Ljus vår efter mörka februari

Har inte haft tid att skriva här på över en månad. Nya arbetssysslor och annat fokus. En halvdöd, nästan stendöd blogg är ett lik. Men jag tittar förbi en sväng.

Sedan mörka, tunga, svarta februari och inlägget "The Downward Spiral" har fotbollen givit många angenäma stunder. Onekligen. Sol och ljus. Som hör våren till.

När detta tecknas, 27 mars 2012, så har Arsenal vunnit sju raka ligamatcher och passerat Spurs i tabellen, och parkerat sig på tredjeplats i ligan. Spurs som låg tio poäng före ligger plötsligt tre poäng efter med trettio matcher av säsongen spelad. Endast åtta matcher kvar nu.

Och det är ett hyfsat tufft schema som Arsenal har kvar om i möten med både Manchester City som Chelsea. Tottenham har en betydligt lättare resa vilket 'Arry själv har påtalat.

Men allt ligger i egna händer. Eller fötter. Eller huvuden nu. Att arbeta in i måk, att beslagta en plats som garanterar spel i Champions League eller kval till Champions League. Det handlar om plats tre eller fyra.

Vändningen?
Kanske utskåpningen av Blacknurn med sanslösa 7-1, eller vinsten borta mot Sunderland.
Men den riktiga boosten kom i Londonderbyt mot ärkerivalen. 5 mål mot 2.
En av de större fotbollstunder för egen del på många år.
Många år!
Prestigen lagen emellan har inte varit så stor på decennier.
Därav bilden ovan.
En Walcott som sprudlar av glädje och energi.

Det var när mörka februari hade tre dagar kvar på månaden skottåret 2012.
Därefter har Liverpool, Newcastle, Everton och Aston Villa besegrats, i bland på stopptid för att nå de tre poängen.

Spelae har friskant till (som hunnit skada sig) En backlinje med Sagna-Kos-Vermaelen-Gibbs har haft sitt att tillföra vill jag hävda. Liksom en Song i storform.

Och så minns vi returen mot AC Milan på hemmaplan. Det omöjliga blev nästan det möjliga. Ett mål från förlängning. Det räckte inte ända fram efter Abbiatis superräddning när Robin Van Persie i sin livs form kom fri för att lobba in det fjärde målet.

4-3 var ändå flaggan i topp.
Och jag misstänker att AC Milans fortsättning tar stopp mot Barcelona härnäst.

Men vem vet i fotboll?`

Londonderby igen och fokus på ligan och ligan alena.
QPR's up next!

Ny coachvinst av SAF när Arsenal åter föll

Tredje raka förlusten. Hade inte förväntat mig full pott, men kanske ett kryss när Manchester United gjorde sitt årliga ligabesök i norra London.

Helhen i övrigt hade bjudit Liverpoolförlust, Newcastleförlust som kryss för Chelsea och förlust för Tottenham (i de sista sekunderna då Balotelli straffade dem)
Bra läge att ta poäng på. Men icke sa' Nicke.

Första halvlek var Manchester Uniteds. Til fullo minus några minuter av matchstart. Först på stopptid gjorde gästerna 0-1. Valencia nickade in bollen på kross från Nani som haft lekstuga på kanten med Johan Djourou, för dagen högerytter.

Byte från start i andra där Djourou som varit Arsenals svagaste punkt (i ett allmänt oslagfärdigt Arsenal) mot 18-årige Cyprioten Nico Yennaris. Och plötsligt blev det också mer energi och initiativ hos Arsenal. Robin van Persie som lyckats missa mer eller mindre öppet mål såg ut att bli frälsaren med kvittering 1-1 med skott ur osannolik vinkel bakom Lindegårds vänstra burstolpe. Men Manchester United skulle slå tillbaka. Och det var ännu en taktisk som coachningsmässig triumf för Sir Alex Ferguson.

En av de bättre för hemmlaget var Oxlade-Chamberlain som fått förtroende från start. Han spelade på mittfältets vänsterkant och kämpade hårt och fysiskt. I 73:e minuten skulle han av tyckte Wenger som satte in Arsjavin. Vår ryss som inte varit bekväm på planen under i princip hela säsongen.

Ferguosn plockar av Nani och DaSilva, och slänger in Scoles (som gjort en Henry) och Park.
Han drog ned Valencia i banan och balansen blev nu en annan. Inom åtta minuter har Valencia som ligger djupt nee i banan fiskat upp bollen, drar Arsjavin, som inte har ork eller fysik, över hela planen, serverar den till Wellbeck som får dra skott mitt inifrån Arsenals box.
1-2, Ridå!

Det var inga trevliga scener på Emiraten. Men det var inte Manchester United som stod för det provokativa. Hemmafansen buade högt redan vid inbytet av Arsjavin. När ryssen sedan blev syndabock rester sig flera upp och gick. Trots att det återstod sex minuter av ordinarie tid.

Alla VISSTE att Arsenal med denna trupp aldrig skulle hämta upp sig ens till ett kryss.
Det är Arsenal 2011/12.
Ett mediokert lag med taskigt självförtroende.

Och om säsongen startade med turbulens kring Wenger och en styrelse som vägrar att värva, så blev inte läget varmare efter söndagen.

1-2 kändes som 8-2 i augsuti i Manchester.

Utöver änu en smärtsam som kostsam förlust minns man nu tyvärr, utöver fansens burop, ögonkasten från Robin van Persie mot Wenger när Arsjavin byttes in.
De sade något som lär få konsekvenser för klubben på sikt.

Uppläxade i Wales

Årets straff?
Ramsey-Dyer.
Noll kontakt.
Märkliga dosmlut är numera en del av vardagen.

Oavsett,detta en tung söndag när Arsenal FC var på besök mot nykomligarna i Wales.
Eller kansker snarare tunt än tungt.

3-2 till Swansea mot ett Arsenal som inte bara förlorade viktiga, nödvändiga poäng, utan också förlorade i bollinnehav, hörnor, avslut, innehav och passningar.

Laget saknade Arteta. Något kopiöst.
Så viktig har allstå Arteta varit för Arsenal FC sedan han kom. Även om han inte är någon Fabregas.
Och en backlinje av rang och med rutin och med ett samspel saknades.
Och energi?
Nej, den fanns inte där.

Det var en svag insats. Men det var likväl ingen straff som gjorde 0-1 till 1-1. Ramsey nuddade inte Nathan Dyer. Domsluten blir allt märkligare även om det inte försvarar Arsenals lama spel.

Att släppa in 2-3 sekunderna efter Walcotts 2-2 som åtminstone kunde ha säkrat EN poäng kändes grymt orutinerat. All heder åt Swansea. Ett spelande rörligt och offensivt lag. Som Arsenal borde vara.

Nästa helg väntar Manchester United hemma på Emiraten. Har svårt att tro på några poäng alls där med rådande skadeläge och ManUtd:s nyfunna form.

Nytt år - Berg och dalbanan fortsätter

Från glädje till besvikelse på några dygn. Arsenal bjuder onekligen på berg- och dalbaneliknande uppträdanden som känslor. Det nya året var två dagar gammalt när det var dags för Londonderby. Borta mot Fulham på Craven Cottage. "Varning utfärdad" bör ha utgått till samtliga då Fulham plockat poäng av "storlagen" under innevarande säsong.

Här hade Arsenal chansen, efter nyårshelgens resultat, att närma sig toppen ytterligare. Förutsatt att man tog en bortaskalp.

Det var en match som startade i ett rasande tempo, från båda håll. Wenger såg inte nöjd ut vid sidan när chanser och anfallsvågor byttes på ett sätt som påminde mer om juniorhockey än fotboll. Men det var underhållande att beskåda. Litet "Old School English Football", fast tio gånger snabbare som betydligt mer tekniskt. Och på riktigt fingräs istället för leråker.

