tisdag 30 september 2008

Schizofrena Arsenal

Ok, jag hade tippat vinst idag. Men inte med 4-0. Långt ifrån. Tre mål ifrån.

Låt mig summera vad som hänt under en vecka:
Arsenals reserver spelar ut Sheffield United med tennissiffrorna
6-0 i Carling Cup,
Arsenals a-lag får stryk hemma i ligan med 1-2 mot nykomlingarna Hull,
Arsenal närmast förnedrar Porto i Champions League.

Det är schizofrent. Eller åtminstone en märklig berg-och-dalbana. När Arsenals startelva presenterades för kvällen suckade jag. Vadå "förändringar jämfört med lördagen" som aviserats?
Nasri
mot Eboué.
En förändring. En!
Och när Porto tog tag i taktpinnen blev suckarna djupare.
Men så blixtrade det till.
1-0 RvP, 2-0 Ade, 3-0 RvP, och så straff och 4-0 Ade.
Det kunde blivit tvåsiffrigt. Faktiskt.

Om matchen slutat oavgjort och alla dessa brända chanser av typen öppet mål missats hade hårtofsar slitits i frustration. I segerstunden kan visst slarv köpas. Men om man ska kosta på sig litet kritik: Vissa lägen som skapas får inte fumlas eller slarvas bort. Skott på öppet mål, bör gå i mål, inte utanför.

Beundransvärd, som oftast: Clichy
Förvånansvärt blek, för dagen: Sagna

Skön seger avsultade september, hur blir oktober?
Svaret lär variera beroende på ligaspel eller cupspel.

måndag 29 september 2008

Wenger mådde "fysiskt illa"

Det finns flera som led av förlusten mot Hull. Bland andra Le Boss himself:

"There were enough ingredients to make me physically sick. What we delivered was not good enough and we all know that. There will certainly be changes for Tuesday."

Förändringar är ett måste. Och det är nu det är så lätt att vara en i miljonmängden av gnällande soffcoacher. För jag vet inte hur man ändrar en attityd. Det var, liksom mot Fulham, ett kollektivt ras. Möjligtvis klarar sig Kolo Touré och chanslöse Almunia med hedern i behåll. Och Vela som kom in och var för het. Frågan är om Arsenal vunnit mot Hull med reservlaget. Jag tror det.

I blogosfären är annars "avsätt Gallas från kaptensuppdraget nu" receptet för dagen och framtiden. Jag vet inte om jag tror att det är så enkelt. Vad jag ser är att Gallas gör en del slarviga misstag som mer synes tillkomma av pur lättja än av någon hastig åkomma av förlorad boll- och speluppfattning. Men som mittlås i backlinjen, och som pådrivare av det egna laget är han kanske inte alltid rätt man. (på rätt plats) Alternativet? Kolo Touré. Men det kommer aldrig att ske.

Sannolikt får vi se mannen vi inte ville se alls i Arsenals mundering ta sig an skiten och arbetet i mittlåsjobbet i rutinerade Silvestre.

Man ska inte frossa i besvikelser. Men man ska inte förtränga dem heller. Vi saknar en dimension, och det är inget nytt för dagen. Självklart beskådades Milan-Inter igår. Där saknades inte tempo eller attityd. Och utan att vara det minsta "Milanista" så vann Milan mycket rättvist. Det är skönt att kunna se matcher med objektiva ögon. The "Special One" fick helt på skallen vad gällde strategi för kvällen. Flamini fick dryga halvtimmes speltid i slutet av matchen. Han var tuff, han var snabb och han var hård. Som förr. Han kan gott bli själva antitesen i myen om att "alla som lämnar Arsenal misslyckas och försvinner".

Och det stör mig ytterst rejält. Inte alls att Flamini ska få lyckas annorstädes, utan att man bara lät en sådan spelare gå. Och att man sedan inte fyllde på. Fabregas må lida av "baksmälla" från sommarens EM (minns Henry 06) men hans totala osynlighet beror på att han inte har någon komplementsspelare av Flaminis sort numera. Denilson är för lätt, slår 3 av 5 bollar fel, och kan inte stava till "defensiv".

CL och hemmamöte mot Porto imorgon.
Jag tror ändå på seger. 1-0

Om detta INTE är ligans år (i år igen) så kanske det finns bättre chanser i cuperna. Uppenbarligen har Arsenal numera betydligt svårare för motiverade ligakonkurrenter med på pappret svagare trupper än andra europiska "storlag".
Hemma i ligan är insticksfotbollen "gå till mållinjen" sönderläst. Kan funka i CL.

