Ut i ligacupens kvart mot Man City

Manchester City har inte vunnit en match mot Arsenal i London på 36 år. Det var dessutom extra laddat inför kvartsfinalen i Carling Cup år 2011 när det miljardsatsande Man City hade med Samir Nasri i truppen. Han fick heller inte det varmaste av mottaganden av Arsenals supportar.

Det har varit tufft nu, tyckte Mancini, som likt Arsenal spelat både Champions League och Premier League under den senaste veckan. Manchester City med Balotelli avstängd fick därför komma med ett "reservbetonat lag" till London.

Agüero £38 miljoner, Dzeko £27 miljoner, Nasri £24 miljoner och Savic £10 miljoner utgjorde en kvartett om £99 miljoner när Mancini fick vädra det "lättare gardet."

Wenger är konsekvent vad gäller sina spelarval i ligacupen. Här får de yngre chansen, det är deras cup. Och det var en fröjd att se de yngre fysiska spelarna som inte vek en tum mot City på hemmaplan. Coquelin, Frimpong, Miquel och inte minst Oxlade-Chamberlain ångade fram, slogs om varje centimeter. Fabianski i målet var den ende som utstrålade litet av osäkerhet.

Och det blev en underhållande tillställning där nämnde Fabianski inte sattes på några större prövningar. Park som forward syntes mest under första halvlek, ackompanjerad av Chamakh som förblir märkvart osynlig. De chanser som skapades räddades av Citys jätte till målvakt, fyra meter långa Pantilimon.

0-0 i halvtid kändes ändå som ett resulat som talade för Arsenal. Skulle sanningen kunna vara så vacker att några ungdomar skulle kunna spela ut Manchester City ur cupen?

Nej.

Messi-replikan Agüero fick EN chans i en snabb kontring i 83:e minuten precis efter en Arsenalhörna. Det var tämlifen rent på Arsenals planhalva och Fabianski gjorde sig inte stor. 0-1.

Det känns mest som ett slags dråpligt öde att Kolo Touré, av alla, var mannen som sekunderna innan Arsenals hörna rensat undan och rädat Manchester City från
1-0.

Så kan det gå i fotboll. Infoga klyschan där den känns bäst.

Så blev ligacupesn äventyr kort. Ingen final att vare sig vinna eller förlora. Trist med tanke på att det till övervägande del var ett stort nöje att se energin och viljan hos Arsenals yngre garde. Några lär nog få chansen till mera speltid framöver.

Noterbart att scenförändringen inte blev så mycket vassare för Arsenal när Arsjavin och Gervinho tog plats. Gervinho inblandad i vad som kunde blivit ett ledningsmål, men i övrigt var avsluten inte av vassaste klass.

Det är väl Arsenals störsat problem just nu, avsaknaden av sniper / striker. Med Robin "38 goals" van Persie på bänken så saknades det där allra sista - avgörande touch och måltjuveri.

Av planen vankade Nasri och hans vänner som vinnare, vidare mot avancemang och semifinal. Med tanke på matchbilden över speltid så kändes det inte helt rättvist.

Utöver "Ox" en extra stjärna i boken till Benayoun som gjorde en mycket stabil insats för kvällen och laget.

Tur i UEFA:s lottning?

"Borussia Dortmund firar ligatiteln i Bundesliga 2011"

Dortmund - vinnare av Bundesliga 2010/11. Olympiakos - vinnare av Grekiska ligan 2010/11, Marseille - tvåa i franska Ligue1 2010/11.
Gunners kunde fått en enklare lottning i Champions Leagues gruppspel.
Helt klart.

Inte ett "lingonlag" som "bonus".
Hur Borussia Dortmund kan vara fjärdeseedade övergår mitt förstånd, eller snarare min kunskapsnivå om UEFA:s seedningssytem.

Märkligtgt nog så fick PL-konkurrenterna Manchester United och Chelsea på pappret synbart behagliga resor. Sådan äro lottens slump.

Trots gårdagskvällens innerliga glädje över ännu ett år av Europaspel på högsta nivå så känns de kommande dagarnas aktivitet på transfermarknaden avgörande.

Arsenal sitter i, eller, har försatt sig själva i, en ytterst knepig sits. Andra (säljande) lag vet att Arsenal behöver förstärka. Man vet också att klubben knappast lär vara utblottad efter försäljningar av Clichy, Fabregas och Na$ri.
Man kan alltså begära hutlösa priser för högst mediokra spelare.

Det kommer aldrig nuvarande styre(lse) att acceptera.
Köpviljan har som bekant inte varit så framnåt eller progressiv tidigare.

Det blir oavsett en spännande säsong. Med Frimpong.

* * *
Adebayor till Spurs. Otippat likt färskpotatis i juni.