Arsenal tog så ledningen via Kosczienly, första målet för säsongen. Sedan följde en bombmatta mot David Stockdale i Fulhams mål, men något andra mål kom inte. Tempot fortsatte perioden ut, och den ende som inte tycktes vara riktigt vaken eller fokuserad i The Gunners var Theo Walcott som gjorde en mycket slät figur.

Efter paus hände det som inträffat så många gånger förr, och som jag naivt nog trodde slipats bort under hösten. Arsenal kom ut som ett annat lag. Man undrar vad som hände där i omklädningsrummet?
Att 0-1 skulle innebära någon form av kassaskåpssäker trepoängare med ytterligare 45 minuter att spela var inte en tanke någon kan ha intalat sig med tanke på Fulhams ebergifyllda spel. Och inte blev hemmalagets tempo svagare i den andra perioden. Tvärtom. Fulham tog fullständigt tag i taktpinnen och Arsenal kom knappast över egen planhalva.

När Djourou, högst tvivelaktigt, fick sitt andra gula kort i matchen och Arsenal decimerats till 10 man så var det mest en tidsfråga om när kvitteringen skulle komma. Och den kom. I 85:e minuten. Fulham gick för fulla muggar och på stopptid lyckades Bobby Zamora trycka in 2-1.
Inte någon vidare comeback av Squillaci som i total brist på baksidan fått komma in i sin blott tredje match för säsongen!

Återigen var det en match där Arsenal nekades straffspark, detta sedan Gervinho fällts, så för dagen var det inte handboll som accepterades av FA:s representant med visselpipa, Lee Probert.

Men förlusten ska inte skyllas domaren trots utvisning och utebliven straff. Förlusten var lagets. Oförmåga och oskärpa i att sätta chanserna och förvalta övertaget under den första halvleken. Detta i kombination med den märkliga scenförändringen i andra halvlek då det blev passivt och slarvigt.

Flera spelare såg riktigt trötta ut, bland dem Robin van Persie.
Sannolikt dags för litet välbehövlig vila nu när FA-cupspel mot Leeds står på schemat först om sju dagar.
Sannolikt lär Wenger plocka ur det yngre gardet när det laget ska sättas samman.

Summa sumarum efter måndagskvällen blir att Arsenal nu står med en oerhört svag backlinje samtidigt som halva ligan är spelad och kampen om fjärdeplaceringen lär fortgå när så viktiga poäng förlorades.

Några nyförvärv i det förestående transferfönstret är knappast att vänta, om inte Wenger inser allvaret med alla skadade backar.
Robin van Persie behöver onekligen hjälp framåt, och jag är fortfarande osäker på om Henry, som är en tillfällig lösning (och lär få spela på kanten) är mirakelsvaret.

Tim Payton, krönikör på The Independent och aktiv i Arsenal Supporters Trust uttryckte sina känslor i twitterform efter matchen;
"Reminder to Mr Wenger that £50million in the bank doesn't score goals or keep clean sheets"

Rätt så!

Gott Nytt Gooners!

2011 har varit ett märkligt år, stundom bjudit några riktiga dalar. Nu lägger vi året till handlingarna och blickar framåt.
Och årets allra sista dag kunde inte slutat så mycket bättre. Efter den i allra högsta grad frustrerande kryssmatchen mot Wolves när övriga resultat var tunga så slutar den 31:e december 2011 helt tvärtom.

Manchester United får stryk på hemmaplan mot bottenlaget Blackburn, 2-3. En präktig fyrverkipjäs till 70 årsfirande Sir Alex Ferguson.
Chelsea gick på pumpen hemma på Stamford Bridge mot Aston Villa och Tottenham spelar kryss borta mot Swansea.
Samtidigt på Emiraten blir det ett "hederligt" one-nil to The Arsenal i Londonderbyt mot QPR.

Målskytt Robin van Persie som därmed slog klubbrekord i antal gjorda ligamål under ett kalenderår.
Innan det viktiga segermålet kom insmög sig samma olustiga känsla som mot Wolves. Massivt spelövertag och en radda brända chanser.
Men ett mål gjorde skillnaden. Gjorde nyårsaftonen litet gladare!

På läktarplats satt Thierry Henry och applåderade. Snart ska han göra två månader i sin gamla klubb på inlån från NYC Red Bulls.
Hur det kommer att påverka laget och spelet återstår att se 2012. Jag kan se både gott som ont med en sådan lösning.
Jag hoppas på det goda. Det är dessutom några riktigt prestigefyllda som betydelsefulla möten som Henry har chans att medverka i.
Ligamöte mot Mamchester United som Champions Leaguespel mot Milan.

Men det är nästa år. Som startar om några timmar när detta skrivs.

Nyårsönskan får bli att tillfrisknandet fortgår bland Arsenals nyckelspelare.
Att Verminator fick lämna planen årets sista dag blev dagens mörka punkt.
Vi önskar snabb återhämtning. Sedan väntar vi på att Sagna som Wilshere snart är åter på planen, liksom övriga kamrater.

Gott Nytt 2012 alla Gooners!

Segersvit bröts i Londonderby

Efter fem raka ligasegrar och säkrat avancemang som gruppledare i kvalet till Champions Laegue så tappade Arsenal i sin fina vinstsvit när det var dags för Londonderby, Norr mot söder, Arsenal mot Fulham.

Det har varit en trivsam tid med ett rejält ryck efter den tunga säsongsstarten. Robin van Persie har presterat på absolut topp i sin karriär och har öst in mål efter annat. "A One Man Team" säger belackarna som inte noterat att det faktiskt krävs fler i lagidrott än en ensam forward, hur fornstark denne än må vara.

Mycket av den tiga säsongens närmast katastrofala brister tycks man ha kommit tillrätta med, inte minst defensiven även om den går att putsa på ytterligare. En frisk van Persie i skytteligans topp och självförtroendet, eller "mental strength" som Wenger skulle uttrycka sig, har växt med poängskörd i liga som i CL:s gruppspel.

Bottenlaget Fulham på besök skulle sannolikt bli ännu ett segertåg på Emiraten. Men ett derby är ett derby, ich det var trötta ben och huvuden efter onsdagens europakamp mot ett offensivt Borusia Dortmund som också hittat formen hemmavid och som var piskade att vinna.

Men tre dagar senare var det märkbart tröttare ben och huvuden på hemma-arenan, trots att Wenger roterat litet på manskapet sedan onsdagens kväll. Koscienly fick vila till förmån för Djourou som fick några minuter under onsdagen. Gervinho startade på bänken till förmån för Arsjavin. Och det var den "lille ryssen" som noterades först då han trodde sig slå in 1-0 redan efter tre och en halv minut, dock var det med halvmetern offside vid tillslaget.

Innan match läste jag att lördagens domare, alltid så pinsamt usle Mike Dean fått förtroende att hålla i matchen. Någon hade noterat att Arsenal inte vunnit någon av de senaste nio matcherna som Dean dömr för Arsenal. Slump eller varningsklocka?

Fulham spelade tätt och kompakt, var på andra sidan Themsen för att ta poäng efter förmåga. Bobby Zamora ständigt på hugget. I halvtid var målcahnser som skott på mål 4 + 4 för båda lagen.

0-1 kom i en kontringssituation där en sund domare hade blåst efter att Arteta blivit fälld. Men nu var det Mike Dean som höll i pipan och spelet fick fortgå till Fulhams fördel där Riise, av alla, tråcklade sig in i en halvöppen box, skottade varpå bollen slogs av Vermaelen rätt in i högerhörnet.

