På en vecka har Arsenal haft nio poäng att spela om. Skörden blev två poäng. Kryss mot Liverpool efter tappad (mycket sen) ledning, kryss mot Spurs efter bortaledning med 1-3 och så poänglöst och förlust borta mot Bolton där Tamir Cohen avgjorde med 2-1 på stopptid och på hörna. Båda Boltons mål kom på just fast situation som hörna.
Sczezny höll ändå Arsenal kvar i matchen genom att plocka en tveksamt dömd straff i början av andra halvlek där Djourou gått in vårdslöst. Arsenal 2010/11.
2-0 så tidigt och matchen hade varit död. Nu fick Robin van Persie chansen och klippte in sitt sjunde raka mål på bortaplan. En viktig kvittering. Kunde man förledas att tro.
Om vi backar bandet något. Bolton är tuffa på hemmaplan. Men laget blev fullständigt utspelade mot Stoke för en vecka sedan i semifinal nr 2 av FA-Cupen. Elmander & Co åkte på en femsiffrig förlust på Wembley.
Under samma vecka har mantrat från Arsenal varit att man fortfarande "kunde vinna ligan" trots kännbara poängtapp mot Pool och Spurs.
Den som tävlar bör förvisso tro på sig själv, sitt lag, sina medspelare. Men jag anar bedrägligt pep-talk här. Väl på Reebook så visade det sig att säsongens upplaga av Arsenal inte är något vassare än fjolårets. En säsong som också avslutades i utförsbacke.
Ändå startade vad som på pappret skulle kunna kallas Arsenals bästa tänkbara lag mot Bolton, Vermaelen undantaget.
Men någon riktig fara utgjorde inte Arsenal som spelade sneda krossbollar in mot offensiv zon där alltför ofta alltför få fanns på plats. Skott utifrån Boltons box var lätt räknade och att söka gå slalom genom Boltons backlinje och defensiva mittfält är ingen Walk In The Park.
Ändå fortsatte samma envisa spel. Utan utdelning. Under alla år med Wenger vid rodret har jag aldrig sett honom så grimaserande, så uppgiven, så sur. Han lägger ansiktet i händerna, slår ut med armarna, grimaserar, och suckar öppet åt medtränare Pat Rice.
Det är inte "Djävlaranamma" som kommer från bänken. Det är högoktanig frustration. Wenger är inte blind. Inte dum. Han är bara envis. Och laget han byggt på, som skulle ta medaljer och pokaler, har inte blivit det bygge han varit så säker på skulle finnas där. Någonstans har arkitekturen havererat, och den saken är sannolikt smärtsamt noterad.
Spelare underpresterar, eller, kan inte bättre. Spelet som coachats fram är tämligen lättläst. För ett lag som Bolton. För ett lag som Barcelona.
Att någon form av förändring/förändringar är nödvändiga till nästa säsong är uppenbart. Samtidigt frågar man sig vad att vänta?
Några större spelarförändringar lär det inte bli har aviserats. Att Wenger byter klubb, eller "entledigas" av styrelsen, har jag svårt att tro.
Fabregas lär inte ha mer än fyra matcher kvar i Arsebals tröja även om Wenger hävdar annorlunda redan efter matchslutet mot Bolton.
Enligt Wenger bryter man inga kontrakt för att lag inte vinner titlar. Principiellt håller jag med om den linjen. Men att se Fabregas spela till hälften av sin potential gör ingen lycklig. Möjligtvis endast motståndare.
Let go!
Våga släppa tanken på den 4-5-1 formation som Wenger byggt sitt lag kring, mycket utifrån just Fabregas.
Det talas återkommande högt och mycket om den svaga backlinjen. Sant. Djourou gjorde en platt insats, inte mycket bättre av Clichy. Men hur ser det ut framför?
Song är inte svaret.
Inte Diaby.
Inte Jack Wilshere, som i mycket liknar Favregas, om än mer fysisk i sitt uttryck. Men fysiken satsas framåt. Inte bakåt.
Om särskilda "vinnarskallar" finns till salu på fotbollens ändlösa marknad, är oklart.
