söndag 30 januari 2011

Leyton Orient nästa i FA-Cupen

Det blir ett derby i norra London i FA-Cupens åttondel. Grannen Leyton Orient står värd när Arsenal kommer på besök 19:e alternativt 20:e februari. Sju dagar innan ligacupfinalen på Wembley.

Men vägen till avancemang var långt ifrån säkert för The Gunners som fick närmast oväntat stora problem med Huddersfield Town som det egna spelet. Med Ipswich som Leeds i färskt minne kanske det inte var så förvånande.

Arsenal kan spela jämnt med europeiska topplag, slå toppkonkurrenten Chelsea, men har nu hamnat i stora problem mot lag som kommer underifrån.
Kanske handlar det om idrottens märkliga psykologi och om omedveten underskattning?

Det började med spel mot ett mål där spelare som Squillachi, Diaby och inte minst Almunia var åter från start. Wengers tanke var sannolikt att vila de tyngre pjäserna efter rekordmatchandet i januari. Och bollen plockades hänsyslöst från gästerna samtidigt som skärpan saknades i avsluten.

Få spelare har fått så mycket spott och spe av de egna innevarande säsong som Arsjavin. Lille Tsaren gjorde definitivt ingen dålig insats, men uppenbarligen är det något som låser sig vid egna avslut.

Nu var det Bendtner som fick frälsa hemmasupportrarna på ett osedvanligt tomt Emirates. Målet skrevs till självmål då danskens skott touchat Clarke efter drygt 20 minuter. Almunia hade inte mycket att göra under den första halvleken men kändes igen via en märklig utrusning i sidled.

Första halvleks stora händelser blev så att Nasri drog på sig en muskelbristning i en löprusch vilket tvingade honom att lämna planen per omgående. En skada man inte ville se. Sedan decimerades Arsenal till tio man efter att Squillachi dragit på sig rött kort för målchansutvisning.

Wenger fick plocka in Song på mittbacksplats i andra halvlek, och plötsligt såg vi den märkliga förändringen träda i kraft. Huddersfield pressade, Arsenal slarvade. Det STANK kvittering lång tid, och det tog 20 minuter in i andra halvlek innan den kom. Rörigt i eget straffområde gav Lee chansen att kvittera. Distinkt upp i högra nättaket och spanjoren var inte att lasta.

Sedan var det momentet frustrerat jagande utan utdelning. Luktade omspel, eller än värre, uttåg.

Fabregas fick så komma in och plötsligt såg spelet annorlunda ut igen. Som en schablon av tidigare matcher. Det krävdes dock en tveksam straff för att säkra segern. Bendtner fick ett livtag och föll lätt. Lagkapten Fabregas gick fram i slow motion för att smälla in 2-1. Målet som nu tar Arsenal vidare mot grannen något österöver.

Det höll på att bli storskräll på annat håll. Notts County mot miljardbygget Man City var en rivig tillställning där hemmalaget till vardags i League One spelade hårt och fullkomligt respektlöst mot Mancinis stjärnor. 1-0 på hörna i 60:e minuten kändes fullkomligt rättvist efter de svartvitas slit på en plan som kunde varit allsvensk i april.

Men nyförvärvet Dzeko kvitterade med 10 minuter kvar. Tyvärr lär inte Notts ha något att hämta i returen i Manchester är en inte helt ovågad gissning.





Slutspurt januari 2011

Från "kylskåpet" till FA-Cupen? Kanske gör Almunia comeback i Arsenal samma vecka som Wenger deklarerat att Szczesny är klubben no1. Hur det än förhåller sig med saken så lämnade inte spanjoren ovan några bestående avtryck när januari ska summeras. Hittills...

När Arsenal under söndagen ställs mot Yorkshirelaget Huddersfield ik FA-Cupen är det januari månads sista match. Den nionde. November bjöd på åtta matcher. Det har varit en intensiv månad där Arsenal tagit sig vidare till final i Ligacupen, och sett till att vara kvar i FA-Cupen efter omspel.
Om denna tuffa månad slutar i dur eller moll återstår att se ned detta skriv
s.

Förutom en makalöst sömnig insats borta mot Ipswich, som gav ett omspel, så får ändå januari 2011 summeras i positiva ordalag. Att Arsenal, trots total speldominans, inte mäktade få hål på köplaget Manchester City på egen hemmaplan var kanske två viktiga poäng förlorade när ligan ska summeras.

Trevliga utropstecken har varit samarbetet Djourou-Koscienly, Sagnas och Songs framfart, och Robin van Persies formkurva.