Arsenal fick sedan kämpa och kriga, men det var trögt. Ramsey och Arteta såg synnerligen slitna ut och Arsjavin gjorde sig osynlig. Wenger möblerade om så offensivt han mäkatde och lät även Diaby som också gjort comeback i veckan komma in på planen tillsammans med Gervinho.

Ingen över hövan märkbar förändring noterades. Men utdelningen kom tillslut, tillika med en skön revansch för Vermaelen som kunde nicka in kvittering i 82:a minuten. Sedan var det fullt blås framåt. Dock utan att resultatet förändrades innan matchen visslades av.

En poäng vunnen eller två poäng förlorade?
Martin Jol såg betydligt mer nöjd ut än kollega Arsene Wenger vid det hövliga handskakandet.

Även om inte van Persie fick briljera vidare i sin svit så fanns annan målskytt i Vermaelen som gjorde två. Med säkerhet betydligt mer nöjd med det sista framför det andra.

Tjugofem matcher återstår och därmed sjuttiofem poäng att spela om. Den som klagar på spänningen med sju lag som krigar om topp fyra bör uppsöka läkarvård.

Härnäst väntar ligacup mot Manchester City. Vi lär väl se om resan stannar där och då, eller om äventyret fortsätter i Carling Cup.

Strulig sensommar - mild höst

Det är ligauppehåll och ganska trist. November är ett enda grått mjölkigt dis. Det gråa är ändå det ljusaste man ser av dagen. Svart när man går upp, svart när man går från jobbet, svart när man går till sängs. Jag skriker inte ännu en "vargvinter", men att klampa runt i mörker eller en atmosfär av utspädd lättmjölk, eller gammal Grape Tonic, är inte min melodi.

Det är en osedvanligt mild sen höst. Och mildväder råder sanbolikt även i varje Arsenalsjäl.
Fyra raka segrar i ligan, varav bortavinsten, den makalösa bortavinsten, på Stamford Bridge - sent lär glömmas. 3-5. Det är en match att plocka upp från den biologiska hårddisken och ta fram igen och igen och igen när mörkret äter litet mer av varje dag som går.

En mental vändning. Och nej, jag undslipper mig att travestera monsieur Wengers snack om "Mental Strength". Kanske var detta en match som kan få bli lika avgörande åt ett positivt håll som förlusten mot Birmingham i Carling Cups final blev en färd rätt ned mot botten och mörker, mentalt, som resultatmässigt.

Ny seger, hemma, mot West Brom, där Arsenal fullkomligt häll i taktpinne från start till avslur, där Jenkinson imponerade på högerkanten och där Arteta inte bara gjorde ett klassmål, utan också sin allra bästa insats sedan han kom i Arsenals dress. 3-0. Det kunde blivit större siffror. Och laget har litet målskillnad att tugga upp efter den struliga starten, som man helst vill glömma.

Lunkade på hyfsat även i kvalet till Chapions League med Marseille på besök. Oavgjort med 0-0 lämnar dock för ett onödigt spännande avslut sedan regerande Tyska mästarna Borussia Dortmund kommit igång och är med i gamet om avancemang.

Och medan svensk media ägnar spaltmil åt Zlatan och Zlatans bok, och vet att rapportera att "Engelsmännen är iskalla inför Zlatan" (inte ens halva Wembley utsålt inför träningslandskampen mellan England och Sverige), och det hålls fotbollsgala där man kan tro att det är år 2004 med pristagare som Isaksson, Mellberg och Zlatan, så går man och inväntar att tio dagar av November ska passera så att det kan bli litet angelägen fotboll igen.
Typ Norwich borta.

Det är tight kring fjärdeplatsen, om det nu får bli säsongens realistiska mål. Newcastle har slutat att förvåna och börjat imponera. Tottenham tycks få sin säsong, men Liverpool har inte övertygat fullt ut. Det som återstår av säsongen, vilket är en hel del, är också konkurrenternas misstag. Lika viktiga som egen form.

Törs man tro att Arsenal haft sin beskärda del av skador nu?
Jag trodde nästan så fram till dess jag läste att unge Ryo gått och skadat sig.
Det kom samtidigt som nyheterna om att klubben invigt ett toppmodernt och nytt medicinskt centrum...

Carling Cup denna säsong då?
Manchester City i kvarten.
Det kan ta stopp där, trodde jag.
- Det blir avancemang, visste "Mäklar'n" att berätta!

En än mer positiv supporter, vars namn jag inte känner till, visste att vråla till absolut alla som kom i hans väg efter den där underbara lördagen på Stamford Bridge
"Nu vänder det, WE WON THE LEAGUE AT THE BRIDGE, kom ihåg att jag sade det - i vår!"

Riktigt så optimistisk är jag nu tyvärr inte. Trots en mild höst.

Londonderby efter 4 raka vinster

Har inte skrivit en rad här på 24 dagar. Dåligt. Mitt i fotbollshösten. Har ägnat tiden åt skrivit många rader och rapporter på annat håll och i andra sammanhang. Under tiden som oktober bjudit på arbete som ätit upp oproportionerlig tid så har Arsenal lyckats med fyra raka vinster.

Vinster i ligan mot Sunderland och Stoke, vinst (ocj vilkenb viktig sådan, på målsnöret) i CL:s gruppspel borta mot Marseille. Och så ny vinst i veckan i CarlingCup mot Bolton som gästade London, tog ledningen med 0-1, men föll med 2-1 efter vändning av Arsjavin och Park. Snygga mål dessutom.

Vermaelens comeback en av de stora händelserna vad gäller spelet. Mäktar han med full speltid i det laddade Londonderbyt borta på Stamford Bridge mot Chelsea?
Ett Chelsea på 19 poäng som det således skiljer sex poäng mot då Arsenal nu kammat ihop 13.
Poäng under lördagen för Gunners, om så ett, skulle onekligen innebära att man kan tala om ett trendbrott efter den historiskt usla starten i ligan 2011/12.

Under de senaste tre veckorna har så mycket annat av intresse inom den Engelska fotbollen i allmänhet som kring Arsenal i synnerhet inträffat att det inte får plats att referera nu när jag är åter.

Arsenals årliga möte med aktieägarna den gångna veckan tycks ha varit en rörig tillställning enligt flera förstahndsrapporter av folk som faktiskt var på plats. Kroenke öppnade munnen och gav sitt fulla förtroende för 75-årige ordförande Peter Hill-Wood. Själv tycker jag att nya ansikten i styrelsen, nya hjärnor och nya idéer under rådande förhållanden är lika viktiga som nya spelare i sommarens transferfönster.

Wenger har lättat på förlåten om vad som egentligen inträffade under den turbulenta sommaren 2011. "Halva laget" ville lämna. Käftsmällen på Wembley mot Birmingham City i vintras satt uppenbarligen i länge. Det har vi alla kunnat se. Men att det tog så hårt att "massflytt" blev resultatet påvisar bara hur tung den mentala härdsmältan var. Det kommer att ta sin tid att reparera. Och för att använda en sliten klyscha; "Framgång föder framgång". Får bara hoppas att självförtroende ökar med vinsterna. Att inte Chelsea bjuder på nästa jättepropp.

Apropå jätteproppar så går det inte att undvika att kommentera Manchesterderbyt. 1-6 för Manchester United på hemmaplanen Old Trafford mot ärkerivalen Manchester City.
Trots mina svala känslor för ManUtd, trots att de dessutom piskade sönder och samman Arsenal i höstas med ofattbara 8-2, så kan jag inte känna någon "skadeglädje".

Allt jag känner är att det konfirmerar bilden av att biljardärer med aldrig sinande plånböcker där krispaket till Eurozoner är fickpengar, för alltid förändrat fotbollens villkor. Det går att köpa titlar. Och det är en trist utveckling även i en kommersiell cirkus som Premier League.

Come On You Gunners!

Ny käftsmäll, Plan B, Någon?

