Mental upphämtning?

Jag vet inte riktigt var det började rämna. Det var innan ligacupsfinalen med vidhäftad förlust.
Sannolikt var bortamötet mot Newcastle där Arseanl släppte en ledning med 4-0, till ett kryss, 4-4, något av en vattendelare.

När ligaspelet drog igång igen var förutsättningarna klara; tre poäng till Manchester United, en match mindre spelad och på spelschemat väntade West Brom i ligabotten. West Brom som kom till Emiraten i höstas och vann med 2-3. Läge för revansch och viktig poängskörd.

Med otaliga skador mönstardes ett lag som kunde varit en startelva i början av ett ligacupspel.
Squillachi, Denilson, och en matchovan Aaron Ramsey.
Det hade inte gått tre minuter innan hemmalaget tagit ledningen via en fast situation i en hörna. WBA:s Redi fick stå fri med oceaner av yta och nicka in bollen ostörd. Om Ramsey skulle hållit i markeringen så gjorde han något helt annat. Orutinerat.

Nu fanns folk på planen som borde haft kraft att skapa framåt; Nasri, Arsjavin, van Persie.
Det farligaste som inträffade var en nick i ribban från holländaren i första halvlek. Bollen hamnade framför Ramsey, som inte lyckades lobba in bollen i mål...

Pausvila och ett direkt byte av Wenger; Denilson, som blivit uppsnurrad vid flera tillfällen fick inte starta. En stark markerting från Wenger, som istället satte in ännu ett anfallsvapen i Chamakh.

Men inte kom kvitteringen. Istället kunde hemmalaget gå till 2-0 efter årets målvaktstabbe av Almunia som var ute på mittfältet och sprang där han lyckades riva ned medspelare Squilachi innan bollen kunde rullas in i vidöppet mål.
Det måste vara Almunias sista insats någonsin i Arsenaltröja. Måste.
Gissar att Mad Jens får ta hand om vad som nu återstår av säsongen.

Näst ut var Ramsey innan halvtimmen var spelad, in med Bendtner. Rätt beslut och offensiven så stark den nu kan bli med de förutsättningar skadeträsket medger.

Det tog 71 minuter innan Arsjavin skottade in reduceringen till 2-1. En spelare som av många fått sjukt mycket kritik och frustration från supportar i år. En spelare som jag tycker ständigt sliter och tar långa löpningar, river upp luckor, kämpar. 2-2 kom och var ett viljemål i en märklig situation av Robin van Persie.

Men mer än så blev det inte. Sedvanlig Arsenalpress efter kvitteringen, utan utdelning. Återigen infann sig tanken; varför startade man inte så?

Varför startar man tamt och lojt, och ger bort taktpinnen istället för att ta den?

Ett snabbt mål kan vara förklaringen. Det sitter hårt i huvuden nu efter den senaste tidens förluster och uttåg ur cuper. Mental upphämtning har blivit en mental avgrund.

I slutändan kändes ett kryss ändå som en seger. Märkligt. Och två oerhört viktiga poäng försvann. Igen.

Nu är det ledigt på spelschemat i tretton dagar. Kanske skulle laget ägna tiden att planera hur man vill avsluta säsongen. Manchester United vill vinna ligan, de vill vinna FA-Cupen och de vill vinna Champions League. Vill Arsenals spelare vinna det enda som återstår, eller är man nöjda med ännu ett år att hamna "topp fyra" ?

The Union of European Football Associations Strikes

"Ungefär så här stor Clownnäsa skulle jag vilja ha fastopererad" Michel Platini, fransos, känd Wengerhatare och UEFA:s president illustrerar på franskt manér med yviga gester...

UEFA Strikes!
Wenger och Nasri bestraffas för "olämpligt uppförande" efter CL-returen i årets kvartsfibnal i Barcelona. Wenger som lovade att återkomma med ett rejält försvar, efter att ha blivit anmäld av domarskämtet Bussaca.


Tydligen var det inget som bet på det klanderfria som kritvita Europeiska Fotbollsförbundet.
Idag dömdes Wenger och Nasri (!) till en matchs avstägning i nästa Europaspelsmatch och drygt 100 000 kronor i böter.