Däremot finns andra spelartyper till ett annat typ av spel.
Kanske inte alltid lika vackert när bollar rullas vidare på tillslaget. Men kanske långt mer effektivt när stora ytor blottläggs och motståndare kommer stormandes i kontringar.
Våga testa.
Nu återstår fyra matcher. Oerhört viktiga även om ligatiteln är stenkörd. Återigen handlar det nu om att minst säkra fjärdeplatsen. Med återstående spelschema kan det gott bli som så att även Msnchester City går förbi av bara farten.
Och under lurar Spurs.
- Posted using BlogPress from my iPhone
måndag 25 april 2011
fredag 22 april 2011
Långfredag
Och jag läser på ESPN:
"Arsène Wenger has warned Arsenal supporters not to expect dramatic changes to the playing staff this summer at Emirates Stadium."
Glad Påsk, Bolton nästa!
- Posted using BlogPress from my iPhone
"Arsène Wenger has warned Arsenal supporters not to expect dramatic changes to the playing staff this summer at Emirates Stadium."
Glad Påsk, Bolton nästa!
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 20 april 2011
Running Down The Hill
Jodå. Det var en fartfylld tillställning som det sig bör när ärkerivalerna Tottenham och Arsenal möttes i ligans andra som sista säsongsderby. Låt mig få den saken dokumenterat på pränt. Som ren fotbollsunderhållning bjöd onsdagskvällen på det mesta, och litet till. Tre mål och 1-2 (Walcott, van Der Vaart, Nasri) efter endast tretton minuter.
Inte bara Arsenal var pressade av att prestera fullt ut. Även Spurs har allt att kämpa för intill slutet med en fjärdeplats att slåss om.
Att Arsenal lyckades göra 1-3 via Robin van Persie kändes gott i stunden, men vi har alla varit med förr denna säsong. Ett, två, tre, ja inte ens fyra mål, räcker för seger. Så inte var det förvånande att siffrorna ändrats till 2-3 till halvtidspaus när Huddlestone lyckats få mål på en skymd Sczezny.
Vansinnestempot fortsatte i den andra halvleken och chanserna böljade åt båda håll. När Walcott (förövrigt utmärkt på planen) var decimetern från att klippa in 2-4 så var det ett tydligt omen om att 3-3 låg närmare till hands.
Och precis som under höstens möte då Arsenal förlorade med 2-3 hemma mot Spurs, så var väl en straff att vänta?
Då var den tveksam sedan bollen touchat Fabregas hand. Under onsdagen var den klockren sedan Sczezny kommit in med händerna mot Lennons ben före de var på bollen. Van Der Vaart klippte in 3-3.
Och så skrevs slutresultatet. Sczezny revanscherade sig förvisso med en benparad som kunde gett noll poäng. Wenger bytte in dansken och ryssen med tio minuter kvar att spela på bekostnad av Walcott och Nasri. Varför byta Walcott är ännu en gåta att söka lösa. Ännu en varför Bendtner återigen fick spela på hans plats. Varför inte byta till 4-4-2 och testa Bendtner på topp med van Persie?
Förutsägbart och noll utdelning i bytet.
Om Sir Alex var glad på läktaren i söndags när Arsenal kryssade mot Liverpool i 101:a minuten, så lär Ancelotti vara lika glad under onsdagen. Säker seger för Chelsea mot Birmingham innebär att Arsenal istället för att gripa det allra sista som tunnaste halmstrået sedan Manchester United tappat två poäng mot Newcastle under tisdagen, nu halkade ned till tredje plats i ligatabellen. Detta på 64 poäng men med sämre målskillnad än Chelsea.
Att Arsenal ens ska sluta tvåa i ligan känns inte ens sannolikt efter kvällen. Chelsea går förbi, Manchester United får fira på Emiraten kommande söndag och man får börja fundera på Augusti 2011 redan nu.
Ett stalltips från en amatör är att Fabregas då är i annan klubb. Med tanke på de senaste månadernas insats så kan jag inte påstå att saknaden blir chockerande, och spelmässigt inte avgörande. Kanske blir symbolvärdet kännbart. Lagets enda "världsstjärna" lämnar. Men spelet har varit knackigt. Så även på White Hart Lane aprilkvällen 2011.
