsenal. Ibland tror jag det. Trots att jag inte hemfaller åt mysticism i övrigt.

Likadant med konspirationsteoretiker. Jag brukar skratta gott åt de som får sin livsnäring av paranoia, som vet hur det förhåller sig. Som ser världen som ännu en taskig roman av Dan Brown.

Men ibland får jag nästan för mig att Engelska FA och dess domarkår verkligen har något otalt som de söker bevisa mot just Gunners. Det är väl ett utslag av den värsta men ack så vanliga sjukligt blinda supportersyndromet:
"Alla hatar oss, alla är emot just oss, yada-yada..."

Åter förbannelse, så.
Det känns ändå så "Typiskt Arsenal". Här väntar en final. Inte i världens mest viktiga eller märkliga cup, men trots allt en final för ett lag som har hungern, men inte lyckats nå ända fram under sex långa år.

Vad händer?
Arsenals lagkapten slår upp en gammal skada och kan inte vara med.
Jag lider mer med Cesc Fabregas än med hans supportar.
Han får inte vara med och leda sitt lag, spela sitt spel, på Wembley i London.

Jag fruktar ett taggat Birmingham och jag kommer att ha svårt att smälta en förlust där mittfältsspelet gick i sidled. Att Diaby istället är åter är en mycket
klen tröst i stunden.

Att Walcott också - som befarat - blir borta en tid - är också en oerhört trist misstajming.

Båda hade behövts som varit platserna värdiga.
På söndag.
Men även på Camp Nou.
Som i ligan.

Gunners For The Win!

En förbannat viktig match

Söndag den 27:e februari ska det spelas ligacupfinal på Englands nationalarena Wembley. Är Gunners på plats?

Tamas Priskin var mannen som fixade målet, det enda, i första semifinalmötet i Carling Cup. Detta när ett Arsenal som inte stod att känna igen gästade Portman Road.

Tretton dagar har gått sedan dess, och under den tiden tycks Arsenal ha vaknat upp ur ett tillfälligt zombieliknande tillstånd.

Men det är likafullt med ett mål mer i bagaget som Ipswich Town kommer till London. Och de. liksom Arsenal, har allt att spela för när en finalplats i ligacupen på Wembley ligger och väntar.

Och detta är den första titeln på alltför många år som Arsenal har att spela om. Det skulle vara smärtsamt att se de den chansen gå om intet framför näsan. Törs man hoppas på samma attityd som i FA-Cupens retur mot Leeds? Det måste man. Likafullt har Wenger aviserat att han avser "rotera" i startelvan.

Ett snabbt mål från Ispwich och det är, milt uttryckt, litet uppförsbacke för Gunners. Men ett snabbt mål från kvällens hemmalag bör ge en annan matchbild som fördel.

Hur kommer Ipswich gameplan att se ut? Åker de till London för att försvara sig, spela på kontringar som ges - och hoppas på fasta situationer?
Sannolikt.

Då gäller det att ha tålamodet att dyrka upp försvaret. Hastighet på kanterna och kvicka inspel lär bli Wengers melodi.

Jag har svårt att tänka mig efterföljande reaktioner om Arsenal försitter denna chans. Det kan till och med bli en hejdundrande Londonfinal i London. West Ham i förarsätet inför morgondagens retur i semi nummer två - mot Birmingham.

Visst vore det vackert med en ligacupfinal mellan Gunners-Hammers.

* * *
Någon mittback tycks inte Wenger köpa i det transferfönster som snart stänger. Han tycks förlita sig på att Vermaelen blir frisk, liksom Squillaci. Det är en viss gambling i detta. Men samtidigt är inte Wenger typen (eller Arsenal klubben) sosm slänger upp miljoner i pund om det inte anses extremt nödvändigt.

Ryktet om att Woodgate skulle komma til Arsenal var för övrigt ett av de mer korkade jag läst på åratal. Och det har tack och lov dementerats offentligt.

* * *
Det "Nya engelska hoppet", 17-årige Alex Oxlade-Chamberlain från Southampton uppges nu vitt som brett vara "A Done Deal". Inget på den officiella propagandawebben om det ännu. Samtidigt hugger tidningar och annan media till med inspel om att konkurrerande klubbar gett sig in i jakten. Om en vecka har vi facit på vem som tar hem nästa stora Engelska talang.

* * *
Gunners For The Win!

Vinnarmentalitet, någon!?

Tamas Priskin, en av alla Ipswichspelare som ville något, exempelvis vinna i en semifinal. Målgörare om dock via misstänkt offside.

Sitter som ett frågetecken. Kamraten höll på att somna i soffhörnet. På riktigt.

Arsenal har inte tagit en titel sedan våren 2005. Ett alltför välbekant faktum. Nu är laget framme i semifinal i ligacupen och den första ronden gick av stapeln mot Championshiplaget Ipswich borta på Portlan Road.

Vad Arsenals gameplan för kvällen var svårt att förstå. Det hade varit billigare att skicka in 22 fotbollskor på planen om laget nu ville vila upp sig inför lördagens Londonderby i ligan mot West Ham.

Wenger mönstrade en på pappret hyfsad startelva. Ett lag som valde att vandra runt, gå, slå litet boll hit som dit. Hipp som happ.

Ipswich spelade fotboll!

