Song och premiären

Dagen efter att ligapremiären är avklarad så kommer det officiella beskedet om att 24-årige Alex Song lämnar klubben för FC Barcelona.

Serien är så - äntligen - igång, men klubbyten fortsätter att genomföras. Det är en styggelse. Transferfönstret borde slå igen när de stora ligorna startar. Att köpa och sälja under de första veckorna kan förändra ett hekt lag. kan ge märkliga förutsättningar.
Lagmässigt som ekonomiskt.    

Ingen har glömt upptakten 2011. En förnedring på Old Trafford, efter i sig sena beslut kring Fabregas och Nasri, kom att innebära en sjuklig aktivitet i transferfönstrets sista skälvande timmar.
Det är långt ifrån optimalt.
Vad blev panikköp?
Vilka affärer sprack i sista stund?
Ingen redovisa sådant. Inte klubbar, inte agenter, inte spelare själva.

Vad betyder det att Song försvinner?
Att Arsenal måste ut på marknaden.
Först och främst.

Alex Song var lagets okrönte assistkung i fjol. Det är fakta. Han är inte fyllda tjugofem och har sannolikt sina fyra bästa år framför sig. Varför man då säljer ännu en spelare med rutin?
"Därför att han ville bort", svarar Le Boss.

Det är ett lika enkelt som ytterst komplicerat svar.
Varför vill våra spelare bort?
Varför stannar de inte kvar?

I Songs fall så var han under kontrakt i ytterligare tre år. Det var inte tal om någon Bossmanrisk i vår.
Det ligger en hund begraven här.

Wenger bygger om. De gamla från projekt ungdom får gå och klubben drar in stora vinster på försäljningen. Rent hus. Förväntas: nya ansikten och spelare. Det påstås att Song hade problem att komma överrens med klubben om sin lön. Kanske är det sant, och nu ska det visas att ingen sentimentalitet får styra.

Real Madrids Nuri Sahin har ryktas länge på lån ända till dess att Liverpool kom med i leken.
Mourinho lånar inte gärna ut till Wenger. Hans före detta förtrogna finns i LFC.
Återstår att se vad som nu sker.

Vad Arsenal behöver är en defensiv kraft som kan dirigera mittfältet. Litet av det gamla snittet, som PV4 i sina glansdagar, eller i Arsenalhistorien gravt underskattade Gilberto Silva.

Song är en offensiv kraft, även om han fått rycka in som mittback när skadekriser varit som värst.

Intressant att se vad som händer med Song. Arsenal har sålt till FC Barcelona genom åren. Och det har inte alltid blivit succé. I fallet Song tippar jag suucefaktorn till 60/40. Han har onekligen bevisat som spelmässiga potential och kan mycket väl passa in bland deras snabba tekniker.

Premiären då?

0-0 i ett kokhett London. Mot Sunderland. Litet av en besvikelse. Sunderland spelade som de flesta gäster gör numera. Parkerade lager lågt på egen planhalva, och spelade på möjlig kontring.
I andra halvlek var SAFC knappt i offensiv zon.

Och årets nykomponerade lag lyckades inte dyrka upp ett tätt försvar.
Walcott i virket, Gervinho i några räder och så när Giroud kommit in, en jättechans i öppet läge.

Det går inte att göra några djupare analyser efter en match. Uppenbart är att detta lag just måste få spela ihop sig. Frågan är hur lång tid det kommer att ta. Hur lång tid det får ta innan det riskera bli kostsamt när tabellen uppdateras.

Det blev mycket bollinnehav under lördagen och alldeles för mycket sidledspassningar.

Jag avstår fördjupa mig i enskild spelarkritik, men med Song frånvarande så visade åtminstone premiärmatchen att Diaby och Ramsey inte är lösningen.
Just nu.

Och just därför måste pengarna från Song återinvesteras på mittfältet och gärna å det snaraste.

Kryss i tuff CL-premiär

Att åka till regerande tyska mästarna och plocka några enkla poäng finns inte. Nu klev Arsenal in i Champions League och startade bortaspelet mot Borussia Dortmund och den "gula väggen".

Manager Wenger var förvisad till läktare av potentaterna i UEFA och var flankerad av VD Gazidis som styrelseordförande Peter Hill-Wood. Och med ögonen på sig från det mäktiga fotbollsförbund som arrangerar Champions League.

Det var vapendragare Pat Rice som fick hålla ställningarna vid sidan av planen. Utan telefon.

Matchen startade fartfyllt. Två offensiva lag som bytte chanser med varandra på löpande band. Hemmalaget starkare, främst på mittfältet där Arsenal hade svårt att hålla boll som egna positioner. Och när Dortmund kom igenom kändes det riktigt svajigt i backlinjen, främst från Koscielny som låg för högt i banan och blev uppsnurrad gång efter annan.

Det såg farligt ut samtidigt som Dortmund slarvade bort avsluten med bollar som gick både vid sidan som över målramen.

Arsenal skapade sina chanser. Walcott, Gervinho och Robin van Persie kom till avslut men utan några farligare resultat. Men med minuten kvar av första halvlek så kom en snabb omställning där Robin van Persie knallade in 0-1 med högerfoten.

Gervinho hade läge att öka på i andra halvlek men timingen klickade med någon hundradel.

Sedan var det Dortmund från minut 60 och framåt. Arsenals i första halvlek så darriga defensiv var nu plötsligt av betydligt bättre klass. Song som gjort en underkänd första halvlek var nu plötsligt en av Arsenals bäste som en iller på allt i gult. Arteta och Benayoun plockade bort boll efter annan, Koscielny och Mertesacker var ett par och inte två separata individer och Sagna visade återigen att han är en av lagets absolut viktigaste som skickligaste spelare.

Men störst pondus och mest av varan självförtroende hade den unge Szczesny!
Killen låter sig inte nedslås av "8-2". Och det märktes i spelet som i varje rörelse. Arsenals polack kan bli en världsmålvakt vill man inbilla sig efter några skakiga säsonger med Almunia och Fabianski.