Onsdagsmötet mot Ipswich kändes länge som en högst osäker historia, sedan rann proppen ur och tre mål kom på dryga kvarten efter 60 minuters spel. Kanske gjorde Bendtner sin bästa match för året - men i rättvisans namn ska motsåndet vägas in.

Jag hade hoppats på en ren Londoncupfinal på nationalarenan Wembley. Men när West Ham föll på förlängd tid mot Birmingham så blev förutsättningarna andra. Hade man haft is i magen hade man kunnat beställa ligacupresor till finalen från de flesta större arrangörer för 3 700 - 4 000 kronor. Boende och biljett. Med Arsenal i final så höjdes priserna till 7 000 kronor.
Arsenal säljer med sin breda supporterbas i riket. Och det gäller att ta betalt när man anser sig kunna.

* * *

På måndag stänger transferfönstret och det skulle förvåna om det blir något köp. Sannolikt har du läst alla rykten och spekulationer till förbannelse. Här skrivs inte för skrivandets skull, och att ögna rubriker via diverse RRS-feeds räcker gott.

Konstateras att utlånet av Carlos Vela till West Brom, som nu fått Bolton att gå i taket, sannolikt blir den största händelsen ur ett Arsenalperspektiv under detta transferfönster. Här lär mexikanen få spela Premier League på allvar. Det är inte bara en nyttighet med speltid, det är också litet av "upp till bevis" om Vela fixar det vill jag hävda är världens tuffaste liga.

Om det blir någon affär med Southampton och unge talangen Oxlade-Chamberlain är möjligtvis anledningen att hålla ögonen öppna inför. Men när större aktörer och konkurrenter går in och trissar pris och vilkor så lär inte en klubb som Arsenal haka på. Ordförande Peter Hill Wood har ånyo i veckan deklarerat klubbens närmast extrema hållning till alla utgifter.

* * *
Återkomst för Almunia idag mot laget som spelar två divisioner nedanför?
Från kylskåpet till FA-Cupen.
Ogrundliga äro Wengers tankar.


Gunners For The Win!







tisdag 25 januari 2011

En förbannat viktig match

Söndag den 27:e februari ska det spelas ligacupfinal på Englands nationalarena Wembley. Är Gunners på plats?

Tamas Priskin var mannen som fixade målet, det enda, i första semifinalmötet i Carling Cup. Detta när ett Arsenal som inte stod att känna igen gästade Portman Road.

Tretton dagar har gått sedan dess, och under den tiden tycks Arsenal ha vaknat upp ur ett tillfälligt zombieliknande tillstånd.

Men det är likafullt med ett mål mer i bagaget som Ipswich Town kommer till London. Och de. liksom Arsenal, har allt att spela för när en finalplats i ligacupen på Wembley ligger och väntar.

Och detta är den första titeln på alltför många år som Arsenal har att spela om. Det skulle vara smärtsamt att se de den chansen gå om intet framför näsan. Törs man hoppas på samma attityd som i FA-Cupens retur mot Leeds? Det måste man. Likafullt har Wenger aviserat att han avser "rotera" i startelvan.

Ett snabbt mål från Ispwich och det är, milt uttryckt, litet uppförsbacke för Gunners. Men ett snabbt mål från kvällens hemmalag bör ge en annan matchbild som fördel.

Hur kommer Ipswich gameplan att se ut? Åker de till London för att försvara sig, spela på kontringar som ges - och hoppas på fasta situationer?
Sannolik
t.

Då gäller det att ha tålamodet att dyrka upp försvaret. Hastighet på kanterna och kvicka inspel lär bli Wengers melodi.

Jag har svårt att tänka mig efterföljande reaktioner om Arsenal försitter denna chans. Det kan till och med bli en hejdundrande Londonfinal i London. West Ham i förarsätet inför morgondagens retur i semi nummer två - mot Birmingham.

Visst vore det vackert med en ligacupfinal mellan Gunners-Hammers.

* * *
Någon mittback tycks inte Wenger köpa i det transferfönster som snart stänger. Han tycks förlita sig på att Vermaelen blir frisk, liksom Squillaci. Det är en viss gambling i detta. Men samtidigt är inte Wenger typen (eller Arsenal klubben) sosm slänger upp miljoner i pund om det inte anses extremt nödvändigt.


Ryktet om att Woodgate skulle komma til Arsenal var för övrigt ett av de mer korkade jag läst på åratal. Och det har tack och lov dementerats offentligt.