Skam den som är öppet kritisk och begagnar sig av yttrandefrihet.
Straff ska de ha!
#Libyen? #Nordkorea?


* * *
Nu är dealen gjord, Jens Lehmann på korttidskontrakt med Arsenal. Verkar gå glädjevågor bland supportrarna. Själv är jag skeptisk. Eller mindre nostalgisk. Får "Mad Jens" stå?
Sannolikt, Almunai kan vara nästa man att skada sig.

* * *
Rörigt värre om Djourous fysiska tillstånd. Schweiziska Fotbollsförbundet som ansett Djourou frisk nog att spela landskampsmatch fick krypa till korset efter påtryckningar av Arsenal. Djourou är så illa därann i sin axel att det är slutspelat menar Arsenal. Punkt.


Och någon Vermaelen lär inte spela på hela säsongen. Idel förskjutningar i rehabplanen medför nu att alla planer på spel ställs in helt. Kris på mittbacksplats. Lysande. Ge Ignasi Miquel chansen!

* * *
Kan en klubb som inte "leverarar titlar" höja europas dyraste fotbollsbiljetter ytterligare?
Ja. Arsenal kan. De spelar ju snyggt.
Storm bland Gooners.

* * *
Vad tomt det är med match endast var sjubnde dag som bäst. Vad hände?

* * *
Arsenals damer kan få det tufft i sitt Champions League-spel. 1-1 under torsdagskvällen mot Linköpings FC hemma i London. På onsdag är de i närheten av mina hemtrakter för retur. På anrika Kopparvallen i Åtvidaberg. Det lär bli viss svensk Arsenaluppslutning ryktas det.

* * *
Up The Gun!

Jens Lehmann

Jens Lehmann, 41, som lagt den aktiva karriären bakom sig för att bli tränare...som "back up" i skadornas Arsenal.
Om det sker så...kanske Tony Adams, eller åtminstone Martin Keown kan vara alternativ i backlinjen?
Och hur var det nu med Henry?
Gav han inte uttryck för att han ville tillbaka till London?
Kanske borde man ringa Bergkamp också.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fabio/Rooney 2-0 Ännu ett nederlag!

Totalt kolsvart jävla mörker?
Ja och nej.
Såg det komma. Inte förvånad. Mest uppgiven. Inga feel-good rysningar när startelvan presenterades, heller.

Men är "hälften" skadade så får man ha det som finns att tillgå.
Diaby och Denilson exempelvis.

Ska i rättvisans namn sägas att Denilson startade bra med tuffa brytningar. Slo-mo mannen Diaby kräver inga textrader. Det går inte snabbt får räcka.

När Fabio gjorde 1-0 på en typisk rapp som patenterad kontring så bytte jag box och kanal. Är nog första gången på otaliga år jag ger upp en match jag avsett se.

Hamnade i svensk slutsspelshockey. Såg Jan Hlavac göra mål i sudden i en match mellan SAIK och LHC.

Lagade mat. Bytte box. Koscienly var nära att kvittera.
I vändningen gjorde Rooney 2-0 och matchen kändes stendöd. Iskall.

Chamakh in, ingen förändring. Kan söka hundra miljoner ursäkter (för mycket matcher, bla-bla-bla). Avser inte göra det. Arsenal var sämre Manchester United bättre.

Pricken över i, Djourou ut på bår.

Var det ligan kvar nu?
Tjenaremoss!

Wenger får mönstra från akademin snart för att mäkta ligaspelet som jag antar man för höra att "man nu kan koncentrera sig fullt på".

På två och en halv vecka har chanserna rykt och spelet imploderat. Man orkade inte ens läggs långa pass upp mot United. När man kom var det i halvfart och mot en vägg.

Ramsey åter i spel. Kul för honom efter skadan, men han gjorde ingen skillnad på Old Trafford.

Manchester United är inget spöke. Ferguson är en vassare taktiker med fler vinnarskallar när det gäller.

Den som INTE tror att detta påverkar ligaspurten ställer sig på ett ben och joddlar.

Till och med Wenger såg bara trött och uppgiven ut. Som en stor förlorare som tappat sin tro.

Subscribe in a reader

Fokus FA-Cupen

Jaha. Dags att ställa om fokus framåt. Manchester United borta på lördag. Behöver man skriva hur viktig den här matchen är?

Jag tänker då inte främst på möjligheterna till avancemang och semifinalspel på Wembley främst, även om det är vad som ligger i potten vid vinst.

Jag tänker mest på den kraftmätning mötet i sig innebär. Detta kan vara chansen att återhämta självförtroendet efter en kort och turbulent tid. Detta kan vara det viktigaste trendbrottet på säsongen. Något som sätter tonen för det fortsatta ligaspelet.

Räkna med att Sir Alex Ferguson tänker i linande banor. Här finns chansen att riktigt knäcka det som i stunden ser ut att vara den främsta titelutmanaren. Det lär inte bli några reserver eller "oprövade kort", utan "all in".

Lkafullt är det två skadeskjutna lag som ska drabba samman. Man Utd har två nyckelspelare borta i Vidic och Nani som blev brutalt omhändertagen av Liverpools Jamie Carragher i en match som dessutom måste varit oerhört svidande för Manchestrlaget som kläddes av med 3-0.

Arsenal saknar Fabregas (som enligt uppgift bara kände sig pigg 15 minuter av matchen i Barcelona...) Song, Szczesny och självklar Vermaelen som sannolikt inte blir i spelbart skick denna säsong.

Arsenal kallar hem 19-årige målvakten, tillika den egna produkten, James Shea från Southampton för att vara extrakeeper när nu Almunia tar över i målet igen. Tål att påtalas att spanjoren gjorde en grym insats i Barcelona, men jämnhet är inte Almunias signum.

Det blir en clash mellan två lag som har mycket att revanschera. Manchester United lär inte vara nöjda med sina prestationer i ligan där de förlorat två raka matcher mot Chelsea och Liverpool. Arsenals senaste resultat, Leyton Orient undantaget, behöver väl inte någon närmare presentation. Ut ur Champions League utan ett skott på mål, och förlust i Ligacupens final.

Räkna med mind-games och med "rävar bakom öron" och framförallt ett tufft spel. Ofta brukar dessa möten haussas upp, och så blir matcherna rätt avvaktande. Jag tror inte att det blir någon försiktig tillställning.

Vinst på Old Trafford skulle behövas, men kryss och omspel fungerar. En förlust kan sannolikt påverka resterande del av Premier League. Det vore oerhört kostsamt.

* * *

Varför log Fabregas? - Det var gårdagens fråga.

Några mail har upplyst mig om att det inte alls var ett leende.

Det var en grimasch.

Okey. Då vet jag.

* * *

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Eftersom jag inte är bosatt i London, eller är uppväxt i dess norra delar, så lever jag inte med hatet mot Tottenham som en inföding. Men decennier av "Arsenalism" med några tillfälliga månadsvisa bo-nedslag i staden, gör att jag inte hyser några varmare känslor för vad som är våra närmaste konkurrenter.

När hela White Hart Lane efter att ha slagit ut Milan unisont sjunger "Are you watching Arsenal?" så förstår jag hur oerhört stort komplexet är hos den blå kycklingens skara. Istället för att hedra sitt lag så ska Arsenal hånas främst. Det bör få varje Gooner att sträcka på sig!

Någon skribent tyckte det var "extra kul" att just William Gallas fick en avgörande roll i matchen och CL-avancemanget för spurs. Personligen kunde jag inte bry mig mindre. Gallas är en legoknekt.

Han var arrogant mot lagkamrater i Arsenal, satte sig själv främst med ett barn-likt ego. Jag kommer aldrig minnas honom som annat än en parantes i lagets historia. Att Wenger tråcklade på honom kaptensbindeln under en period var ett av de mer märkliga besluten från Le Boss.

Varför ler Fabregas?

11.03.08. Detta är Camp Nou när Lionel Messi slagit in 3-1 på straff, så syns ett leende på Arsenals lagkaptens läppar. Hela anletet ser lättat ut. Grunna på det kvällen efter, då förövrigt Spurs gick vidare till kvartsfinal.

UEFA tar tag i saken efter Barcelonamötet

Det kommer alltid en "dagen efter". En sådan är idag. Efter förlusten mot Barcelona och uttåget ur Champions League. Jag har försökt att hålla ögonen borta från olika skriverier, men likt flugan dras till koskiten, så har det gått sådär. Jag har frossat när ingen sett, och suttit och eldat upp mig i mitt inre.

Barcelonahyllningarna vet inga gränser från etablerade krönikörer och skribenter och det får man ta. Som någon, fritt översatt skrev i en kommentar "Att älska Barcelona är lika kontroversiellt som att säga att man är för fred framför krig." Den snor jag med mig.

Diverse sifferstatiskt om bollinnehav har ägnats stort intresse som att bekräfta att segern var så sann och säker att det annat inte fanns. Jag kan inte påminna mig ha läst liknande när Inter slog ut Barcelona i fjol. Då var det geniet Mourinho för hela slanten. Jag kan inte minnas att Inter hade så mycket mer än målet de gjorde. Jo, ett tätare och tuffare mittfält än Arsenal. Ett mittfält som knäckte Barcelona. Där var skillnaden.

Inte många reflekterar över domarinsatsen, över herr Massimo Busacca's insats och det röda kortet mot Robin van Persie. Någon annanstans läste jag att Busacca som straffade ut sig från den gångna sommarens VM i Sydafrika på grund av märkliga domslut, dömt 29 europeiska matcher där spanska lag varit inblandade och i samtliga har det spanska laget vunnit. Förövrigt huvuddomare när Barcelona slog Manchester United i Champions Leaguefinalen år 2009. En sådan slump. Tro inte att jag insinuerar annat.

Wenger var vansinnig efter match, så även Robin van Persie som talade fritt ur hjärtat. Det gör man inte ostraffat var tankarna som präntades här igår. Och mycket riktigt, det gör man inte!

Nu ska UEFA utreda saken och det till den 17:e mars. Så har man litet extrarbete att pyssla med i norra London. UEFA har själva frågat Busacca och kommit fram till att bestraffningar är att vänta. För Wenger men även för Nasri.

Hur det går för Robin van Persie är ännu oklart. Avstängningar från Europaspel och dryga böter är att vänta. Det är så det kan gå dagen efter ett party som gått överstyr. Kraftig baksmälla!

I övrigt har Arsenals officiella Svenska medlemsklubb dragit igång en debatt om domarnivån, allmänsakligt och utan det snäva Arsenalperspektiv som du hittar här.
Kolla in och lägg gärna dina minnen och exempel till den listan:

http://bit.ly/fygKAM

På sikt riskerar detta jönseri från FA, UEFA eller FIFA, där man ständigt bestraffar de som vågar tala samtidigt som dess representanter agerar som clowner eller misstänkta mutkolvar ute på planen, att urholka världssporten Fotboll.

Up Ya' arse!

CL-slut i Spanien

"Robin van Persie hade synpunkter på domarinsatserna i barcelona. Det kan han komma att straffas för. Domare Busacca följde regelboken strikt och straffade efter densamma"

Så var Europaspelet slut för säsongen. Champions League tog slut i Barcelona och i åttondelen.

Mentalt var jag inställd på saken, inte minst på grund av andra märkliga resultat som olika händelser som skuggat laget under säsongen. Trots en fördel med ett mål tillgodo från första mötet i London väntade onekligen en tuff uppgift. Det var inte omspel mot Ipswich eller Leyton Orient på schemat.

Wengers gameplan var tydlig från start. En hyfsat defensiv startelva med uppgift att främst söka hindra som få Barcelona ur balans. Problemet var att Arsenal absolut inte är Inter och Wenger definitivt inte är Mourinho.

Det blev inte Arsenals spel på något sätt, och i ärlighetens namn så tilläts de heller inte att komma någon vart framåt av Barcelona. Hemmalaget höll helt och hämningslöst i taktpinnen från start. Arsenal parkerades lågt på egen planhalva.

Ännu ett säsongstypiskt omen att Szczeny fick kliva av redan efter knappt tjugo minuter spelade. Wenger tvingades till ett tidigt byte med en numera ovan Almunia som ersättare.
Exakt vad Szczeny skadade uppfattade jag inte, men det såg ut som om något finger, kanske en handled, stukades vid en skotträddning.

Robin van Persie på topp från start var kvällens stora överraskning. Nu blev holländaren i centrum på helt annat sätt än vad man månne önskat.

Då Arsenal knappt kom vidare från egen planhalva fanns inte mycket att jobba på framåt.

0-0 var ett ur Arsenalperspektiv hyfsat resultat när matchuret började närma sig halvtidsvila. Men Barcelona fick ett så psykologiskt 1-0 mål precis innan paus via Messi. Och som att verkligen göra skadan maximalt smärtsam så var det en fullkomligt nonchalant klackning av Fabregas som bäddade upp för det viktiga målet.

Vad det betydde för matchen och de båda lagen behövdes ingen tyngre psykologutbildning i CV:t för att förstå.

Barcelona som ägnat viss energi åt att ramla och snubbla när bollen inte gick helt enligt skiss fick andra krafter och ny växel.

Orkar inte fördjupa mig mer i kapitlet "märkliga domslut" kring Arsenal, det börjar bli tjatigt. Men: nämnde van Persie fick sitt andra gula kort, som blev rött, och åkte av planen för obstruktion. Detta sedan han sparkat iväg bollen i offsideläge. Ett domslut i en åttondelsfinal i Champions League. UEFA måste vara stolta över hur domarkåren följer regelboken ned till punkt och komma.

Intressant var att detta kom minuterna efter när Arsenal fått kvittering via Barcelonasjälvmål på egen hörna. Alltså i en situation då Arsenal hade benet i kvartsfinalen.

Och om inte 10 man mot 11 hjälpte för en Barcaseger på ordinarie tid så skulle väl domaren förr eller senare kunna hitta en straff åt hemmalaget. Så skedde också i 71:a minuten. En situation som kändes billig. Koscienlys ben var i spel på boll, blev ett hinder som Messi dök över, och då att bestraffa.

Och fotbollsvärldens gullegris numero uno, Messi fick chansen att slå in bollen som vore det en regisserad Hollywoodfilm. 3-1. Ridå. Tack och adjö.

Det var så dags att söka ställa om för Arsenal...
Arsjavin och Bendtner in, men så mycket mer framåt mäktade man inte mot ett nu helt avslappnat Barcelona som kunde rulla runt, runt och runt.

Arsenal närmast förnedrade av eget spel och medicin av motståndarna.

Det kom så en chans till 3-2 vilket kunde givit avancemang. Detta när Wilshere fick prick på Bendtner som kom fri. Dansken som inte är den störste teknikern stressade och plockades bryskt. Sedan hände inte så mycket mer.

Kvällens behållning var ändå Robin van Persies frispråkighet efter matchen. Trots allt tjafs om Twittrande och spelares outtalade förbud att använda det fria ordet så var van Persie mänsklig när han gav ord åt domarinsatsen. Sannolikt blir han väl bestraffad på något sätt efter någon klausul som finns hos UEFA.

Facit: På dryga veckan har Arsenal förlorar den inhemska ligacupen som trillat ur Chanpions League. Två så olika världar, två så olika titelchanser som nu gått om intet.

Och även den tidiga marskvällens tapp blev kostsamt på fler sätt med ännu en skada på Szczesny.

Ska Almunia kliva in och åter och söka rädda vad som räddas kan?

Och hur känner sig individerna i laget upptill i huvuden efter de senaste tio dagarna?

Under onsdagen kommer sannolikt Spurs spela ut Milan ur CL. I London.
Det känns märkligt. Eller om man hellre vill, logiskt 2010/11.

Subscribe in a reader

Det drar ihop sig...

Det drar ihop sig till returmötet i Champions Leagues åttondelsfinal säsongen 2010-11. Förutsättningarna är glasklara. Om Arsenal ska avancera vidare i det europeiska cupspelet så krävs att man håller nollan på Camp Nou, eller att man gör fler mål än Barcelona.

Alla har fjolårets möte, då lagen möttes ett steg senare, i färskt minne. 2-2 inför returen där Bendnter öppnade med 0-1, men sedan så rann det iväg till 4-1, och totalt 6-3 till Barcelona.

Det var förvisso ett annat lag då. Med Silvestre i backlinjen och Almunia i mål. Om Djourou-Koscienly sköter jobbet bättre återstår att se. Vem Messi är har ingen missat. Men räkna med hög press från fler spelare än just Messi, den kvicka vesslan. Villa (målskytt senast) och Pedro är inga duvungar som försitter chanser. Bakom den finns Iniesta, Xavi och Busquets som vet hur snabbt slå precisa bollar som varit i rull på minimala ytor. Arsenal kan alltså inte lämna en fri kvadratdecimeter under en mikrosekund när matchuret tickar.

Arsenals eget lag då?
Robin van Persie något otippat med i truppen. Jag gissar att det är mer psykologiskt spel än allvar från Wengers sida. Skulle bli direkt förvånad om RvP får spela alls, om inte läget är ytterst dramatiskt, exempelvis att Barcelona håller en ledning om 1-0 med 85 minuter på matchuret.

I vilken form Fabregas är vet ingen mer än han själv, Weger och laget.
Wilshere som först hade litet svårt mot Barscas kvicka rullande på Emiraten blev plötsligt respektlös i andra halvlek. Mer av sådant är ett måste under tisdagens kväll. Walcott är den stora förlusten. Killen som nu är skadad hade annars varit mannen att riva upp djupa ytor och använda dem mot en backlinje som dras med skador i Puyol och en avstängd Piqué.

Jag tror att det blir tufft och kommer inte att deppa ihop av en respass i och mot Barcelona.
Eftersom Arsenal aldrig riktigt spelar som förväntat, så kanske laget kan höja sig till helt andra nivåer än när man möter Birmingham...?

* * *
Jag har förklarat att drömmen om ligatiteln sannolikt är död. Vi får väl se. (ingen blir gladare än undertecknad om det är uppåt väggarna fel!)

Att Liverpool slog ett ManUtd ur form gynnar självklart Arsenal. Men då gäller det att ta chanserna när de bjuds. Det är fortfarande en gåta hur man kunde ha sådan loj attityd mot Sunderland hemma. Jag tror dessutom att det är läge att blicka bakåt nu. De båda ljusblå lagen under tycks ha hittat formen på upploppet till slutspurten.

Femte mars 2011 - där gick ligadrömmen

Hej alla optimistkonsulter som snabbt repade er från ligacupfinalsförlusten, snabbt degraderade den till "den egentligen betydelselösa Kalle-Anka cupen", borstade av förlusten och tyckte att 5-0 mot Leyton Orient två serier ned visade på kraftsamling.

Jag har dåliga nyheter till dig. 0-0 mot Sunderland hemma när Arsenal hade ett "momentum" (sportjournalistikens modeord no1) att knapra in på Manchester United i det viktiga som prioriterade ligaspelet, räcker inte.

Jag brukar själv avfärda de värsta pessimisterna som "vet" när ligan är avgjord i oktober/november. Trams.

Men nu är det mars och antalet poäng att spela om i Premier League blir allt färre.


Nu är det tio matcher kvar och trettio poäng att spela om, men med fler bortamatcher än hemmamöten (om det nu gör någon skillnad?) och min spåkula säger att ett lag som inte har den mentala vinnarinstinkten drar korta strån.

Så spåkulan meddelar att DÄR - den 5 mars 2011 gick drömmar om ligatiteln om intet.

Vad som väntar kommande vecka, i Barcelona som Manchester avser jag inte redovisa spåkulans bäcksvarta glimmer närmare kring. Förbered dig på en tuff vecka!
Och tillhör du optimistkonsulternas glada skara så ska jag inte krossa dina illusioner.

