Håglösheten i November

Det är november. Inte någon personlig favoritmånad. Tillika en månad där det brukar gå tungt för Gunners.

Det satt långt inne med segern mot West Ham (då var det dock fortfarande oktober i kalendern...), det var segt och trötta ben som huvuden i förlusten borta mot Sjaktar Donetsk. Och det var fullkomligt...håglöst... när formstarka Newcastle kom på Londonbesök.

Förvisso två bollar i virket och en makalös målvaktsräddning. Men det var allt som Arsenal lyckades skapa under 94 minuter. (Hur många hörnor man inte lyckades förvalta tappade jag räkning på.)

Newcastle tog ledningen via en fast situation och ett märkligt ingripande där Fabianski sprang rätt ut i banan, lämnade buren, för att defacto förbättra läget åt Andrew Caroll. Nick i mål och 0-1.

Man hade hoppats på ett annat spel och en annan attityd av Arsenal i andra halvlek. En uppsträckning och en taktisk uppgradering. Men icke. Wenger gjorde de byten han kunde. Comeback för Robin van Persie. Ut med en för dagen bedrövligt seg Chamakh och in med Bendtner. Nasri mot Arsjavin. Det senare sannolikt som tyvärr på grund av skadekänningar
från den första halvleken.

Men tre byten gjorde ingen skillnad i spelet. Ingen som helst. Skatorna gjorde det bra. Stod högt på mittfältet, samlade försvaret, drog ut på tiden. Alles om Alles en sönderblåst och ryckig historia.

Arsenal försökte transportera bollen luftvägen centralt in mot Newcastles box, en metod som gav noll i utdelning. En metod som snarare uppskattades av gästernas backlinje där boll efter annan lätt nickades bort, bort och bort.

Arsenal vare sig fick, eller kunde, dra igång något snabbt passningsspel utmed kanterna eller på gräset. Man kom ingenvart. Kreativiteten lös med sin frånvaro på ett i övrigt soldränkt Emirates.

Att matchen avslutades med rött kort, säsongens andra, på Koscienly, när Nile Ranger skulle stoppas i ett friläge, kändes närmast bara trist som logiskt i denna typ av match.

Tre oerhört viktiga poäng förlorade på hemmaplan. Ett Arsenal på soppatorsk mäktade inte mer, såg oroväckande loja ut. På det stora hela ett rättvisande resultat.

* * *
Edit:
1. Ett engångstack till Torres som satte stopp för Chelsea

2. Åtvidabergs FF:s säsong i den svenska Allsvenskan blev bara ettårig. Trist. De små lagen med genuin fotbollskultur behövs här hemma.

Phil Dowd - vilken clown!

Rubriken får illustrera vad många Arsnalsupportrar sannolikt kände under och efter lördagens femte PL-möte, borta mot Sunderland. Song spelade inte vackert, stundtals vårdslöst på ett sätt som Wenger gärna är första man att påtala om andra lags spelare.

Veckan bjöd Champions League-spel och storvinst med tennissiffror. Arsenal åkte sedan till svårspelade Stadium of Light för att ställa om. En tuff uppgift väntade, och ändå var det nästan förvånande att se att Sunderland dominerade bollinnehavet så påtagligt.

Fabregas mål lär redan kandidera till säsongens mest osannolika. Uppenbarligen tog det några mikrosekunder innan han själv förstod att den flacka volleybollen som sakta seglade genom luften drog in i nätmaskorna bakom Simon Mignolet. 0-1.

Sedan försvann Fabregas från matchen. Vristskadad.
In med Rosicky.

Arsenal sattes inte under någon större press trots att bolltempot var högre hos det mer fysiskt spelande Sunderland. Koscielny och Squillaci agerade glädjande stabilt som mittlås, och "Kos" slog som nickade undan bollar på bästa Tony Adams-manér.

I mitten av andra halvlek plockade Dowd med kortleken igen och Song fick lämna planen. Gult kort nummer två, inte något gult kort. Men kanske hade det kommit förr eller senare ändå. Tillhör saker vi aldrig får veta. Denilson gjorde sedan en mer än fullgod insats på mittfältet i Songs frånvaro.

Halvtimmen kvar att spela och tio man på en erkänt tuff bortaplan.
Varning för uppförsbacke.
När Arsenal fick sig sen straffspark tilldömd med knappa kvarten kvar att spela var det just inbytte Rosicky som stegade fram med chans att stänga igen matchen.
Bollen slogs hårt, och högt, träffade inte ens virket. 0-1.

När skulle kvitteringen komma, tänkte man nervöst, vis av de tre senaste säsongerna, och för evigt påmind av vårens skräckmöte mot Wigan.

Så kom den. På stopptid plus. Av Darren Bent. Clichy fumlade med en rensning när Sunderland pressade. Klockan hade tickat förbi 94 minuter och borde varit slut. Men det struntade linjedomare som huvuddomare i.

Ett snöpligt slut, som fick Wenger att rasa. Många att sjunka ihop.
Efter fem matcher är två kryss inkasserade och skadelistan växer till sig.
Det enda som istället krympte, var tabelkgapet till Manchester United, och till det under säsongsinledningen så oerhört formstarka Chelsea.

* * *
Nytt Cupspel i veckan. Mot Tottenham.
Ungdomar mot män.
Vilka är hungrigast på seger och cup-avancemang?