Det kändes som att det omöjliga skulle bli det möjliga. Tre poäng i premiären av CL:s gruppspel.
Tre poäng borta i, som mot, Dortmund på Westfalenstadion.

Så gott fick inte kvällen sluta. I åttioåttonde minuten fick Dortmund frispark som rensades undan där Ivan Perisic fick fatt på bollen och slog ett "drömmål" i båge 25 meter in i vänsterkrysset. Ingen att klandra. Ett mål som produceras en gång på hundra.

Surt? Ja.
Rättvist resultat över match?
Ja.

Arsenal kan lämna Tyskland med all heder i behåll. Helt klart är att gruppen kommer bli oerhört tuff. Samtidigt spelade Olympiakos mot Marseille och föll med 0-1. Öppet är bara förnamnet kring utgången av detta gruppspel.

Debut blev det i slutminuterna även för nyförvärvet Santos. Någon större impact hanns inte med. Men nu har även han känt på hetluften i rödvit tröja.

Återigen: Det här laget måste få formera sig som lag - och det sker i skarpa lägen.

Och om Gervinho missade i offensiven så slet han med bravur i defensiven. Pluspoäng.

Jag har saknat ett mer fysiskt spelande Arsenal. Bygg vidare på saken hoppas jag när kväll går mot natt.

18-8 i skott på mål för hemmalaget. 1-1 i resultat.
Godkänt så.

http://twitter.com/swede_Arse

FA slår till - CL eller Europa League - Nasri

Full rulle i "the World Of Arsenal". Minst sagt. Carlos Vela har skeppats ut på lån till Real Sociedad, ojämne "kult-slitvargen" Emmanuel Eboué har lämnat klubben för turkiska Galatasaray efter sex år i tjänst, Robin van Persie har fått kaptensbindeln efter Fabregas.

Och huruvida Nasri "Facebookar" nedsättande om Arsenals supportrar som meddelar att han snart ska lämna, eller om allt är ett dåligt skämt, därom tvistas det i media som på bloggar och i forum. ena dagen är det "sant" nästa "fejk" för att åter vara "sant".

Lägg därtill nyheter om skador i Djourou , Gibbs och Rosicky som frågetecken kring Wilshere's tillstånd...

Det enda som saknas är nyheter om nyförvärv. Undantaget Joey Campbell, som ingen riktigt vet hur han är, men som varit "klar i media" under några veckor. Kassakistan hos Arsenal måste onekligen ha fyllts på nu med försäljningar liksom med minskade lönekostnader för utlånade spelare.

* * *
Det Engelska Fotbollsförbundet, FA, är förutsägbara som pålitliga i sina domslut. Gervinhos röda kort överklagades med resultatet att tre matchers avstängning gäller. På eget initiativ granskades Songs mindre vackra "sko-avtagande" på Joey Barton under ligapremiären vilket också renderat i tre matchers avstängning.

Endast gud fader, eller Wenger (jag påstår inte att de utgör samma väsen) vet vilket lag som ska spela med sådana förutsättningar mot Liverpool, Manchester United och Swansea. Smakstart? Knappast?

Nästa straff att invänta är på Wenger som helt öppet satt och instruerade Pat Rice och spelarna via sin assistent, när han avstängd satt uppe på läktaren under CL-kvalet mot Udinese. Nu ska UEFA granska den saken, och det är årets absoluta lågoddsare att Wenger stängs av ytterligare några matcher i Europaspelet, hur det nu ter sig framöver.

* * *
"Måstematchen" mot Udinese i CL-kvalet var en ytterst märklig tillställning!

Gunners öppnade i "raketfart med topspeed", och spelade riktigt bra och underhållande de första 30 minuterna. Snabba djupledslöpningar och kantbyten.
Ett tidigt ledningsmål av Walcott med ett fint inlägg av Ramsey fick den långt ifrån fullsatta arenan att jubla. Jag tror att stämningen lättade upp hos många - under en tid.

Sedan kom en andra halvlek, såsom man upplevt förr. En match med helt annat ansikte. Kanske var Udinese piggare som har mindre matcher, inklusive träningstillställningar i kroppen, men inte kan ett lag bli så tröttkört efter 45 minuter?

Udinese tog helt över taktpinnen och Arsenal föll tillbaka, helt utan offensiv kraft, stannade på egen planhalva. Ryckighet i skador på den fragila backlinjen gjorde inte saken bättre. Ut gick Gibbs, som gjort en strålande första halvlek, in kom Djourou, hann med att bli rejält uppsnurrad som att rädda en kvittering innan han så linkade ut för att ge plats åt nykomlingen Jenkinsson.

Italienarna skapade flera riktigt farliga chanser och det kunde blivit både kvitterat som bortavinst, vilket skulle ha varit fullkomligt förödande.

Nu blev det "a one nil to the Arsenal" och frågan är om det räcker i onsdagens retur där Udinese lär spela ut på sin hemmaplan. Ut ur CL och in i Europaean League kan vara en dyster verklighet och ett historiskt trendbrott efter elva raka säsonger i det prestigefyllda cupspelet redan kommande vecka.

Gissa hur en förlust skulle påverka en redan inflammerad stämning. Eller ekonomin.

* * *
Arsenal höll nollan i sin andra match. Bacary Sagna var Arsenals bästa spelare jämte Vermaelen. Så skönt att ha belgaren åter. Men fixar han 50 matcher? Det tycks vara vad som krävs.

Har svårt att få grepp om Gervinho. Snabb som en vessla, matchade Walcott bra under första halvlek, men försvann i andra (som övriga) Litet för mycket individualist, får jobba på att bli en bättre lagspelare. Ramsey godkänd i 45 minuter, osynlig i 45.

Song blandar verkligen "högt" med "lågt" på ett iögonfallande sätt. Kanske en ny frisyr kan hjälpa Sonng att få tillbaka fjolårets pondus?

Chamakh står inte att känna igen. Punkt.

Frimpong var också en av dem som fick chansen, och tog den. En av få som kom in med energi under andra halvlek. Får vi hoppas på ett break i startelvan detta år?