Något driv eller några attacker bjöd inte gästande Gunners på trots massivt bollinnehav i stora delar av matchen. Det var dött, slött och fullständigt oinspirerat. Tandlöst som ett spädbarn. Detta mot ett lag i en semfinal. Och detta mot ett lag som Chelsea fullkomligt pulveriserade med 7-0 så sent som i söndags.

Vinnarmentalitet, någon!?

Att ett supertaggat Ipswich skulle få utdelning blev inte ens en fråga varefter matchen franskred. Frågan bestod enbart i hur . som när. Och det tog 78 minuter när Tamas Priskin kom fri, förvisso i misstänkt offsideläge, men utan någon större uppvaktning. Skottet gick in till vänster om Szczeny. 1-0.

Med 12 minuter kvar att spela kom inte någon förväntad slutrusch eller forcering från gästerna som fortsatte i bekväm lunkartakt. Istället var det alltför nära att Ipswich fick göra 2-0.

Men nu stannade resultatet med ett "one nil" och till ett Ipswich i ligan under som inte mött Arsenal sedan år 1992.

Hur tänkte dessa "storstjärnor" varav flera är landslagsmän?
Att det hela "löser sig per automatik" i andra ronden om en vecka på Emiraten?
Har man redan glömt bort helgens FA-cupmöte mot Leeds där Emiraten knappast utgjorde någon skyddad utpost.

Återigen, med CL:s gruppspel i färskt minne, så sattes allt på ett kort i sista matchen. Nu är man där igen. I Carling Cup som gällande fortsatt avancemang i FA-Cupen

Ut mot Ipswich i Carling Cup vore onekligen en svart fotbollshändelse att notera i framtidens böcker. Och visst kan det ske. Det finns inga givna matcher. Inga.

Mest bekymmersamt var att ingen ens såg ut att bry sig när domaren satte pipan till munnen. Några spelare linkade bort till den tillresta Londonklacken och applådera pliktskyldigt. Wenger såg fullkomligt oberörd ut när motståndarnas tränarteam klappades om.

Den slitna klyschan "motivation slår klass" var inte ens applicerbar efter onsdagskvällens match. Arsenal kom till semifinalspel helt utan någon klass.

Är det här samma lag som ska möta Barcelona om en månad frågade vännen lakoniskt när han vaknade till liv.

Fan tro't.

Ipswich nästa och annat surr

Från det ena cupspelet till det andra. Från FA-Cup till ligacup. Kanske kan Arsenal bärga en efterlängtad trofé i just detta cupspel innevarande säsong.

Det är bortaplan och den första av två semifinalmöten på onsdag kväll. Snabb revansch efter det inte helt lyckade spelet mot Leeds i helgen är att önska.

Tål att påpekas att ett Chelsea ur form slog Ipswich med 7-0 i FA-Cupen under söndagen. Kanske spottar man upp sig något inför onsdagen, men här ett villebråd som bara ska fällas av Londons rödvita kanoner.

Vilket lag som ställs på planen denna gång vet bara Wenger alena. En spänning man kan avvara efter den senaste tidens rotation i startelvorna.

Helt säkert är att avstängde Sagna inte spelar. Ej heller Sebastien Squillaci som är den senaste på skadelistan. Kanske är det så "illa ställt" (med Vermaelen långtidsskadad) att Arsenal får handla mittback under transferfönstret. Press och supportrar drar fram nya tänkbara namn dagligen.

* * *
Måste tillstå att holländaren Ryan "en dag kommer jag att spela för Arsenal" Babel har humor, tåga och en förmåga att se sanningen. Även om han snabbt ångrade vad han gjort på Twitter.
Liverpools "comeback" utan Hodgson och med denh egne gamla hjälten Kenny Dalglish som tränare blev inte som laget tänkt sig. Det var tungviktsmöte i FA-Cupen.

Men matchen spelades på Old Trafford, och Howard Webb dömde. Det är domaren so tillåter sig bli knuffad av Manchester Uniteds spelare utan åtgärder, och som allt som oftast dömer straff till hemmalaget i Manchester. Vart sympatierna ligger kan man fundera kring, ansåg Babel - och lade ut en bild liknande den ovan.

Världsklass om ni frågar mig. Självklart kommer FA att agera och straffa Babel.

Berbatov fuskade, föll och fick straff. Liverpool är ute ur FA-Cupen. Och Man Utd vidare.

* * *
Idag sattes datum för omspel i FA-Cupen mot Leeds. Det blir onsdag den 19 januari som Gunners får åka norröver. 21:00 svensk tid. Vinna eller försvinna.

Mäktar Gunners med att kämpa ned laget från The Championship så väntar Huddersfield Town som normalt spelar i League One. Detta i den fjärde omgången av FA-Cupen. Ingen mardrömslottning att klaga på. Men det är alltså... OM!

* * *
Henry tränar upp sig hos sin gamla klubb i London när det är break i amerikanska MLS. Det börjar bli sed att forna spelare tränar med Arsenal. Spela lär han inte göra törs jag lova.
Sol Campbell var undantaget som bekräftade regeln.

* * *
Samir Nasri fick ingen utmärkelse i prestigefyllda Ballon D'or. Inte helt oväntat gick den (återigen) till Messi. Vad den franhske kvickfoten kan få är ett nytt kontraktt. Förhoppningsvis skrivs ett nytt med Arsenal under sommaren. Annars lär vi ha svaret på vad kommande sommars stora flytt-såpa lär avhandla...

* * *
Gunning On - Måndag med 15 veckor till påsk!