Det är den andra oktober 2011 och Arsenal har nu spelat 7 matcher av ligans 38. Laget ligger på femtonde plats och har lika många poäng som matcher spelade. Målskillnaden ligger på minus sex. Inte något lag någonsin har hamnat topp fyra med 7 poäng efter 7 matcher. Det är där vi är idag. Dagen då "The North London Derby" avgjorts.

Det är söndagskväll efter att Arsenal ånyo fått stryk av ärkerivalen Tottenham. Borta på White Hart Lane. Sådant som inte hände förr. I alla fall inte under 16 års tid. Det händer nu.

Ett derby har sin karaktär, sin spänning och sin högst egna regi. Och det kräver extra energi. Motivation kan slå klass. Men den 2:e oktober 2011 så slog klass avsaknads av motivation.
2-1 till Tottenham Hotspur. De lär fira i veckor. Jag befarar att det kan bli en vana.

Jag skiter just nu fullkomligt i om Rafael van der Vaart plockade ned bollen med handen i 40:e matchminuten när han skottade in 1-0
http://t.co/OgrEbrsE
...lyckas man göra mål när man har både Sagna och Mertesacker på eftersläp, så ska det väl vara mål, eller?

Orkar inte ens gå igenom matchen i detalj. Det finns hundratalet subjektiva matchreporter något klick bort. Med fakta och statistik kan konstateras att Tottenham hade flest av det mesta. Avslut på mål, frisparkar, hörnor och brytningar. (via Arsenalrreport)
Då är chanserna stora att man vinner en match.

Den surmulna må säga att det var ett mål som borde blivit bortdömt och en ovanlig men präktig målvaktstavla av Szczesny som råkade ge konkurrenterna vinsten. Att Arsenal pressade på bra under stora delar av första perioden och rejält i början av andra halvlek.

Men när ARsenal har bollinnehav och tryck så är det enda som skapas numera just "tryck". Det är inga ryck som ger mål. Ingen orkar, eller vill, eller kan, eller törs, eller... fylla på i boxen. Vara besvärliga. Stöka runt. Det var EN sådan situation i hela matchen, och då lyckades man få in 1-1.

Men sedan var det rull, rull, inte titta upp, och ett fellpass. De rödvita slog boll efter annan till Tottenhams spelare. Illa.

Inget försvar, möjligtvis någon form av förklaring. Har man en ny startelva varje match (Arsenal har redan använt t j u g o s j u olika spelare i ligan) på grund av skador, skador, några avstängningar och så nya skador, då blir det inte bara svårt, då blir det närmast omöjligt att spela ihop ett lag. Arsenal kör just nu med en mittfältare i backlinjen. Detta trots inköp av två nya backar vid det förra månadsskiftet.

Och The North London Derby bjöd på ytterligare nya skador i backlinjen. Sagna - av alla - på sjukhus när detta skrivs. Såg ut att vrida till ankeln riktigt, riktigt illa när han blev tacklad in i en reklamskylt.

Ska vi gissa att beskedet blir kolsvart?
Operation och frånvaro sex månader?

Francis Coquelin på mittfältet var det enda "roliga" utropstecknet denna söndag. Annars finns tyvärr oerhört litet att höja mungiporna kring vad gäller Arsenal just nu.

I publiken satt Wengers gamle vapendragare David Dein. Jag undrar vad han tänkte?
Wenger inte bara tänkte, han talade också, efter match.
"Vi spelade med handbroms i".
Det var en bra summering i en mening.

Adebayor fick inte göra mål, men väl passa fram till ett. han höll en förhållandevis låg profil och utmärkte sig mest genom att springa offside. Som vanligt.

Annars noteras att Fulham bombade sönder QPR med 6-0 denna söndag. Och att helgen bjöd målfrossa på andra håll. Man City gjorde fyra mål och Chelsea fem.
Det känns som de spelar i en annan liga.

Hur det här ska gå?
Vet ej. Tionde plats?
Någon som har en "Plan-B"?
Och sjukläget blir inte ljusare.

http://twitter.com/swede_Arse

Season Extravaganza

Det fungerade inte med specialbyggd sko eller specialbyggt stöd, Jack Wilshere som linkade av i Emirates Cup, detta innan säsongens allvar, som övriga bekymmer startade på allvar. Wilshere har fått följa turbulensen från sidan av planen. Med hopp om snar återkomst.

Det lär dröja när klubben berättar att det blir operationsbordet för den unge mittfältaren på måndag. Beräknad återkomst, "kring jul". Beräknad. Kanske kommer vi inte se Wilshere på planen i match ock skarpt läge alls under 2011.

Det är onekligen "A Season Extravaganza" hos The Gunners. Hjärnan börjar bli luttrad över besked och resultat som går i motsatt riktning mot förväntningar och förhoppningar.

Lördag 24 september 2011 är ligadags. Det blir bottenmöte och "sexpoängsmatch" med Bolton som gäster. 17:e plats möter 19:e plats. Bolton har under fem ligamatcher tagit en trepoängare och släppt in 13 mål. Arsenal har en trepoängare mot Swansea och har släppt in 14 mål.

Någon statistiker kunde berätta för mig att Arsenal under säsongen 2003/04 släppte in sitt fjortonde mål i den tjugoförsta matchen. Nu står man i begrepp att spela den sjätte.
Till och med Wenger har talat öppet om att det i det närmaste är omöjligt att ta in 11 poäng på Manchester United. En realistisk spaning som framförts här tidigare. Frågan är var man ska lägga ribban för säsongen. Inte ur ett klubbperspektiv, utan ur ett krasst supporterperspektiv.
"Mid Of The Table"?
Är det att tänka för defensivt? För mörkt?

Vad en ny förlust, eller ett nytt kryss, skulle betyda idag vet alla. Inte minst spelare och tränare. Det kommer att skicka ut än mer oro, osäkerhet och starkare signaler om kris och undergång.

Var beredd på det värsta även om hoppet står till det bästa.

Defensiv coachning

Kan den gamle centertanken Bould med 11 år som spelare i Arsenal göra skillnad?

Såväl The Daily Mirror som konkurrenten The Daily Express låter under måndagen berätta samma "story", nämligen att spelarna i Arsenal vill ha en extra resurs i en defensiv coach.

Något enskilt citat eller någon källhänvisning finns inte i någon av artiklarna som påminner om en kopia av varandra. I båda tidningarna droppas också namn på kandidater till sådan uppgift, ungdomslagets ledare Steve Bould (delvis fostrad under George Graham eran som spelare 1988-1995 ) och forne Arsenal-backen Martin Keown.

Idén är på Intet sätt dum om önskemålet finns. Den är inte ens dålig om hela historien är fabricerad. Exakt varför försvarslinjen havererar, markeringar missas, motståndare ställs onside, etcetera är inte helt lätt att förklara.

Det kan inte enbart bero på spelarna i backlinjen för de byts ut. Notera att kostbara tabbar gjorts gång efter annan i försvaret och då har backlinjen haft helt andra spelare än under lördagens möte mot Blackburn.

Någon Mertesacker eller Santos fanns definitivt inte att tillgå när Arsenal gick från fyramålsledning i Newcastle för att spela kryss när matchen var slut.

Misstag har gjorts när backlinjen såg ut såhär i början av 2010:
Eboué-Gallas-Campbell-Clichy

Poängen blir då att om det inte är spelarnas fel allena (i flera fall habila landslagsmän för sina respektive hemländer) så måste något vara fel i den defensiva taktiken och coachningen.

Här har Arsenal att arbeta med. Vem som är rätt man för uppdraget är en åsiktsfråga, men Steve Bould som kan laget som organisationen är inget märkligt förslag. Tvärtom.

Kanske kan en misstänkt tidningsanka ge tips till en konkret och konstruktiv idé?