För att vinna ligan krävs skyttar. Det har vi inga i år.
Lyft in Simpson och
Lansbury i truppen till den kommande. De har bössor, och vågar använda dem utan att passa runt boxen oräkneliga gånger!

lördag 27 september 2008

Mellansäsong år 3

Jepp. Det sved litet. Kanske ändå inte. Hull, som vare sig mött, eller tagit poäng av Gunnners sedan typ ....eh....1894 eller liknande kom - såg - spelade - vågade - regerade -segrade.

Endast att lyfta på hatt och luva!

London: 1
Hull: 2

Tigrarna kom inte för att stryka kring i egen box. De kom med fart. De kom för att segra.
Och i motsats till Arsenals "kanoner" avlossade de skott i fart.
Projektiler i mål.

Arsenal - som för nu 100,000,000 gången spelade spelet:
"vem vill ta avslutet precis innan mållinjen, helst inte jag, kan jag passa bakåt snyggt, utan att skjuta" loosade rättmätigt. Hemma på Emiraten.

Laget hade alla upptänkliga chanser att avgöra, men ingen kunde, eller vågade.
Wenger satt med händerna för ansiktet. Han vet väl ändå bäst om vilket material han valt.
Wengers val. Varför satt han med huvudet i händerna?
Såg han vad andra redan sett?

Och när det klickar bakåt, framåt som på mitten, så kan det inte bli bättre.
Vinner man inte mot Hull, mäktar visa mer finess, styrka och hunger, så vinner man inget.
Inget.
Detta var ingen väckarklocka. Det var en säsongskompass.
Mellansäsong år 3.


Detta är inte Carling Cup.
Det är Premier League.

Och så tandlösa och orkeslösa kan årets Arsenal vara.
Det ser tyvärr ut som Cesc redan gett upp.
Det ser tyvärr ut som att Adebayor + Robin van Persoe inte ÄR mer spets än en krokig käpp.

Minuter med Vela var det enda som sprudlade.
I övrigt bjöds ett tråkigt facit. Ett sådant man kände på sig, men egentligen inte ville se.

Vinner man inte mot Hull - så vinner man inget.

fredag 26 september 2008

Ännu en pajas!

Hull City!

Kör över dem imorgon. Ta ned dem på jorden. Hulls manager Phil Brown är ännu en av fotbollens sorgligare pajasfigurer. Åtminstone om han nu blivit rätt citerad, vilket jag befarar.
Läs och rys:

"For me the Kevin Davies tackle, there was nothing wrong with that. If you take that out of the game Hull City might as well not play at the Emirates on Saturday."

Nothing Wrong...eh...?

http://sport.setanta.com/en/Sport/News/Football/2008/09/26/Prem-Brown-on-Davies-tackle/

Kom inte till Emiraten. Eller lämna W.O.
Eller kom och låt siffror och gjorda mål få tala.
Låt Clichy - som turligt nog ÄR på benen springa sönder er vänsterkant.

För sex månader sedan kunde Eduardo Da Silva blivit skadad för livet, fått karriären som livet slaget i spillror. Nu ville ödet annorlunda. Men grottfolksmentalitet a la Brown föder bara dumheter. Engelsk fotboll ska självklart vara tuff.! Snubbla, rycka tröja och gråta kan de göra i Italiens ligor. Och för de som nu vill ägna sig åt rena griserier ute på planen finns andra sporter. En hel uppsjö. Några varianter spelas med avlång boll.

torsdag 25 september 2008

300, RvP och Pajasen Platini

SwedeArse fyller 300 inlägg idag. Skål och partyhatt!

Detta samtidgt som Arsenal förhandlar om att ge Robin van Persie ett nytt femårskontrakt.
Tycker fortfarande att denna säsong är litet "upp till bevis" för RvP som dragits med mycket skador. Men varför gambla och göra en "ny Flamini" ?
Skrivs inget nytt kontrakt lär väl RvP hitta formen och ösa in mål under säsongen. Eller?

Fotbollens superpajas, UEFA-basen Platini, har blivit tagen i örat av sin pappa!
Minsann.
Pappa Aldo, en gång tränare i franska Nancy, och mentor till Wenger anser att sonen gått hårt fram (!) när han ånyo ventilerat sina rabiata utbrott mot Arsenal och Wenger.
Arsenal är jordens avskum enlig fotbollspajasen, som anser att Arsenal idkar modern slavhandel för att man rekryterar ungt. Och klokt.

"I have been too harsh on Arsene. I have been told off by my father who set him on his way at Nancy."

Lyssna nu på pappa, och framförallt, sluta upp med att freebasa från foliepåsen med tändaren under. Det är inte nyttigt. Och det kommer bara konstiga saker ur munnen när ångorna slår på!