* * *
Du. Häng med på Twitter!
http://twitter.com/swede_Arse
Det är din borg för diverse subjektiva kaskader om fotboll i allmänhet och Arsenal i synnerhet. Och i behagligt kortformat.

G4L!

Celebrating 125 years - 180 mållösa minuter

En märklig situation med ett märkligt domslut, men det fanns annat som inte var mindre märkligt under lördagen på Emiraten

Ännu en "svit" bröts under lördagen när Liverpool, som inte lyckats med att besegra Arsenal i London sedan år 2000 kom på besök i Arsenals hemmapremiär, jubileumssäsongen 2011/12.
0-2. Och ett poäng inkasserade på två ligamtacher. "Forward" eller "framåt" är förövrigt det bärande epitetet för säsongen. På lördagens kväll känns det som att "Backwards" kunde vara mer passande. Tyvärr.

För statistiknörden tål att påtalas att det nu var fyrtiotvå (42) år sedan Arsenal gått mållösa från två matcher i ligastarten (180 minuter - egentligen totalt 192 minuter med tilläggstid). Vilket jubileum. När hände förövrigt att Liverpool höll i bollinnehavet till 53% över en match och Arsenal i resterande 47% - på hemmaplan?

Den stora "snackisen" inför match var Samir Nasris uttagning inför densamma och Wengers uttalande om att han avsåg spela och använda en spelare som står under kontrakt som han behagade. Och spela fick han. Hela matchen. Och den blivande klubbytaren (?) Nasri var långt ifrån sämst på planen för Gunners.

Men det var uddlöst, det var spretigt och det var stundtals tempofattigt. De kvicka passningarnas tid kändes avlägsna. Åderlåtna av skador, avstängningar och inte minst nyförvärv, medför att Arsenal spelar som de gör just nu.

Återigen såg det ut att bli en "defensiv triumf" med Vermaelen och Sagna (för dagen förpassad till högerkanten) som solida pjäser. Någon form av förbannelse tycks vila över klubben för tillfället. Fler skador är knappast vad som behövs, och inte fler skador på de - numera - mer betydelsefulla spelarna. Med detta i sinne som minne så var det djupa suckar att bevittna hur en illagrinande Koscienly knappt tog sig av planen med någon ryggskada.

In så med unge spanjoren Miquel som överraskade ända till dess att en offsidespringande Suaréz förvillade så pass att nämnde Miquel slog upp bollen i ansiktet på Ramsey varpå bollbanan gjorde att Liverpool fick ledning på ett självmål i 78:e minuten.

Frimpong var hetast i Arsenal, och såp het at två gula kort blev till ett rött och ny avstängning.
Vid ett annat humör hade jag gärna uppehållit mig vid Frimpong som bidrog med energi och fräschör när spelare som Walcott, Arsjavin, och Robin van Persie underpresterade noterbart för att uttrycka sig diplomatiskt.

Killen kan komma att betyda mycket, men har ett temperament att tygla. Frimpong framför Diaby sju dagar i veckan var känslan fram till kort nummer två. Det var ett onödigt kort att ta, och det lämnade laget decimerat till tio man. Återigen.

Det blir så mycket gnällbänk att jag blir trött. På mig själv. Att styrelse och manager inte förberett sig för ny säsong med den förra i minnet är oförståeligt. Man funderar onekligen på vad som kommer att ske om Arsenals resa till Italienska Udine slutar med förlust vilket känns mer sannolik än osannolikt.

Man funderar på hur tongångarna går när ett lag fullt av reserver åkt upp till Old Trafford kommande helg och riskerar stå kvar med ett poäng efter tre matcher spelade. Om någon trodde att det var full orkan kring klubben just nu så törs jag knappt invänta resultatet av ytterligare två förluster.

I det massiva Twitterflödet under lördagskvällen kommer olika uppgifter om Samir Nasri och hans framtid. Några hävdar att förhandlingarna med man City har kollapsat och att fransosen blir kvar i Arsenal säsongen ut - andra hävdar att efter lördagens insats så jobbas det för fullt för att han ska kunna lämna snarast möjligt.

Det sägs också att belgiske Eden Hazard i princip är klar för Arsenal och för ett kontrakt värt £25 - £28 miljoner, men att det inte kommer att bli någon affär alls om Arsenal havererar i kampen om gruppspel i Champions League.

Ligamötet gav brösttoner från Liverpool, medan Arsenalsupportrar fortsätter att ventilera sin frustration om att lager och klubben är på väg ned i bråddjupet. Om jag vore souscer skulle jag möjligtvis var glad för poängen - men fortsatt orolig. Det fanns inget i Liverpools spel som imponerade och det krävdes en man mer och hjälp av domare för att ta poäng mot ett lag som präglades av orutin som debutanter.