Taktisk triumf för defensiv tråkfotboll

Det kanske är så. Den vackra fotbollen är god att njuta. Men den vinner inga titlar?

Det brukar ofta heta så när det skrivs om Arsenal och ibland är jag benägen att hålal med, även om jag inte vill latt det ska vara så. Sedan finns facit i att det varit skralt i titelskåpet under några års tid nu.

Arsenal - Manchester City. Stormatch i ligatoppen under onsdagskvällen. Av någon anledning hade jag "riktigt goda vibbar" inför en match som jag var ytterst nära att få se live på plats - men där andra omständigheter gjorde att den fick beskådas på svensk pub under trettondagens afton.

Och det började så lovande. Eller var det ett ont omen?

Efter 20 minuters spel dominerade hemmalaget, Arsenal hade haft tre skott i virket, varav en kanon från Fabregas som slickade stolpens insida vid Hart för att ändra riktning snett ut i planen.

Manchester City hade ett riktigt skott på mål, en frispark och någon hörna. De var tämligen tandlösa framåt och hade stundtals svårt att hålla ordning på Arsenal bakåt. Men något mål lyckades inte någon i Arsenal att smälla in. 0-0 i halvtid kändes smått orättvist.

Det var många som gjorde ett synnerligen gott värv i den energifyllda starten; Walcott, Sagna och inte mints Song. Pappa Song! Mannen med nyblonderat skägg som styrde spelet över hela mittfältet - från backlinjen upp till offensiva stötar. Vad han sprang, vilka brytningar han gjorde. Det har blivit lagets viktigaste spelmotor.

Även Sagna gjorde en lysande insats på högersidan. Och Clichy hade uppenbarligen fått stränga instruktioner om att hålla sig långt ned på sin vänsterkant. Har inte sett sådant defensivt coachande från Wenger/Rice på åratal vad gäller ytterbackens uppgift.

Men framåt saknades någon som kunde avgöra. Robin van Persie, som fick på en kanon som räddades med fingertopparna, gjorde en märklig insats. Hans speed och timing är inte som den varit. Ofta stoppades spelet upp, saktades ned, när holländaren fick fatt på bollen.

Mancinini hade gjort sin läxa som varje konkurrerande coach just nu; bolltrollare Nasri skulle inte komma någonstans, och han var alltför flitigt uppvaktad under hela matchen. Det kan bli svårt att ha varit "för bra".

Under andra halvlek mattades energin av betänkligt hos Gunners. stråk av frustration syntes när Walcott började slå ut med armarna till medspelare. Wenger gjorde sena byten, sin vana trogen. Förstod aldrig varför just nämnde Walcott lyftes ut till förmån för Arsjavin, som hamnade på "fel" sida.

Kanke var det just dessa yttre tecken på "uppgivenhet".

Och sedan, ut med Wilshere och in med Bendtner med drygt tio minuter kvar. Piggare ben gjorde ingen skillnad.

Under tiden hade mancini stuvat om i laget. Flyttat ned allt och alla. Ut med lagets ena anfallsvapen, Jo, och in med ytterligare en mittfältare i Adam Johnson. Det här var en match man inte var intresserade av att vinna. Men absolut heller inte att förlora. Laget backade hem fullkomligt som totalt. Arsenal hade otroliga svårigheter att dyrka upp några ytor.

Det blev en taktiskt triumf för den defensiva tråkfotbollen. Miljardbygget anförda av italienske Mancini spelade på tråkigast tänkbara italienska manér. Det var laget som hade mest att vinna på ett kryss - så på sitt sått vann de en mållös tillställning.

Gladast i Manchester efter onsdagskvällen var nog inte de "ljusblå" eller Mancini.

Det var de röda djävlarnas Manchester.
Arsenal kunde inte rycka. Man city ligger efter med två matcher fler spelade. Chelski föll och Spurs föll samma kväll. Arsenal kunde inte tugga sig ikapp mot toppen som seriösa utmanare.

Men - tål att påminna om att säsongen har några matcher kvart att avverka. Att ManUtd är obesegrade - fortfarande - är dock ett besked som bör tas på allvar varefter ligan tickar på.

Åter London: Vad Sagna och Zabaletta "gjorde upp" kring i matchens upplösning vet de bara själva. Sagna brukar vara "mr. King of Cool". Uppenbarligen sades något som fick honom att tappa fattningen helt. Touch med skalle och rött kort åt båda herrarna. Det kommer att svida att ha sagna borta i tre ligamatcher framöver. Eboué lär ta plats, men är en annan spelartyp.


* * *
Så startar snart FA-Cupen för Arsenal. På lördag match mot Leeds. Wenger har själv varit med om att urlaka värdet av denna cup senare år då han mönstrat reserver. Inget talar för förändrad strategi i detta år. Tyvärr.

En inte särdeles kvalificerad gisssning är att Le Boss fortsätter att spela det tyngre gardet i Carling Cup. Där har Arsenal säsongens stora chans på en pokal. En sådan som lyst med sin frånvaro alltför länge.

Vinna / Försvinna

Wigan. Bara blotta namnet ger mig rysnmingar numera. Med numera menas tiden efter april under den gångna säsongen, 2009/10. En viktig trepoängare var på väh att bärgas på bortaplan när Arsenal fortfarande hade häng på ligatiteln. På 10 minuter vändes en ledning, 0-2, med en horibel förlust om 3-2.