Passa på att festa i Påsk.
Dagen efter Valborg lär bli tuff.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inte bara Arsenal var pressade av att prestera fullt ut. Även Spurs har allt att kämpa för intill slutet med en fjärdeplats att slåss om.
Att Arsenal lyckades göra 1-3 via Robin van Persie kändes gott i stunden, men vi har alla varit med förr denna säsong. Ett, två, tre, ja inte ens fyra mål, räcker för seger. Så inte var det förvånande att siffrorna ändrats till 2-3 till halvtidspaus när Huddlestone lyckats få mål på en skymd Sczezny.
Vansinnestempot fortsatte i den andra halvleken och chanserna böljade åt båda håll. När Walcott (förövrigt utmärkt på planen) var decimetern från att klippa in 2-4 så var det ett tydligt omen om att 3-3 låg närmare till hands.
Och precis som under höstens möte då Arsenal förlorade med 2-3 hemma mot Spurs, så var väl en straff att vänta?
Då var den tveksam sedan bollen touchat Fabregas hand. Under onsdagen var den klockren sedan Sczezny kommit in med händerna mot Lennons ben före de var på bollen. Van Der Vaart klippte in 3-3.
Och så skrevs slutresultatet. Sczezny revanscherade sig förvisso med en benparad som kunde gett noll poäng. Wenger bytte in dansken och ryssen med tio minuter kvar att spela på bekostnad av Walcott och Nasri. Varför byta Walcott är ännu en gåta att söka lösa. Ännu en varför Bendtner återigen fick spela på hans plats. Varför inte byta till 4-4-2 och testa Bendtner på topp med van Persie?
Förutsägbart och noll utdelning i bytet.
Om Sir Alex var glad på läktaren i söndags när Arsenal kryssade mot Liverpool i 101:a minuten, så lär Ancelotti vara lika glad under onsdagen. Säker seger för Chelsea mot Birmingham innebär att Arsenal istället för att gripa det allra sista som tunnaste halmstrået sedan Manchester United tappat två poäng mot Newcastle under tisdagen, nu halkade ned till tredje plats i ligatabellen. Detta på 64 poäng men med sämre målskillnad än Chelsea.
Att Arsenal ens ska sluta tvåa i ligan känns inte ens sannolikt efter kvällen. Chelsea går förbi, Manchester United får fira på Emiraten kommande söndag och man får börja fundera på Augusti 2011 redan nu.
Ett stalltips från en amatör är att Fabregas då är i annan klubb. Med tanke på de senaste månadernas insats så kan jag inte påstå att saknaden blir chockerande, och spelmässigt inte avgörande. Kanske blir symbolvärdet kännbart. Lagets enda "världsstjärna" lämnar. Men spelet har varit knackigt. Så även på White Hart Lane aprilkvällen 2011.
Passa på att festa i Påsk.
Dagen efter Valborg lär bli tuff.
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 17 april 2011
Bye Bye Bye
Det har varit en händelsefull Arsenalvecka med Danny Fiszmans död, Kroenkes "American Takeover" och en seger mot Blackpool med Jens Lehmann åter i Arsenalmålet.
Ny helg och sista halmstrået att söka komma närmare Manchester United när Liverpool med uselt Londonfacit kom på besök.
Tog Arsenal chansen?
Nej!
Det var omständliga Arsenal med mycket bollinnehav och bolltransporter men få raka avslut mot ett skadedrabbat Liverpool. Och på Emiraten gick ytterligare tre av gästerna sönder.
Det utnyttjade inte Arsenal som blev än mer omständliga varefter matchuret tickade. Sämst på planen för Gunners var Fabregas som Wenger inte ville eller vågade byta.
Arsenals målchans kom på straff i 98:e minuten. Robin van Persie i mål. 1-0. Men det lyckades man inte hålla. Straff för Liverpool i 101:a minuten. Kuyt 1-1. Ridå! Gladast på Emiraten var Sir Alex, som nu har guldet.