* * *
Det "Nya engelska hoppet", 17-årige Alex Oxlade-Chamberlain från Southampton uppges nu vitt som brett vara "A Done Deal". Inget på den officiella propagandawebben om det ännu. Samtidigt hugger tidningar och annan media till med inspel om att konkurrerande klubbar gett sig in i jakten. Om en vecka har vi facit på vem som tar hem nästa stora Engelska talang.

* * *
Gunners For The Win!


söndag 23 januari 2011

Robin van Persie hittar formen

Wigan på besök blev tre nya pinnar. Oerhört viktiga sådana i toppstriden när nu 15 matcher och 45 poäng återstår av säsongen 2010/11 för The Gunners.

Statistiken talade för Arsenal när Wigan på nedflyttningsplats kom som gäster, laget har aldrig lyckats slå Arsenal i London.

Och det var spel mot ett mål de första 45 minuterna när Wenger mönstrat starkast tänkbara startelva. Formkurvan stabil för gänget som endast bytt Gibbs mot Djourou från FA-cupmötet i Leeds.

Och Nasri, Fabregas, Walcott och en Robin van Persie som hittat formen bombade på. 1-0 av van Persie i 22:a matchminuten var siffran som togs med i halvtidsvilan. Det kunde/borde stått 4 eller 5 mot 0 i protokollet.
Eller "A scoreline that looks like a travesty" som de brittiska kommentatorerna summerade halvleken...

Så kom ett helt annat Arsenal och ett helt annat Wigan ut efter paus. Det var de blå som satte press, höll boll och lyfte spelet. Arsenal hade plötsligt problem med pass som rensningar.

En lätt rysning gick genom kroppen.
Inte en kvittering, inte ett läge där Arsenal får jaga sig trötta och frustrerade, inte en ny svit som ska brytas. Tack och lov blev det inte alls så. Robin van Persie fick en pärla av Fabregas och var omutlig i ett snävt som hårt avslut. Med 2-0 började det sjungas högt på Emiraten.


Målet väckte Arsenal och släckte Wigan. van Persie hade chans till hattrick när Arsenal fick straff, men sköt (som några kollegor denna säsong) över.

Det slutade ändå med ett hattrick för Robin van Persie som revanscherade sig och satte slutresultatet 3-0.

Det var en stabil laginsats där segern som nämnts kunde blivit betydligt större. Song och Sagna bör särskilt omnämnas med hedersamma omdömen efter matchen.

Koscienly och Djourou alltmer sammansvetsade som mittlås, men sattes inte på några stenhårda prov även om de fick jobba under Wigans tolvminuterspress.

Noteras i övrigt från helgen att Manchester United fortsätter att ånga på. Även där 3-0 seger mot Birmingham. Laget är ännu obesegrat och har fortfarande en match mindre spelad än Arsenal.

Att Tottenham fick med sig en poäng borta mot Newcastle på övertid gav grannarna en poäng mer än behövligt. Aston Villa lyckades slå City, som nu ligger efter med en match mer spelad.
Onekligen intressant i tabellen nu samtidigt som antalet poäng att spela om nu blir allt färre.

För Gunners är det bara att ladda om. På tisdag måste Ipswich pulveriseras och Arsenal är finalklara för match på Wembley som kan ge en efterlängtad pokal. Just nu "fördel" West Ham som tänkbar finalmotståndare. Men kanske även Birmingham vänder i det andra mötet som spelad på onsdag.

Har svårt att tro att Wenger ställer in ett reservbetonat lag på tisdag när han ser vilken form han har i de som slog Wigan.

Gunners For The Win!


onsdag 19 januari 2011

Målfest på Elland Road

Arsenal vidare i FA_Cupen efter stark insats borta på Elland Road. Onsdagskvällen gav besked om att det inte alltid behöver gå illa när Londons stolthet åker norröver.

Startelvan förvånade något, med Bendtner från start, även om Wenger aviserat att det åter var dags för rotation. Men bänken var tung och Sagna var åter. Och så var trollkarlen Nasri på planen från start. Och trollade gjorde han efter bara fem minuter då han på patenterat kattlikt sätt smög sig förbi försvaret efter en rysk servering och slog bollen bakom Kasper Schmeichel.

Det ser så löjligt lätt ut och det var fotbollsgodis av bästa kvalitet. Därmed hade matchen fått den start jag själv önskat: ett snabbt ledningsmål. Det var bud på flera, från Chamakhs huvud, och om timingen varit precis - från Arsjavin som Bendtner. Istället blev det Sagna som äntligen var åter (tre matchers avstängning har känts...långt) som dundrade in en riktig kanon från höger. Men han tilläts få tiden att stå och ladda.