I övrigt är en seger alltid en seger, och den satt som satt balsam även om det hade varit så mycket behagligare om Walcott fått in 2-0 på stopptid. Dessvärre kom två fingertoppar från Samir Handanovic emellan.

* * *
Blir Samir Nasri klar för Manchester City nu i veckan? Killen kommer att lämna klubben med samma "goda standard" som Adebayor.
Adebayor, förövrigt aktuell för Spurs.
Den som är förvånad: Do the "Silly Walk". Nu och förevigt.

Taktisk triumf för defensiv tråkfotboll

Det kanske är så. Den vackra fotbollen är god att njuta. Men den vinner inga titlar?

Det brukar ofta heta så när det skrivs om Arsenal och ibland är jag benägen att hålal med, även om jag inte vill latt det ska vara så. Sedan finns facit i att det varit skralt i titelskåpet under några års tid nu.

Arsenal - Manchester City. Stormatch i ligatoppen under onsdagskvällen. Av någon anledning hade jag "riktigt goda vibbar" inför en match som jag var ytterst nära att få se live på plats - men där andra omständigheter gjorde att den fick beskådas på svensk pub under trettondagens afton.

Och det började så lovande. Eller var det ett ont omen?

Efter 20 minuters spel dominerade hemmalaget, Arsenal hade haft tre skott i virket, varav en kanon från Fabregas som slickade stolpens insida vid Hart för att ändra riktning snett ut i planen.

Manchester City hade ett riktigt skott på mål, en frispark och någon hörna. De var tämligen tandlösa framåt och hade stundtals svårt att hålla ordning på Arsenal bakåt. Men något mål lyckades inte någon i Arsenal att smälla in. 0-0 i halvtid kändes smått orättvist.

Det var många som gjorde ett synnerligen gott värv i den energifyllda starten; Walcott, Sagna och inte mints Song. Pappa Song! Mannen med nyblonderat skägg som styrde spelet över hela mittfältet - från backlinjen upp till offensiva stötar. Vad han sprang, vilka brytningar han gjorde. Det har blivit lagets viktigaste spelmotor.

Även Sagna gjorde en lysande insats på högersidan. Och Clichy hade uppenbarligen fått stränga instruktioner om att hålla sig långt ned på sin vänsterkant. Har inte sett sådant defensivt coachande från Wenger/Rice på åratal vad gäller ytterbackens uppgift.

Men framåt saknades någon som kunde avgöra. Robin van Persie, som fick på en kanon som räddades med fingertopparna, gjorde en märklig insats. Hans speed och timing är inte som den varit. Ofta stoppades spelet upp, saktades ned, när holländaren fick fatt på bollen.

Mancinini hade gjort sin läxa som varje konkurrerande coach just nu; bolltrollare Nasri skulle inte komma någonstans, och han var alltför flitigt uppvaktad under hela matchen. Det kan bli svårt att ha varit "för bra".

Under andra halvlek mattades energin av betänkligt hos Gunners. stråk av frustration syntes när Walcott började slå ut med armarna till medspelare. Wenger gjorde sena byten, sin vana trogen. Förstod aldrig varför just nämnde Walcott lyftes ut till förmån för Arsjavin, som hamnade på "fel" sida.

Kanke var det just dessa yttre tecken på "uppgivenhet".

Och sedan, ut med Wilshere och in med Bendtner med drygt tio minuter kvar. Piggare ben gjorde ingen skillnad.

Under tiden hade mancini stuvat om i laget. Flyttat ned allt och alla. Ut med lagets ena anfallsvapen, Jo, och in med ytterligare en mittfältare i Adam Johnson. Det här var en match man inte var intresserade av att vinna. Men absolut heller inte att förlora. Laget backade hem fullkomligt som totalt. Arsenal hade otroliga svårigheter att dyrka upp några ytor.

Det blev en taktiskt triumf för den defensiva tråkfotbollen. Miljardbygget anförda av italienske Mancini spelade på tråkigast tänkbara italienska manér. Det var laget som hade mest att vinna på ett kryss - så på sitt sått vann de en mållös tillställning.

Gladast i Manchester efter onsdagskvällen var nog inte de "ljusblå" eller Mancini.

Det var de röda djävlarnas Manchester.
Arsenal kunde inte rycka. Man city ligger efter med två matcher fler spelade. Chelski föll och Spurs föll samma kväll. Arsenal kunde inte tugga sig ikapp mot toppen som seriösa utmanare.

Men - tål att påminna om att säsongen har några matcher kvart att avverka. Att ManUtd är obesegrade - fortfarande - är dock ett besked som bör tas på allvar varefter ligan tickar på.

Åter London: Vad Sagna och Zabaletta "gjorde upp" kring i matchens upplösning vet de bara själva. Sagna brukar vara "mr. King of Cool". Uppenbarligen sades något som fick honom att tappa fattningen helt. Touch med skalle och rött kort åt båda herrarna. Det kommer att svida att ha sagna borta i tre ligamatcher framöver. Eboué lär ta plats, men är en annan spelartyp.


* * *
Så startar snart FA-Cupen för Arsenal. På lördag match mot Leeds. Wenger har själv varit med om att urlaka värdet av denna cup senare år då han mönstrat reserver. Inget talar för förändrad strategi i detta år. Tyvärr.

En inte särdeles kvalificerad gisssning är att Le Boss fortsätter att spela det tyngre gardet i Carling Cup. Där har Arsenal säsongens stora chans på en pokal. En sådan som lyst med sin frånvaro alltför länge.

Arsenal mäktade inte ManUtd

Ett sanslöst flaxmål, en löst snurrad volleynick från Ji-Sung Park plockade ned Arsenal på jorden och laget nedåt i tabellen.

Att rubba hittills obesegrade Manchester United, i deras egen hemmaborg, blev tyvärr ett fullkomligt mission impossible. Igen.

Wojciech Szczesny var Gunners burväktare för en höftskadad Fabianski. Men Szczesny gjorde inte något "grovt fel" på 94 minuter, trots att starten vibrerade av viss nervositet. Må det vara skrivet och noterat!