* * *
"Inget kan stoppa Manchester United", konstateras av de flesta dagen efter 3-1 segern mot Chelsea. Fem raka vinster i ligan är onekligen imponerande även om Man Utd fick litet hjälp av såväl linjedomare som Chelseas megaförvärv Torres.

Självklart är nu självförtroendet hos Fergusons lag som ett babelstorn i hård granit nu. Framgång föder framgång. Och United brukar aldrig svikta på våren.

Det skiljer redan 11 poäng mellan Arsenal och Manchester United och även om "mycket kan hända i sport" så har jag svårt att se hur den klyftan ska komnas ikapp under rådande omständigheter.

Lag som kan tappa poäng, utöver Chelsea är det andra miljardbygget. 2-2 var vad Manchester City fick med sig mot Fulham på Craven Cottage under söndagen.

Liverpool fick storstryk borta mot Spurs där Adebayor slog till två gånger i 4-0 vinsten. Och Stoke som startat stabilt kom ned på jorden, tillika med en 4-0 smocka borta mot Sunderland.

Det rör på sig för de flesta i ligatabellen där Arsenal har parkerat på 17:e plats efter den sämsta ligastarten på 58 år.

Kanske just särskild defensiv coachning kan hjälpa laget lyfta uppåt i tabellen.

Poänglöst för skakigt Arsenal på Ewood Park

Tålamod. Det är ordet som jag söker inpränta. I mig själv som till andra. Det har gungat betänkligt i Arsenal en längre tid. Och med spelarbyten som nyförvärv krävs tålamod att sätta ihop ett nytt lag.

Krysset mot tyska ligamästarna Borussia Dortmund i Champions League gav någon vag förhoppning om att laget möjligtvis kanske skulle vara på väg att få i ordning på sitt defensiva spel. En konstant anstormning från hemmalaget resulterade i ett ytterst snöpligt mål.
Kanske trots allt något att bygga vidare på?

När Premier Leagues femte omgång för säsongen var att starta var det besök hos Blackburn Rovers på Ewood Park. Blackburn, ligajumbo, och på sitt sätt lika hårt pressade som Arsenal med ett poäng, tre förluster och sju insläppta mål.

Med sådana förutsättningar och tisdagens match i sinne borde det varit uppdukat till vändning för Arsenal där Wenger proklamerat att ligan "egentligen startade för laget efter transferfönstrets stängning" (och efter den historiska förlusten borta på Old Trafford, 8-2)

Visst. Det såg hyfsat ut i första halvlek där Gervinho fick debutera som målgörare och även Arteta. Arsjavin var otroligt pigg och for fram som ett yrväder och irriterade såväl Blackburns mittfält som backlinje. Song låg djupt nere i banan och agerade som en femte defensiv resurs framför backlinjen där nyförvärvet André Santos trots brist på matchträning tagit plats på vänsterkanten. 1-0 blev 1-1 och här den första defensiva missen, blev 1-2 via Arteta. Gervinho hade chansen att göra 1-3, men sumpade läget till den väntande lagkapten van Persies sura minspel.

Att lagets viktigaste spelare, Bacary sagna linkade fram efter en lufttur kändes inte som ett gott omen. Men till halvtid var det Arsenal som fört matchen och Arsenal som ledde.

Sedan hände det som hänt alltför ofta, som nästan blivit mer regel än undantag, och som blivit märkligt synbart under det senaste året: Andra halvlek var en helt annan match.
Att Blackburn hade alla anledningar som fanns attt trycka på var självklart och naturligt. Att Arsenal återigen skulle "kollapsa" var väl heller inte oväntat efter en rad smärtsamma erfarenheter.

Lika eländiga som Arsenal är på att utnyttja egna fasta situationer, frisparkar som hörnor, lika dåliga är man fortsatt på att försvara sig och rensa när motståndarlaget får en möjlighet nära Arsenals mål. Tidigare kvicke Arsjavin hann inte med i svängarna och bjöd Blackburn på en frispark till vänster om straffområdet. Bollen in i rörig box, och Song bjöd på 2-2 med höften.

När Sagna linkade av för att bli näste man på sjuklistan kom Djourou in. Inom loppet av två minuter hade han dragit på sig ett gult kort som blivit uppsnurrad på läktarplats av Martin Olsson. Hörna för Blackburn några minuter senare och Yakubu som varit giftig på 1-1 under första halvlek stod omarkerad, och sannolikt offside och kunde obesvärat trycka in 3-2.

Det skakade i hela Arsenal som återigen tappt en ledning, och bjudit motståndarna på ett självmål. Som om det inte vlore nog så bjöds ytterligare på ett av Koscielny i 68:e minuten. Även det via bjudningar från Djourou och Song som inte hör hemma i ett spel på den nivå som Premier League ska bjuda. Oerhört tungt att beskåda.

Nu hade Atsenal att jag ikapp ett tvåmålsunderläge och det var en kamp mot klockan. Walcott byttes in för Arsjavin som helt tappat gnistan från den första halvleken. Och med sex minuter kvar fick även inbytte Chamakh läget, trängde sig fram mellan mittbackarna och nickade in en reducering. Det första ligamålet sedan november 2010.

Längre än så kom inte Arsenal. På stopptid brände Per Mertesacker chansen som kunde givit någon form av "upprättelse" eller i alla fall ett poäng. En nick som lade bollen över målramen. Intensiva slutsekunder och Walcott blev fälld. En annan dag hade det kanske blivit straff, men inte lördagen den 17 september på Ewood park.

Tre mål gjorda, eller om man ska räkna korrekt, fem mål gjorda varav två till motståndarlaget.
Och ny förlust. jag kan inte påminna mig när Arsenal senast hade 8 mål i negativ målskillnad men sådant är läget. I tabellen huserar man i botten med lag som Bolton (nästa lag att möta) Tottenham (två matcher mindre spelade) och Sunderland plus Fulham, (en match mindre spelad)

Läget är onekligen allvarligt för att uttrycka sig milt. Jag har aldrig avskrivit ligan efter fem omgångar, men törs göra det i år. Det blir en lång säsong. Att hamna "topp 4:a" i maj 2012 bör till och med den mest positiva slå ur hågen. Hur Arsenal överhuvudtaget ska få ordning på dessa återkommande berg- och dalbane-matcher som defensiva brister förblir stora frågetecken. Om inte nya spelare kan hjälpa till så är det fundamentala brister i lagets taktik. Brister som motståndarna väl vet att utnyttja.

Hur detta ska vändas har jag inte en aning om. Självklart höjs nu allt högre röster som större skaror om att Wenger måste ta konsekvenserna som tränare. kanske är det så, då han uppenbarligen inte når ut till spelarkollektivet som laget. Vem som skulle vara mannen att förändra det material som finns kan man fundera över när Arsenal tycks göra sin sämsta säsong i mannaminne.

Knappast övertygande i måstematchen

Det var som om det vore en avgörande final som väntade när Arsenal åter klev in i ligan efter tretton dagar av uppehåll.

Förlust, eller ens kryss, hemma mot nykomlingen Swansea och det hade väl närmast brutit ut nya kravaller i norra London.
En vinst och säsongens första trepoängare var bara ett måste.

I veckan har förväntningar på nyförvärv som spaningar på berörda spelare på internationella uppdrag avhandlats och analyserats ned i minsta detalj.

Spekulationer som mer eller mindre kvalificerade gissningar om eventuell startelva har flödat. Samtidigt har debatten om nya spelare, biljettpriser och Arsenals agerande där värvningar gjordes i sista stund efter en turbulent sommar satt igång fejd efter annan mellan olika supporterfraktioner. Sådant är läget kring Arsenal i september 2011. Allt i skuggan av den förevigt så smärtsamma massakern på Old Trafford. 8-2 kommer att ta decennier att glömma.