Ny helg och sista halmstrået att söka komma närmare Manchester United när Liverpool med uselt Londonfacit kom på besök.
Tog Arsenal chansen?
Nej!
Det var omständliga Arsenal med mycket bollinnehav och bolltransporter men få raka avslut mot ett skadedrabbat Liverpool. Och på Emiraten gick ytterligare tre av gästerna sönder.
Det utnyttjade inte Arsenal som blev än mer omständliga varefter matchuret tickade. Sämst på planen för Gunners var Fabregas som Wenger inte ville eller vågade byta.
Arsenals målchans kom på straff i 98:e minuten. Robin van Persie i mål. 1-0. Men det lyckades man inte hålla. Straff för Liverpool i 101:a minuten. Kuyt 1-1. Ridå! Gladast på Emiraten var Sir Alex, som nu har guldet.
onsdag 6 april 2011
Gooners i Fraktioner
Håller vi på samma lag?
Lever vi för hur det går för Arsenal FC?
Läggs litet av årets utgifter på årliga resor, TV-paket, medlemsavgifter, "ett och annat" Pub-besök, någon tröja, kanske en nu halsduk, litet inrikes resor för att träffa likasinnade?
Avsätts eller omprioriteras fritiden emellanåt för att du ska kunna se just "den där" viktiga matchen?
Jag gissar så. Supporterskap är som andra hobbys - litet av ett missbruk och medför vissa udda beteenden som kanske inte alltid uppskattas av de allra närmaste?
Kanske inte alla arbetskollegor alltid förstår sig på dig när du kan äga världen ena måndagen för att ha förlorat densamma en torsdagsmorgon tre veckor senare...
Men någonstans på vägen eller i vågskålen så är det fler plus än minus. Du träffar nya vänner, ser nya platser - och - en match är aldrig en annan lik. En säsong är aldrig densamma.
Det är du och alla andra besatta vardagsgalningar som tillsammans formar delar av det livet. Sedan kan klubbmärken, färger, länder och städer som fångat hjärtat vara olika.
Här är vi i "Gooner-land".
Och denna "klubb" och samling finns över hela klotet. Och du behöver inga flygbiljetter för att umgås en tisdagskväll. Meningsfränder finns några knapptryck bort.
Men detta är ingen sekt. Ingen plats där alla tycker lika samma.
Möjligtvis förenas alla i glädjen vid vinst och i sorgen vid förlust.
Just nu, början av april 2011, så är det synbart spänt mellan diverse olika "fraktioner" inom den (oerhört vida) skara som har det gemensamt att de håller på ett fotbollslag från norra London med kanon i emblemet.
Besvikelse, ilska och frustration har jag känt tusentals gånger och mött tiotusentals.
Frågan är om jag mött så mycket hårda ord, ibland ren och skär elakhet, mellan olika supportrar som i grunden stöttar samma lag. Jag tror inte det. Sannolikt är en av orsakerna att man numera har varje liten opinionsyttring inom räckhåll i fickan om man så vill kolla läget.
För dagen känns det som om det vore en global samling av fraktioner, inbördes meningsmotståndare som alla vet bäst att tolka sanningen.
Som bokstavsträtande troende som bråkar om vem som tolkat den heliga skrift bäst.
Det är en tråkig utveckling. Månne naivt att känna så. Som någon slags fotbollshippie. Come together, typ.
Funderar på hur detta utvecklas. Men framförallt hur det kan utveckla Arsenal FC.
* * *
Det blev en rejäl portion Paella för Tottenham i Madrid igår. 4-0. Här log nog många rödvita, oavsett "falang" litet snett. Det är en okvalificerad gissning.
Tittar på hur Man Utd, utan att spela särskilt imponerande, tycks ta en viktig CL-skalp på Stamford Bridge, hur Chelsea vägrades en regelrätt straff på upploppet och hur sedan Torres sökte filma till sig en i slutsekunderna. Man Utd tog därmed sin första vinst i Chelseas hemmaborg på åtta år. Phu!
* * *
Carl Jenkinson är Engelsman med finsk mor. Han spelar i Charlton som högerback. Är 19 år och uppges vara på väg till Arsenal de kommande fyra åren.