Den tjugoårige polacken var helt och fullkomligt chanslös på en boll som vinglade sig in i mål från Parks huvud. En boll som kom dit när Clichy försökt rensa. Ett mål som blir just ett mål en gång på hundra. Kankse på tusen. Men sådan är fotbollen. Och just sådant gör Manchester United till vinnarmaskinen.

Det började avvaktande. Mittfältsdrabbning helt utan ytor. Det kändes trots allt som att Arsenal hade viljan men ManUtd, som knappast spelade på toppnivå, ändå hade den defensiva kapaciteten att lätt plocka undan Arsenal.

Först i andra halvlek pressades hemmalaget och en kvittering kändes inte helt omöjlig. Men spelet var omständligt och inte rakt. Något som passade Man Utd fullt ut.

När Rosicky, Wilshere och en ojämn Arsjavin bytts ut till förmån för Van Persie, Fabregas och Walcott, så hade Wenger de facto mönstrat det bästa han har att tillgå just nu. Men samspelt var det inte. Och pressen mot Van der Sars mål ökade inte. Tvärtom.

Arsenal kan uppenbarligen inte slå Manchester United!

Skulle kunna slänga in ett långt brandtal mot domare Howard Webb. Mannen som tillåter sig bli knuffad av en övertänd Fletcher, som ytterst dömde larvstraff på Clichy (uselt slagen av fortsatt formsvage Rooney) och dessutom tillåter Rio Ferdinand att använda karatespark mot Sagna så det blev reva i matchtröjan...

Hur usel Webb än må vara:
Arsenal mäktade inte att ta ned Manchester United.

När det bästa Arsenal har att tillgå inte uträttar "ett jävla något" av anfall, attack eller försök till farlighet under hela sista kvarten, och ManUtd har förste man på varje boll, då är det bara att lyfta på hatten - och återigen konstatera att spelstrategi från norra London inte rår på Fergusons taktik.

Om alla spelare i Arsenal hade Alex Songs attityd så vore det k a n s k e ett vinnarlag.

Men när rädslan att förlora är större än viljan att vinna hos Arsenal när man möter "storlag" så följer de resultat som förtjänas.
Statistiken stärker även en sådan kliché.

Tyvärr.

Phil Dowd - vilken clown!

Rubriken får illustrera vad många Arsnalsupportrar sannolikt kände under och efter lördagens femte PL-möte, borta mot Sunderland. Song spelade inte vackert, stundtals vårdslöst på ett sätt som Wenger gärna är första man att påtala om andra lags spelare.

Veckan bjöd Champions League-spel och storvinst med tennissiffror. Arsenal åkte sedan till svårspelade Stadium of Light för att ställa om. En tuff uppgift väntade, och ändå var det nästan förvånande att se att Sunderland dominerade bollinnehavet så påtagligt.

Fabregas mål lär redan kandidera till säsongens mest osannolika. Uppenbarligen tog det några mikrosekunder innan han själv förstod att den flacka volleybollen som sakta seglade genom luften drog in i nätmaskorna bakom Simon Mignolet. 0-1.

Sedan försvann Fabregas från matchen. Vristskadad.
In med Rosicky.

Arsenal sattes inte under någon större press trots att bolltempot var högre hos det mer fysiskt spelande Sunderland. Koscielny och Squillaci agerade glädjande stabilt som mittlås, och "Kos" slog som nickade undan bollar på bästa Tony Adams-manér.

I mitten av andra halvlek plockade Dowd med kortleken igen och Song fick lämna planen. Gult kort nummer två, inte något gult kort. Men kanske hade det kommit förr eller senare ändå. Tillhör saker vi aldrig får veta. Denilson gjorde sedan en mer än fullgod insats på mittfältet i Songs frånvaro.

Halvtimmen kvar att spela och tio man på en erkänt tuff bortaplan.
Varning för uppförsbacke.
När Arsenal fick sig sen straffspark tilldömd med knappa kvarten kvar att spela var det just inbytte Rosicky som stegade fram med chans att stänga igen matchen.
Bollen slogs hårt, och högt, träffade inte ens virket. 0-1.

När skulle kvitteringen komma, tänkte man nervöst, vis av de tre senaste säsongerna, och för evigt påmind av vårens skräckmöte mot Wigan.

Så kom den. På stopptid plus. Av Darren Bent. Clichy fumlade med en rensning när Sunderland pressade. Klockan hade tickat förbi 94 minuter och borde varit slut. Men det struntade linjedomare som huvuddomare i.

Ett snöpligt slut, som fick Wenger att rasa. Många att sjunka ihop.
Efter fem matcher är två kryss inkasserade och skadelistan växer till sig.
Det enda som istället krympte, var tabelkgapet till Manchester United, och till det under säsongsinledningen så oerhört formstarka Chelsea.

* * *
Nytt Cupspel i veckan. Mot Tottenham.
Ungdomar mot män.
Vilka är hungrigast på seger och cup-avancemang?

Efter Villa inför ManUtd

Tiderna förändras snabbt. För exakt en vecka sedan låg Arsenal först i tabellen, och var fortfarande med i FA-Cupen. Nu är FA-Cupen slut och laget befinner sig på en tredjeplats.

Hade Gunners "råd" med ett kryss mot Aston Villa?
Med tanke på tidigare framgångar just borta mot Birminghamlaget hade nog många sett onsdagens möte som det "lättare" i det spelschema som väntar. Det blev allt annat än lätt. Det kunde slutat med noll poäng. Det kunde även slutat med tre poäng. Det var en spännande tillställning och fullkomligt öppen historia.

Man får hoppas att det inte blir Fabregas stolpskott eller Rosickys ribbträff som man minns med bitterhet när säsongen är slut, utan hellre då två kvalificerade räddningar av Almunia.

Det saknades en tuffing på mittfältet. Eller, oj vad man saknade Alex Song!

Aston Villa spelade hårt, snabbt och högt uppe på planen. Det märktes onekligen att många av de som varit skadade och nu återvände i spel inte var helt inne i rätt tempo, blick och tillslag. Clichy som ett exempel. Men det var en nyttig match att få i benen inför söndagen som stundar.