Och vi har sett det ånyo i höst. Fast då hette motsåndarna Totenham. Och var gäster.

Dags för kvartsfinal i Carling Cup och ett London som är lika snöigt som Svea Rike. Ska Gunners lyckas övervinna troll och spöken som tydligen slagit rot i Carling Cup senare år? Ska Gunners bevisa att Emiraten är en hemmaarena som man tar vinster på?

Intressanta frågor kommer att besvaras under kvällen.

Tyvärr sänder inte svensk TV från mötet. Det kan vara problem med ful-stream också. Arsenal sänder själva matchen via sin officiella webb - i erfterhand. Så TV-kameror är på plats.

Som bekant har Wenger mönstrat ett A-lag i det stora hittills i Carling Cup. Vi kan utgå från att det blir samma visa ikväll. Men med Wojciech Szczesny som burväktare. Och Djourou som Gibbs på plats i backlinjen. Kanske van Persie och Bendntner (som har en del att bevisa) framåt.

Svettigt för spelarna som har Fulham i ligan, som måste avgöra hemma i Champiosn League mot Partizan Belgrad, och som snart tar klivet in i FA-Cupen mot Leeds United. Förvisso på andra sidan årsskiftet, och med en räcka tunga möten i ligan på vägen. Typ Manchester United borta och Chelsea hemma... (och så Wigan igen. I ligan)

Go Gunners!
Revanschera ligatappet i våras i denna Cup - ett halvår senare.

Wigan, då?
På nedflyttningsplats och med stryk 3-1 mot jumbon West Ham färskt i bagaget.
Kanske sparar man på krutet för att äta sig in i ligan.
Kanske är det Wigan som söker revansch mot ett Londonlag efter förlust mot ett annat.

Underbar vinst efter en kolsvart vecka

Han heter Jack Wilshere, är blott arton år, och stängde matchen borta mot Aaton Villa på Villa Park på stopptid. Liggandes. Vertikalt i luften. Skalklen-bollen: 2-4.
Under en och en halv timme placerade det Arsenal "Top Of The Table".

Men det var innan Berbatovs urladdning på Old Trafford där Blaclkburn massakrerades med ofattbara 7-1.

Men vi backar några timmar, till lördagens tidiga eftermiddag. Något som måste liknas vid kollaps mot Tottenham i ligan. Hemma. Sedan tvåmålsförlust i Champions League borta mot Braga i Portugal.
Vad att vänta?

a) Hängiga huvuden, slöa ben?
b) Revanschlusta och ett väloljat lagmaskineri?

Det startade enligt modellen "b".
Nu ska i ärlighetens namn påtalas att Aston Villa inte tycktes ha någon vidare ordning på det egna spelet, och Arsenal lyckades pressa tillbaka hemmalaget riktigt rejält.

Piggast på planen, den under senare tid av supportrarna så utskällde Arsjavin. Han for som ett skott, slet, tog varje löpning som det gällde liv och död. Det var den Arsjavin man vill se!
Och det var samma Arsjavin vi såg mot Tottenham, men som fick stanna hemma mot Braga.

Och slit gav utdelning. Omringad av fyra motspelare lyckades den lilla Tsaren pricka in ledningsmålet till vänster om Brad Friedel. Fem minuter innan paus. Och sedan slog säsongens Arsenalspelare till innan vilan, Nasri drog på en hård volley och ändrade resultatet till 0-2.

Men vem vågade luta sig tillbaka med lugn puls?
Inte jag.
Just orolig för att fler skulle göra detsamma.
Ta det lugnt. Chilla och anta att "allt var i hamn".

Och visst, det tog bara minuter i andra halvlek innan Aston Villa reducerade till 1-2. Carew som lagt sig för att vila i Arsenals straffområde, reste plötsligt på sig, skymde Fabianski på hockeymanér a la powerplay, och Ciaran Clark kunde bekvämt dundra in bollen i en bana som var omöjlig för poacken den äldre att se.

Det blev snabbt svettigt i tröjkanterna. Men så bjöds en snabb replik av Chamakh, 1-3 och matchen borde väl vara i hamn, eller?

Nejdå!
Samme Clark höll sig framme på hörna i 70:e matchminuten och Villa fick återigen närkontakt med 2-3. Med tjugo minuter plus stopptid, så blev det att börja tugga nagelband igen. Man börjar bli van. Ingen kan klaga på "spänning".
Eller snarare "anspänning".

Nu gjorde så Wenger två viktiga som taktiska byten. Ut med båda spetsarnna Arsjavin och Nasri och in med defensiva Denilson och en extraback i Gibbs. Matchen skulle stängas med tänkbar kraft från bänken. Och denna gång lyckades det, trots att Villa hade blodvittring och Arsenal fick slå långa "tjongabollar" till andra sidan planen för att rensa undan.

På stopptid kom så läget i en kontring där unge Wilshere satte spiken i kistan. 2-4.
Vilken oerhörd lättnad efter en så totalt kolsvart fotbollsvecka.
Och plöstlisgt var Arsenal i topp, om än för bara några timmar.

* * *
En ny kollaps på Villa Park och jag törs påstå att det varit en mental smäll som suttit i länge. Mycket länge. Hoppas nu att det går att suga på karamellen. På rätt sätt. Inte bli bekväm, men känna att man klarade att stänga en match som återigen var på väg att rinna iväg och vända.