Det kändes stabilt. Arsenal förde spelet, ledde matchen. Men om Sagnas skott var tungt så kom Leeds reducering till 1-2 som en praktmissil. Bradley Johnsson sköt för drottning och fosterland från 25 meter och rätt in i högerkrysset. Att nätet höll blev kvällens gåta.

För en stund fick Leeds ny energi och Arsenal såg litet skärrade ut. Men det blev ny smakstart efter litet pausvila. Leeds hade inte energin eller verktygen. När Arsenal sedan bytte ut Arsjavin (som gjorde en hyfsad match, men bör genomgå terapi kring de egna avsluten) och en allt blekare Chamakh - mot Fabregas och van Persie - då blev det ny energi.

En stor gåta att Bendtner var kvar på planen - men svaret kom när han serverade en krossboll till van Persie som med nick dödade matchen. 1-3.

Totalt 4-2 till Arsenal som är vidare i cupen och har Huddersfield att tampas medi FA-Cupens fjärde omgång.

Kvällens attityd som spel är ett måste i nästa retur och cupspel. För inte ska väl Arsenal droppa chanserna i Carling Cup?

Gunners For The Win!

tisdag 18 januari 2011

Vad följer efter en hyfsad helg?

Enkla tre poäng i Londonderbyt mot ett skadedrabbat och formsvagt West Ham som ser ut att ramla ur Premier League.

Robin van Persie gjorde sin bästa match för säsongen, Nasri var skillnaden mot tidigare matcher och Fabregas prickpassade som en sniper.

Men West Ham är en svår värdemätare. Laget spelade riktigt påvert och försvarsspelet var stundom undermåligt.

3-0 till Arsenal var siffror som kunde skrivits större. Å andra sidan fick även hemmalaget några chanser främst tack vare sin fysiska forward Carlton Cole. En spelartyp som Arsenal helt saknar.

Nypremiär för Wayne Bridge med ny Londonadress, stackarn såg klippt slut ut efter att ha tampats med Walcott på flanken.

Det blev ett hyfsat resultat även dagen efter då Spurs tog emot Man Utd. 0-0 var rätt sifferkombo.

Nu väntar en betydligt tuffare tillställning för Gunners som ska åka till Elland Road och försöka reparera misstaget mot Leeds. Jag räknar med att Leeds kommer att vara betydligt bättre än West Ham, därpå med ett oerhört starkt hemmastöd.

Ska Arsenal vidare i FA-cupen gäller det att Wenger mönstrar bästa spelare, och att man har någon uppfattning om hur dyrka upp en tät defensiv. Ett tidigt mål från Arsenal så att Leeds tvingas jaga, öppna upp, blotta ytor, vore ett gott scenario.

En halv månad kvar till dess transferfönstret stänger. Det innebär rykten om nya mittbackar (pluralis) dagligen. Men om Engelska klubbar har spelare som kan kliva in och jobba i ligan från start, så vet säljande klubb att ta betalt. Försvaret är akilleshälen och det utnyttjas extra. Bizzniz. Frågan är vilken prislapp Arsenal är beredda att betala.

När detta skrivs är förhoppningsvis Vermaelen opererad - och det på dessa breddgrader. Lyckorapporter talar om spel i returen mot Barcelona. Låt belgaren kliva ur sjuksängen innan åtetkomstdatum kommuniceras.

Gunners for the win!



onsdag 12 januari 2011

Vinnarmentalitet, någon!?

Tamas Priskin, en av alla Ipswichspelare som ville något, exempelvis vinna i en semifinal. Målgörare om dock via misstänkt offside.

Sitter som ett frågetecken. Kamraten höll på att somna i soffhörnet. På riktigt.

Arsenal har inte tagit en titel sedan våren 2005. Ett alltför välbekant faktum. Nu är laget framme i semifinal i ligacupen och den första ronden gick av stapeln mot Championshiplaget Ipswich borta på Portlan Road.

Vad Arsenals gameplan för kvällen var svårt att förstå. Det hade varit billigare att skicka in 22 fotbollskor på planen om laget nu ville vila upp sig inför lördagens Londonderby i ligan mot West Ham.

Wenger mönstrade en på pappret hyfsad startelva. Ett lag som valde att vandra runt, gå, slå litet boll hit som dit. Hipp som happ.

Ipswich spelade fotboll!

Något driv eller några attacker bjöd inte gästande Gunners på trots massivt bollinnehav i stora delar av matchen. Det var dött, slött och fullständigt oinspirerat. Tandlöst som ett spädbarn. Detta mot ett lag i en semfinal. Och detta mot ett lag som Chelsea fullkomligt pulveriserade med 7-0 så sent som i söndags.