Det såg på andra sätt ut att bli en mardrömsmatch. Vermaelen som spelat samtliga ligamatcher linkade av. Det kändes som det sista Arsenal behövde. Nu klev Sol Campbell in och gjorde ett jobb som får betecknas som "med beröm godkänt".

Därefter vet vi att skadan på den belgiske backklippan tack och lov inte var så illa som först befarades.

Även Eduardo sträckte sig. Han räknas inte åter förrän tio dagar in i februari. Kanske hade det onda det goda med sig: att Wenger nu skulle komplettera laget innan transferfönsteret stänger?
Men, nej, så tycks det inte bli upplyser Le Boss himself!

Nypremiär så för Bendtner. Det var som med Clichy, även om Bendtner fick betydlugt kortare speltid. Han var tung och stark att hålla i boll, men som tidigare, seg att släppa bollen vid rätt tillfälle.
Eller ta ett avslut.

Kryss, mållöst och 0-0 på Villa Park får ändå anses fullkomligt rättvist i mötet.

* * *
Men nu då?
Nu kommer Manchester United på besök. Det är i det närmaste en "måstematch".
Jag vill inte ens tänka på hur det såg ut senast de röda djävlarna var på besök. Även om det då inte handlade om ligaspel.

Wayne Rooney synes vara i fullständigt sanslös form för tillfället. Det vet alla. Hur tänker man nu agera föratt stoppa hans framfart?

Man får hoppas å en smart game-plan. Det blir inte så litet schack över detta för båda parter så viktiga möte.

Förhoppningsvis kan Arsenal dra någon nytta av att Manchester United fick ge allt och litet till för att sätta Manchester City på plats i returen för att nå finalen i Carling Cup. Vad jag har förstått så fick man kämpa. Därutöver saknar ManUtd avstängde Rio Ferdinand i backlinjen. Om det nu gör någon skillnad. Rio har inte gjort sin bästa säsong i år vill här hävdas.

Song gör comeback, och uj vad det behövs i match av denna kaliber. Hoppas nu att det inte finns massor av "mentalt bagage" efter respass i African Nations Cup...

Får vi se Arsjavin som striker?
Kanske. Jag tror dock att Wenger är hyfsat sugen på att spela Bendtner.

Låt klockan gå mot söndagen.

* * *
På Silly-fronten intet nytt.

Wenger är väl inte överlycklig över att ha förlorat Smalling mot Manchester United som uppges ha cashat upp över 140 miljoner svenska kronor. (Detta samtidigt som klubben har skulder på miljarder...)

Litet överdiplomatiskt, kanske mest med tanke på matchen som stundar, så önskar Wenger självklart den unge Fulhambacken all lycka till i sitt framtida värv som karriär.

Några andra köp ser det inte ut att bli av. Det är tillochmed osedvanligt dött på ryktesfronten bland de mest utsvävande spekulationsmaskinerna.
Men vad tyst det varit kring Wolfsburgs Edin Dzeko.
Vi får se...

[*INSTÄLLT*] Tillgodomatchen ska spelas

EDIT 1: Matchen inställd, besked onsdga eftermiddag, på grund av snöoväder.

Nervös som fan. Det massiva snöandet utanför fönstren lugnar inte. Men det är vackert att skåda. Hela hösten har Arsenal haft en match "tillgodo". En mindre spelad än konkurrenterna. Ikväll runt klockan 22:45 är det slut med det.
Då vet vi om Arsenal ligger tvåa i ligan, EN poäng efter Chelsea eller fortsatt trea i ligan, EN eller TVÅ poäng efter Manchester United.

Bolton på besök, och jag förväntar mig ingen lätt tillställning. Erfarenheten säger att Bolton inte kommer till London för att "spela fotboll". Bolton kommer till London för att agera köttmur, spela gris och spela på sina kontringar. Det innebär tålamod, tålamod och tålamod. Och kyla bakåt när attackerna kommer.

Dagens uppgörelse innebär också en match utan höstens utropstecken Alex Song som nu lämnat laget för fosterlandet. Denilson ska ersätta. Flankerad av Diaby och Ramsey.
Framåt antar jag att vi får se Nasri, Eduardo och Arsjavin.

* * *
Så fick Rosicky nytt kontrakt. Det säger något talande om Wenger. Här släpps inte spelare även om de är mer i sjukstugan än på planen. Det finns någon tro och lojalitet här som är ytterst speciell i den alltmer krassa idrottsvärlden.

Rykten säger att Arsenal blir av med Fran Merida till Atletico efter våren. Jag vet inte riktigt vad att tycka om saken. Merida har inte fått så mycket speltid, och när han fått det denan säsong har han inte övertygad helt.

Men jag är övertygad om att han har framtiden för sig. Jag såg inget övertygande i Song för 2 år sedan. så fel jag hade. Det är just därför jag är en vanlig tyckande supporter och inte en fotbollsmanager...

EDIT 2:
Meridas agent, Joseba Diaz, säger under onsdagen att någon förhandling med Atletico eller något annat lag inte ägt rum!

* * *
Manchester City gör den största förlusten i Premier Leagues historia någonsin. Minus drygt970 miljoner svenska kronor.
Nästan en miljard kronor.
I skulder.
Ändå spelar de på som att oljepengarna aldrig skulle sina.

När ska bubblan spricka?

* * *
Tre poäng ikväll skulle vara en bra start på året då vardagen drar igång på riktigt.
Gunners!

* * *
Carlton Cole?
Fisk eller fågel?
10 mål för West Ham hittills denna säsong.

Tolv minuter

Så klev Arsenal in i FA-cupen. Mot ett Premier Leaguelag och en Londonkonkurrent.Bara att se laget starta borta på Upton Park med de vita Tottenhamställen gav dåliga vibbar.Det har inte varit någon segerdress om man nu tillåt hemfalla åt ovetenskapligheter som resultat och matchställ.