* * *
Robert "Bobby" Pires fick 45 minuter i Aston Villas matchkit. Det var kul att återse honom. Det är dock tveksamt om den numera 37-årige fransosen, kommer att tillföra Aston Villa med nya managern, landsmannen Gérard Houllier några avgörande insatser.
Time will tell.

* * *
Så avslutas november med cupspel, Carling Cup. Wigan kommer till Emiraten. En arena där Arsenal har en trend att vända. En Cup där samma Arsenal också har en trend att vända; Kvartsfinal har varit slutstation senare år.

* * *
Edit - söndag kväll:
Newcastle-Chelsea 1-1 var ett resultat som var lika skönt som ManUtd:s lördagsslakt var oskön.
Hey!
It's Football.

Efter en makalös tid

Efter en makalös tid, oktober 2010, kanske den starkaste som mest betydelsefulla på länge, med viktiga segrar i PL, CL som Ligacupen, rekomenderas litet kloka rader. Krönika signerad Piers Morgan:

http://bit.ly/aXmrB8

Blytung seger mot West Ham, som satt 88 minuter långt inne fick Emirates att fullkomligt explodera. Clichy till Song som kastade sig raklång gav 1-0. Många hade nog redan bitit av nagelbanden och inkasserat ett kryss.

Målfesten borta mot Newcastle bevisade att Wenger tar Carling Cup på allvar. Nu väntar Wigan i cupspelet den siste november. Hemma. kan Arsenal klara "förbannelsen" kring den fente omgången?

November brukar inte vara Arsenals lyckomånad och spelprogrammet är fortsatt tight. Hur är det fatt med Fabregas?
Inte följer han med till Ukraina för onsdagens retur mot Sjaktar Donetsk. Fler spelare lär vilas, och yngre få chansen. Avancemanget i Champions League kan klaras med en bortaförlust.

Tuffare att möta Newcastle borta på söndag. De lär inte ställa samma lag på planen som i Carling Cup. Att skatorna fullkomligt pulveriserade ärkerivalerna Sunderland den gångna helgen bör tas som ett styrkebesked.

Att Jack Wilshere skrivit på nytt kontrakt för Arsenal är veckans gladaste nyhet.
Det skriker "framtid" om den killen. Nutid också. Förvisso.

Danskens återkomst

Landslagsuppehåll, träningar och EM-kval. Säsongen hinner knappt få upp styrfart innan det är dags för ett "break" i form av landslagasspel. Klubbfotbollen går in in dvala. Vi kan läsa om lagets spelares insatser för sina hemländer, om ssegrar och skador och så en radda av junk.

Junk och nonsensartiklar av arten som lätt känns igen redan på rubrikerna. Exempel:
"Vi kan vinna ligan", "Vi har god noral i laget", "Det är dags för titlar nu"
Någon journalist skapar klubbjournalistik från en skitnödig kommentar från en lika skitnödig fråga.

Reportern:
- Okey, när jag ändå har dig här (för att jag ändå är här för att rapportera om ännu en träning), tror du att ni kan vinna [något] med klubblaget i år?
Spelaren:
- Ja.

Vad ska stackar'n svara?
Vips har vi en artikel med rubrik lik de ovan-
Gäsp.

* * *
Det enda vettigt Arsebalrelaterade material som publicerats senaste veckan är rapporter om Nicklas Bendtner - Arsenals egen Pölseman. Nu är han bokstavlig talat på banan, eller, nja, på planen - och i full träning.
Fjorton dagar till comeback tror han sjäöv. Några träningsmatcher i kroppen, så...
Vi får väl se.
Men det vore grymt att testa Chamakh och Bendtner på topp.
Två rejäla skallar på långa kroppar.
Stångar sig fram.
Det vill jag se.

Tydligen gör det danska landslaget, när nu sådana lag är på tal, en annan bedömning. Bendtner passar inte i spel under Danebrogen under detta år.

Tänk om vi får en "omvänd situation" ?
Klubblag som får sina nyckelspelare skadade i landslagen brukar begära ersättning.
Om Arsenal spelar kontraktsbundne Bendtner för tidigt, vad säger Morten Olsen då?

* * *
Skador, ja. De brukar annars tilkomma under dessa "uppehåll". Tydligen har Sagna lyckats med att hamna på skadelistan. Tre veckors frånvaro enligt preliminära rapporter.
Är det nu en annan skandinav ska få sin chans?
I norske Håvard Nordtveit?
En omtalat ombnytlig kille som kan variera mellan mittback/ytterback, och gärna testar mittfältet.

Kanske inte läge i ligaspel. Men snart kan det vara dags för premiär i större sammanhang. Kanske redan borta mot Newcastle i Carling Cup.

Wenger går mot egna principer?

Starkast möjliga lag ska ställas på planen i kvällens match i Carlig Cup borta mot Tottenham.
Detta med "ett par" yngre spelare i truppen. Det låter lovande. Tror inte att Wenger vill ha en ny "supporterstorm", att tvingas försvara on laget åker ut mot just ärkerivalen Tottenham med ett rent ungdomslag.

"We want to win the game because we feel since the start that we are on a strong run", säger Wenger

Kritiken vid en (stor) förlust kommer annars att bli massiv från de egna leden.
Detta tidigt på säsongen.

Samtidigt är några av de mer etablerade spelarna, som inte finns på skadelistan, litet slitna.
Men spelschemat har varit exakt detsamma för Spurs.
Spel i Champions League och Premier League den gångna veckan och helgen.