Vinnarmentalitet, någon!?

Att ett supertaggat Ipswich skulle få utdelning blev inte ens en fråga varefter matchen franskred. Frågan bestod enbart i hur . som när. Och det tog 78 minuter när Tamas Priskin kom fri, förvisso i misstänkt offsideläge, men utan någon större uppvaktning. Skottet gick in till vänster om Szczeny. 1-0.

Med 12 minuter kvar att spela kom inte någon förväntad slutrusch eller forcering från gästerna som fortsatte i bekväm lunkartakt. Istället var det alltför nära att Ipswich fick göra 2-0.

Men nu stannade resultatet med ett "one nil" och till ett Ipswich i ligan under som inte mött Arsenal sedan år 1992.

Hur tänkte dessa "storstjärnor" varav flera är landslagsmän?
Att det hela "löser sig per automatik" i andra ronden om en vecka på Emiraten?
Har man redan glömt bort helgens FA-cupmöte mot Leeds där Emiraten knappast utgjorde någon skyddad utpost.

Återigen, med CL:s gruppspel i färskt minne, så sattes allt på ett kort i sista matchen. Nu är man där igen. I Carling Cup som gällande fortsatt avancemang i FA-Cupen

Ut mot Ipswich i Carling Cup vore onekligen en svart fotbollshändelse att notera i framtidens böcker. Och visst kan det ske. Det finns inga givna matcher. Inga.

Mest bekymmersamt var att ingen ens såg ut att bry sig när domaren satte pipan till munnen. Några spelare linkade bort till den tillresta Londonklacken och applådera pliktskyldigt. Wenger såg fullkomligt oberörd ut när motståndarnas tränarteam klappades om.

Den slitna klyschan "motivation slår klass" var inte ens applicerbar efter onsdagskvällens match. Arsenal kom till semifinalspel helt utan någon klass.

Är det här samma lag som ska möta Barcelona om en månad frågade vännen lakoniskt när han vaknade till liv.
Fan tro't.


måndag 10 januari 2011

Ipswich nästa och annat surr

Från det ena cupspelet till det andra. Från FA-Cup till ligacup. Kanske kan Arsenal bärga en efterlängtad trofé i just detta cupspel innevarande säsong.

Det är bortaplan och den första av två semifinalmöten på onsdag kväll. Snabb revansch efter det inte helt lyckade spelet mot Leeds i helgen är att önska.

Tål att påpekas att ett Chelsea ur form slog Ipswich med 7-0 i FA-Cupen under söndagen. Kanske spottar man upp sig något inför onsdagen, men här ett villebråd som bara ska fällas av Londons rödvita kanoner.

Vilket lag som ställs på planen denna gång vet bara Wenger alena. En spänning man kan avvara efter den senaste tidens rotation i startelvorna.

Helt säkert är att avstängde Sagna inte spelar. Ej heller Sebastien Squillaci som är den senaste på skadelistan. Kanske är det så "illa ställt" (med Vermaelen långtidsskadad) att Arsenal får handla mittback under transferfönstret. Press och supportrar drar fram nya tänkbara namn dagligen.

* * *
Måste tillstå att holländaren Ryan "en dag kommer jag att spela för Arsenal" Babel har humor, tåga och en förmåga att se sanningen. Även om han snabbt ångrade vad han gjort på Twitter.
Liverpools "comeback" utan Hodgson och med denh egne gamla hjälten Kenny Dalglish som tränare blev inte som laget tänkt sig. Det var tungviktsmöte i FA-Cupen.

Men matchen spelades på Old Trafford, och Howard Webb dömde. Det är domaren so tillåter sig bli knuffad av Manchester Uniteds spelare utan åtgärder, och som allt som oftast dömer straff till hemmalaget i Manchester. Vart sympatierna ligger kan man fundera kring, ansåg Babel - och lade ut en bild liknande den ovan.

Världsklass om ni frågar mig. Självklart kommer FA att agera och straffa Babel.

Berbatov fuskade, föll och fick straff. Liverpool är ute ur FA-Cupen. Och Man Utd vidare.

* * *
Idag sattes datum för omspel i FA-Cupen mot Leeds. Det blir onsdag den 19 januari som Gunners får åka norröver. 21:00 svensk tid. Vinna eller försvinna.


Mäktar Gunners med att kämpa ned laget från The Championship så väntar Huddersfield Town som normalt spelar i League One. Detta i den fjärde omgången av FA-Cupen. Ingen mardrömslottning att klaga på. Men det är alltså... OM!