Det började tämligen blekt. Från båda håll. Någon halvtimme in i matchen så kändes det som att West Ham tagit greppet. Och som en logisk följd fick West Ham gå till pausvila med en ettmålsledning efter att hela Arsenals försvarslinje stod och sov på mittfältet, och vänsterbacken för dagen, Silvestre, sprang ut från planen och sedan löpte över halva London för att köpa sig en hot-dog i kylan. Surt.

Med nio spelare på skadelistan vilade Wenger de som vilas kunde, och under andra halvlek dominerade ett West Ham som var närmare såväl 2-0 som 3-0 mot ett uddlöst och stundom oroligt Gunners. Eller West Ham vs Alex Song.

Så kom byten från en alltmer grimaserande Wenger. In med Diaby och in med Nasri. Voila, plötsligt blev det en annan rörelse. En nyttig injektion. Ramsey kvitterade med 12 minuter kvar, och hopp om returspel väcktes. Eduardo som rusat miltals men fortfarande väcker oroliga frågetecken använde så huvudet och plötsligt hade matchen svängt helt.

Underbart att se hur fansen på bortaläktaren exploderade i glädje.
Cupspel.
Londonderby.
Och även Wenger såg it som barnet på julaftonen.

Vad nesligt om laget gått samma öde till mötes som det man skrockade åt innan match då det stod klart att Leeds slagit ut Manchester United i samma match som de debuterade i cupen för säsongen.

Nu blir det Stoke som väntar borta kommande omgång. Det finns Arsenalvänner som anser att det inte varit så illa om Arsenal ramlat ur under söndagen. De som tycker att laget har viktigare saker att fokusera och kraftsamla kring med alla sina skador.

För egen del är FA-Cupen helig.
Det beror uteslutande på ålder och sinnesstämning 1979.

Gott Nytt 2010

Nytt år, nytt decennium. 2009 slutade på bästa möjliga sätt. Detta trots alla dessa skador som plågat drabbade, trupp som supportrar. 3-0 har varit ett gångbart resultat senaste tiden. Nu blev det 4-1 mot Portsmouth. Och vilka viktiga poäng!

Song har blivit en gigant under hösten. Nu hamnade han i målprotokollet med en nick vacker som en bländande nyårsraket. Jag förbannar African Nations Cup. Eller snarare Songs frånvaro.

Unge Ramseys mål var värt mer än målet. Måste ha höjt självförtroendet ansenligt vilket bådar
gott för -10 talet.

Vad har hänt med Diaby?
Han har hittat formen.
Och så fick han nytt kontrakt.

Det enda ledsamma (utöver skadeläget) man mu minns när årtalet byts i kalendrar är Eduardos misserabla form. Mentalt till 100 procent, törs jag lova. Blev han så knäckt kring höstens skriverier?

Så får vi se vad det nya årets första månad bär med sig. Nyförvärv tänker många. Enligt brittisk media har Arsenal kommit överrens om att köpa 16-årige brasilianske anfallaren Wellington Silva. Prislappen uppges vara på £ 3,5 miljoner!

Antar att det inte är ersättaren för van Persie, Bendnter eller en Eduardo utan självförtroende.

Två fotbollsfria dagar, sedan väntar Arsenals intåg i FA-Cupen mot Londongrannen West Ham. Det sista vi ser av Song på ett tag. I övrigt förväntas ett reservbetonat lag med Fabianski i mål. Hur långt går Arsenal i cupen?

Kan man fundera kring när huvudet är litet trött.
Som oftast på nyårsdagar.

Gott Nytt År!

En ängel över Anfield

Med flera lördagsresultat som gav vattnad mun, poängtapp för Chelsea, förlust för Manchester United och Spurs, så inväntades högtiden under Lucia. Den som kom att avgöras på Anfield i Liverpool.

Det brukar alltid vara synnerligen spännande tillställningar när dessa två kontrahenter gör upp på planen. Men det var oroligt i magtrakten när Liverpool deklarerat att man nu "startar om", och med målfarlige Fernando Torres åter i startelvan. Detta samtidigt som sjukstugan är fortsatt full hos världens vackraste Londonlag.

Och inte startade man bra. Läs: Arsenal. Liverpool startade dock alldeles ypperligt med högt tempo som hög press på bollhållare. Frågan var så inte om Liverpools ledningsmål skulle komma, utan när. De kändes giftiga vid varje fram- som inspel, medan Arsenal var så uddlösa att man funderade på om det bara var Song som var villig att arbeta hårt i blåstället man spelade i för dagen.

1-0 av Kuyt i minut 43 efter att Almunia fumalt (!) och tappat boll efter frispark. Trodde ärligt talat att det var den matchen, och sannolikt även den säsongen.

I paus fick spelarna sig en rejäl uppsträckning av Wenger. ("Ni är inte värda tröjan ni spelar i"
- enligt Vermaelen, efter matchen) Kanske hörde även Glen Johnson detta utbrott då han 5 minuter in i den andra halvleken blev så stressad av Walcott och Nasri att han rullade in bollen i eget mål.

1-1 och en vän ängel flög över Anfield. Eller kanske var det Lucia som spred sitt ljus. Arsenal fick bättre fart på passningsspelet och här serverades en synnerligen jämn drabbning. En nagelbitare till peparkakan. Så kom Arsjavin fri, och gjorde det jag trodde man glömt under november, nämligen konsten att skjuta. Och med ett praktskott gick bollen i mål.

Sedan väntade 36 minuters jakt där Liverpool fick på en oerhört tuff press. Men Arsenal lyckades hålla undan, och resultatet stod sig matchen ut. Vermaelen gjorde ett hästjobb. Men även unge Traore ute på vänsterkanten.

Ljus i decembermörkret. Arsjavin gjorde det mot Liverpol igen, och äntligen tog Gunners chansen som bjöds när andra lags resultat öppnat för en fortsatt spännande säsong.

Kniven på strupen i varje match nu.
Så även mot gäng som... Burnley!

Tonåringar numret kort

Hade knappast förväntat mig målfyrverkeri. Inte från Arsenals sida när Wenger plockade ihop ett lag av reserver och juniorer för att åka till Aten. Sista gruppspelsmatchen i Champions League hösten 2009 och motståndarna långt mer erfarna Olympiakos.