Jay Emmanuel-Thomas, är en av "de unga" vi kommer att få se ikväll. Och Gibbs på vänsteryttern. Den sistnämnda förhoppningsvis inget dåligt val, då det fortfarande finns vissa frågetecken kring Clichys form. Bänknötare från Sunderlandsmötet lär också ingå i startelvan, som Eboué och äntligen plötsligt hyfsat heta Carlos Vela

Att Wenger låter Fabianski vakta målburen ger litet fjärilar i magen.
Killen gör mig nervös. Via TV-ruten sprutar vibbarna. Scary.
Att vakta buren på White Hart Lane kräver sin man.
Är Fabianski verkligen "rätt person på rätt plats" ikväll?

Harry Redknap gnäller i pressen inför mötet på den sedvanliga valsen om hur få Engelsmän det finns i Arsenals lag. Bäste Redknap, vi såg alla hur bra det gick på ett Tottenhambaserat Engelskt landslag under sommarens VM.

* * *
Fabregas aviseras nu som skadad / frånvarande i upp till tre veckor. Det skulle innebära att vår lagkapten missar Londonderbyt mot Chelsea. Jag tror att han är i spelbart skick till dess.

Detta är besked med ett avsiktligt syfte, adress Londons sydvästra delar, och en del av fotbollens alldeles särskilda psykologi.

Kompromisslöse Wenger tog laget ur cupen

Det kändes (tyvärr) knappast spännande på förhand. Miljardbygget Manchester City, med hemmaplansfördel, skulle sätta A-laget på planen i kvartsfinalen av Carling Cup.

Kompromisslöse Wenger, som anser att Carling Cup är ungdomarnas tillställning lät i enighet med sin envishet vara konsekvent att spela just ungdomarna. Med undantagen Rosicky, Song och ålderman Silvestre.

Och de stod emot. I en halvlek och 5 minuter in i den andra. Sedan lät man investeringen Tevez (som inte gjort mål på decennier) få fritt spelrum i eget straffområde. Pang och upp i krysset och 1-0. Inget som Fabianski kunde lastas för.

Tvåan kom i minut 69 när kvicke Shaun Wright­-Phillips kom på Arsenals vänsterflank och smällde in tvåan på skott. Det var spiken i kistan, men Citys unge Weiss fick sätta trean i minut 89. Åter var det öppna fält i den egna försvarslinjen.

Arsenal, de kom sällan till några avslut. Men väl när, då sköt inte alls. De unga har tydligen lärt sig att när chanser uppstår - då ska det gås in på mål. En taktik som sällan brukar fungera. Inte heller på Man Citys tunga backlinje. Känslan från start besannades så.

Manchester City och Mark Hughes känner sig sannolikt pressade att prestera troféer redan i år efter att ha börjat slira litet i ligan.

Uppenbarligen känner inte Wenger alls det trycket, utan anser att det finns titlar som kan missas. Detta med tanke på valet av eget lag vs förväntat motsånd.

Så nu är Arsenal ute ur Carling Cup och får inte spela någon fjortonde semifinal, occh inte någon final på "nya" Wembley.

Avslutningsvis några rader om...

...hur fyllkomligt fysiskt illamående Ade-BUY-ors blotta väsen gör mig. Faktiskt långt värre än Ashley Cole (!).

Detta trots att Cole var fostrad i klubben och gick till en stadsrival för pengar, och Ade inte är annat än en simpel legoknekt som spelar för mset pengar. En som kom - och försvann - i Arsenal.

Med tanke på den tidiga höstens dubbla incidenter med överdrivet firande och stämplingen av Robin van Persie, så blev man knappast bättre till mods när Adebayor skulle spela "goa gubben" och gå runt och krama på sina forna lagkamrater. Silvestre som Eboué gjorde miner som sade mer än tusen ord.

Sex gula kort hann ett ungt Arsenal, oförmögna att skapa något riktigt farligt, med att dra på sig under matchen. Måste vara någon notering för rekordböckerna.

1000:e poängen i derbyt mot spurs

Säsongens stora ligaderby del nummer ett av två avklarad.
Arsenal vs Tottenham. Seger, 3-0 och den 1 000:e poängen för Wenger i Arsenal.
Ett härligt omen, om man nu ägnar sig åt just omen, varsel och siffermysticism. Annars bara härligt. En snygg siffra, och just mot Spurs.

Som alltid inför de "stora matcherna" är pulsen lika hög som förväntningarna. Alltför ofta påminns man om att det stora spelet inte alltid återfinns i de på förhand tänkta stora matcherna. Det var sannerligen ingen rolig matchbild under de första fyrtio minuterna. Inte alls. Det kan ingen påstå. Derbykänslan var klen. Och ovanligt mycket slarviga pass och en nervös känsla från hemmalaget.

Arsenals mittfält arbetade omständligt. Song gjorde sin sämsta start för året. Vad Diaby gjorde, eller snarare inte gjorde, var om möjligt ett än större mysterium.

Bendtner fysisk och pigg, till dessa att ljumsken pajade ihop. En ny skada. Om en månad är han åter. Tidigast.
"It's a shame that we lost him today and I am quite scared that he will be out for a while. It is a groin injury and I am scared it could be three or four weeks."
- Wenger-

Sedan hände snabba mirakel. På 11 sekunder. Fotbollshistoria enligt dem som är mer "nördiga" i fotbollens fantastiska statistiska än undertecknad. Robin van Persie (vem annars?) i fortsatt målform. Fram med (höger)foten när Gomes går mot bollen, som istälet slås retligt vackert i nätmaskorna.