Swansea, nykomlingen (eller återkommaren) från Wales hade gjort noll mål på tre matcher i Premier League inför lördagen. Arsenal knappt bättre med två.

Från start fanns Mertesacker och Arteta bland de nya. På bänken satt Santos, Park och Benayoun.

Det blev en match där det kändes att kraven tyngde och nerver satt långt utanför matchstället för de rödvita. Swansea höll jämna steg på mittfältet, kom i snabba rusher och Arsenal spelade hellre i sidled än framåt.

Det hann tillochmed bli riktigt otäckt när 198 centimeter långe Mertesacker sökte rädda en boll som gick åt Szczesnys vänstra hörn. En magisk reflex från polacken räddade Arsenal från en mardrömsstart.

Spelet böljade på. Nya spelare och tydligt att lagmaskinen är långt ifrån samspelta ännu. Arteta gjorde en väl godkänd debut men blev stundtals osynlig. Målet, det enda, kom av en alert Arsjavin efter en bjudning i en rejäl målvaktstabbe.

Walcott är ett frågetecken. På fel plats och med fel beslut alltför ofta. Få fyllde på i boxen, och offensiven lämnade en hel del att önska på många fronter.

Mertesacker lär behöva sin tid att finna sin plats och sitt spel. Det är inte världens kvickaste mittback. Kvick är dock Sagna som saknades något enormt på Old Trafford. Växer alltmer ut som en av Arsenals viktigaste spelare. På andra flanken huserade Gibbs i en comeback som ställer samma typ av frågor som kring lagkamrat Walcott. Speed finns, men alltför många missbedömningar.

Med tjugo minuter kvar att spela fick vår ryske målskytt lämna planen för Benayoun. Israelen gjorde inga misstag, men å andra sidan inga stora intryck.

På tilläggstid blev det, som vanligt, onödigt spännande. En kvittering från Swansea var inte avlägsen med två hörnor, men Arsenal höll undan och tog en oerhört - OERHÖRT - viktig seger.

Nu trummar det på med liga- och cupspel. Nu gäller tålamod. Spelet måste få sätta sig. Folk som saknas får bli friska eller komma åter från avstängningar.
Främst Gervinho behövs inbillar jag mig. En Wilshere och Vermaelen också.

Efter match är Wenger lättad. Tacka fan för det.

Efter match är många supportrar griniga över att det ska vara så svårt att köra över en nykomling hemma. Jag säger återigen: Hav tålamod och inse att innevarande säsong är i omställningstid. Detta medan Fabregas sprutar in mål i Barcelona.

http://twitter.com/swede_Arse

Nu gäller att prioritera!

Den högdramatiska avslutningen på "Deadline Day" satte känslor i gungning. Twitterflödet var som upptakten på en välregiserad thriller. Evertons ledargestalt, spanjoren Arteta - var han på gång eller var affären avblåst?

Osäkerheten ökade med olika rappporter som rapportörer. Med fyra "tilläggsminuter" på transferfönstret så förseglades flera affärer på stopptid, däribland Arteta, som får ses som Arsenals mest rutinerade förvärv. Inte enbart i ålder utan främst vad gäller spelvana i Premier League.

Samtidigt stod klart hur oerhört viktig segrarna mot Udinese var. Inget spel i Champions League och den värvningen hade sannolikt inte gått i hamn. Spel på högsta Europanivå har en bärande attraktionskraft.

En intensiv aktivitet på transfermarknaden gav Arsenal nödvändig påfyllning i de olika lagdelarna. Kanske borde klubben satsat på att köpa in ännu en forward? istället för att lägga pengarna som fanns tillgängliga att fylla på truppen med så hamnar ånyo kapital på kistbotten. En (långtida) skada på Robin van Persie kan bli oerhört ödesdiger.

Bendtner, mannen med ett självförtroende som inte helt rimmar med verkligheten, lånades ut i slutminuterna till Sunderland. Kanske får han en annan roll där. Dansken har trots allt gjort 45 mål för Arsenal, så skotta och nicka kan han. Men han har också sumpat avgörande chanser. Vi minns returen i Barcelona under våren.

Många supportar tycks vara glada över att Bendtner just lånades ut istället för att säljas.
Jag förstår inte varför. Det är naivt att tro att det finns en resurs att "hämta hem" om något år. Bendtner tycks vara bitter på AFC och deklarerade tidigt som ljudligt redan under våren att Arsenal var en klubb han skulle lämna. Minsann.

Att just Sunderland var "favoritklubben" som han nu snabbt sagt, låter som en lätt patetisk efterhandskonstruktion. Uttalandet kom bara minuterna efter att affären om utlån var klar, vilket var i sista stund. Om han hamnat i Stoke, hade det varit drömmen?

Nej. Åtminstone inte när han tidigare talat om att satsta på någon av de riktigt stora toppklubbarna i Bundesliga. Läs Bayern München. Läs Werder Bremen.

Bendtner har själv sagt att han aldrig fick "chansen" i Arsenal (efter sin lilla sportbilskrasch) och i dansk press att han inte vill spela för laget mer. The Sun brer naturligtvis på när transferfösntret stängtt och återbnrukar material med rubriker om att han "aldrig någonsin vill återvända." Överdivet, överxponerat men till största delen sant.

Jag hoppas därför att han slipper, även om han må vara vassare än Chamakh, och att han är ännu en i raden av ett spelarkollektiv som misslyckats under årtatal och som nu försvinner för att istället bygga på något nytt!

Man behöver inte vara någon fotbollens Einsten för att konstatera att Wenger/Styrelse bröt helt ny mark vad gäller tidigare transferpolicy genom att satsa på äldre spelare som Santos, Mertesacker och Arteta. Dessutom med dokumenterade ledaregenskaper.

Om lagbygget kommer att fungera som kollektiv återstår dock att se. De ska spelas samman och det kan ta sin tid. Enskilt ser nyförvärven ut som enastående playmakers. Men låt mig påminna om att ALLA kan se ut som världsstjärnor på YouTube.


* * *
För Arsenal, som nu även rensat noterbart i truppen med utlån och försäljningar gäller att prioritera under säsongen 2011/12. Man bör inte "springa på varje boll" (för att uttrycka sig med en riktigt mögig ordvits)

Under fjolåret spelade Arsenal på fyra fronter mot fyra olika titlar. Ofta med
A-lagsspelare på lal fronter för ta hem "någon pokal" till utsvultna fans.
Det slutade med en sliten och skadedrabbad trupp, en kollektiv kollaps och en säsong helt utan någon titel - ännu ett år.

Låt 2011/12 bli ett år att först spela samman nya spelare (som kunde ha värvats så mycket tidigare). Med tanke på Europaspelets attraktion så gäller att behålla plats för avancemang och deltagande även kommande år och säsong.

Med 8 poäng efter på slack efter efter tre matcher så återstår trots all 105 poäng att spela om. Lägg därtill att bättre rustade lag som ManCity, ManUtd och Chelsea lär förlora poäng i inbördes möten, så bör vi kunna slåss om fjärdeplatsen.

Kanske ännu en säsong utan titlar, men ändå, betydligt bättre rustade i grunden inför just nästa säsong!

Låt de unga, varav några föll på Old Trafford, få spela in sig i Carling Cup och FA-cupen. Växa. Ifjol var siktet på titlar så stort att Wenger brände kraft med för svag trupp på fyra håll.

Årets prioritering bör vara att söka komma så högt möjligt i Premier League!

Många "experter" har tippat Premier League ånyo efter transferfönstrets stängning. Många av dem har fortfarande rankat Arsenal utanför Topp-4.