Måste ändå tillstå att detta unga Arsenal stod emot väl så bra. Skapade stundtals press under första halvlek, ägde bollinnehavet men skapade inga riktiga farligheter framåt. Det blev ett misstag som kostade Arsenal den första förlusten i Europaspel sedan semifinalen i våras.

18-årige Kyle bartley missade i en tackling högt uppe i planen vilket gav fri lejd för Olympiakos Leonardo. Fabianski i målet chanslös. Detta tre minuter in i andra halvlek. Fabianski annars stabil med undantag av en sådan där märklig utrusning som även Almunia och Mannone kan bjuda på.

Men ett mål var det enda som Olympiakos bjöds på. Det kunde varit sämre. Bartly och Gilbert får annars godkänt sett över matchen.

Av Calos Vela och Walcott hade jag kanske förväntat mig något mer. De chanser som gavs, eller skapades, lyckades båda bränna litet väl enkelt. Orkar inte med någon djupare analys av detta faktum för kvällen. Fran Merida ser jag gärna mer av. Ruggigt snabb som teknisk i vissa moment. Men allt måste inte överarbetas...

Man of the match från The Gunners: Alex Song. Mannen gjorde tre personers jobb i Aten. Jag börjar plötsligt fasa för hans frånvaro i vinter.

Liverpool borta från avancemang. Som befarat.
Återstår att se vad lotten ger de övriga tre engelska lagen i åttondelarna.

I övrigt, ingen match att minnas. Blev mycket "stumt och trubbigt" mittfältsspel. Nu laddas för söndag vad gäller fotboll. Lucia och nyss ovan nämnda Liverpool. Får Wenger ihop någon trupp?

Gäsp. Mobilen står på 04:50. Imorgon upp och ut och resa en sväng.
Julsemester snart.
Tack och bock.

The Gunners säkrade CL-slutspelet

Låt mig först skriva ett namn, ett ord: Song!
Så. En gång till, Song!
Har jag sett honom bättre?
Tveksamt.

Arsenal klara för avancemang i Champions Leagues slutspel.
Återigen!
Detta efter 2-0 hemma mot gästande belgiska mästarna Standard Liege. Wenger hade vaskat om rejält i truppen sedan ligamötet mot Sunderland och Arsenal startade som ett otyglat getingbo. Med denna liknelse nämnd även åsyftandes att det inte bara blev fart och sting.

Det var väl mycket härs och tvärs, lek och sprall också. Det finns en otäck tendens där spelet i sin kvickhet tenderar bli "väl lekfullt", nästan ruskigt nonchalant. Andra halvlek var ett bra exempel på sådana farligheter. Annan disciplin och annan skärpa krävs när Chelsea gästar Emiraten på söndag.

Men varför gnälla när laget är klart för sextondel i denna stora turnering?
Ska inte låta november ätta upp mig som denna hemska månad tycks sluka var och varannan människa.

Denilson åter, och som målgörare, och som målgörare med distansskott. Trevlig come-back!

En ruggig kollision, "head-to-head", mellan Arsjavin och Gallas höll på att sluta riktigt illa. Ett jack i huvudet på Arsjavin, som ändå fortsatte att slita hund.
Gallas som såg ut som en drucken boxare försvann i paus. Får hoppas att efterbörden "endast" blir en blåklocka som lägger sig till söndagen. Att Gibbs linkade av på stopptid såg värre ut.
Chelsea in my mind.

Almunia fick/lyckades hålla nollan. Två gånger dock med målramen som hjälpreda.
Fabreagas hade inte sin bästa dag på jobbet, men det hade som nämnts Alexander Song.
Hur kan det skilja "ljusår" på insatsen dag från annan. Var det samme Song som spelade mot Sunderland?

Kvällens stora (?) "dunder-och-brak" blev dock ett inväntat faktum när Liverpool är ute ur den fortsatta leken. Detta sedan Fiorentina slagit Lyon, trots att pool lyckades slå Debrecen. Det finns ingen chans att komma ikapp nu.

Får Rafa Benitez sparken nu?
"You Never Walk Alone"...
Nu kan de skråla upp i tårdrypande sorgesong, them scousers!

Dussinet jämnt!

"Arsenal vidare efter filmning".
Det är Aftonbaldets balanserade rubrik efter hemmareturen i kvalmatch nummer 2 mot Celtic efter en efterlängtad plats i Champions Leagues kommande gruppspel...

TJENAREMOSS!

Med 2-0 i bortamålsfördel hade Arsenal mer än "halva inne". Och visst var det inte någon straff när Eduardo dök. Det är alltid tråkigt att se filmande som ger straffördel. Det blir inte mindre osmakligt när det utförs av en klassspelare som Eduardo, som gott kan undvara sig sådant trams. Han kan gott låta det egna bollspelet och den egna bollkontrollen tala för sig själv utan dumheter.

Nåväl. Det var inte Eduardos straff som sänkte Celtic. Det var så enkelt att Arsenal var det otvivelaktigt bästa laget sätt över två matcher. 5-1 är siffror som talar sitt tydliga språk. Uppenbarligen inte på Aftonbladets sportredaktion, då.

Tre spelare; Denilson, Song och före detta slarvpellen /slash/ surputten Gallas.
Vad har hänt?
Något stort har helt klart hänt under sommaren.
Gallas otroligt stabil, jobbar för två.
Song en defensiv bjässe. Denilson stark, passningssäker. Få misstag.

Det har varit en stor fröjd att få avnjuta Arsenals raka som tighta lagspel hittills denna säsong.
Och nu är laget åter i gruppspel. I Champions League. För tolfte gången. Dussinet jämnt. Endast Manchester United och Real Madrid har presterat bättre. Även det siffror som talar.

På torsdag inväntas lottningen. Återstår att se vilka glädjeämnen eller mardrömar som där dyker upp...

I ligan väntar nu två riktigt tuffa matcher. Det blir tufft att snabbt ställa om skärpa. Och taktik. Sir Alex satt på Emiraten och tittade lojt. Jag tror knappast att Wenger vädrade sin gameplan mot rivalen när andra skottar var på planen. Lördag är en annan biff.