Clichy är frisk och redo att ta sig an Hull. Så även Silvestre.
I am ready to.
When saturday comes!

onsdag 24 september 2008

Tennissiffror och tonåringar

Tennissiffror mot ett etablerat lag i cola-ligan under.

Arsenals ungdomar: 6
(Klassiska) Sheffield United: 0

Vilken kväll och vilken match. Vilken Carlos Vela.
Vilken Bendtner.

Jag ler idag.
Jag låter världen fortsätta snurra.
Jag låter expertisen med allt sitt puder på nästipparna i sina TV-studios fortsätta dissa bygget.
"Arsenal är för ungt."
Och tabloidernas alla självutnämnda expeter får kåsera fritt om otillräcklighet och orutin.
Etern är fri. Liksom allt det som tycks och trycks via bläck och pressar.
Ibland kan siffror tala. Berätta vackra sagor.
Siffror kan vara en rent intellektuell upplevelse.

De här tonåringarna kanske inte mäktar ligasegrar eller står i CL-final.
Och Carling Cup är litet "Kalle Anka".
Men plötsligt ser framtiden väldigt ljus ut.
I skön kontrast mot den mörknande hösten.

* * *
Veckans clown heter Kevin Nolan
Årets eviga cirkussälskap heter FA

* * *
Fotbollens fetaste pajas heter Platini
Röcker de crack i UEFA:s styrelserum?

tisdag 23 september 2008

"Bendtner's having a ball!"

Carling Cup. Blades hemma.Tisdagkväll. Bendnter är på planen. Liksom Carlos Vela.
ATVO efter midnatt...

måndag 22 september 2008

Djourou förlänger, repris i Carling?

Klart idag: Johan Djourou har plitat på förlängt kontrakt med Arsenal. Hur långt kontraktet sträcker sig framgår som vanligt inte via den officiella propagandawebben, ej heller vad det innebär för 21-åringen som varit i Gunners sedan 2003.

Carling Cup imorgon. En repris på fjolårets lottning med Sheffield United som motståndare.
Wenger aviserar upp ett ungt lag. Men jag saknar Jay Simpson. En personlig favorit som visade att besöket hos Millwall gjorde gott.

Wenger om laget:

"You are likely to see Gavin Hoyte, Abu Ogogu, Aaron Ramsey, Mark Randall, Jack Wilshere, Fran Merida and Carlos Vela. Maybe Bendtner will play. Song, Djourou and Lukasz Fabianski will be the experienced players. But you will have players like Emmanuel Frimpong and Jay Emmanuel-Thomas so it will be a very young side."

Matchen eftersänds på nätet via Arsenal TV.
Ej någonstans via eter eller satelit.

Clichy bör vara redo att ta sig an Hull.
Stabilt. Låt det bli så.

söndag 21 september 2008

Toppen Arsenal, botten spurs

Det blev oavgjort på Stamford Bridge. Som önskat. "Topplagen" fick dela på poängen och Arsenal i topp. Sevärd och fysiskt tuff match mellan Chelski - ManU. United öppnade offensivt, tog en rättvis ledning via Ji-Sung Park. Men sedan var det mer chelski och stundtals lätt förvirrat positionsspel hos ett håtdfult mancs. Och visst kom kvitteringen för de blå. Och självklart på en fast situation. Salomon Kalou nickade omarkerad in kvitteringen på en frispark... (Och, ja, det VAR tio minuter kvar av matchen)

Nåväl.
Delad glädje är dubbel glädje!

Överskattade, överbetalda och osynliga:
Berbatov - Mancs
Anelka - Chelski

Ska nu inte vara allt för "stursk och styv". De båda favorittippade "giganterna" har haft tuffare möten än Arsenal. Utöver dagens inbördes möte så har chelski mött Abu Dhabi United Group (man city) och mancs mött pool.

Spurs, då?
Grannarna.
Laget som SKA vara topp fyra denna säsong.

De tog en poäng idag.
Mot Wigan.
Hemma.
De ligger sist.

Tabellen efter fem

1 Arsenal 5 4 0 1 11-2 12
2 Liverpool 5 3 2 0 5-2 11
3 Chelsea 4 3 1 0 9-2 10

Chelsea - Manchester United stundar. Sällan har jag hoppats så mycket på Fergusons gossar.
Inte att de ska åka till London och lyfta 3 poäng. Ett räcker gott. Tummen för kryss idag.

Bolton 1 - Arsenal 3.
Det blev en fin lördag på Reebok Stadium.

tisdag 16 september 2008

Pompey 0 - Arsenal 1



När gruppspelet hösten 08 i den europeiska storfotbollen drar igång med Champions League valde jag Portsmouth-Arsenal...
Reserverna borta på Westleigh Park. Ett betydligt mer rutinerat Pompey, med bekantingar som Kanu på planen, tog emot Neil Banfield's "The Young Guns."