Liverpool har fått en lysande start, och månag tror att Arsenal gör en säsong likt den Liverpool gjorde i fjol. Kanske. De har ett starkt lag, men de imponerade inte trots segern på Emiraten.
Det krävdes hjälp på flera håll, självmål/offside att ta tre pinnar.

Liverpool och Tottenham blir våra största konkurrenter men likväl kanske även de som kan hjälpa till i toppstriden.

* * *
Avslutningvis Cahill. Undrar om Bolton verkligen är nöjda när han gå ut gratis om ett år.
Att Wenger skulle laxa upp nya feta bud till Owen Coyle i januari utgår jag ifrån aldrig någonsin kommer att ske med klockan tickade till dess atat Cahill är en "fri man". Om Cahill sedan skulle välja Arsenal nästa år - återstår att se. Då är då. Nu koncentreration på hösten.

* * *
http://twitter.com/swede_Arse

#oldtraffordmassacre 110828

Att det skulle bli en smäll på Old Trafford kändes inte som en högoddsare. Att det skulle bli en fullkomlig massaker, och fotbollshistoria man gärna sett oskriven. Det var en annan femma. Arsenal kollapsade obönhörligt som fullkomligt. Det var inte platt fall. Det var fritt fall. 8-2.

Det är 115 år sedan nu 125-årsjubilerande Arsenal föll med sådana siffror.

Man kan hitta förklaringar i avstängningar och skador. Men för att vara något balanserad efter en av de mest horribla fotbollsmatcher "på högsta nivå" som upplevts så tål att noteras att hemmalaget saknade Rio Ferdinand, Nemanja Vidić och Michael Carrick.

Ungt var det i Arsenal, men om man räknar ut båda lagens medelålder så var de "23" för Arsenal som Manchester United.

Skillnaden?
Manchester United, regerande mästare, spelar med ett otroligt självförtroende. De gjorde tidigt klart med sina nyförvärv och har kunnat spela ihop sin trupp under sommaren. Man kan med rätta säga att de gjort allt det som Arsenal inte gjort.

Arsenals styrelse och tränare har valt att sälja spelare (med rutin) och att inte värva nytt i tid att svetsa samman ett lag. Arsenal är dessutom nu ett lag med ett uselt självförtroende. Det kan alla se. Jag orkar inte tjata mer om brist på ledarskap eller vinnarskallar, men även statistiken talar för att Arsenal kollapsade efter den bisarra förlusten på Wembley i februari, i finalen av Carling Cup som förlorades mot Birmingham (som sedermera åkte ur Premier League)

Såhär ser sviten ut sedan mars 2010:
D-D-D-W-D-D-W-D-D-L-W-L-L-D
I säsongsupptakten 2011
D-L-L

Och på ofta läsvärda bloggen "Gingers 4 Limpar" så finns sammanställd statistik över Arsenals sämsta ligasvit. Rekommenderas:
http://bit.ly/qM8CaE


Hur en sådan allvarlig situation ska förhindras för att inte kollapsen ska bli så pass permanent omfattande att laget bokstavligt talat hamnar på efterkälke under en lång och kännbar tidsperiod är nu närmast omöjligt att hitta någon quick-fix kring.

Att styrelse, och majoritetsägare Kroenke, som tränare Wenger har det full ansvaret för att man har tillåtit klubben att hamn i det läge man befinner sig är självklart.

Jag tror inte längre att svaret på problemen att köpa in någon ny spelare. En oerhört pressad Wenger lovade efter knocken i Manchester att en ny anfallare ska presenteras inom kort. Alla "vet" att det är Monacos sydkorean Park You-Chung. Hur han fixar spel i Premier League vet ingen. Få utanför Frankrike vet något alls om honom.

You-Chung var på väg till franska Lille. Och här blir det intressant apropå Arsenals scouting och rekrytering. Under sommaren blev till slut "det unga löftet", anfallaren Joel Campbell från Costa Rica klar för Gunners. Det sades att man fixat arbetstillstånd åt honom, men när ligan drar igång visar det sig att det inte är giltigt!

Nu få Campbell, sannolikt, lånas ut Lille, och Arsenal tar en tänkt rekrytering istället. Det känns som en hantering som inte är värdig Arsenal i all sin slarvighet.
Vad pågår?

Inga löften från VD Gazidis har följts. Stan Kroenke är knappast synlig, ordförande Peter
Hill-Wood har (lyckats) hålla käften i princip under hela sommaren. Wenger ser alltmer förhärdad ut och håller alltmer märkliga försvarstal på sina presskonferenser.

Det tycks ha funnits en oerhört naiv övertro på att man skulle lyckas behålla Fabregas som Nasri, att man skulle kunna ha lyckats pruta till sig stora man för små pengar.

Minns hur Aston Villas Ashley Young var på "Arsenals radar". Plötsligt slog Manchester United till och gjorde affär (utan att uppge prislapp) Inga krusiduller. Ett behov - ett köp. På söndagen såg vi hur skoningslös han är som fotbollsspelare.

Om Arsenal får fatt på några nyförvärv till och med onsdag natt återstår att se. Det kan vara så illa att många inte vill spela i Arsenal under den turbulens som råder. Även fotbollsspelare har öron, ögon och hjärna.

Det är så lätt att frossa i eländet i augusti 2011. Men kalla det oro. En genuin oro över en klubb man följt sedan barnsben. En klubb som framför sig har otroligt mycket att arbeta med. Som lag, men också inför sin bas - sina supportrar.

Är det några som skall äras en kväll som känns likt ett svart hål, så är det alla de Gonners som höll ställningarna på Old Trafford, trots debaclet. Det är stort att vara stor i förnedringens stund.

* * *
För snabbare rapporter - högt om lågt - häng med på Twitter:
http://twitter.com/swede_Arse

G4L!

Tabell - Mata - Möte

Tittar på tabellen väl medveten om att trettiosex omgångar återstår. Men i densamma har
inte Spurs spelat alls ännu, och Everton har endast hunnit med en match.

Chelsea hade problem mot West Brom under söndagen men lyckades vända 0-1 till 2-1 och tog tillslut tre poäng. Där lär förstärkas. Och under söndagen lyckades klubben också deklarera att de nu värvat Valencias mittfältare Juan Mata som Arsenal lade ett bud på tidigare under sommaren, ett bud som man fick nobben på.

Frågan är om några stora namn går att värva om det inte blir något spel i Champions League för Gunners?

Som tidigare här har rapporterats så ska Eden Hazard "i princip" vara klar för Arsenal - men - med det oerhört villkoret att Arsenal klarar spel på högsta Europanivå säsongen 11/12. Och om det vet vi inget om förrän på onsdag kväll efter returen i Udine.

* * *
Flera källor uppger att Wenger och styrelsen ägnat söndagen åt mötesverkstad. Olika syn på klubbens lönepolicy lär ha diskuterats där Wenger vill bryta den befintliga strukturen för att kunna ge stora namn fetare löner i konkurrens med Chelsea och Man City.

* * *
Man City:s Mancini talar i övrigt öppet som om Nasri är deras egendom. Affär under måndagen att vänta? De lär inte gambla så att Nasri plockas ut i CL-returen och blir "cup-bound".

* * *
Spännande som avgörande dagar väntar. Onekligen.
Följ med på Twitter!

http://twitter.com/swede_Arse

Celebrating 125 years - 180 mållösa minuter

En märklig situation med ett märkligt domslut, men det fanns annat som inte var mindre märkligt under lördagen på Emiraten

Ännu en "svit" bröts under lördagen när Liverpool, som inte lyckats med att besegra Arsenal i London sedan år 2000 kom på besök i Arsenals hemmapremiär, jubileumssäsongen 2011/12.
0-2. Och ett poäng inkasserade på två ligamtacher. "Forward" eller "framåt" är förövrigt det bärande epitetet för säsongen. På lördagens kväll känns det som att "Backwards" kunde vara mer passande. Tyvärr.