* * *
Henry tränar upp sig hos sin gamla klubb i London när det är break i amerikanska MLS. Det börjar bli sed att forna spelare tränar med Arsenal. Spela lär han inte göra törs jag lova.
Sol Campbell var undantaget som bekräftade regeln.

* * *
Samir Nasri fick ingen utmärkelse i prestigefyllda Ballon D'or. Inte helt oväntat gick den (återigen) till Messi. Vad den franhske kvickfoten kan få är ett nytt kontraktt. Förhoppningsvis skrivs ett nytt med Arsenal under sommaren. Annars lär vi ha svaret på vad kommande sommars stora flytt-såpa lär avhandla...

* * *
Gunning On - Måndag med 15 veckor till påsk!

söndag 9 januari 2011

Nära snabb respass i FA-Cupen

Skulle det bli intåg och uttåg på en och samma dag när Arsenal klev in i FA-Cupen och dess tredje omgång?

Det såg inte bättre ut. I nittio minuter. Forna "storlaget" Leeds på besök i London, första besöket på Emiraten såg ut att sluta i en riktig lördagsskräll.

Återigen hade Wenger kastat om i startelvan och endast två spelare i Djourou och Song fanns att känna igen sedan onsdagens ligamöte mot Man City. Att spara på spelare kostar i kontinuitet skulle det visa sig ännu en gång.

Leeds kom till London för att spela fotboll. Hedersamt att man inte klev ut på planen och ställde det egna laget runt eget straffområde. Och Arsenals "FA-Cup startelva" var inte sena med att bjuda på ytor. Ett riktigt dåligt spel med mängder av felpass och uddlösa avslut. Chamakh, Bendtner och Arsjavin saknade känslan för samspel, eller kanske var det ren orutin då trion inte spelat ihop på regelbunden basis.

Det blev chanser, tre bollar på mållinjen som rensades bort och en nick av Marockanen i virket. Arsjavin ensam mot Kasper Schmeichel i kontring, men hade inte förmågan eller förtroendet att lobba in bollen i mål. Så mållöst var det vid pausvilan och även Leeds hade skapat sig några avslut, bör tilläggas i rättvisans namn.

I början av andra halvlek fick Arsenal upp pressen men avsluten var tama och i Leeds försvar fanns alltid någon som slet för att ta en avgörande löpning, få fram en fot och en brytning i tid.

Dryga kvarten (54 min) in i andra halvlek fick Leeds straff sedan Denilson satt en tacklat till Max Gradel. Robert Snodgrass slog in 0-1 från straffpunkten. Det rasslade i nätet efter att Wojciech Szczesny nuddat med fingertopparna på bollen. Huvuddelen av publiken tystnadetvärt medan Leeds tillresta supportrar firade som om man vunnit en titel. Hejdlöst.

Och så blev ett omskakat Arsenal än mer stressade och småtaffliga. Den eländiga titta-upp-och-gå-fotbollen drogs igång alltmedan klockan tickade. Wenger satt och vaggade fram och åter som i katatoniskt tillstånd. Ansiktsfärgen gråare än håret.

Fabregas fick komma in och Song åkte av. Ett märkligt byte. Här fanns kandidater i både Denilson och Rosicky som lämpligare avbytare. Någon egentlig förändring i spelet blev det inte förrän rivjärnet Walcott fick komma in.

Då hade jag redan börjat räkna in en snabb respass från FA-Cupen och årets första fiasko.

Full forcering i slutminuterna gav så straff tillslut. När klockan tickat in på stopptid. Lagkapten Fabregas smällde in kvitteringen som räddade laget till omspel. 1-1.

Ännu en match i ett redan tufft spelschema. Lär bli nog så svår uppgift borta på Elland Road den 18:e januari. Var så säker.

Ros åt Djourou som blir allt säkrare som mittbacksklippan nr ett i Arsenal. Ris åt Bendtner som fick förtroendet från start men som bevisligen inte tillför några farligheter.

En skitinsats som man helst vill glömma men som man istället bör dra en del viktiga slutsatser ifrån återstående del av säsongen.

torsdag 6 januari 2011

Taktisk triumf för defensiv tråkfotboll

Det kanske är så. Den vackra fotbollen är god att njuta. Men den vinner inga titlar?

Det brukar ofta heta så när det skrivs om Arsenal och ibland är jag benägen att hålal med, även om jag inte vill latt det ska vara så. Sedan finns facit i att det varit skralt i titelskåpet under några års tid nu.