Och det startade svagt för gästerna. En målchans på 45 minuter i en tam halvlek. Desto svettigare för burväktare Vito Manone som gjorde några feta, viga och pigga räddningar genom hela matchen.
Mer fart i andra halvlek, Rui Fonte och Fran Merida fick styr på Gunners spel, och anfallen kom i vågor. Merida på frispark så att ribban sjöng och svajade. Men nollan var numret medan matchuret tickade. Så kom kraftpaketet Jay Simpson rusande, klämdes mellan försvaráre och målvakt. Straff. 0-1.

Och så skrevs matchen.
Simpson är en underbar lirare, så fysisk, så snabb, så hård.
När får man se honom erbjudas chansen i A-laget?
Matchens lirare: Manone.


Kiev nästa!

måndag 15 september 2008

Fotbollssurr och ekonomi

Det går tydligen "sådär" för gamla bekantingar. Hleb har gått och blivit sakadad i Barcelona och det är osäkert när han är åter i spel. Henry får nöta bänk. Flamini har fått allt annat än en smakstart i italienska storlaget AC Milan. Det finns ingen skadeglädje i det. Jag bara undrar hur det kommer sig att oturen grinat så många i ansiktet när de lämnat norra London?
Exemplen finns det många fler av, som bekant.

Det var en härlig lördag som inte behöver någon djupare analays. 0-4 borta och Arsenal ägde det gamla rugbylaget BlackburnEwood Park. Stundtals var det lekstuga när bollen retsamt rullades runt och de blåvita inte ens fick låna boll.

Eboué föll lätt. Båren ut var ett tragikomiskt moment. Han får en touch på tåspetsarna. Jag har vevat reprisen via min digibox, och det kan omöjligtvis ha varit så illa. Men jag är inte läkare.
Återigen: OM Eboué nu är uppe och hoppar igen: låt mig slippa se sådant från Arsenalspelare.
Denilson har lyft sig, men sanningen i vitögat, grabben har ett stycke kvar till att vara en solid klippa på mittfältet. Det felar i vissa passningar (andra kan vara briljanta) men framförallt så är Denilson en offensiv kraft. Det blir obalans med Fabregas. Eller inte. Och så har Wenger hittat något - igen.

Arsenals ekonomi kunde vara sämre rapporterar The Times. Klubben är på väg att göra rekordresultat trots amorteringar och räntor på en jättearena.
En omsättning på £225 miljoner, trots att inga medaljer och titlar bärgades i fjol.
En vinst före skatt på £40 miljoner.
Läget kunde vara kärvare.


Liverpool blöder ekonomiskt och supportrarna är i uppror över det amerikanska ägarskapet.

Mot Kiev.
Med en annan startelva än i lördagens ligamöte.
Oavgjort i gruppspelspremiären borta får man vara nöjd med.

lördag 13 september 2008

Rugby:0 - Fotboll:4


Fläckfri restart

Fotbollsvardagen åter. Vardagen kan vara underbar.

Vilan i ligaspel för internationellt kvalspel är över för denna gång.
Veckan lämnar en liten fråga i farten:
Zlatan, som anser att Ralf Edström bäst platsar som hans personlige trädgårdarbetare.
Är "Ibra":
a) fortfarande ett litet tjurigt och missförståt barn, eller
b) är han bara en odräglig diva?
Jag chansar på a+b = rätt.

I övrigt konstateras att nationell fotboll kan vara mördande tråkig. Enstaka glimtar här och där kan inte längre dölja faktumet att landslagssamlingar och nya spelsystem bjuder en långt sömnigare och osynkad fotboll än klubbfotbollen. Dagens möte Liverpool mot Manchester United känns så mycket mäktigare redan på förhand än Albanien-Sverige. Sedan må Camp-Sweden folket i sina käcka blågula älghattar tycka vad de vill.

Alla får tycka vad de vill.
Ska tycka vad de vill.

En som tycker:
En av de svenska tabloidernas nye ungtuppar. Expressens "profil" aka "expert" Johan Orrenius gör offentlig avbön!


Orrenius fick en rödvit halsduk av pappa som liten och blev "Gooner through and through" som barn. Han hann minsann uppleva allt som fanns att se på good ol' Highbury (inte illa för att vara minus 30) men han vet nu att erkänna att känslorna blivit ingenting för klubben.

Emirates Stadium äcklar till och med svenske skribenten. Bland annat för att han hör mer svenska på plats än engelska. Jag vet nu inte alls i vilka sällskap han sitter där, men sannolikt ackrediteras han av Expressen till samma del av arenan som där övriga skandinaviska mediafolk samlas för att rafsa ihop någon trött rapport från Premier League.