Bye-bye Clichy!?
- Posted using BlogPress from my iPhone
Lever vi för hur det går för Arsenal FC?
Läggs litet av årets utgifter på årliga resor, TV-paket, medlemsavgifter, "ett och annat" Pub-besök, någon tröja, kanske en nu halsduk, litet inrikes resor för att träffa likasinnade?
Avsätts eller omprioriteras fritiden emellanåt för att du ska kunna se just "den där" viktiga matchen?
Jag gissar så. Supporterskap är som andra hobbys - litet av ett missbruk och medför vissa udda beteenden som kanske inte alltid uppskattas av de allra närmaste?
Kanske inte alla arbetskollegor alltid förstår sig på dig när du kan äga världen ena måndagen för att ha förlorat densamma en torsdagsmorgon tre veckor senare...
Men någonstans på vägen eller i vågskålen så är det fler plus än minus. Du träffar nya vänner, ser nya platser - och - en match är aldrig en annan lik. En säsong är aldrig densamma.
Det är du och alla andra besatta vardagsgalningar som tillsammans formar delar av det livet. Sedan kan klubbmärken, färger, länder och städer som fångat hjärtat vara olika.
Här är vi i "Gooner-land".
Och denna "klubb" och samling finns över hela klotet. Och du behöver inga flygbiljetter för att umgås en tisdagskväll. Meningsfränder finns några knapptryck bort.
Men detta är ingen sekt. Ingen plats där alla tycker lika samma.
Möjligtvis förenas alla i glädjen vid vinst och i sorgen vid förlust.
Just nu, början av april 2011, så är det synbart spänt mellan diverse olika "fraktioner" inom den (oerhört vida) skara som har det gemensamt att de håller på ett fotbollslag från norra London med kanon i emblemet.
Besvikelse, ilska och frustration har jag känt tusentals gånger och mött tiotusentals.
Frågan är om jag mött så mycket hårda ord, ibland ren och skär elakhet, mellan olika supportrar som i grunden stöttar samma lag. Jag tror inte det. Sannolikt är en av orsakerna att man numera har varje liten opinionsyttring inom räckhåll i fickan om man så vill kolla läget.
För dagen känns det som om det vore en global samling av fraktioner, inbördes meningsmotståndare som alla vet bäst att tolka sanningen.
Som bokstavsträtande troende som bråkar om vem som tolkat den heliga skrift bäst.
Det är en tråkig utveckling. Månne naivt att känna så. Som någon slags fotbollshippie. Come together, typ.
Funderar på hur detta utvecklas. Men framförallt hur det kan utveckla Arsenal FC.
* * *
Det blev en rejäl portion Paella för Tottenham i Madrid igår. 4-0. Här log nog många rödvita, oavsett "falang" litet snett. Det är en okvalificerad gissning.
Tittar på hur Man Utd, utan att spela särskilt imponerande, tycks ta en viktig CL-skalp på Stamford Bridge, hur Chelsea vägrades en regelrätt straff på upploppet och hur sedan Torres sökte filma till sig en i slutsekunderna. Man Utd tog därmed sin första vinst i Chelseas hemmaborg på åtta år. Phu!
* * *
Carl Jenkinson är Engelsman med finsk mor. Han spelar i Charlton som högerback. Är 19 år och uppges vara på väg till Arsenal de kommande fyra åren.
Bye-bye Clichy!?
- Posted using BlogPress from my iPhone
måndag 4 april 2011
Jag läser...
...blandat, högt och lågt, efter lördagens mållösa kryssmatch mot Blackburn.
Varför lyftes Arsjavin av planen då han var bäst, frågar sig många. En berättigad fråga. Bara Arsène vet. Några tror att det ska rensas i truppen till sommaren (låt mig tvivla) och att Arsjavin inte ingår i Wengers planer nästa säsong. Jag hoppas det är paranoida idéer eller märkliga övertolkningar. Trots att den lille Tsaren haft sina dalar innevarande säsong så har väl få slitit hårdare?
Clichys kontraktssamtal har låst sig. Där tror jag mer på en flytt och ett förestående klubbyte.