Samling vid mittpunkten lads!
Och se där, Fabregas rusar förbi sex vita äggfåglar och skottar in 2-0. Emiraten fullkomligt exploderade i skrik och en vacker fond av rödvita halsdukar.
Mäktigt!

Efter halvtidsvila kom Song i helt ny skepnad ut på planen. Hela laget uppenbarligen stärkta i självförtroendet. Och denna gång läxan vis från den föregående helgen. Fortsatt order att trycka på, gå för flera mål. Inte tappa poäng. (Fjolårets 4-4 satt nog också i allas medvetanden)

Och det gick vägen!
Robin van Persie punkterade i sextionde minuten med 3-0. Och sedan följde en märklig sekvens under 7-8 minuter där Arsenal fullkomligt lekte med Spurs. Rullade bollen inom laget och jublet steg för vaje enskilt tillslag som nu plötsligt satt som en...eh...sportkeps!

* * *
Arsenal kunde/skulle/borde/ gått för både 4-0 och 5-0. Matchens mysterium hur Eduardo som i en kontring kom helt ren med Gomes i en lyckades missa öppet mål. Men sådant må vara förlåtet när Tottenham återigen besegrades i ligaspelet.

* * *
Almunia var åter i målet och gjorde en stabil insats. Kanske en direkt matchavgörande sådan då han tippade ut en hårt slagen frispark slagen av en viss Bentley...

Att Almunia varit borta från planen beror så inte enbart på bröstinfektion. Det vet slaskpressen att berätta idag. Tydligen har spanjoren haft familjeproblem med en mycket sjuk svärmor.

* * *
En härlig seger.
En snyggare tabell tar form.

* * *
Lottat i ligacupen idag.
Och visst blir det ett nytt möte med miljardsatsande Manchester City. Borta.
City kommer sannolikt ställa ordinarie A-lag på planen, för de vill vinna vad som vinnas kan. Något måste man väl få köpa för pengar?

Vad ställer då Wenger på planen?
Återstår att se. Ett lag som revanscherar insatsen i ligan.
Och hur skönt vore det inte att få täppa till käften på glappande sladdertackan Adebayor?
Det görs bäst med seger.
Som på Spurs. Och dess supportar igår.

Talande apropå glappkäftar: Att Redknapp efter lördagens Londonderby ansåg att lagen är "lika bra". Detta efter att hans hönor fått pisk med 3-0.

Från ligacup till klassiskt känslomöte

Hat haft strul med bredband, routerers, och gud vet allt som gäller datorer i veckan. Ett äkta "I-landsproblem", men lik förbannt nog så irriterande.

Veckan bjöd en av de mest underhållande matcher jag sett på länge. Och det var inte det faktum att Arsenal gick vidare med seger när de spelade bort Liverpool med 2-1.

Det gjorde självklart inte känslan och upplevelsen från matchen sämre. Men nöjet bestod främst i att se hungriga och taggade spelare ur det yngre ledet. Då tänker jag inte på Silvestre, eller Senderos, som utgjorde mittbackslås. Att få se kalasmål är heller inte skadligt. Här bjöds vi på tre - av tre gjorda.

Detta var sannolikt det mest rutinerade laget Wenger ställt så tidigt i Carling Cup på mången år. Nasri, Eduardo och Bendtner kan gå in i A-laget sju dagar i veckan om de är friska. Nu fick de litet match i ben, kropp och hjärna efter tider av konvalescens.

Oerhört glädjande att se energiknippt Nasri åter. Litet ringrostig, men ett kapital och en lagspelare som (tyvärr) inte använts denna säsong och som kan bli just hur nyttig som helst.

Utropstecknen som förgyllde kvällen bar namn som Fran Merida och Craig Eastmond. Det kunde sett sämre ut. Är detat säsongen då det ska lossna på allvar för Merida?


Fabianski åter som burväktare.
Kändes tryggare och mognare än Mannone i sina ingrepp.

* * *
I Liverpool gjorde så den omtalade sommarvärmningen från Roma entré: Alberto Aquilani. När han kom in på planen fick Liverpool ett helt nytt spel. Här en dirigent. Apropå sparkapital som ännu inte använts. Om han är bättre än Alonso?
Tveksamt, men omöjligt att döma utifrån speltiden som gavs, dessutom i en ligacup.

* * *
Klassiskt "hatmöte" väntar denna lördag som är röd som en söndag. Det blir inte kyrkogård och ljussättning idag. Det är många mils resor när man har de kära men framlidna på annat håll i landet. Det blir Londonderby i hemmet efter en slitig höstvecka.

Vad att vänta?

Full gas från båda håll. Här lär alla spela snäppet ovanför den egna maxkapaciteten. Prestigen är enorm. Men denna gång är faktiskt även tabelläget direkt hårfint mellan lagen. Matchen gäller mer än gammalt fiendeskap.

Se upp för Peter "Storkträdet" Crouch som kommer att slänga sig fram mellan Gallas och Vermaelen, med huvudet som slagträ mot bollar i luften.

Robbie Keane ska man alltid se upp med. I veckan har han gapat och hojtat om att Tottenham är det bättre laget. Varning före att han får truppen att inbilla sig det.