Orsaken till Orrenius obehag är dock inte enbart den plastiga miljön och alla dessa turister. Det beror på att Arsenals bygge i Ashburton Grove tagit ett sponsornamn av ett rikt flygbolag som hör hemma i ett ytterst tveksamt statsskick.
Fina PK-poäng!
När Orrenius var barn reflekterade han sannolikt inte över att komponenterna i JVC eller SEGA:s elektronik tillverkades i Kina.

Orrenius skäms nu så till den grad att han låter pappas gamla röd-vita gåva användas som halsvärmare, men med klubbtexten dold in mot kroppen. Varför inte köpa något annat att hänga kring nacken?

Ja, ja.
Supportar kommer. Supportrar går.
Ska man ens försöka framstå som trovärdig om man nu valt yrkre på Expressen av alla ställen, så måste man förstås göra upp med sitt förflutna. Man måste vara fläckfri. Framstå som ren. Man får ha personliga favoriter. Men man får aldrig ha ett lag att följa.

Undantaget är dock om det är något suspekt gärdsgårdsgäng i de svensk avkrokarna. Sådant är pittoreskt och förtydligar bilden av det genuina sportintresset och kunskaperna på gräsrotsnivå. Det är ett vanligt förekommande fenomen bland "expertisen" som avlöser varandra i studios, kolumner, artiklar och på bloggar.

Ett tips talla de "som vaknat" och känner plastångorna kvävande kan vara att styra kosan mot exempelvis Glassworld Stadium i Impington och titta på Histon i Conference National. Där lär det garanterat inte talas svenska på läktarna i fighterna mot Oxford United...

Om man någonsin haft något av "klubbhjärta" för kluben med kananonemblem kan man alltid åka och titta på sitt lags reserver. För den som inte mäktar med Emiraten rekomenderas en tripp till Barnet Underhill. En stund med Jay Simpson och Rui Fonte är inte en otrevlig utflykt för den engagerade.

Up for Grabs today!
Restart PL.

Tre riktigt spännande tillställningar för den som fortfarande har ett hjärta som orkar bulta för något så banalt som klubbfotboll,:

Liverpool vs Manchester United, ska de röda lyckas slå de röda, någonsin i PL?
Man City vs Chelski - Är rikast alltid bäst?
och så självklart:
Blackburn Rovers vs Arsenal - Hur är formen efter landskamperna?

Lördagen bjuder spänning.
I alla fall på pappret.
Ska slänga ihop några tipsrader nu.

onsdag 10 september 2008

Theos Tre och Rhys två - Bra för Arsenal

Det har inte hänt sedan 2001. En engelsk landslagsman gör hattrick i en landskamp. Då var det Michel Owen i den berömda "femettan" mot Tyskland. Svensational...
Nu är det Theo Walcott som revanscherar Englands snöpligt och bittra förlust och tillika uteblivna EM-plats efter förlusten mot Kroatien på Wembley. Kroatien får nu stryk med 4-1 i VM-kvalet.

Det var ett tag sedan Arsenal, ständigt hånade som "främligslegion", hade frontfigurer i det Engelska landslaget. Nu har Theo gjort entré på allvar.
Det är bara gott för Arsenal.

I veckan slog Englands U19-lag Holland med 2-1. Båda målen av Arsenals Rhys Murphy.
Även det är bara av godo för Arsenal.

Inte för att mina djupaste sympatier ligger hos just det Engelska landslaget. Men att unga engelska spelare med klubbadress Arsenal nu tar plats och rubriker i det egna landet som i den stora fotbollsvärlden är inte dålig PR.

Sverige mäkatde med att slå Ungern hemma trots en fruktansvärd förtsa halvlek. Och det gläder mig att Kim Källström noterades i det svenska målprotokollet. Kim är inte Gunner, men ändock.

måndag 8 september 2008

Blandat noterat

Stephen Appiah ska bestämma sig kommande vecka var han ska spela efter Fenerbache. Stalltipset är dock fortfarande West Ham för Ghanesen enligt "Arsenal Analysis". Detta då Hammers italienska VD Gianluca Nani fiskat efter Appiah, och den defensive mittfältaren tidigare spelat i italienska Brescia med Nani som tränare...
Media gör i övrigt gällande att fler klubbar är intresserade, bland annat PL-konkurrenten Portsmouth.

Wenger och Arsenal lär ha sökt lägga vantarna på Stephane Mbia från Kamerun, till vardags i franska Rennes, under transferfönstrets sista skälvande timmar. Rennes sade nej, och vem vet vad som kan hända i vinterns transferfönster? Everton är ett annat PL-lag på jakt efter den defensive mittfältaren som även kan ta sig an högerbacksplatsen om så är nödvändigt.