För statistiknörden tål att påtalas att det nu var fyrtiotvå (42) år sedan Arsenal gått mållösa från två matcher i ligastarten (180 minuter - egentligen totalt 192 minuter med tilläggstid). Vilket jubileum. När hände förövrigt att Liverpool höll i bollinnehavet till 53% över en match och Arsenal i resterande 47% - på hemmaplan?

Den stora "snackisen" inför match var Samir Nasris uttagning inför densamma och Wengers uttalande om att han avsåg spela och använda en spelare som står under kontrakt som han behagade. Och spela fick han. Hela matchen. Och den blivande klubbytaren (?) Nasri var långt ifrån sämst på planen för Gunners.

Men det var uddlöst, det var spretigt och det var stundtals tempofattigt. De kvicka passningarnas tid kändes avlägsna. Åderlåtna av skador, avstängningar och inte minst nyförvärv, medför att Arsenal spelar som de gör just nu.

Återigen såg det ut att bli en "defensiv triumf" med Vermaelen och Sagna (för dagen förpassad till högerkanten) som solida pjäser. Någon form av förbannelse tycks vila över klubben för tillfället. Fler skador är knappast vad som behövs, och inte fler skador på de - numera - mer betydelsefulla spelarna. Med detta i sinne som minne så var det djupa suckar att bevittna hur en illagrinande Koscienly knappt tog sig av planen med någon ryggskada.

In så med unge spanjoren Miquel som överraskade ända till dess att en offsidespringande Suaréz förvillade så pass att nämnde Miquel slog upp bollen i ansiktet på Ramsey varpå bollbanan gjorde att Liverpool fick ledning på ett självmål i 78:e minuten.

Frimpong var hetast i Arsenal, och såp het at två gula kort blev till ett rött och ny avstängning.
Vid ett annat humör hade jag gärna uppehållit mig vid Frimpong som bidrog med energi och fräschör när spelare som Walcott, Arsjavin, och Robin van Persie underpresterade noterbart för att uttrycka sig diplomatiskt.

Killen kan komma att betyda mycket, men har ett temperament att tygla. Frimpong framför Diaby sju dagar i veckan var känslan fram till kort nummer två. Det var ett onödigt kort att ta, och det lämnade laget decimerat till tio man. Återigen.

Det blir så mycket gnällbänk att jag blir trött. På mig själv. Att styrelse och manager inte förberett sig för ny säsong med den förra i minnet är oförståeligt. Man funderar onekligen på vad som kommer att ske om Arsenals resa till Italienska Udine slutar med förlust vilket känns mer sannolik än osannolikt.

Man funderar på hur tongångarna går när ett lag fullt av reserver åkt upp till Old Trafford kommande helg och riskerar stå kvar med ett poäng efter tre matcher spelade. Om någon trodde att det var full orkan kring klubben just nu så törs jag knappt invänta resultatet av ytterligare två förluster.

I det massiva Twitterflödet under lördagskvällen kommer olika uppgifter om Samir Nasri och hans framtid. Några hävdar att förhandlingarna med man City har kollapsat och att fransosen blir kvar i Arsenal säsongen ut - andra hävdar att efter lördagens insats så jobbas det för fullt för att han ska kunna lämna snarast möjligt.

Det sägs också att belgiske Eden Hazard i princip är klar för Arsenal och för ett kontrakt värt £25 - £28 miljoner, men att det inte kommer att bli någon affär alls om Arsenal havererar i kampen om gruppspel i Champions League.

Ligamötet gav brösttoner från Liverpool, medan Arsenalsupportrar fortsätter att ventilera sin frustration om att lager och klubben är på väg ned i bråddjupet. Om jag vore souscer skulle jag möjligtvis var glad för poängen - men fortsatt orolig. Det fanns inget i Liverpools spel som imponerade och det krävdes en man mer och hjälp av domare för att ta poäng mot ett lag som präglades av orutin som debutanter.

"Arsenal closes in on…?”

Veckorna går. Otåligheten består. Det tycks vara stiltje på Arsenalfronten. Sannolikt som förhoppningsvis pågår full aktivitet bakom kulisserna. Men jag ids inte läsa rubriker om att Arsenal "closes in om Gervinho" för tredje, eller fjärde veckan. Get the damn deal done!
(Som de svenska hårdrockarna Entombed en gång skaldade)

Eller, get some deals [PLURALIS] done.

Ingen har lämnat (är det inte rusning efter Denilson, Almunia, Bendtner, Eboué?) och ingen har tillkommit. Och det är samma visa med fortsätta frågetecken kring Cesc Fabregas som med Samir Nasri och deras respektive framtid. Senast ur skvallerfloran, att miljarbygget Man City skulle vara intresserade av Nasri sedan intresset hos stadsrivalen med den röda djävulen svalnat. Nasris agent hävdar att Nasri kommer att fullgöra sin tid hos Arsenal.
Kommer klubben att låta honom spela på och gå som fri transfer om ett år?

Eloge till lagkapten Fabregas som höll sig klar och tydlig inför den församlade världspressen hemma i Spanien under förra veckan. Detta även om han sannolikt hamnar i Barcelona (som aldrig ger upp och nu prutar desperat) så gav han inte den församlade pressen de rubriker de helst ville ha på plats.
We'll see...

Ivan Gazidis höll sitt möte med AST och fick sina frågor. Han gav sina svar som vilket medietränat näringslivsproffs som helst. Han svarade egentligen inte på någonting. Han utlovade nya spelare till klubben men var noga med att inte precisera sig närmare.

Kritiken mot Wenger besvarades dubbeltydigt; Wenger har styrelsens förtroende. Punkt.
Vem är ytterst ansvarig för (de uteblivna) resultaten inför supportrarna? Wenger.
Vad styelsens ansvar ligger eller vad de anser om vad som presteras på plan, eller vilka förutsättningar som ges, det var oklart. Den som inte hunnit kan alltid läsa hela mötet på den officiella propagandawebben.

Den mest intressanta nyheten på en hel vecka är så att Arsenal har fått in "litet extra pengar" - runt en halv miljard i svenska kronor - på fortsatt avyttring av fastigheter och tomtmark. Vi får hoppas att pengarna kommer till användning. Då tänker jag inte på att amorteringar.

LISTAN:

1.

Dagens mest udda rykte: Aleksandr Kerzhakov från Zenit St Petersburg på Arsenals radar. Arsjavins gamle vapendragare ute på fältet, förlåt, planen.
Om nu Lille's Gervinho ska komma, så vore det ytterst osannolikt med ännu en forward. Framförallt om Vela även stannar kvar.

2.

Veckans mest totalt skruvade rykte: Newcastles buse Joey Barton till Arsenal. Never!

3.

Spelschemat och ligastarten. Åh, vad det tuggats om "tuff öppning". Det är säsongen som räknas. Om öppningen känns tuff (Newcastle (b), Liverpool (h), Manchester United (b) ) så kan det möjligtvis förstås mot fonden att Arsenal samtidigt ska kvala till Champions League.

4. Bortadressen 11/12. Herre-jesus-oh-my-god, det VAR sant! Pyjamas i ljusblått. Fulaste stället. Ever! Nike...

Jag vill i övrigt läsa mer om framtida defensiva klippor.

Nu mot svensk midsommar, så ät din sill!

Själv lämnar jag landet en sväng när året går mot mörkare tider.

Hoppas nås av några positiva fotbollsnyheter på andra breddgrader.

W T F!?

What The F*ck?

"Away Kit/3rd kit 2011/12"
Säg att det är ett sjukt skämt.

Lova det.

Nike och Arsenal.

Promise, ok?

*puke*