Varför envisas Wenger med att spela 4-5-1 undrar många. Jag också. Som uppställ på bortaplan i Champions League kan det vara en vinnande taktik. Men mot Blackburn? Eller Stoke?
Nu ska laget taggas och lagas inför avslutningen lovar Wenger som varit öppet missnöjd med lördagens insats, lagmässigt som individuellt. Man frågar sug vad det är för mirakelmedel eller super-Ess som finns till hands att plocka fram nu? Varför inte tidigare?
Efter 4-4 mot Newcastle kunde ha varit ett lämpligt tillfälle.
Hot om bojkott, irritation på stigande biljettpriser, missnöjesyttringarna är många och långa. Men ingenstans läser jag något reellt konstruktivt. Om jag satt på receptet till absolut framgång skulle jag heller inte sitta här. En detalj som framstår som allt viktigare är att Arsenal måste hitta en stark ledare bland sina spelare. En hänförare. Gärna någon på mittfältet. Fabregas må vara kapten men rollen passar honom dåligt. Märkliga val av kaptener har det förövrigt varit sedan Vieiras tid. Henry? Gallas?
Nä. Det är konstiga eftergifter från Webgers sida som inte alltid behöver ha varit lagets bästa.
Lagkapten Fabregas krockade för övrigt under morgonen på väg till träning. Ingen skada. Läs och häpna.
Dagens snackis är annars Arsenals återstående spelschema. Enbart söndagsmatcher och en onsdagsmatch. På så sätt har man ingen möjlighet att "sätta press" på Man Utd. Man kan likaväl vända på resonemanget. För varje match har man facit om vad som gäller framöver.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Varför lyftes Arsjavin av planen då han var bäst, frågar sig många. En berättigad fråga. Bara Arsène vet. Några tror att det ska rensas i truppen till sommaren (låt mig tvivla) och att Arsjavin inte ingår i Wengers planer nästa säsong. Jag hoppas det är paranoida idéer eller märkliga övertolkningar. Trots att den lille Tsaren haft sina dalar innevarande säsong så har väl få slitit hårdare?
Clichys kontraktssamtal har låst sig. Där tror jag mer på en flytt och ett förestående klubbyte.
Varför envisas Wenger med att spela 4-5-1 undrar många. Jag också. Som uppställ på bortaplan i Champions League kan det vara en vinnande taktik. Men mot Blackburn? Eller Stoke?
Nu ska laget taggas och lagas inför avslutningen lovar Wenger som varit öppet missnöjd med lördagens insats, lagmässigt som individuellt. Man frågar sug vad det är för mirakelmedel eller super-Ess som finns till hands att plocka fram nu? Varför inte tidigare?
Efter 4-4 mot Newcastle kunde ha varit ett lämpligt tillfälle.
Hot om bojkott, irritation på stigande biljettpriser, missnöjesyttringarna är många och långa. Men ingenstans läser jag något reellt konstruktivt. Om jag satt på receptet till absolut framgång skulle jag heller inte sitta här. En detalj som framstår som allt viktigare är att Arsenal måste hitta en stark ledare bland sina spelare. En hänförare. Gärna någon på mittfältet. Fabregas må vara kapten men rollen passar honom dåligt. Märkliga val av kaptener har det förövrigt varit sedan Vieiras tid. Henry? Gallas?
Nä. Det är konstiga eftergifter från Webgers sida som inte alltid behöver ha varit lagets bästa.
Lagkapten Fabregas krockade för övrigt under morgonen på väg till träning. Ingen skada. Läs och häpna.
Dagens snackis är annars Arsenals återstående spelschema. Enbart söndagsmatcher och en onsdagsmatch. På så sätt har man ingen möjlighet att "sätta press" på Man Utd. Man kan likaväl vända på resonemanget. För varje match har man facit om vad som gäller framöver.
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 3 april 2011
All hope is gone?
Har inte varit aktiv i Arsenalbloggosfären på evigheter. Tog time out när EM kval och diverse vänlandskamper startade. Det känns som att den så intensiva fotbollsperioden i januari/februari gick från toppfart till fullkomlig stiltje.