Emmanuel Petit har (som wå många andra f.d spelare) skrivit en bok om sin tid i fotbollens toppskikt: "A fleur de peau", däri avslöjas att karriärens största misstag var att lämna Gunners för... Barcelona.

Mycket skriverier har det i övrigt varit om Arsenal och dess ägarförhållande sedan Manchester City fått ny lekledare. Skulle det vara möjligt att Arsenal hamnade "i händerna" på någon impulsiv biljardär?
Ordförande Peter Hill-Wood har låtit tungan gå i brittisk media och nu tolkas vad han EGENTLIGEN sagt ute i blogosfären...

Helt klar är dock att David Dein tonar ned sitt engagemang i uzbeken Usmanovs bolag "Red & White Holdings Ltd". Orsak: Strategi. Med Dein som hjälpreda kommer aldrig Usmanov nära Arsenal.
Politik och affärer!
(Det vore månde just därför alldeles lysande om Dein bet sig kvar där han är.)
Vad som egentligen utlöste den stora konflikten mellan Arsenal och Dein kittlar dock fantasin alltmer.

Snart är det lanslagsfotboll igen. Mot Ungern.
Det kommer att gå lika "bra" för Sverige som under lördagens "tuffa" möte mot stornationen Albanien.

Trust me!

lördag 6 september 2008

Landslagstristess och Appiah

Inget kan få mig att hetsa upp mig över kvalet till Fotbolls-VM, Albanien-Sverige, i kväll. Inget. Ändå anses jag nog som tämligen intresserad av fotboll. Men svensk landslagsfotboll under Lagerbäcks regi har fått mitt intresse att svalna de senaste åren. När denna bortamatch i Tirana dessutom analyseras ned i varenda sportsändning, radio som TV, och fyller ändlösa spalter i tidningar och på webbsidor - och med vinkeln att det blir en "tuff uppgift" mäktar jag inte.

Men det kanske det blir. Tufft.
Det kanske är den väckarklocka svensk fotboll på dekis behöver.
Stryk mot Albanien och ett halvknackigt kvalspel.

Trots att vi har Zlatan. Denne evigt så omskrivne svenske "världsspelare".

Klubbfotboll betyder mer än den nationella fotbollen.
Det kan tyckas märkligt i sig.
Men så är det.

I VM-kvaltider är det tämligen tyst på "matnyttigheter" kring Premier League, som annan europeisk klubbfotboll. Det blir mest larviga rubriker sprugna ur någon kommentar, placerade utanför något reellt sammanhang.
"Jag trivs här"
"Jag har mycket att lära av X"

"Vi kan vinna titeln"
"Krisen gör oss starkare"
Etcetera, etcetera, blaha, blaha!


Ett undantag: Fenerbaches defensive mittfältare, 28-årige ghanesen Stephen Appiah, som efter en längre tids skadeproblem nu får lämna den turkiska storklubben som fri transfer, var tänkt till London och West Ham. Efter att manager Alan Curbishley i veckan hastigt aviserat att han lämnar klubben (fått nog) så kan Appiah få annan klubbadress i London. I norra London, och då inte bland de vita tröjorna...

Appiah spelade under fredagskvällen i VM-kvalmötet mot Libyen, där de Ghana torskade med 1-0. Rapporter idag om att Appiah syntes vara i god form och kondition, när han kom in och fick byta av Chelsea's Michael Essien som skadat sig.

Lönen £40,000 i veckan är vad Appiah varit utlovad av Hammers. Kanske kan Gunners toppa budet, när inget (in)köp av just en rutinerad defensiv mittfältare nu blev av?

Nätet (denna eviga källa till rykten, skvaller och antaganden) bjuder också på några sajter som påstår att Appiah redan tidigare redan har testats av Arsenal (!), men falerat i den medicinska undersökningen...

Fortsättning lär väl följa som det brukar heta. [insert "klyscha" here]
Ungefär så upphetsande blir lördagen - ur ett tämligen snävt Gooner-perspektiv.

onsdag 3 september 2008

Fotboll ala Disney en sorglig cirkus

Minns att jag läste en artikel i Offside i vintras. Det var en kortis och handlade om en svensk man som följt sitt Arsenal år efter annat, och nu valt att vända klubben ryggen. Han hade letat upp en ny klubb att följa. Orsaken var inte någon plötslig insikt om att Arsenal inte var rätt lag att hålla på. Orsaken var att han tyckte att Premier League OCH Arsenal bara blivit ett jippo. En stor cirkus. När flytten från Highbury genomfördes och megatemplet "Emiraten" slog upp i Ashburton Grove, fick det vara nog.