Arsenal - Manchester City. Stormatch i ligatoppen under onsdagskvällen. Av någon anledning hade jag "riktigt goda vibbar" inför en match som jag var ytterst nära att få se live på plats - men där andra omständigheter gjorde att den fick beskådas på svensk pub under trettondagens afton.

Och det började så lovande. Eller var det ett ont omen?

Efter 20 minuters spel dominerade hemmalaget, Arsenal hade haft tre skott i virket, varav en kanon från Fabregas som slickade stolpens insida vid Hart för att ändra riktning snett ut i planen.

Manchester City hade ett riktigt skott på mål, en frispark och någon hörna. De var tämligen tandlösa framåt och hade stundtals svårt att hålla ordning på Arsenal bakåt. Men något mål lyckades inte någon i Arsenal att smälla in. 0-0 i halvtid kändes smått orättvist.

Det var många som gjorde ett synnerligen gott värv i den energifyllda starten; Walcott, Sagna och inte mints Song. Pappa Song! Mannen med nyblonderat skägg som styrde spelet över hela mittfältet - från backlinjen upp till offensiva stötar. Vad han sprang, vilka brytningar han gjorde. Det har blivit lagets viktigaste spelmotor.

Även Sagna gjorde en lysande insats på högersidan. Och Clichy hade uppenbarligen fått stränga instruktioner om att hålla sig långt ned på sin vänsterkant. Har inte sett sådant defensivt coachande från Wenger/Rice på åratal vad gäller ytterbackens uppgift.

Men framåt saknades någon som kunde avgöra. Robin van Persie, som fick på en kanon som räddades med fingertopparna, gjorde en märklig insats. Hans speed och timing är inte som den varit. Ofta stoppades spelet upp, saktades ned, när holländaren fick fatt på bollen.

Mancinini hade gjort sin läxa som varje konkurrerande coach just nu; bolltrollare Nasri skulle inte komma någonstans, och han var alltför flitigt uppvaktad under hela matchen. Det kan bli svårt att ha varit "för bra".

Under andra halvlek mattades energin av betänkligt hos Gunners. stråk av frustration syntes när Walcott började slå ut med armarna till medspelare. Wenger gjorde sena byten, sin vana trogen. Förstod aldrig varför just nämnde Walcott lyftes ut till förmån för Arsjavin, som hamnade på "fel" sida.

Kanke var det just dessa yttre tecken på "uppgivenhet".

Och sedan, ut med Wilshere och in med Bendtner med drygt tio minuter kvar. Piggare ben gjorde ingen skillnad.

Under tiden hade mancini stuvat om i laget. Flyttat ned allt och alla. Ut med lagets ena anfallsvapen, Jo, och in med ytterligare en mittfältare i Adam Johnson. Det här var en match man inte var intresserade av att vinna. Men absolut heller inte att förlora. Laget backade hem fullkomligt som totalt. Arsenal hade otroliga svårigheter att dyrka upp några ytor.

Det blev en taktiskt triumf för den defensiva tråkfotbollen. Miljardbygget anförda av italienske Mancini spelade på tråkigast tänkbara italienska manér. Det var laget som hade mest att vinna på ett kryss - så på sitt sått vann de en mållös tillställning.

Gladast i Manchester efter onsdagskvällen var nog inte de "ljusblå" eller Mancini.

Det var de röda djävlarnas Manchester.
Arsenal kunde inte rycka. Man city ligger efter med två matcher fler spelade. Chelski föll och Spurs föll samma kväll. Arsenal kunde inte tugga sig ikapp mot toppen som seriösa utmanare.

Men - tål att påminna om att säsongen har några matcher kvart att avverka. Att ManUtd är obesegrade - fortfarande - är dock ett besked som bör tas på allvar varefter ligan tickar på.

Åter London: Vad Sagna och Zabaletta "gjorde upp" kring i matchens upplösning vet de bara själva. Sagna brukar vara "mr. King of Cool". Uppenbarligen sades något som fick honom att tappa fattningen helt. Touch med skalle och rött kort åt båda herrarna. Det kommer att svida att ha sagna borta i tre ligamatcher framöver. Eboué lär ta plats, men är en annan spelartyp.


* * *
Så startar snart FA-Cupen för Arsenal. På lördag match mot Leeds. Wenger har själv varit med om att urlaka värdet av denna cup senare år då han mönstrat reserver. Inget talar för förändrad strategi i detta år. Tyvärr.