Kanske var jag inte helt oberörd över hur titelchans efter annan försvann. Kanske gick det sista hoppet ur när Almunia gjorde årets tavla innan uppehållet.
Visst har det hänt saker under tiden jag inget fäst på pränt. Det har rört på sig litet kring den känsliga ägarfrågan där oligark Usmanov vaknat till igen och dammsugit marknaden på nya aktier. Dock utan att på allvar utmana Kroenke.
Arsenals damlag har varit i Sverige, faktiskt i min geografiska närhet, och avancerat vidare i Champions League efter att ha slagit ut Linköpings FC på ÅFF:s hemmaplan, Kopparvallen.
Unge 16-årige Olsson från IFK Norrköping blir förste svensk på många år att testa lyckan hos Arsenals ungdomsakademi.
Sedan har det mest varit substanslöst allmänntugg i flödet som ger citat av arten; "Vi kan vinna ligan".
Det tror jag inte alls på längre. När Premier League åter drog igång efter uppehållet. Manchester United vände 2-0 till 2-4 mot West Ham.
Arsenal hade hemmamatch mot gästande Blackburn Rovers, några saknade spelare friska. Men några mål blev det inte. 0-0 och nu ligger inte någon ligatitel i egna händer.
Kalla mig pessimist men luften tycks ha gått ur. Det är inte märkligt. På några veckor gick lager från att kämpa om fyra titlar till att "endast" kämpa om ligatiteln. De två senaste matcherna spelar man kryss och drar ihop två poäng.
Det ger inte några mästarvibbar. Tyvärr. Och så sitter man här, och börjar redan tänka på nästa säsong.
"Next Year", det var så man skojade om Tottenham, det var deras slogan. Skämtet är i allra högsta grad användbart på Arsenal numera.
På pappret väntar några spännande matcher. Kanske blir de mer smärtsamma än spännande?
Kanske kommer det att ömma som Nasris gigantiska bula han fick under lördagskvällen?
Usch vilken tungsint "doomer" jag är idag. Bäst att sätta punkt. Här.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Kanske var jag inte helt oberörd över hur titelchans efter annan försvann. Kanske gick det sista hoppet ur när Almunia gjorde årets tavla innan uppehållet.
Visst har det hänt saker under tiden jag inget fäst på pränt. Det har rört på sig litet kring den känsliga ägarfrågan där oligark Usmanov vaknat till igen och dammsugit marknaden på nya aktier. Dock utan att på allvar utmana Kroenke.
Arsenals damlag har varit i Sverige, faktiskt i min geografiska närhet, och avancerat vidare i Champions League efter att ha slagit ut Linköpings FC på ÅFF:s hemmaplan, Kopparvallen.
Unge 16-årige Olsson från IFK Norrköping blir förste svensk på många år att testa lyckan hos Arsenals ungdomsakademi.
Sedan har det mest varit substanslöst allmänntugg i flödet som ger citat av arten; "Vi kan vinna ligan".
Det tror jag inte alls på längre. När Premier League åter drog igång efter uppehållet. Manchester United vände 2-0 till 2-4 mot West Ham.
Arsenal hade hemmamatch mot gästande Blackburn Rovers, några saknade spelare friska. Men några mål blev det inte. 0-0 och nu ligger inte någon ligatitel i egna händer.
Kalla mig pessimist men luften tycks ha gått ur. Det är inte märkligt. På några veckor gick lager från att kämpa om fyra titlar till att "endast" kämpa om ligatiteln. De två senaste matcherna spelar man kryss och drar ihop två poäng.
Det ger inte några mästarvibbar. Tyvärr. Och så sitter man här, och börjar redan tänka på nästa säsong.
"Next Year", det var så man skojade om Tottenham, det var deras slogan. Skämtet är i allra högsta grad användbart på Arsenal numera.
På pappret väntar några spännande matcher. Kanske blir de mer smärtsamma än spännande?
Kanske kommer det att ömma som Nasris gigantiska bula han fick under lördagskvällen?
Usch vilken tungsint "doomer" jag är idag. Bäst att sätta punkt. Här.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)