Borta var stämningen, läktardraget, försnack och eftersnack med kända ansikten på puben. Arsenal var inte den lilla gemytliga klubben. Det var världsindustri, kommers och jippo.Jag kände mig väldigt kluven inför hur han tänkte.

Jag kunde förstå hans resonemang till stora delar. För de stämmer ju. Det går minst en japansk, eller för den delen svensk, turist med digikamera som vill "uppleva engelsk fotboll" på Emiraten, som det går en genuin fotbollsfanatiker och nörd. Det kan man ha synpunkter på. Säg förövrigt den som aldrig vet att berätta att det var bättre förr...

Och där tar genast debatten vid om vad som är en "äkta" supporter, vem som är mest "hardcore", vem som hängt med längst – versus - vem som är plast och påhängssupporter. Eller värst av allt: den så kallade medgångssupportern. Den INGEN vill bara - men alla innerst inne är. För det finns inte en supporter född som inte drömmer om titlar, minns de avgörande matcherna, de vinnande spelarna, de stora profilerna.

Jag ämnar inte starta just den debatten. För den är evig, och tillhör på sitt sätt fotbollskulturens innersta väsen.

Jag skulle aldrig (?) vid +40 års ålder kunna lämna Arsenal. Även om jag gnäller och stönar. Senast här, kring Wengers kanske något för naiva förhoppningar på sitt unga lag. Men trots att Arsenal är del av en multinationell industri, ännu en fotbollsspelande global nöjesapparat, så följer jag laget. Jag kan inte låta bli. Som torsk på tjack. Alla har väl sina droger. Även nykteristen.

Jag räds dock framtiden.
Ska Premier League bli Disneyland?
Ska Europas intressanta fotbollsligor och lag bli en lekstuga för uttråkade biljardärer?

Jag har aldrig haft ont gry till Man City. Även om jag kallar dem Cite som i Shite.
Men här kliver ännu en clown med BILJARDER i fickor och på bankkonton in på scenen. En valp med sinnesjukt mycket pengar som ska förvandla klubben till internationell lekstuga.
För att han kan. För att han har råd.

Behöver fotbollen fler Abramovichs?

Den som följer denna blogg vet att detta inte är avund.
Den som följer denna blogg vet vad jag anser om den Uzbekiske oligarken och miljardären Alisher Usmanov som söker lägga vantarna på klubben.

Jag är rädd att jag och miljontals andra fotbollsvänner är på väg att betrakta något ytterst olustigt. Fotboll som en lattjo cirkus. En kick. Fotboll där miljardärerna ytterst tävlar via "bästa lag" likt små barn om bästa bil i sandlådan.
Barnet i sandlådan vet inte bättre. Han kan inte stava till pengar, han vill ha bäst bil för att känna sig hel. Ska några vuxna miljardärer bekräfta sina egon genom att sabotera fotbollen för folket?


Det känns hemskt.
Plötsligt känns Wengers "icke-värvande" och tro på de unga okända talangerna oerhört befriande.

tisdag 2 september 2008

En storklubbs ambitioner?

Jag har ingen aning om hur Wenger tänker. Är han besatt av tanken att visa omvärlden att det går att bjuda upp till match utan etablerade spelare, utan rutin.

Inte för att vare sig rutin eller etablerade spelare saknas i laget, men det har åderlåtits hårt. Att tappa/släppa/sälja Flamini, Hleb och Gilberto ger ett tunnare mittfält. Här ska nu således Cesc och Denilson, eller Cesc och Song, eller Cesc och Diaby (om han någonsin kan hålla sig fri från skador) husera.

Ponera att Cesc skadar sig.
Känns det tryggt på mittfältet nu?
Har vi någon back-up?
Har vi spelarna som går in och och är avgörande för utgången i matcher mot lag som Chelsea, Manchester United, Liverpool?
Eller ens mot Bolton?

Jag anser inte det.
Mycket gott kan tillskrivas nya unga förmågor, men stora matcher kräver inte bara talang. Det kräver rutin och starkt psyke.


Om Arsenal slutar topp-4 i år är det en prestation!!
Men om så fyra, bered er på ännu ett år, en säsong, utan någon titel.

Kanske mäktar laget i bästa fall med att ta sig fullt ut i Carling Cup.
Men är det en s.k storklubbs ambitioner?


Young Guns gjorde en rivig match igår mot Chelsea.
Men Chelseas unga lag vann.
Och det var darrigt i backlinjen när Drogba kom stormande.
Den typen av motstånd klarar inte de unga reserverna ännu.
Gör A-laget det?