* * *
West Ham - Millwall. Bedrövligt.
Bara bedrövligt.

Benknäckarfotboll i Skottland

Kval til Champions League - steg 4:I
Celtic: 0
Arsenal: 2

Tisdagskvällen bjöd på en iför säsongen tidig match av stor vikt. Gruppspel i Champions League eller inte för Arsenal?

Halva svaret kanske kunde ges denna augustikväll när engelska Arsenal för första gången mötte
skotska Celtic i ett cupspel.

Det bljöds rejäl beknäckarfotboll på klaasiskt manér som stundtals påminde om serierna i min barndoms bibel "Buster", när lagen så drabbade samman på Celtic Park i Glasgow. Detta inför en fullsatt församling va grönvita skrålande skottar. Här bjöds minsann inget skönspel, och kroppkontakten ben-ben var lika vanligt förekommande som kontakt ben-boll.

Arsenal hade helt att finna sig i Celtics tuffa gameplan under de första 20 minuterna. Men trots, eller kanske just på grund av, diverse individuella bataljer på mittfältet, så var det ont om målchanser från båda lagen.

Att spela boll på snöre var inte ett fungerande recept för Arsenal som ofta fick krossa bollen över planen alternativt tsöka trycka sig fram. Bakåt höll mittlåset Gallas-Vermealen kollen på ett föredömligt sätt.

Första målet kom så först nära halvtidsvilan när Fabregas slog frispark snett utanför Celtics straffområde, bollen nådde en framrusande rygg tillhörande Gallas, och smekte maskorna.
Tvåan kom med knappt 20 minuter kvar att spela i ett mönsteranfall. Där Bendtners fot skulle ha varit när Clichy adresserade bollen utifrån kanten var så istället Celtics mittfältare Gary Calwell som stötte bollen i eget mål. Tystnad på Celtic Park.

"Turmål" tyckte många, men set över matchen var det ändå en rättvis seger. Förövrigt den första engelska lagsegern på Celtic Park sedan 1983.

Inte den mest underhållande av matcher. Och ljusår från ligapremiären mot Everton, som bjöd på en gelt annan typ av fotboll. Utöver att Arsenal nu har en otrolig fördel att nå Europaspel inför returen i London, så finns något annat att verkligen glädjas över:

Inställningen och attityden!

Två helt olika matchbilder som motstånd på fyra dagar.

Men trots det - ett rakt och hårt spel. Inget handbolls-lallande och överambitiöst bollrullande kring motstånadrens mål. Det är vacket i ögat, balsam för själen. Detta var en kväll när Robin van Persie och Bendtner inte alls var på topp och tå. Ändå fungerade laget unisont mot en annan fotbollsfilosofi.

En mental ursäkt till Song vilken jag tvivlat på genom åren. I två matcher har han varit Arsenals fältherre, ständigt på allerten med utpräglat defensiv styrka.

Säsongen kunde inte ha börjat så mycket bättre.
(Och detta trots skador. Tänk när Nasri, Walcott som Rosicky är åter.. )

Rött Ville rätt på Emiraten

Champions League kvartsfinal II:
Arsenal: 3
Villareal: 0

Det ville sig inte för Villareal. Men för Arsenal. Vårkvällen var kanonjärernas i London, och de påskgula spanjorerna fick veta att påskfesten verkligen är över. Arsenal startade i ett rasande tempo, och starten fick sannolikt gästerna ur större balans än de själva planerat. Någon matchrapport följer inte här. Inte nu. Här är endast lyckorus. Ett slags sirlande spirande lättat sinne. Med undantag av 10 minuter ett stycke in i den andra halvleken så producerades energifotboll som fått vetenskapsgänget på Duracellfabriken att avundas Gunners.

Det var inte kliniskt framåt, men det var framåt. Walcott och Gibbs (!) gjorde makalöst riviga löpningar. Att Walcott noterades tidigt i målprotokollet kändes som en rättvis upprättelse för en halvknackig säsong som präglats av skador.

Bakåt var tryggare än jag någonsin vågat tro. Riktigt avväpnande. Fabianski såg pressad ut i starten, men "växte in i matchen" som det heter i sportklyschornas ibland så vedervärdigt torftiga värld.

Ska inte slösa pixlar och punkter med idel patetiska lovord. Men en semifinal mot Manchester United blir stort. Big. Och en kväll som denna tror jag inte att det blir slutet på Europaresan!

Ännu en gång: Gibbs var stor. Walcott detsamma. Adebayor kylig (efter många chanser) Men planens, kvällens, Londons, Världens utropstecken stavas denna kväll Alex Song. Trodde aldrig att sådant skulle skrivas.

Kanonläge!

Med söndagens ligaresultat så har Arsenal under måndagen ett verkligt kanonläge att skaffa sig litet försprång i en tuff upptakt.
Man Utd-Man City: 1-2
CSKA London-Pool: 0-0

Må nu inte (det skadedrabbade) laget drabbas av vare sig frossa, lättja eller övermod.
Rugbygänget Blackburn ÄR ingen lek. No walk in the park.
Jag räds trötta skallar efter diverse landskampsuppdrag. Jag räds underskattning. Jag räds att Blackburn får sitt grisspel dit man vill. Jag räds när jag borde knyta näven, höja blicken, le, tänka att nu...nu drar vi i från!

Suck.

Alex Song fick lämna planen efter drygt en kvart för Kamerun i finalen av de Afrikanska Mästerskapen mot Egypten. Egypten återigen guldglänsande segrare efter vinst 1-0. Men Silver är bättre än en ingen medalj alls. Ett öde som Kolo Touré och Eboué mer än väl må känna till.
Bäst i mästerskapen?
Med reservationen att jag inte sett samtliga matcher: Egyptens Mohamed Zidan.
Underbar lirare. Till vardags i tyska Mainz.
Han har en speed, en blick och en fysisk attackerande tuffhet som skulle göra sig mycket bra i Premier League vill jag inbilla mig.