En inte särdeles kvalificerad gisssning är att Le Boss fortsätter att spela det tyngre gardet i Carling Cup. Där har Arsenal säsongens stora chans på en pokal. En sådan som lyst med sin frånvaro alltför länge.

söndag 2 januari 2011

Vardag på ingång

Efter litet (välbehövligt) "jullov" är vardagen på ingång i den egna kalendern.

Fotbollssöndagen bjöd på Old Firm derby i Skottland, och gästande Celtic slog ärkerivalen Rangers med 0-2. Dock helt utan det omtalade nyförvärvet Fredrik "Freddie" Ljungberg, som blivit sjuk lagom till premiären i nya laget, och till ett av fotbollens absolut hetaste derbyn...
Kanonstart, Freddie!


Varför inte sluta i tid...?

I England firade Chelsea som om de vunnit trippeln när de lyckades göra 3-2 hemma mot Aston Villa. Totally Bananas. Men Birminghamlaget ville annorlunda och kvitterade till 3-3 på stopptid. En poäng till Chelsea som med halva serien spelad nu ligger femma, med två Londonlag ovanför sig i tabellen.

Det är Silly Season-tider. Eftersom Wenger sällan handlar så följer jag årets rykten med kylskåpsvarmt intresse. Men när det talas om försvarare så kanske det kan bli köp om rätt man hittas till rätt pris. Dagen bjuder på förnyade skriverier om att Arsenal skulle vara på jakt efter Werder Bremens mittbacksklippa, 26-årige Per Mertesacker.
Varför inte?
Med Vermaelen skadad så länge att det känns tveksamt om det överhuvudtaget blir någon speltid denna sida säsongen.


Utlån alternativt försäljning är mer Arsenals melodi när transferfönstret är öppet. Norske Hårdveit gör aldrig någon karriär i Gunners och har nu hamnat i Bundesliga.

Carlos Vela, som får sparsamt med speltid i Arsenal ryktas som utlån till Bolton. En perfekt lösning för alla parter. Den unge mexikanen behöver speltid i England om han ska bli kvar på sikt.

Under söndagen dök så Chievo upp som "gubben i lådan" intresserade av Velas tjänster. Vi lär se vilket slut denna historia får. Höga odds på att Vela SPELAR i Arsenal i februari (om inte skadehelvetet slår till med full kraft)

Fotbollsvärldens absolut största idiot, Lee Bowyer, hotas av reprimand efter gårdagens möte med Sagna. Tyckte "mötet" med Djourou var värre. Det vore en välgärning om FA nöp till Bowyer. Men eftersom FA är FA så tillåter jag mig vara ytterst skeptisk.

Åter vardagen - Gunners Rules!

lördag 1 januari 2011

God start på 2011

Gott Nytt år fellow Gooner!
Ett nytt år av glädje, sorg, frustration och eufori står för dörren. Och när det står 110101 i kalendern så är Arsenal kvar och jagar i ligatoppen, i Carling Cup, i Champions League och på väg in i FA-cupen.

Det blir en del fotbollsgodis som hjälper till att föra årstiden närmare ljuset.

I Birmingham var det hällregn på nyårsdagen när Arsenal kom på besök. Ligakonkurrenterna som nu slåss om topplaceringarna när hälften återstår, hade alla tagit sina tre poäng innan matchstarten i Birmingham.

Tre poäng för Gunners kändes därför som något av ett "måste". Och detta på en av de mer tuffa bortaarenorna. Birmingham håller fort hemma, och spelar hårt. Det brukar betyda rugby, och rugby brukar betyda att Arsenal hamnar i obalans, och inte får fart i det egna spelet.

Och visst smällde det rejält i vätan. Wenger mönstrade samma lag som mot Chelsea. Och Birminghams ruffiga game-plan blev kanske delar av det egna lagets fall. Kapningar utanför eget straffområde gav frisparksfördelar till Arsenal. Robin van Persie missade ettan, tvåan men smällde in 0-1 när tredje chansen gavs.

I övrigt var holländaren blek i avsluten och med litet mer skärpa hade RvP hunnit göra ytterligare några mål innan pausvila när Arsenal lyckades rinna igenom motståndarnas försvarslinje.

Med Wiganmötet i färskt minne kändes en ettmålsledning bräcklig. Men den saken ändrade Samir Nasri på ett stycke in i andra halvlek. När resultatet utökades till 0-3 efter ett självmål på en Arsenalforcering var matchen i hamn och segern fullkomligt kassaskåpssäker.

Sicken osedvanligt trevlig start på det nya året!
Nu laddas batterier till onsdagens riktiga tungviktsmöte i toppen.
Man City kommer på besök till norra London.