Jag törs inte ens tänka på ordet "skador" vad gäller fler än Cesc;
Sagna och Clichy är ytterligare två namn som ger mig stort obehag vid blotta tanken på att de skule fylla på den redan alltför lätt växande skadelistan.

Pengarna fanns att åtminstone köpa back-up spelare.
Men inget köptes.
Vad som skedde var att klubben förlängde med Randall och Gibbs.
Sannolikt gott för framtiden.


Men för året gjordes - inget.
Inget.

måndag 1 september 2008

Arsenal 2 - Chelsea 3

Så var det allvar för de unga i FA Barclaycard Premiership Reserve League. Arsenal mot gästande londonrivalen Chelsea på Barnet. Säsongspremiären bjöd på en oerhört spännande och svängig tillställning, som väl kunde mäta sig med någon sömnig PL-tillställning i januari. Okey, inte kvalitativt, men väl med riktig nerv. Arsenal dominerade de första 30 minuterna och Mark Randall gav Arsenal en rättvis ledning. Det var framåt från båda håll, och stabiliteten i backlinjen var inte den mest påtagliga, vilket gällde båda lagen. Chelsea, med en återhämtande (och som alltid livsfarlig) Drogba på planen, lyckades reducera via
Sergio Tejera Rodriguez lagom till pausvila. Men det kändes som Gunners halvlek. Det var kvickt, det var offensivt, och stundtals sprag Fonte, Merida och Jay Simpson runt och lyckades slita isär Chelseas mittfält.

Andra halvlek bjöd på omvänd ordning. Chelsea kom i blixtrande attacker, och Arsenal sjönk undan i såväl positioner, tempo, energi som kreativitet. Trots några svettiga räddningar av Wojciech Szczesny så utökade Chelsea till 1-3.

Vändning i 70:e minuten där Rui Fonte smällde in ett klasssmål i högerkrysset på en frispark och nu var det kontakt igen. Målet gav ny energi, och Arsenal lyckades pressa Chelsea hårt. En riktig nagelbiatare avslutade matchen - men tyvärr utan att Young Guns lyckades få med sig en poäng i premiären.

"Trä" i form av stolpe som ribba blev Chelseas extra vän, utan att förringa målvakten Rhys Taylor som gjorde en stabil instas för de blå.

Litet sur förlust som borde blivit ett kryss.
Gavin Hoyte, som inte var Arsenals mest glänsande för kvällen har förärats kaptensbindeln för säsongen.

Kul att se de unga igen. Wilshere och Fran Merida "försvann" under andra halvlek.
Matchens Gunner-plus till Fonte, Simpson och Randall.
Nästa match för reserverna den 16:e september borta mot Pompey. Sänds på ATVO.

Endast timmar kvar till transfefönstret stänger, och det syndes oroväckande tyst kring Arsenal. (undantaget surr om Veloso)
Dagens "happening" är Manchester Citys nya ägare förmögen miljarder, och så frågan var Berbatov hamnar...

7-0 på en vecka, vad händer nu?

Helgen bjöd på en hyfsad avslutning efter en vecka där Arsenal på två matcher lyckades göra sju mål framåt och släppa in noll bakåt. I ligamatchen mot Newcastle gjordes så mycket rätt som bara blev fel mot Fulham. Ändå är jag inte helt bekväm med vare sig målskytt Denilsons mittfältsroll, eller Eboués dito.

Jag vill ha in ett nytt namn, och några timmar innan transferfönstret stängt för denna gång, har ännu inget hänt. Gamla rykten dammas av och spekulationerna intensifieras. Miguel Veloso är åter ett namn i mängden. Ett av de mer märkliga ryktena var ändå "PV4:s återkomst".

Patrick Vieira syntes på Emirates under lördagen tillsammans med Silvestre. Skulle Wenger låna hem en gammal trotjänare som lämnat klubben? I engelska forum spekulerades vilt under söndagen. Att Vieira skulle gå tillbaka till något han en gång lämnat, och att det skulle vara Wengers önskemål känns lika troligt som tropisk hetta är att vänta över Götaland på julafton i år. Men vem vet - med "Global Warming"...

Att fråga "fienden" om spelarköp är tydligen inte alltid den mest framkomliga vägen. Wenger var intreserad av Chelskis Kalou, varpå Scolari beslutade att behålla honom:
"If you ask Arsene Wenger, he wants Kalou as a centre-forward and Arsene is an intelligent man. I need to follow his idea"

Återkommer om några timmar. Då vet vi alla facit. Allt och absolut inget kan pågå medans detta skrivs...

I övrigt bjöd även helgen på en del andra goda fotbollsresultat. Chelski-Spurs 1-1, samt Aston Villa-Pool 0-0, var två resultat som jag har svårt ha några större invändningar kring.