Jag skulle blåljuga om jag inte erkände ett visst mått av "skadeglädje" under den sena onsdagskvällen när det stod klart att båda Manchesterlagen fick lämna Champions League. Missat avancemang och fortsatt spel i Europaligan.
Det måste vara en rejäl knäck för Sir Alex Ferguson vars lag onekligen har dominerat fotbollen i ett decennium.
Men jag tror att missnöjet är minst lika stort bland Manchester Citys ägare som supportrar. Här talar vi om ett lag som fått medel liknande delar av en svensk statsbudget för att köpa och avlöna stjärnor som skulle ha tagit hem den mest ärorika titeln inom klubbfotbollen. Mancinis försök att mörka sin besvikelse och lägga all press på Manchester Uniteds misslyckande blir rätt och slätt patetiskt.
Samir Nasri får i alla fall spela Europaspel. Det var ju det som lockade.
Ändlösa skämt om de båda ärkerivalerna har avlöst varandra på bloggar som på twitter. Det säger också något om läget kring de båda lagen.
Men det finns också en mer allvarsam debatt i England. Är detta det "slutliga beviset" för att Premier League är en allt svagare liga?
Ett märkligt resonemang, men det är Engelsmän med ett plötsligt skevt självförtroende kring landets stora sport som gör sig påmind här vill jag hävda.
England, landet som är de eviga världsmästarna, men som inte har vunnit ett VM sedan 1966, och som aldrig är bäst när det gäller i de stora mästerskapen.
Förvisso tror jag att det kan bli ändring på den saken redan i sommar.
Men att sätta likhetstecken mellan Premier League och engelsk fotboll i allmänhet känns inte relevant år 2011.
Ligan har spelare från hela världen. Inhemska sportjournalister älskar dock lagen med flest inhemska spelare. Ett arv som må vara naturligt för en före detta stormakt. En nation som nu är i samma kris som övriga länder i västeuropa trots att man (självklart) valt att stå utanför Euron.
Onsdagens resultat gav onekligen engelsmännen en hård törn.
Men det finns fler klubblag än de från Manchester och det finns som bekant två som har gått vidare i UEFA:s finturnering.
Båda från London.
Vem hade trott det?
Noteras att ännu en pseudodebatt uppstår om vilket land som egentligen hyser den bästa fotbollsligan. Italien och Serie A har fått upprättelse hävdar exempelvis Marcus Birro. Upprättelse från vad?
Tillskillnad från många som likt Birro brinner för landets liga i sig på ett nationalistiskt sätt likt det som nu plågar många engelska journalister så ser jag skillnad på liga och lag. Där Birro och andra hyllar varje italienskt klubblags framgångar, oavsett namn, emblem och färger, så finns det bara ett lag för mig.
Gunners!
Det är just därför jag kan kosta på mig litet skadeglädje utan minsta känsla av dåligt samvete. Att den roligaste fotbollen spelas i Premier League är en annan biff!
http://twitter.com/swede_Arse
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar