Nästan 40 namn på 6 dagar

Silly Season, yes indeed!
På ex dagar har drygt ett fyrtiotal olika fotbollsspelare från olika länder och ligor "ryktats" till Arsenal.

Det är högsäsong för fria fantasier. Vissa namn är gamla som gatan. De dyker upp år efter år efter år. De kommer aldrig att spela i Arsenal.

I verkligheten kämpar man med att fundera kring "behålla eller släppa". Oklart med framtiden för Clichy och Nasri (som röstades fram till säsongens spelare av de egna supportrarna)

Barcelona är i London och använder Arsenals träningsanläggning inför (kvällens) Champions Leaguefinal på Wembley mot Manchester United. Som tack för förtroendet så springer Barcelonas stjärnor runt och leker med klubbens fotografiet av Cesc Fabregas. Moget. Samma spelare som inte kunde låta bli att hänga på Cesc en Barca-tröja under fotbolls-VM.

Nåväl. Låt grabben komma hem. Casha in, köp nytt, köp rätt. Hur länge ska en envis manager och styrelse hålla en omotiverad spelare i tvångskoppel för att kunna kräma ur beloppen till max?
Fabregas har haft en dalande form och varit ökat skadebenägen nu under tre säsonger. Låt grabben komma hem, repeteras!

Under tiden som hela världens "kelgrisar" i Barcelona lajjar runt i London fortsätter Arsenal att handla från de yngre leden i Barcelonas fotbollsakademi. Det är en märklig värld. När är de spelklara och "mentaly strong"?
Om 4-5 år?

Förhandlingar pågår även med mexikanen Carlos Vela som varit på utlån utan att göra några större avtryck. Varför?
Arsenal har inte de högst betalda spelarna i Premier League men den största lönebudgeten totalt. Rensa i leden. Här finns pengar att hämta.

Champions Leaguefinalen, då!
Jag kunde inte bry mig mindre.
Min peng går till vinst Manchester United. Ferguson har läst på och lärt sig läxan sedan 2-0 förlusten 2009.

- Posted using BlogPress from my iPhone

W T F!?

What The F*ck?

"Away Kit/3rd kit 2011/12"
Säg att det är ett sjukt skämt.

Lova det.

Nike och Arsenal.

Promise, ok?

*puke*

Dansken efter Denilson

Näste man att avisera att ny klubbadress kan vara aktuell är Nicklas Bendtners pappa. Bendtner kan spela var som helst där det är bra betalt. Men inte i Aston Villa. Definitivt inte i Aston Villa. Rykten har placerat snabbt placerat "Nikki" vår pölseman där sedan någon sett honom på middag med självaste Gary McAllister och Villas coach Sid Cowans.

De skulle tydligen ha ätit fisk. Men det är inte sant säger pappa Bendtner. Däremot finns ett kopplel av andra klubbar som jagar sonen, det vet pappa att berätta.

Tottenham?

Dessutom är Bayern München intresserade.

Vi låter Silly fortgå och önskar Bendtner - som kunde tagit Gunners vidare i Barcelona - lycka till i framtiden, vilket av alla erbjudande han nu väljer.

Såhär dagen efter ligans avslut går att läsa de mest märkliga artiklar.
"Wenger is ready to splash the cash" kan det heta någonstans.
"Wenger wont buy big", kan det heta någon helt annanstans.
Ingen har koll, alla gissar, eller tolkar, Wengers halvluddiga svar efter säsongen som han trots allt medger är att betrakta som en besvikelse.

Ja, vad säga?
Fjärde plats och 68 poäng. Det har inte varit sämre sedan 2006-07.

Annars återkommer uppgifterna om att 23-årige argentinaren och mittfältaren Ricky Alvarez som spelar för Velez Sarsfield, skulle vara på ingång. Kanske är det ett rykte som plagieras från plats till annan just nu.

Jack Wilshere spelar inte för Englands U21 landslag i sommar. Han säger sig vara sliten och trött. Förbundskapten Stuart Pearce tror att det är Wengers gnäll som påverkat Wilshere till beslutet. Vad vet man?
Inte mycket just nu.

Dagens kommentar: "I wish the team had as much bollocks as the ladies".
Detta sedan Arsenals damer som bekant lyckats med det Wengers "mentaly boys" inte lyckats med: Silverware!

Säsongsavslutning utan stolthet

Försommarsolen strålade över Londonlagen på Craven Cottage när den trettioåttonde och sista omgången av Premier League 2010/11 skulle avverkas. Londonderby Fulham mot Arsenal.

Utöver (den numera svåra) uppgiften för Gunners att bärga tre poäng och vinna en match, så var den avslutande matchen mellan Bolton och Manchester City avgörande för var Arsenal skulle placera sig i sluttabellen.

Saken, en oerhört viktig tredjeplats utan krav på kval till Champions League var överlåtet till Manchester City sedan förlusten mot Aston Villa. Men klockan 17:00 svensk tid var matcherna ospelade och kanske skulle Arsenal resa sig, om intet annat av ren stolthet - och avsluta säsongen med en seger?

Nä!

Det tog exakt 8 minuter och 26 sekunder innan Arsenal (med nykomponerad startelva som inkluderade Nasri-Chamakh-van Persie på topp) kom till sitt första avslut mot Mark Schwarzer. Dessförinnan hade Sidwell och Zamora runnit igenom mittfältet i en pigg start.

Föga överraskande var det också hemmalaget som tog ledningen. Detta tack vare ovan nämnda duo. Eller tack vare Jack Wilshere som drällde med boll på mittplan så att Fulham kunde kontra snabbt när Arsenals backlinje höll sig stillastående högt upp på planen.

Om det kändes igen?
Ja.

Tre minuter senare kvitterade pålitlige Robin van Persie efter ett rakt anfall med Diaby och Chamakh. 1-1.

Om det gav energi och krut till kanonjärerna? Nej.
Matchen gick på halvfart, Nasri nära smakmål på frispark men Schwarzer nådde högerkrysset. Istället blev det hemmalaget som åter tog taktpinnen när Vermaelen varit för snäll i en nickduell mot Zamora.

Wenger bytte in Arsjavin och Walcott, Zoltan Gera fick rött kort efter en vansinnighet med båda fötterna först in i Vermaelen. Här fanns nu 16 minuter att avsluta med kraft och finnes? Nej.

Walcott räddade poäng med snävt skottmål i 88:e minuten.
Samtidigt stod det 0-2 till Man City borta på Reebook Arena, och någon tredjeplats fanns inte inom räckhåll.

Arsenal avslutade med ännu ett kryss, totalt ELVA i ligaspelet innevarande säsong. Poängskörden stannade vid sextioåtta, tolv poäng färre än Manchester United, tre poäng från Chelsea och City som avslutade med sjuttioett poäng.

Det är då man börjar fundera kring flertalet av dessa kryssmatcher som deras innebörd. De flesta dessutom på hemmaplan.

Vad som händer med laget nu vet bara Wenger. Som nämnts här tidigare, om "alla" ska bort så kan man fundera kring vilket lag som står att försvara klubbmärket om tre månader?
Vilka spelare som ska söka ta laget vidare till gruppspelet i Champions League som försöka revanschera sig i ligaspelet ett år då miljardärerna bakom Chelsea och City lär fortsätta att vansinneshandla, och en säsong då Liverpool inte lär reprisera sin säsong, eller där Tottenham inte lär sluta satsa med ny arena i sikte och med smak på spel i Europas mest förnämsta cupspel.

Säsongen avslutas således utan kraft, utan någon egentlig stolthet. Vi vet inte vilka som kommer eller vilka som går.

Vi avslutar med många frågetecken. Hur många rätas ut på tre månader?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Denilson lämnar Arsenal

ESPN berättar att Denilson lämnar Arsenal. Det är en tanke han burit på under åtta månader. Den av många kritiserade mittfältaren anser att den gångna säsongen varit "en katastrif" samt att han nåste komma till ett lag där han får mer speltid.

Jag gråter inte krokodiltårar över bskedet. Det var väntat. Jag vet dock inte varför jag får den smått obehagliga känslan över att den här killen kommer att lyckas. Någon annan stans.

Det är väl säongen som tär det egna psyket.
Det är så mycket analyser som blandas med tyckanden nu att jag inte längre orkar läsa. Det grottas i säsongens alla snedsteg och framtiden målas dystrare än kolsvart. Å andra sidan påstår ju någon religiös galning att hela jorden ska gå under 21 maj.

Jag vill mest bara att denna säsong ska ta slut. Att något nytt kan hända i sommar. Att ledningen ser vad andra ser och att åtgärder vidtas. Det turbulenta klimatet och det högljudda tonläget beror på att den här säsongens resultat sved håradre än andra. Kanske på tjugo år.

Blir dock inte mer munter över dessa rapportflödedn om att just Arjavin ska säljas. Jag vet att det årSilly Sesaon redan. Men det ältas som ett faktum.

Ryssen gjorde en knackig start, men var kanske näst bäst Robin van Persie under slutet när andra svek. Han spelade över 50 matcher, om långt ifrån alla på full tid. Han har, med en match kvar, bidragit till 10 måk och 18 assists. Att suppoertar tycker att han SER omotiverad ut, skiter jag i. Det är en känsla. Hans leveranser är fakta. Arsjavin borde få vara kvar!

Talande avslutning inför talande tomma stolar

Sista hemmatchen för säsongen. Denna blytunga säsong där allting rämnade under mars månad.

Det var dagen efter att Manchester United säkrat ligaguldet, det nittonde, och därmed skrivit in sig i fotbollens historieböcker.

Vad hade då Arsenal att spela för med Aston Villa på besök?
Hedern inför hemmapubliken kunde vara en sak, genom en snygg avslutning. Hålen på Emiratens läktare var iögonfallande. Många hade uppenbarligen valt att stanna hemma. Protest? Leda? Uppgivenhet?

Men det fanns viktiga saker att spela om, även om det inte handlade om pokaler. En tredjeplats kunde säkras under söndagen. En tredjeplats innebär att man slipper det osäkra kvalet till Champions League under den kommande säsongsupptakten i augusti.

Med FA-cupvinnarna Manchester City jagandes om samma plats så kunde man möjligtvis ha tänkt sig en jakt och en hunger mot Aston Villa som enbart slagit Arsenal en gång, på Emiraten i november 2008, under tjugofyra ligamöten.

Vermaelens återkomst i mittbackslåset syntes vara ännu en förutsättning för att säkra upp mot Villa.

Efter femton minuter stod det 0-2 till gästerna. Simpla misstag av backarna gav Bent frilägen till både 0-1 och påföljande 0-2.
Smakstart? Not!

Båda målen var spelmål. Mycket kraft har annars ägnats säsongen att diskutera Arsenals svagheter att släppa in mål vad gäller fasta situationer. Att fundera på är hur ineffektivt Arsenal själva är att utnyttja desamma. Åtta resultatlösa hörnor mot Villa enbart under första halvlek.

Under den andra hälften av matchen fick Arsrnal upp ångan något, men Aston Villa försvarade sig bra, och om det var otur eller oskärpa i Arsenals avslut låter jag betraktaren avgöra. Istället blev det nära 0-3 där Szczeny lyckades rädda både en och två gånger efter en snabb spelvändning.

Chamakh som kom in tillsammans med Bendtner under andra halvlek nickade bollen i mål bakom Brad Friedel i åttionde minuten, men målet dömdes bort av synnerligen oklar anledning. Robin van Persie fick trycka in en reducering till 1-2, med minuterna kvar och bevisade att han trots omfattande frånvaro blev lagets främste målgörare.

Men vad räckte det?
Hälften av publiken hade lämnat och gått hem. Fyra minuter tillägg räckte inte till kvittering eller poäng.

Så fick Manchester City taktpinne och initiativ till den värdefulla tredjeplatsen. Och den lär de ta.

På läktarplats satt Nasri och Fabregas och såg oengagerade ut. Kanske sista gången på Emiraten med Arsenalemblemet på träningsjackorna. Kanske var det även sista gången vi såg Arsjavin (vilket jag personligen inte hoppas) när han lunkade av med timmen spelad.

Nu lär det bli Silly Season för full kraft i månaderna tre. Vilka försvinner - och vilka kritar på?

Hur påverkas attraktionsvärdet att spela i en klubb som säsong efter annan visar att man inte räcker till?

Sannolikt en hel del är min gissning.

Så vi avslutar i mer eller mindre "fritt fall". Jag är närmast lättad över att säsongen är över om en vecka. Med fem matcher kvar och innevarande form hade sannolikt både Tottenham och Liverpool seglat förbi...

En tung söndag blev det även för ett annat Londonlag. Anrika West Ham som ledde 0-2 mot bottenkonkurrenten Wigan föll hårt med 3-2 på stopptid och lämnar Premier League. Jag hade önskat Hammers ett bättre öde.

Vad jag önskar kring Arsenal och framtiden känns fullkomligt ouppnåeligt en söndagskväll i mitten av maj när den smärtsamma säsongen 2010/11 går mot sitt slut.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kval till Champions League att vänta

Lyckan blev ack så kort. Efter vinsten mot blivande ligasegrarna, Manchester United på hemmaplan, följde säsongens plattmatch mot Stoke. Att motståndarna inte ens var särdeles bra, gjorde inte förlusten gladare.

Under tisdagen stod så klart att det blir miljarbyggande Manchester City som är klart för spel i Champions League kommande säsong efter att Tottenhams Peter Crouch bjudit på 1-0 vinst via självmål på Eastlands. Därmed kan inte imponerande formstarka Liverpool (vilken säsongsavslutning, måste medges) komma ikapp.

Vad som mycket väl kan hända är att ManCity nu slutar som trea i ligan och Arsenal fyra. Scenariot är inte särdeles osannolikt. Arsenals återstående två matcher, mot Aston Villa som mot Fulham kan ge noll poäng i utdelning. Inte minst om laget visar samma håglösa och uppgivna attityd som under söndagen.

Något är märkligt i laget.
Och det "ryktas" om att både Robin van Persie som Cesc Fabregas styr och ställer i omklädningsrummet.

Cesc lär göra sin sista match för Arsenal (om han inte är skadad, för då är den redan genomförd) i slutspurten. Frågorna som kvarstår är vad nästa klubbadress blir som vad Arsenal cashar in på spanjoren.

Ovan nämnda Manchester City som handlat för fyra miljarder basunerar ut att det är nu man ska börja storhandla på riktigt. Inga medel lär skys och vi lär gå se historiska transfersummor i en sport som kommer att gå under i en köpfest av groteskt slag.

Under övriga rykten synes i princip hela Arsenals spelartrupp vara till salu, eller på väg bort. Och vissa applåderar saken. Hoppas på det. Som att ingen egentligen platsar. En märklig syn på laget även om de genomfört en säsong man helst vill glömma men alltid kommer att minnas.

Frågetecken kring kontrakt med Clichy och Nasri har ältats i främst brittisk media innevarande vecka.

Och utöver rader och rubriker om spelare "på väg bort" följer minst två artiklar om diverse spelare "på väg in".

Någon som tror att ärkekonservativa Arsenal vare sig säljer eller köper mer än vad man (styrelsen) anser som absolut nödvändigt?

Självklart inte. Inte ens under "amerikansk flagg" och med ny ägare tillika miljardär. Stanley Kroenke är inte Abu Dhabi Group. Arsenal är inte ManCity.

Vem som eventuellt kommer, eller säljs/lämnar, har jag självklart ingen aning om. Även om mitt huvud må vara fyllt med olika önskemål, som hos varje inbiten soffcoach.

Vad jag mest funderar över inför hösten är hur Arsenal kommer att stå sig 2011/12. Det blir allt fler som har resurser att utmana. Det känns i så måtto litet extra citrus, att säsongen kollapsade så just detta år.

Sådant kan man grunna kring när våren hemma i Sverige är högsommar, när Arsenals 4-3-2-1 / 4-5-1 spel är sönderläst av konkurrenterna i PL, Wenger är envis, biljettpriser ska höjas och klubben släpper nya hemmaställ med lagerblad kring klubbemblemet.




- Posted using BlogPress from my iPhone

One Nil To The Arsenal!