En smäll idag känns tuffare än idiottappet mot West Ham.
Jag hoppas att Wenger drillat sina mannar. Taggtråd till frukost.

* * *
Vem som står i målet för The Gunners?
Blir detta Almunias återkomst?
Sannolikt.

Teenage Kicks!

Vinst 2-0 mot West Brom Albion när Arsenal kliver in i i Carling Cup. Avancemang med "ungdomarna". Nästan 60,000 personer på plats på Emiraten i detta lågprioriterade cupspel.

När matchen är slut spelar man Undertones klassiker "Teenage Kicks" ut över norra London!
Hur stort är inte det?
Störst.
Klass.

Sanchez Watt och Carlos Vela stod för målen och säkrade segern.
Philippe Senderos i comeback för första gången på över ett år.
Om vi bortser från sommarens försäsong.

Nu har jag hört matchen.
Imorgon ska jag se den.

Inte förvånad, inte upprörd

Så ramlade The Young Guns ur Carling Cup. Om det var med dunder och brak överlåter jag åt andra att bedöma. Jag hade inget tillfälle att se matchen. Jag möttes av resultatet via SVT-text strax efter kl 01:00 under natten. Jag har förstått via rapporter i media och ute på bloggar att laget inte mäktade sätta sina chanser, att Fabianski var tveksam och att Bendtner var slarvig och lat. Jag vet inte. En cup mindre att spela. En titel mindre att vinna...

Burnley: 2
Young Guns: 0

Jag har inga varmare känslor för Carling Cup, men inbillade mig att om Wengers manskap skulle ta någon pokal denna säsong, så skulle det vara chans på denna.
Att de unga och hungriga skulle slita för saken. Nu blir det inget "silverware"alls törs jag hävda.

Det börjar i övrigt bli litet allmänt tjatigt att läsa om att Wenger - ÅTERIGEN - nu talar i pressen om att "truppen var ung", och att "truppen var ofokuserad".

Man kan inte skylla på saker man medvetet valt som evig strategi.
Hur länge ska Wenger hävda att bristen på rutin och erfarenhet alltid ställer till det, om han nu konstant vill drilla de unga.
Och när blir de unga äldre?

Wigan och PL står för dörren härnäst.
Jag tror det blir torsk nummer sex i år.

Scolari får gnälla

Luiz Felipe Scolari var inte på sitt bästa humör efter förlusten hemma på Stamford Bridge. Den brasilianske tränaren gnällde på huvuddomaren Mike Dean (...och vem har inte gjort det genom åren) och menade att Chelsea blev r å n a d e på matchen.
Brukligt i FA:s England är att sådana uttalanden bestraffas. För ve den som har en åsikt om FA:s domarkår. Under dagen har FA så snabbt beslutat att inte utsätta Scolari för några disciplinära åtgärder.

Det är skilnad på folk och folk, och tränare och tränare. Just nu inväntar för övrigt Newcastles manager, den gamle spurs-backen Joe Kinnear , på någon form av offentliga bannor från det mäktiga fotbollsförbundet efter några mindre väl valda ord kring domare Martin Atkinson i samband med Newcastles möte mot Fulham i början av november.

* * *
Åter Arsenal: Under tisdagen fortsätter spelet i Carling Cup. Att motståndet heter Burnley och att det är kvartsfinal vet vi redan. Fortsatt förtroende för de yngre förmågorna, som får hjälp (?) av en erfaren Silvestre i backlinjen. Vela och Bendnter uppges spela från start.

* * *
Den riktiga favoritcupen för egen del, klassiska FA-Cupen, kliver så Arsenal in i under tredje rundan i början januari. Motståndet heter Plymouth och återfinns i ligan nedanför, där de nu ligger på en sjätteplats. Wenger tror att det kan bli tuffa tag, trots start på Emiraten:

"Everybody told me 'Don't get a draw against them because to get down there is impossible!' so we'll take them seriously."

Matchen spelas 3:e eller 4:e januari.

Ingen rationell förklaring

Wenger filosoferar över lördagens förlust på propagandawebben:

"I don’t have a rational explanation because we tried to make sure that everybody was on top of their game. It didn’t work. Maybe it’s down to the quality of Villa’s performance, I don’t know."

Inget snack. Alla såg att Villa var det bättre laget. Det skapande laget. Det hungrigaste laget.
Det behövs ingen djupare analys eller rationell förklaring kring den saken!

Vad Wenger borde fundera högt och öppet kring är varför laget inte spelar som ett lag, varför det synes vara så energilöst. Nästan viljelöst. Varför Fabregas utveckling går bakåt, varför han envisas med att köra Bendtner ensam på topp. Varför mittfältet klickar. Varför laget saknar en kapten som manar på sina mannar, pumpar energi i laget.

Almunia filosoferar också efter förlusten:

"It is very disappointing because after the penalty I thought the team would be more excited and grow with desire to win the game. But the penalty did not change anything and that is embarrassing for us."

Onekligen en intressant poäng.
Varför tände inte laget?
Varför?
Stor "glidar-lirar-varning" att stå upp mot Mancs men såsa runt mot Villa.
Det gör ont.

* * *
Burnley, som förra veckan slog ut Chelsea ur Carling Cup på Stamford Bridge, hemma på sitt Turf Moor i den 2:e december. Här blir det vinst. Young Guns är FF. Framåt och Framtid. Där finns en hunger som uppenbarligen saknas i årets A-lag.