Gällande dagens kryss;
Att domaren felaktigt dömer bort ett mål för offside som förnekar Arsenal en straff är inget som avgör dagens match i sin helhet.

Startar man med ständigt fel- och sidledspassande Denilson som bakåtpassande slo-mo Diaby så får man exakt den match man bäddat för.

Då är heller inte ett kryss förvånande. Kanske föga upprörande. Jag orkar inte fördjupa mig i tänkbara ursäkter och förklaringar från officiellt håll under helgen.

Manchester

Fergie får på näsan av FA. Vad pågår?
Och gamle Arsenalbacken Kolo Touré misstänkt för dopingbrott. Hoppas vid högre makter att något sådant aldrig pågick under åren i London.

http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/m/man_city/9413738.stm


- Posted using BlogPress from my iPhone

Leyton Orient på besök

5-0 i returen av FA-cupen mot Leyton Orient. Manchester United nästa i kvartsfinal på Old Trafford fyra dagar efter besöket i Barcelona.

Idel glada besked - not!

Så kom mars månad och den startar med beskedet: Robin van Persies knäskada var allvarlig. Så pass att han inte kan spela någon CL-retur i Barcelona om sju dagar.

RvP lär inte spela alls på tre veckor. Som bäst. Frånvaron kan bli längre än så. För den som har matchprogrammet framför sig så kan man fundera kring eventuella konsekvenser.

Krävs att Nasri och inte minst Chamakh hittar åter till höstens form. Om de nu får vara friska.

Luddiga besked om Fabregas inför besöket i den Katalanska hemstaden. Får man gissa att lagkaptenen vilar över helgen och ligamötet mot Sunderland?
Tack, då gissar jag så.

Inför den stora FA-cupreturen mot Leyton Orient imorgon, onsdag kväll, så vilas en hel drös med spelare som dras med småskador. Almunia tar plats i målet, Koscienly får vila, liksom Song.

Har fortfarande inte klurat ut vad som hänt med Song som visat dalande form senare tid, och som gjorde en av sina sämsta insatser på år i den fortfarande så nesliga förlusten mot Birmingham i ligacupens final.

Chamakh låter berätta att det var helt tyst i omklädningsrummet efter finalen. Sådant säger också något. Jag hade hellre läst om "pizzakrig" mot Bowyer och Ferguson. Någon slags utslag av besvikelse. Kompakt tystnad och kollektiv sorg. Illustrerar en mental smäll för ett lag som tappat kraften?
Man får hoppas man har fel, men jag tappar inte hakan i bordsskivan om förlusten i kombination med skador leder till ett och annat hjärnspöke släpps loss.

Arsenals finanser är bra tycker ordförande Peter Hill-Wood, detta efter att halvårsrapporten visat att Arsenal gjort en förlust på minus £2,5 miljoner jämfört med en vinst på plus £29 miljoner under motsvarande tid i fjol.

Men i år har "The Selling Club" inte haft någon Adebayor eller Touré att lura på nyrika konkurrenter. Dessutom har man inte sålt lika mycket bostadsrätter i området kring Highbury som i fjol.

Sett ur ett globalt perspektiv kanske siffrorna är hyfsat sunda. Detta när man läser att Italienska Juventus är i gungning. Har man inte en oligark med aldrig sinande kassakista som ägare, så är det tuffa tider. Ränteläget i finanskrisens England är förövrigt knappast förmånligare än på svenska breddgrader. Något att reflektera kring när man betalar av en arena som Emiraten.

Ytterligare en sak att reflektera kring är hur resultatet skulle ha sett ut om Wenger använt de £50 miljoner han sades haft till sitt förfogande att "köpa nya spelare för". Det kanske fanns skäl att det inte blev något shopande...?

Carlos Vela gör viktiga mål på sin sejour hos West Brom och Thierry Henry saknar sitt gamla Arsenal. Alltid något när vårmånadens ankomst mer känns som en kylig sibirisk vinter.